Skanör 2 juni, vandring 294

En strålande sol skiner på oss när vi startar dagens vandring vid Ica-affären i Skanör. Vi går längs med cykelvägen ner mot hamnen och passerar Linnéstången och Landgrens holme. Stången reses på midsommardagen under högtidliga former med sång och musik. På Landgrens holme häckar bl a skärfläckan. Här finns ett elstängsel runt holmen som ska skydda fågellivet. I år är vattennivån väldigt låg

runt ön, som gör att räven går under elstaketet och äter fågelungar. Holmen är uppkallad efter Klaes Landgren. Han odlade blommor och hade söndagsfika där. Cykelvägen som vi går på är upphöjd och fungerar som skyddsvall.

Vi fortsätter över Hamnvägen mot badhytterna. Under sillatiden fanns här fiskehyddor. Badhytterna håller på att försvinna ut i havet. Man har försökt få tillstånd att flytta hytterna längre upp på reveln, men fått avslag.

Nu ser vi bron som tar oss över Bakdjupet till Skanörs slottsruin, där vi fikar. Därefter går vi och tittar på skyddsvallen som byggs runt kyrkan och bebyggelsen. Vi går även in på kyrkogården och tittar på Anita Ekbergs gravsten. Därefter går vi mot nya kyrkogården och ut på ängarna för att se den nybyggda skyddsvallen. Totalt ska ca 21 kilometer översvämningsskydd byggas med gångpassager. Något varma och hungriga går vi tillbaka till utgångspunkten.

Avslutningsvis åker vi till Fiskhuset och äter en god lunch

Skanör och Skanörs vångar 17 sep 2024, vandring 261

 Vi samlades en vacker förmiddag vid rådhuset i Skanör, där vi tittade på Leonard de la Rose skapelse. Han var borgmästare i Skanör under senare delen av 1700-talet och såg till att staden fick ett rådhus. Grundstenarna kommer från Blacks rev och övrig sten kommer bl a från Falsterbo och Skanörs slottsruiner. Runt torget finns kaptensgårdar, Garnisonshuset och kyrkan. Vi fortsatte till studentgården,som skänktes av paret John och Edla af Klercker till Akademiska föreningen i Lund. Från studentgårdens baksida ser man Skanörs borgruin, som byggdes på 1220-talet med dubbla vallgravar och innanför vallgravarna låg en tegelbyggnad och några mindre träbyggnader på kullens topp.

Vandringen fortsatte ut förbi Stall Hovbacken och naturistbadet, Knösagården och fam Stens sommarstuga. Längst ut på Knös fikade vi och hade en fantastisk utsikt över Höll. Vandringen fortsatte in mot Skanör till reningsverket och vidare längs med Bredeväg till Lagmanshejdan.

Vi avslutar vandringen genom att gå genom Lagmanshejden med gatunamn, som är uppkallade efter stadens olika borgmästare.

243 - Knösenvandring 26 sep 2023

 Denna tisdag samlades ett glatt gäng damer beredda att gå runt Knösen. Vi startade vid Rådhustorget och beskådade Rådhuset, Garnisonshuset och kyrkan. Därefter gick vi till Studentgården, som ligger på Västergatan. John och Edla af Klercker donerade gården till Akademiska föreningen i Lund.  Vandrarna gick vidare och tittade på Skanörs slottsruin från 1200-talet och njöt av den fantastiska utsikten. Vi fortsatte ut mot Stall Hovbacken och Solhejdan, som är en campingplats för naturister. När vi kom längst ut på  Knösen, tittade vi på Anders Stens sommarhus, som en gång har stått på Västra stationen i Malmö.

Efter fikapausen vände vi åter mot bebyggda trakter via Knösagården. Olof med familj bodde under många år på gården. Vi avslutade dagens soliga vandring med att gå till Bredeväg och den nya begravningsplatsen.

228 - Vandring i Skanör 26 sep 2022

 Regnet hängde tungt och vinden ven runt husknuten när de 2 värdinnorna ändrade vandringsrutten kl. 7 på morgonen. Att vandra ut till Knösen under dagens förhållande skulle bara bli plågsamt. Kl. 9 samlades 23 regnklädda vandrare på Skanörs rådhustrappa. Margareta skanörsbo sedan 40 år tillbaka, berättade livfullt om personer och händelser från sillatiden och framåt. 

Vi vandrade via den rivna borgen in på den den skyddande stigen längs Lagmanshejdan, som hade sin storhet under sillatiden. Snart dök den smalt slingrande Bredeväg upp. Bredeväg är det vattendrag, som förenade Öresund med Skanörs kyrka. Det användes som transportväg för varor lastade på pråmar t.ex salt och sill. Bredeväg slutade att användas  när Skanörs hamn byggdes i slutet av 1800talet.

Vi passerade platsen där skadade djur och fåglar blir omhändertagna i burar och voljärer och vandrade in i bebyggelsen på Skanörs vångar. Kommunen har tillsammans med Naturvårdverket byggt en tunnel för groddjur under Halörsvägen. Under parningstiden förflyttar paddorna sig mellan vattendragen på båda sidorna om vägen och blir  överkörda. Genom tunneln kan de överleva vårens kärleksturer.  På lekplatsen bakom backsvalornas kulle och intill nya provisoriska Tångvallaskolan blev det fikapaus. 

Sen blev det  husvariationer när vi vandrade genom det populära området Skanörs vångar.  Lekplatser  och hustyper från 1960 talet och framåt, ängar och stadspark. Och plötsligt var vi tillbaka i det gamla Skanör vid Per i Vångens låga korsvirkeshus, som fått bevarandepris. Vid de trädkantade "boulevarderna" ligger vackra välhållna hus. Tyvärr  är många inte bebodda vintertid. 

Minnesstenen som visade hur högt vattnet nådde på 1870 talet är flyttad till en central plats på Östergatan. Vandringen avslutades vid Anita Ekbergs nya gravsten på kyrkogården. Då hade vi sett mycket och fått lite motion ,ca 5 km!.

Margareta och Wiveca

Vandring 179 - från Höllviken till Skanör

Vi var drygt ett 35-tal glada vandrare som den 26 feb 2019 träffades utanför biblioteket i Höllviken för dagens motionsvandring till biblioteket i Skanör.
Vädret är lite råkallt med ganska tät dimma så det är bra att vi går i rask takt, den första etappen, till Kanalkisosken efter Falsterbokanalbron.

Vi vandrar vidare längs den gamla banvallen och stannar till en kort stund utanför restaurang BarBistro som nyligen har öppnat i den gamla tågstationen i Ljunghusen.

Nästa stopp är vid SkFbo Sportskytteklubb där vi ”lånar” bord och bänkar och fikar.

Dimman ligger fortfarande ganska tät men vi förstår att det i klart väder är en plats med en strålande utsikt över Öresund.

Vi vandrar vidare längs banvallen till Skanör där vi tar vägen genom södra stadsparken innan vi når biblioteket och busstationen där de flesta av vandrarna ska ta bussen tillbaka till Höllviken.

Vi har gått ganska raskt i ca 8 km på ungefär 2,5 timma inkl fikastopp!

Hälsningar
Annette

Vandring 170 - knösavandring i Skanör

Ett glatt gäng begav sig den 18 sept 2018 ut på Knösen med start vid Garnisonshuset. Detta hus är från 1700-talet och har varit inkvartering för soldater, senare skola för societetsbarn.
De fattiga barnen fick gå i skola vid Lilla torg/Gåsatorget.
Fattigskolans hus var Fiskarstugan, som senare flyttades till Östergatan.

På vägen tittade vi på John och Edla af Klerckers hus, som de skänkte till Akademiska Föwreningen i Lund.
Idag är detta en studentgård och man kan övernatta där för ett rimligt pris.
John af Klercker samlade in pengar så att Stora Hammars gamla kyrka kunde få nytt tak i början på 1900-talet.
Deras hushållerska Emma bodde kvar i studenthuset till sin död.
Från huset ser man Skanörs borgruin, som byggdes på 1220-talet med dubbla vallgravar och innanför vallgravarna en tegelbyggnad och några mindre träbyggnader på kullens topp.

Vandringen fortsatte ut till Stall Hovbacken.
Där mötte vi ägaren Lars Persson, som berättade om sin verksamhet.
Han håller kor och får på kommunens och egen mark.
Djuren håller vegetationen låg.

Nu började promenaden på allvar på kostigen förbi Svanrevet/Solhejdan, naturistcamping, och familjen Stens sommarstuga, som kommer från Västra stationens område i Malmö.

Fikapausen blev längst ut på udden med den fantastiska utsikten över bron och Höllviken.

På tillbakavägen beskådade vi Knösagården.
Olof med familj bodde under många år på gården, som fick telefon installerat först på 1960-talet och el ännu senare.

Vi avslutade dagens soliga vandring med att gå förbi nya kyrkogården tillbaka till Rådhustorget.

Annika

Vandring 162 - Skanör, från år 1200 till 2018

Från rådhustrappan i Skanör, som är byggd i slutet av 1700-talet av stenar från borgruinen, som byggdes i början av 1200 talet, startade vår "historiska " vandring, tisdagen den 10 april 2018.

Vi var ett 40-tal vandrare som gick ca 8 km, via "norra Skanör" där vi passerade Lagmanshejdan som under sillperioden beboddes av tillrest fiskefolk från olika regioner och länder.
De hade sina egna "fit" där regionens lagar och förordningar gällde.
Moderna villaområdet Lagmanshejdan byggdes under 70-talet och bildar gräns mot Ättebäcken, eller som man också säger Bredeväg.

Vi passerade tångvallar på flera ställen, som tidigt avskilde betesmarker och skyddade mot höjda vattennivåer.
De är idag fridlysta och så strategiskt placerade att de utgör riktlinjer för framtida planerade skyddsvallar mot stigande havsnivåer.

Vi passerade flera av de olika villaområdena från 70- och 80-talet, då Skanör bebyggdes intensivt.
Skanörs Vångar, som är det senaste tillskottet av nybyggen, visar på ett flertal olika hustyper.
Här finns seniorboende, villor i Skanörstil, hyresrätter och bostadsrätter i flerfamiljshus.
En fin blandning av moderna hus, ca 220 st, alla byggda med skanörtradition.

Vår fikarast tog vi inne i Skanörs stadspark, sittande på nedfallna trädstammar.
Därefter passerade vi det nya Axelssons torg som just nu färdigställdes med buskar och träd.
På väg till hamnen såg vi de nyss komna skärfläckorna.
På den höjda banvallen kom vi fram till nya fina badbryggan (Stens brygga) som vi fick en skymt av.
Den är planerad till att blir klar den 23 april 2018.

Vi gick vidare på stranden i sanden till borgruinen och passerade de lergropar vid talldungen, som långt tidigare under Skånemarknaden, fungerade som förvaringskärl, innan rensning och saltning.

Borgruinen var slutmålet på vår vandring.
Här bodde den danske fogden på 12- till 1300-talet, där han hade full uppsikt över sillfisket och uppbar skatt.
8Detta utgjorde en betydlig inkomstkälla för danska staten.

Det var en härlig promenad med vårvindar friska och historiska vingslag.

Margareta Kylberg

Vandring 123 - från Flommen till Skanörs sjömärke

Vi var drygt ett 40-tal glada vandrare som, den 22 mars 2016, träffades på Flommens Golfklubbs parkering, för att ta en tur längs badhytterna i Falsterbo - Skanör.
Innan vi började vandringen hade vi handuppräckning för att se hur många som ville avsluta vandringen med en lunch inne på golfklubbens restaurang.
Därefter började vandringen längs strandpromenaden mellan golfbanan och badhytterna och första stoppet tog vi strax innan Slusan.

Slusan är det naturliga havsinflödet till Naturreservatet och vattenmarkerna som kallas Flommen.
Det sträcker sig hela vägen genom Flommens golfbana och fortsätter, dock i mindre omfattning, med vattenmarker till Falsterbo golfbana.
Golfklubbarna och kommunen har tillsammans med naturvårdsföreningar ansökt om att få bygga ett dämme (en Sluss) som enklare ska kunna skydda markerna mot översvämningar. Länsstyrelsen godkände inte ansökan till att börja med och turerna har varit många men till slut så fick man ett beslut i vattendomstolen att starta bygget.
I år och de senaste åren har man stängt av inflödet helt under vintern genom att man har schaktat upp stora sandmassor vid inflödet. Detta är inte optimalt så det blir helt klart bättre när slussen är på plats.
När dämmet är klart kommer man kunna stänga slussen när prognosen för havsvattenståndet överstiger 50 cm.
Fördelen är dels att golfbanorna inte blir översvämmade av saltvatten men även att fåglar och fridlysta groddjur får ett bättre habitat.
Det är inte enbart havsvatten som gör att vattenståndet inne i våtmarkerna blir förhöjda. Det finns även ett kommunalt dagvattenutsläpp till en av de större dammarna som påverkar vattensammansättningen.
Den fridlysta grönfläckiga paddan är beroende av bräckt vatten och om stora mängder dagvatten tillförs brer den ätliga grodan ut sig på den grönfläckiga paddans bekostnad.
Läs mer HÄR om Flommens Naturreservat.
Vi fortsatte fram till bygget där arbetet pågick för fullt och beräknas vara klart till den 31 mars.

Nästa stopp gör vi på parkeringen innan hamnen för att få veta lite mer om det pågående Badhyttsbygget.
Första ”badhytten” kom till på 60-talet.
Då som glass- och cafékiosk.
På 1990-talet byggdes Badhytten ut och blev restaurang och nattklubb med uppträdanden. 2004-2005 blev Badhytten tillbyggd igen.
Denna gång med två våningar.
Detta blev inte godkänt utan detta blev s.k. svartbygge.
Ovanvåningen fick inte användas för servering. 2007 ny ägare, som ville ersätta gammal byggnad med ny.
Passligt nog brann den gamla byggnaden ned till grunden.
2008 godkände kommunfullmäktige ny detaljplan som tillät nybygget.
Detta blev dock överklagat i olika instanser. 2010 godkände regeringen planen och en ny Badhytt kunde byggas.
Denna skall vara färdig juni 2016.
Det blir restaurang med interkontinental mat med lokal prägel.
Öppet hela året med mötes- och
konferensmöjligheter.
Arrendekontraktet ägs av Skanör Falsterbo Kallbadhus AB, som även har planer på ett kallbadhus i hamnen.
Dessa planer har dock Länsstyrelsen underkänt.

Vi fortsatte vår vandring genom hamnen och ut en bit på Hamnvägen tills vi kunde svänga ner på norra sidan.
Här vandrade vi i rask takt längst ut till Sjömärket där vi tog en välförtjänt fikapaus.

Nu var vi halvvägs och på tillbakavägen svängde vi bort från havet via Borgmästarstigen och följde sedan stigarna nedanför husen på Västergatan.
När vi hade passerat Hamnvägen igen fortsatte vandringen förbi fotbollsplanen och sedan ut på den gamla banvallen.

Vi avslutade vår vandring med ett besök på Flommens golfklubb och deras nyrenoverade restaurang och hälsade på krögarparet Malin och Daniel Fast.
För en del var krögarparet välkända då båda tidigare har jobbat på Millenium i Höllviken.
En majoritet av vandrarna stannade kvar och lät sig väl smaka av den goda Fiskgrytan och det fräscha salladsbordet.

Annette och Ingrid

Vandring 120 - Skanörs grönområden

Vi, ett 40-tal näsetvandrare samlades den 9 feb 2016 framför Skanörs rådhus i duggregn och blåst och begav oss via stenen på Östergatan med texten "till foten av denna sten gick vattnet november 1872" och det äldsta huset i Skanör, "Per i Vången", in i Skanörs norra stadspark.
Här är det bokarna och bokhäckar som är mest frekventa.
Vi passerade platsen för midsommarfirandet där tidigare Skanörs dansbana låg.

Vi fortsatte vidare genom södra stadsparken som har mest björk och tall, tyvärr mycket björksly vilket ger ett "slarvigt intryck".
Till skillnad mot Falsterbo stadspark så finns ingen bevarandeplan för Skanörs stadspark, vilket gör att dagvattenkanalerna och nyplantering av nedfallna träd är eftersatt.
Parkerna anlades i början av förra seklet på privat initiativ och med bl a hjälp av skoleleverna i Skanör.
Parkerna planterades för att minska sandflykten.

Vi går vidare över Malmövägen och kommer in på de slingriga stigarna runt MCRs ridområde. Här är det härliga promenadstråk och man upplever att man är i en ganska stor skog, hela tiden omgiven av tall och lövträd.

Så småningom kommer vi fram till ridarenorna som under Falsterbo Horse Show tar emot ca 60.000 besökare.

Vi tar oss över Strandbadsvägen och når "nya" Strandbaden bakifrån.
Ut mot havet har man skogat och glesat ut bland tallarna vilket ger en mycket fin utsikt från Strandbadens olika lokaler ut mot hav och sanddyner.

Vi blev mycket väl mottagna av Naturums och konsthallens ansvariga och fick en fin föreläsning om de nya aktiviteterna i huset.
I den höga trappan åt vi vår matsäck och vilade från regnet för att sen starta hemfärden via ridarenorna och in i skogarna bakom villaområdena.

Så småningom kom vi fram till ICA och gick genom parken tillbaka till rådhuset.

Så Skanör erbjuder inte bara hav och strand utan man kan vandra i ca 2 timmar hela tiden under grönskande trädkronor.

Vandringsledare var
Margareta Kylberg och Margareta Ode.

Vandring 109 - badhyttsrundan mellan Skanör och Falsterbo

45 st glada vandrare träffades bakom Skanörs kyrka, tisdagen den 2 juni 2015, för att ta sig runt på denna badhyttsrunda.

Ingrid berättade för oss om kyrkan o borgruinen.
Kyrkans äldsta delar byggdes under första hälften av 1200-talet.
Skanörs borg byggdes i mitten av 1200-talet o revs på 1700-talet.

Sedan fortsatte vi längs med Borgmästarstigen, förbi Bakdjupet, den på medeltiden segelbara farleden in till centrala Skanör.

När vi kom fram till badhytterna berättades om hur badlivet såg ut i slutet av 1800-talet o början av 1900-talet.
Till en början var de badande uppdelade i två grupper.
Herrar för sig o damer för sig i olika badhus, strängt avskilda från varandra, ca 200 meter. Under 1920-talets början ersattes badhusen av badtält o gemensamhetsbadandet var ett faktum.
Tälten ersattes så småningom av mer stationära badhytter.
Skanör fick sina badhytter något senare än Falsterbo.

Vi följde stranden bort till hamnen, där vi fick höra en hel del om hamnens historia, bygget, förbättringar o även om ångbåtsstrafik som man en gång tänkt sig.
Skanörs hamn började planeras 1877 och blev färdig 4 år senare.

Vandringen fortsatte längs med flera badhytter fram till bron över Slusan, som är Flommens o Ålasjöns förbindelse med Öresund.
Gränsen mellan Skanör o Falsterbo går vid Slusan.
Bron här byggdes 1971.

Sen var det dags för en välbehövlig fikapaus för oss alla.
Vi letade upp lite olika badhytter att finna lä vid och tog oss en paus.

Med nya krafter tog vi oss vidare över en bro mot Kärleksstigen.
Där fick vi berättat för oss en del om tångtäkt o torvskärning.
Tången som spolades upp på land bestod av olika sorter.
Viktigast för tångvallarna var den gröna grästången o bandtången (sjögräs).
Denna tång har förmågan att efter torkning inte förmultna.
Blåstången var också värdefull och användes till att jordförbättra sandjordarna eftersom den förmultnar.
Tångdikena användes dels som indelning av odlad mark som skulle stänga ute kreatursintrång och dels som spärr för vattenhöjning vid stormar.

Vandringen fortsatte till den nyss invigda utsiktsplattformen för att kunna kolla in Landgrens holme.
Här fick vi höra mycket om bl.a. skärfläckor, som vi även hade turen att få se med sina små, nyss kläckta ”dunbollsungar”.
Skärfläckan lägger 3-4 ägg.
Gör sina reden direkt på marken.
Ca 180 par skärfläckor har i år häckat på Landgrens holme.
Ungarna matas ej, utan får gå bredvid sina föräldrar och se vad man ska stoppa i sig.
När ungarna kan gå lite längre sträckor, flyttar paren med sina ungar pga matbrist.
De går då över Hamnvägen bort till Bakdjupet eller mot Slusan.
Under denna tid finns ett tillfälligt övergångsställe för dem över Hamnvägen. Vintern tillbringas i Västra Afrika.

Därefter tog vi oss vidare tillbaka mot Skanörs kyrka, längs den trevliga stigen med Flommens naturreservat på vår vänstra sida, och Skanörs bebyggelse på vår högra sida.

Slutligen önskade vi varandra en riktigt skön och härlig sommar.

Ingrid Liljenfors och
Yvonne Hellstrand

Vandring 107 - Bredeväg i Skanör

Vi var cirka 40 entusiastiska, som alltid, vandrare som den 5 maj 2015 samlades på det anrika Rådhustorget (f. d. Stortorget) i Skanör.

Här ligger Skanörs äldsta byggnader, vilka klarat sig genom åren från såväl översvämningar som bränder.
En jämförelse med gårdagens och dagens liv på torget gjordes.
På medeltiden, 1100- och fram till 1500-talet, var Skanör (från 1200-talet även Falsterbo) en av norra Europas främsta handelsplatser och den danska kungens viktigaste skatteintäkt.
Hit kom köpmän och fiskare, borgare och bönder från många städer i Europa, framförallt åtskilliga Hansa-städer, t ex Stralsund, Bremen och Rostock.
På 1500-talet minskade tillgången på fisk och Skanörs storhetstid var slut.

Vi gick sedan snabbt ner mot Lagmanshejdan, se text nedan, där man i fulla drag kan njuta av Bredeväg och dess vackra natur.

Bredeväg är den gamla sjötransportvägen, som gick från Höllviken till hamnen i Skanör, (nuvarande) Gässlingekroken.
Bredeväg var cirka 5 m bred och var i bruk tills dess att Skanörs hamn byggdes i slutet av 1800-talet.
Eftersom Bredeväg inte var tillräckligt djup fick de ankommande fartygen ankra inne i Höllviken, varifrån varor och förnödenheter lastades om på pråmar, som drogs därifrån, troligen med handkraft, in till hamnen i Skanör. I motsatt riktning gick laster med bl a spannmål och levande djur - och framförallt på sensomrarna och höstarna - mängder av sill.
Bredeväg var/är försedd med tångvallar på båda sidor om rännan för att skydda vångarna - Storevång och Knävång - (den omgivande marken som tidigare var odlad mark, men idag används som betesmark).
Tångvallen byggdes upp av tång och grästovor. Det tog upp till tio år att bygga upp en tångvall.

Sedan besökte vi KFV (Katastrofhjälp fåglar och vilt), som är en ideell förening.
Där träffade vi Eva Fallström. som berättade utförligt och engagerat om verksamheten.
Vi fick också se en igelkott och en kattuggla, som hade det gott i sina burar.
Vi fick också träffa Arne Persson och den i Arne förtjusta gåsen Sture - en underbar historia om vänskap mellan djur och människa.
Ett väldigt uppskattat besök.

Tyvärr kom regnet, men vi hade turen att fortfarande befinna oss på KFV, där vi kunde skydda oss mot vätan under ett tälttak.
Vi passade då på att inta vår picknick, d v s kaffe och bulle.
Vi kom då också överens om att skänka överskottet från dagens vandring (420:-) till KFV.
KFV drivs ju ideellt och alla bidrag är välkomna.
Vill du läsa mer pm deras verksamhet så finns deras hemsida här: http://www.kfv-sydvast.se/

Vi gick sedan en kort vandring utefter Bredeväg, men eftersom det regnade alltmer så vände vi åter mot Rådhustorget.

Vi gick då via Lagmanshejdan.
Under medeltiden var den stora marknadsverksamheten i Skanör belägen här. Området var uppdelat i fiter (städer i miniatyr), där man uppförde handelsbodar, kyrkor och kompanihus m m. Fit-områdena delades ut av den danska kungen.
Här bedrevs handel bl a med varor som var förknippade med fisket, t ex trä, beck och tjära. Här fanns också gott om utskänkningsställen. Här låg också Rostocker-kyrkogården med ca 2000 gravar.
Här finns mer att läsa: Lagmanshejdan, och även här: Skånemarknaden

Vi avslutade vandringen med att titta på tre Evighetsträd, d v s sådana träd, ek eller tall, som uppnått hög ålder.
Ekar och tallar kan bli uppåt 800 år. Naturskyddsföreningen arbetar sedan mitten av 1990-talet med att bevara riktigt gamla träd.
För varje träd som diplomeras (får en fin skylt med en ekoxe på) skrivs ett protokoll med uppgifter om trädslag, omkrets, insekter (enligt Rolf Sjöberg kan en ek ha upp till 1000 insekter) m m.
Vi tittade på två ekar på Bagarbacken och en bjässig ek utanför Hotel Gässlingen.

Lite våta, men utan träningsvärk, skildes vi åt utanför Hotel Gässlingen.

Diana

Vandring 91 - Amerikajorden - Ljungen - Höll

Den blåsiga sensommardagen 19 augusti 2014 var vi 33 vandrare som startade höstens vandringar.
Vi samlades vid Hagarondellen i Skanör.

Vi gick på stigar och och en bit på banvallen bort mot vindskyddet på Ljungen.
Vår förhoppning var att det skulle vara många trollsländor vid ängarna som passerades, men i dagens vind ville de inte visa sig.
Den fina sommaren har påverkat naturen där vi gick, gräset var inte så högt och det var inte mycket som blommade men en del björnbär kunde vi äta.

Namnet Ammerikajorden kommer av att P O Rosenström flyttade till Amerika, New Orleans, på slutet av 1800 talet. Han köpte jord för att släkten skulle ha något att leva av.
Han dog innan barnen I Amerika fick veta detta. En man med namn Nevsten reste över till Amerika och letade upp barnen och köpte marken och fick lagfart på gården, därav Amerikajorden.

När vi gick på banvallen passerade vi Ammerännan, en gammal vattenled över Ljungen från Öresund till Östersjön.
Den finns med på gamla kartor från 1650-talet.
Man drog mindre båtar genom rännan för att slippa gå den långa och farliga vägen runt Falsterbonäset.
Rännan är troligtvis naturlig till största delen. Rännan rensades vintern 2011, det hade blivit stopp i den norra delen och vattnet svämmade över på Ljungen och dikena.

På vår väg mot Höll stannade vi till vid Vindskyddet på Ljungen. Friluftsfrämjandet hade byggt ett vinskydd som utsattes för brand och då åtog sig kommunen att bygga ett nytt.
Vid vindskyddet kom det några Trollsländor flygande så några fick vi se.

Dagens lite nyckfulla väder lyckades passa in en skur när vi var vid vindskyddet, det var bara till att gå in och ta skydd.

På vår väg ner mot vattnet gick vi i kohagar som gav oss lite balansträning, vi skulle även åter passera Ammerännan, denna gång på en liten spång, vilket de flesta av oss klarade galant med lite hjälp från en väns hand.

När vi kom ner till vattnet var det dags för fika med en underbar utsikt över Höll.

Skanör-Höll kallas strandområdet mellan Höllviken och Skanör.
Området är 330 hektar varav 40,5 hektar är landområde. Området är mycket välbevarat och karaktäristiskt för kustbeteslandskap som haft stor betydelse längs Skånes kuster. Marken har aldrig varit gödslad och här finns en artrik och betesgynnad flora ex blåsklöver, stor kärringtand, ängsskallra, stranmalört, engelsk och dansk skörbjuggsört, salttåg och revigt saltgräs.
De obetade partierna domineras av kvickrot, åkertistel, kråkvicker, palsternacka och strandkvanne. Havsbottnarna utgörs i södra delen av mjukbottnar och i norra delen av rena sandbottnar.
Fågellivet är rikt med olika vadare, änder och måsfåglar. Området är av riksintresse för både naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård.

Höll var en viktig plats för båtar som skulle genom Ammerännan och till Bredeväg som är den gamla sjötransportleden till Skanör.
Bredeväg var i bruk till dess att Skanörs hamn byggdes i slutet av 1800-talet.

Efter fikat gick vi vidare mot fiskehoddorna som medlemmar i Hölls Fiskehoddeförening äger, marken ägs av kommunen och arrenderas av föreningen.
Medlemmarna här har ett brett kunnande om nätfiske och beredning och rökning av fisk.
Söndag den 24 augusti 2014 är det öppet hus kl 08.00-14.00 om vädret tillåter, för fiskeintresserade i syfte att överföra tradition och kunnande till nya generationer.

Vid hoddorna kom det åter en regnskur, vi kunde ta skydd och hjälp av hoddorna.

Därefter kom vi fram till Skanör-Falsterbo Ridklubbs fina anläggning.
Skanör-Falsterbo Ridklubb startades 1989. Våren 2007 invigdes den nya anläggningen med ett nytt stort ridhus och tre stallar med plats för 40 hästar. Skanör-Falsterbo Ridklubb är en ideell förening bestående av ridskoleverksamhet samt privatuppstallning.
Klubbens verksamhet bygger till 100% på ideellt engagemang och insats av medlemmarna. 2013 var det 200 medlemmar.

Efter ridhusbesöket gick vi på stigar tillbaka till vår startplats.

Information hämtad från Wikipedia, Vellinge Kommun och Länsstyrelsen.
Fler bilder finns i fotoalbumet.

Malou och Marianne

Vandring 83 - genom gamla och nya Skanör

Vi var ca 40 vandrare som den 4 mars 2014 utgick från Rådhuset i Skanör, byggt 1775.
Den kände Adelcreutz var arkitekt och byggmaterialet tog man bl a från borgruinerna i Skanör och Falsterbo och gråstenen utanför Ljunghusen.
Förste juridiske borgmästare var den driftige och något despotiske Loenard de la Rose, som byggde Rådhuset. Han bodde på Borgmästargården som brann ner 1947 (1700) och disponerade planteringen framför Rådhuset som sin egen trädgård.
Den 2 maj 1885 härjade den våldsamma eldsvådan på Östergatan och Mellangatan och förstörde ett 90-tal hus och gårdar.
Därefter inrättade man en ny stadsplan med ett rätlinjigt nätverk för att underlätta framtida släckningsarbete.

Vi vandrade vidare via Lagmanshejdan där gatunamnen speglar Skanörs alla borgmästare.
Området blev klart i slutet av 1960-talet och arkitekturen rönte mycket stort intresse. Folk vallfärdade dit.

Därefter gick vi till nybyggnationen Skanörs Vångar som nu har slutfört sin första etapp. Området bygger på den rätlinjiga drygt 100 år gamla stadsplanen och efterliknar arkitekturen och gatubilden i "gamla Skanör" med energiklassade lågenergihus i klassisk Skanörstil.
Här finns ett varierat utbud av radhus, villor, hyresrätter och bostadsrätter. Ännu återstår en hel del att färdigställa och sälja/hyra ut, området beräknas var klart under 2015.

Därefter vandrade vi vidare via iordningställda nya vägar och omgjorda sommarstugor till Skanörs Stadspark, där såg vi alla de stora rhododendronbuskarna som Skanörs Förskönings- och Plantering satte dit i slutet av 1990 talet.
Skanörs Stadspark planterades i slutet av 1800-talet för att motverka sandflykten, bl a av skolelever vilket var en del av skolundervisningen.
Parken innehåller en mängd olika träd, lavar och svampar och har ett rikt nät av stigar som slingrar sig bland träden.

Det var här vi pausade för kaffe och smörgås sittande på nedfallna trädstammar.
Vi vandrade vidare ner mot Kärleksstigens början via Tårepilen och vände därefter till Bäckatorget för att få information om affärer som funnits där och om utbyggnadsplanerna för Skanörs ICA och den nya busslinjedragningen samt förändringen av pareringsplatsernas placering.
Därefter vandrade vi till Skanörs kyrka via norra Stadsparken och Vånggatan med de allra äldsta husen i Skanör (vilket är det äldsta?).

Vandringen avslutades med ett besök i Skanörs kyrka där den äldst bevarade delen finns i långhuset från 1200-talet. Till långhuset ledde två ingångar, en på den södra sidan för männen och en på den norra sidan för kvinnorna. Ingången på den norra sidan är sedan länge igenmurad. Männens ingång finns bevarad som en förbindelse mellan långhuset och det senare byggda tornet.
Under 1300-talets början då befolkningen växte byggdes kyrkan ut till nära en fördubbling av långhuset.
Den tornliknande utbyggnaden på södra sidan, där de båda klockorna hänger i den översta våningen, byggdes troligtvis före förlängningen av långhuset.
Även kyrkans yttre förskönades genom trappgavelutformningen, i denna finns sedan 1800-talet dagens huvudingång till kyrkan.
På 1400-talet sker nästa utbyggnad, då byggs det nuvarade koret med sina höga gotiska fönster, under det högt liggande golvet döljs en treskeppig krypta med enkla tunnvalv. Renässansaltaret,  ett baldakinaltare är från 1604. I koret står också klockarebänken och prästbänken.
Den åttakantiga dopfunten i kalksten där samtliga sidor är prydda med bilder har ett trälock från 1600-talet. Själva dopfuntens ålder har man inte kunnat säkerställa, en uppgift säger 1150 en annan åsikt är att den är mycket yngre, kanske från slutet av 1300-talet.
1889-1892 gjordes en invändig restaurering och vid det arbetet bröts även den gamla golvbeläggningen av kvadratiska tegelplattor upp. De gamla gravstenarna, den äldst läsbara från 1377 lyftes ut och sattes utmed kyrkans yttermur. Stenarna förskonades för ytterligare förslitning men utsattes för regn, sol och kyla. Stenarna togs senare in vid yttre restaureringarbeten och förvaras nu i kryptan i väntan på placering på annan plats.
Efter att vi fått gå en runda i kryptan avslutades så denna förvårvandring.

Info från skrift av Lars Dufberg SKANÖRS KYRKA S:T OLOF, finns att låna eller köpa på biblioteket 20 kr.

Margareta och Malou

Vandring 72 - Knösen och Svanrevet

Vi var 53 personer som den 3/9 2013 vandrade ut till Knösen, i härligt sensommarväder.
Vi samlades på stora parkeringen till höger om hamnen i Skanör, och efter den sedvanliga hälsningsritualen vandrade vi längs med badhytterna och tog sen Borgmästarstigen till Skanörs borgruin, där vi fick oss lite historia serverad.
Sedan bar det via grusvägen av ut mot Knösen, och efter förfrågan fick vi lov av naturistföreningen att ta genvägen genom deras område, varefter vi på en lång gåsarad vandrade vidare på Knösens västra sida längs med havet.

På yttersta udden fikade vi, utsikten var magnifik och solen tittade samtidigt fram.
På hemvägen, som gick längs östra sidan, passerade vi Knösgården som idag bebos
helt privat utan boskapsskötsel. Tidigare var här ett jättestort fårbestånd.

************************************************************************

          Knösen representerar de sista resterna av Falsterbonäsets ålderdomliga 

          landsbygdskaraktär med tångvallar och nummerjordar. 

          Sillen gick till mellan 1100 och 1600. 

          40 000 människor vistades på höstarna på Skånemarknaden som försiggick 

          på Hovbacken. 

          Än i dag ser vi rester i form av "grytor", där man hade sina bodar. 

          Under dessa tider var man i befolkning större än Stockholm. 

          Under 900-talet bildades Skanör och fick namnet Skanör efter "Skadans ör" 

          (rev/grund). 

          Storhetstiden var mellan 1100 och 1600. 

          Under 1200 byggdes Borgruinen och kyrkan. 

          Borgruinen beboddes av kungens fogde som tog upp en form av skatt och 

          som kvitto fick man ett blymärke. 

          Efter 150 år flyttade man över till Falsterbo borg, "Falsterbohus", 

          och det är nu som Falsterbo uppstår, på 1300-talet. 

          Drottning Margareta vistades gärna på borgen och höll internationella 

          konferenser där. 

          Naturistcampingen Solhejdan som drivs av naturistföreningen Svanrevet

          är som en egen liten by med avfallshantering, husvagnsträdgårdar,

          reception och kommer så småningom att få vatten draget hit ut.

************************************************************************

Efter 3 tim, och ca 10 km vandring, med mycket frisk luft, lite lagom med strapatser och trevligt umgänge, skildes våra vägar för denna gången.


Margareta, Gerd och Ingrid

Vandring 60 - Där tåget har gått

Tåget har nu gått!
Morgonen var gråmulen den 4 dec 2012, när vi startade vår vandring på den plats där Höllvikens station tidigare låg, för att ”tåga” ner till Gästis i Skanör.

Restaurangvagnen kopplades på och glögg serverades till dem som valt att stiga på vid
Höllvikens station.

På vår väg till Skanör tog vi upp fler passagerare.
Vid Ljunghusens station var vi 41 st som tågade vidare.

Innan tåget kom var det gästgivaren i Vellinge som 1886 startade en diligenslinje som gick två gånger i veckan från Vellinge till Skanör.
När man uppmärksammade stadsborna på det nyttiga att komma bort från stadens smuts och rök under sommaren kom turismen igång på allvar.

Under 1890-talet förlängdes linjen till Falsterbo.
Under 1890-talet diskuterades flera förslag till järnväg över Ljungen.
1899 bildades Hvellinge-Skanör- Falsterbo järnvägsaktiebolag, HSFJ.
Det tog flera år innan bolaget fick klart med finansiering och planering.
1903 kom bygget igång och den 21 juni hade rallarna kommit fram till Skanör.
Vellinge fick nytt stationshus och övriga stationer blev Åkeshög, Kungstorp, Foteviken,
Ljunghusen, Skanör och Falsterbo.
Någon ort med namnet Höllviken fanns inte.
Höllviken fick 1911 en hållplats och 1925 blev det en riktig station i trä.
1943 bytte stationen namn till Höllviksnäs.
Stationshusen ritades av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin.
Stationshusen är utvändigt inspirerade av de skånska kyrkorna med vit puts och trappgavlar.
Wåhlin ritade även Falsterbohus åt järnvägsbolaget.
Invigningen av banan fick vänta till sommarsäsongen och kom igång den 18 maj 1904.

Då andra världskriget bröt ut och tyska minor lades ut vid farleden utanför Falsterbonäset satte det fart på en gammal idé om en kanal genom näset.
Wilhelm Boltenstern lyckades övertyga myndigheterna om nödvändigheten av en kanal.
Den 3 januari 1940 påbörjades arbetet i terrängen med snabb upphuggning av en
10 meter bred gata genom skogen.
Att bygga kanalen gick fort, muddrare från Holland och byggjobbare från hela Sverige
kom hit för att arbeta. De arbetade i treskift och de flesta tog gärna fler timmar, det fanns de som arbetade 24 timmar, fyra personer omkom under arbetet med kanalbygget.
I inloppet fick man problem då vattenståndet var olika i Östersjön och Öresund.
Man fick bygga säskilda slussar för detta.
I oktober 1940 eller 1941, det finns olika uppgifter om detta, började kanalen trafikeras
av fartyg.

Från början var det inte tänkt en bro, tåget skulle vända i Höllviken och en dragfärja skulle
stå för trafiken över kanalen.
Knippelsbron köptes från Danmark och var tänkt som ett provisorium men kom att vara i 50 år.

När sommargästerna kom till Ljunhusens station åkte de Tralla, en hästspårvagn inom området.
Från Ljungsäters sjukhus som låg på Ljungsätersvägen byggde man ett spår ner till stranden så att patienterna kunde komma ner dit. När man byggde kanalen revs sjukhuset.

Vid Ljunghusens station där de sista passagerarna klev på vårt tåg serverade restaurangvagnen hembakade lussebullar och pepparkakor till egen dryck.

Färden gick vidare med en liten avvikelse från banvallen till Skanörs skjutbana där det åter var dags för lite glögg från vår restaurangvagn.

Mot Skanör fortsatte vi sedan med nya krafter och ett litet stopp vid Skanörs stationshus .
Vi gick sedan vidare ner till den plats där banvallen svänger av mot Falsterbo och stickspåret gick ut till Skanörs hamn.

Därefter vandrade vi Mellangatan fram till Skanörs Gästis där vi åt en god ugnsbakad lax till lunch, som slutet på en sista vandring med Näsetvandrarna detta året.
Väl mött nästa år!

Vi önskar varandra EN RIGTIGT GOD JUL!

 Britta och Malou

Info från Kulturföreningen Callunas skrift ”Tåget har gått! ” Finns att köpa på biblioteken.
Det finns också en länk till Calluna, till höger här på hemsidan.

Vandring 53 - Vad händer när vattnet stiger?

40 glada vandrare samlades den 28 augusti 2012 för att titta på några av de ställen i Skanör som finns med på åtgärdslistan i Vellinge kommuns ’Handlingsplan för skydd mot höga havsnivåer’. (se Vellinge kommuns hemsida)
För Skanör handlar det bl.a. om yttre och inre vallar samt dämmen (slussar).

Vi startade vid Axelssons Torg där man redan i våras höjde gång/cykelstigen mot hamnen samt byggde en högre vall längs banvallen.
Därefter besökte vi Slusan, Hamnen, Hamnvägen, Hovbacken, Borgmästarstigen, Borgruinen, Knävångsområdet, Bredeväg och slutligen Slottstigen.
Det blev 7 km i det härliga sensommarvädret.

Vid varje stopp berättade vandringsvärdarna lite enkelt om hur planen för åtgärd ser ut just där och Ulla- Kristina lite om vad som är intressant i naturen omkring.

Fika intogs på Borgruinen där Margareta satte oss in i platsens historia.
Att göra samma vandring vid en tidpunkt då Skanör drabbats av Högvatten är förmodligen inte helt enkelt eftersom högvatten inte varar så länge och att det inte är så lätt att komma fram på vissa ställen då.
Men den som är intresserad kan göra sin egen vandring för att titta på hur det ser ut.
Då är man tacksam över att Vellinge Kommun har en handlingsplan.

Ulla-Kristina, Margareta och Britta

Vandring 45 - 1-milaspår i Falsterbo-Skanör

Vi var 26 glada motionärer som samlades vid Falsterbo Strandbads parkering, den 6 mars 2012.
Till vår glädje och förvåning så var Sydsvenskans journalist och fotograf också där för att ta del av dagens vandring.

Vandringen började genom Falsterbos stadspark, förbi Hjalmar Gullbergs bostad och fram till nuvarande Konsthallen.
Den var tidigare stationshus till Falsterbobanan, som öppnades 1904 och lades ner 1971.
På dåvarande stationsområdet finns nu odlingslotter, magasinet används till konstutställningar. Det har tidigare funnits en sommarstuga som järnvägsanställda fick hyra, liksom stinsens hönshus.

Vi gick vidare utmed Kärleksstigen och blev informerade om tångvallarna.
De började byggas i slutet av 1700-talet, och den ursprungliga höjden var ca 1,6 m.
Materialet som användes var torkad grästång, varvat med grästorvor.
Det tog 7 till 10 år att bygga på höjden, och totalt fanns ca 30 km vallar i Skanör-Falsterbo.
Vallarnas uppgift var dels att skydda den odlade marken mot lösgående boskap, dels skyddade de mot översvämningar.
De är idag fornminnesskyddade.

Vi vandrade vidare på Friskis och Svettis slinga, passerade brandstationen i Skanör och så vidare i Skanörs stadspark.

Vid en lekplats åt vi vår medhavda matsäck och njöt av vårsolen.

Därifrån gick vi genom Hagarondellen och in i villakvarteren, beundrade en fin trädgård och följde sedan gräns-tångvallen mellan Skanör och Falsterbo ut till Falsterbo Camping och genom denna.Då hade vi gamla skjutfältet på ena sidan och villabebyggelse på den andra.

Vi gjorde ett stopp vid fritidshusområdet och fick en fin genomgång av dess historia.

Vi tog även en promenad genom området och avslutade dagens vandring vid Falsterbo Strandbads parkering där vi tackade varandra för 

en trevlig vandring i glada människors sällskap.

Anita och June

Vandring 40 – Liten byrunda i Skanör/Falsterbo

Det blev 16 personer som den 15 nov träffades framför mitt hus och som ville följa med
på min (nästan) dagliga motionsvandring.

Det enda jag hade att förmedla till denna vandring var att bara motionsgå,
och att njuta av naturen och djuren!
Solen sken från en underbart blågrå himmel och det var perfekta 6°.
Vi gick i snabb takt genom en fantastisk vacker skog, förbi LV4 och campingen och ner till havet.

Wow så vackert havet låg i morgonsolen och inte en vindpust!
I fortfarande snabb takt gick vi längs stranden bort till Falsterbobryggan och sedan upp till
Falsterbomuseet.
Där rastade vi och tog fram kaffet och mackorna...mums.

Efter ca 20 minuters rast gick det vidare förbi Falsterbo kyrka in i Falsterbo skog,
förbi en massa gamla fina hus och slutligen ut på Kärleksstigen.
Vid Pumpmacken vände vi sedan in på Östra Aspevägen och var strax tillbaka vid utgångspunkten. Så det var klart! Snabbt och mycket härligt!

Denna vandring blev:
7,8km
ca 10275 steg
ca 120min
och vi förbrände ca 377 kalorier (mackorna inte medräknade).

Det var en enkel men mycket trevlig och snabb runda.
Tack alla kära vandrare.

Birgitta


Vackra naturbilder från denna vandring finns i bildspelet/fotoalbumet.

Vandring 38 - Till Falsterbofyr och information av P-G Bentz om fågelsträck och ringmärkning.

Vi var 12 tappra vandrare som den 18 okt trotsade vädrets makter och vandrade från Skoltorget i Falsterbo, där vi först betraktat skolhuset, byggt 1876 och reparerat 1912. Det övertogs 1975 av Kyrkan och blev församlingshem.
Redan 1846 fanns det en skola i Falsterbo, men den låg inte vid detta torg.
Som ett kuriosum kan nämnas att i Skanör fanns det på 1840-talet en fattigskola och en societetsskola.

Vi gick sedan förbi Hjalmar Gullbergs hus och vidare genom det vackra villaområdet, strax ovanför Falsterbohus.
Där beskådade vi gamla såväl som nya arkitektoniskt intressanta hus.

Vi stannade till vid Falsterboborgen och berättade lite om Falsterbo och dess historia.
Falsterbo började fungera som ort på 1200-talet och blev stad i början på 1300-talet. Första gång namnet ses i skrift när den danske kungen ger Lübeck tillstånd att vid Falsterbo resa ett sjömärke - Kolabacken-1222. Man tror att namnet Falsterbo kan ha uppkommit därför att invånarna från Falster började sätta upp sina bodar längs strandängarna.
Falsterbos storhet på medeltiden låg i den stora sillmarknaden och livet var därför mycket säsongsmässigt.
Den permanenta bebyggelsen och befolkningen var liten i förhållanden till den säsongsmässiga, då den ökade ca 10 gånger.
Den bofasta befolkningen i Skanör och Falsterbo under denna tid var ca 1000, men under marknaderna således ca 10000.
Detta befolkningstal leder till att Skanör och Falsterbo blev några av de största orterna i Norden.( Som jfr. har man beräknat att Sveriges folkmängd vid mitten av 1500-talet var ca 0,5 miljoner inv.) Sillmarknadens tyngdpunkt låg först i Skanör men expanderade mot Falsterbo, som mot 1400-talet var den större handelsorten.
Lübeck var troligen den Hansestad som först etablerade sig i Falsterbo och dominerade därefter. I Skanör dominerade Rostock.
Den danska kronan gav områden, så kallade ”Fit-områden” (Fit är ett äldre nordiskt ord för strandäng) till de tyska hansestäderna. De var avgränsade områden, där köpmännen uppförde bodar och bedrev handel. Dessa områden blev juridiskt självständiga och styrdes av fogdar.
De utländska städerna byggde kompanihus som samlingslokal för sina köpmän och i flera fall också kyrkor och kapell, t.ex. Tyska kyrkan norr om Falsterbohus.
På 1200-talet fanns också även en större bebyggelse utanför marknadsområdena. Rester av denna finns begravd i stranddynerna runt Falsterbo kyrka.
Falsterbohus slott eller borg byggdes, troligen ungefär i mitten av 1200-talet samtidigt med Skanör.
Denna borg var föregångare till den borg vars rester man ser idag. Det var hansestaden Lübeck som genomförde etableringen.
Borgen förstördes 1311 i kriget mellan de vendiska hansestäderna och den danske kungen. Men återuppbyggandet skedde genast. Det finns nästan inga rester kvar av den ursprungliga borgen eftersom man tog sten från den när man uppförde den nya borgen.
Det fanns två vallgravar, en inre och en yttre. Borgen har omgärdats av en ringmur som var ca 1.20 m. Kärntornet som man kan se rester från, låg fritt på borggården och fungerade som försvarstillflykt.
I slutet av 1500-talet erhölls tillstånd att använda borgens stenar till att renovera en kyrka.
Falsterbohus hotell. Redan på 1880-talet började man ta sig till de vita sandstränderna, men det var genom byggandet av järnvägen 1904 som uppsvinget som badort började ta fart.
Hotellet ritades av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin och invigdes 1908. Huvudbyggnaden kompletterades med Annexet och Kasinot 1910 resp. 1911.
Hotellet var under 1:a världskriget samlingsplats för aristokratin från en stor del av Europa. På 20-talet hade man jazzkonserter och jazzdanser innan jazzen etablerat sig i Sverige.
Hotellet upphörde helt 1974 och alla byggnader utom Kasinot som revs blev bostadsrätter.

Efter borgen gick vi på en stig mellan strand och villor till Kolabacken, en av Nordens äldsta fyrplatser.
1222 fick Dominikanermunkarna, som hade en konventbyggnad i Falsterbo, lov att tända stockvedseldar här för sjöfarare. Stockveden fick man från de träd (mestadels ekar)som växte i Kronoskogen(troligen Skanörs Ljung).
1627 ersattes stockveden av kol. Kolen lades i en järnkorg, som fästes på en vipparm.

Vi korsade golfbanan och kom fram till fyren, ritad av arkitekt Olof Tempelman.
Den byggdes 1793-96 och ersatte den gamla fyren på Kolabacken. Via tornet hissades kolen upp i korgar. Fyrmästare och personal bodde i fyren.
1843 byggdes bostadshus till fyrmästarens familj och senare också åt personalens familjer. Dessa hus finns fortfarande kvar.

Väl framme vid fyren blev vi väl mottagna av P-G Bentz, som gav oss en fin redogörelse av fågelsträck och ringmärkning. Det var en spännande och mycket intressant information och vi lyssnare hade många frågor att ställa.
Vi fick se en liten gärdsmyg som just hade blivit ringmärkt och som P-G Bentz plockade upp ur en tygpåse.

Innan vi åter gav oss ut i höstrusket intog vi våra medhavda matsäckar i fyren.
På smågator vandrade vi förbi vackra villor till Falsterboparken och fram till Falsterbokyrka, S:ta Gertrud, vars äldsta del nuvarande långhuset, byggdes på mitten av 1300-talet. Namnet på kyrkan är taget från helgonet S:ta Gertrud och en målning på kyrkans norrvägg visar henne bärande en kyrka i famnen. Dopfunten av sten från 1300-talet är kyrkans äldsta inventarier.

Vi passerade de två vackra kyrkogårdarna och återvände till Stortorget, glada och nöjda att vi trots vädret fått en fin vandring och ett fantastiskt fågelföredrag.

Hälsningar Birgitta J och Birgitta S

Vandring 35 - Näsets norra kust och Margaretas keramik

Tisdag morgon den 6 september startar 25 pigga vandrare promenaden från rådhuset mot Skanörs blöta stigar och vångar. Strålande sol men mycket blåsigt.
Vi fick först se hur kastanjen utanför Gässlingens hotell sågades ner. Ytterligare ett offer för trädsjukan.

I raskt tempo bar det av via nya kyrkogården och Lagmanshejdan till nybygget Skanörs Vångar som Margareta berättade om. Här ska bli ca 500 boenheter; villor, hyresrätter, seniorlägenheter etc.
Man strävar efter att göra en replik av gamla stadskärnan i Skanör på modernt sätt. Problem med vatten och stora vattensalamandern har fördröjt byggstarten något. Första etappen beräknas vara klar 2014.

Vi går vidare ut mot fiskehoddorna, som är 57 till antalet och utgör en härlig fritidssyssla för många.
Vi träffade tre entusiaster som berättade om alla de olika fiskesorter man tar upp här utanför gamla hamnen.
Britta berättar om tiden då sillen gick till.

Promenaden fortsätter via yttre tångvallen utmed motorcrossbanan. Det går över stock och sten, lite knepigt underlag men snart får vi efterlängtad fikapaus tillsammans med de nyfikna korna.
Vi klarar galant att stiga över taggtråden till nästa promenadetapp som utgörs av "lilla Knösenrundan".
Här hade det torkat upp ordentligt så det var riktigt bekvämt att gå på grusvägarna.
I blåsten når vi fram till Rådhuset och merparten av följet fortsätter till Margaretas keramikverkstad på Östergatan.

Återigen en dag då vi haft tur med vädret under denna regniga sommar. Trots besvärlig terräng var det ett raskt vandringstempo, vilket uppskattades av många.

Dagens värdar var Britta Kittel och Margareta Kylberg