Vandring 145 - bergsbestigning och upp och ner vid Arriesjön

Solen sken, vinden ven och ca 30 pers. samlades den 2 maj 2017 på Arrie kyrkbacke.
Där serverades lite info från 1000 år gammal ort, Arröghum, fram till dagens tveksamma tätort på ca 200 inv.

Vi gick längs den pittoreska landsvägen omgivna av backlandskapet från istiden,
Gavelbjer, 25 m högt, sköt upp som en svamp ur marken.
Bestigningen gick som en dans och uppe på platån väntade både gullvivor och utsikt.
På nära håll Arriesjön och i fjärran Blocket i Lund!

Arriesjöns rekreationsområde som bekostats av Region Skåne genomkorsas av såväl handikapp- som hästvänliga stigar.
Vi följde enbart ridstigarna och hamnade emellanåt i lervälling.
Men skogen var skirt grön och sjöfåglarna på fågelöarna skriade.
Gladan seglade över sjön och ett vitt moln av skrämda fåglar steg upp mot skyn.

Hästar klarar backig terräng och vi fick användning av våra benmuskler när vi segade oss upp, och bromsade oss ner för slänterna.
Några provade tom ett varv på utegymmet vid den gamla tegelfabriken.
Det blev en solig, motionsrik naturupplevelse .

I alla fall för
Wiveca

Vandring 50 - runt Arriesjön

Strålande sol, lagom vindstyrka och vandring!
Vi var många, ca 40 st som mötte upp vid Arries vackra vita kyrka den 22 maj 2012
och vandrade iväg genom den genuina byn.
Vi korsade 101:an och det böljande landskapet från istiden bredde ut sig.

Den första kullen, Gavelsbjer, är fridlyst men det hindrade inte Anita och Bosse från
att inta en välkomnande position bland gullvivorna.
Väl över stättan serverades vi ’champagne’ och oststång och firade på så sätt Näsetvandrarnas 50:e vandring. 

Brant att klättra uppför men en otrolig utsikt över Arriesjön, f.d. Risebjerg som blev ett grustag på 18-1900 talet.
Även ett tegelbruk fanns på platsen.
Successivt blev utgrävningarna vattenfyllda. Växter har vandrat in,  t.ex hagtorn, björk, sälg, blåhallon och fiskar har planterats in. Man kan köpa fiskekort och fånga gädda och abborre.
Detta rekreationsområde rustas just nu upp av Region Skåne med breda stigar, bänkar och många utsiktsplatser, så att även handikappade kan ta sig fram.

Vi valde dock att börja med den vilda sidan av sjön.
Smala, slingrande upp- och ner stigar förde in oss i tät grönska.
Näktergalarna höll hov och ganska snart blev vi av med varandra. Men ’djungeln’ var högst 200 m bred, så vi var utom fara. Nässlorna som brände många shortsben var säkert värre.

Vi genade, kröp under staket och var ute på en landsväg som hör till Östersjöleden!
Vackra gårdar med poppelalléer förde oss vidare till fågelutsiktplatsen.

DÄR…fick vi äntligen vila och fika.
Sjöfåglarnas skrik och oväsen ute på öarna kändes ovanligt i det kuperade landskapet.
Utvilade klättrade vi upp för Risebjergshäxans 20 m höga kulle och njöt av utsikten.

Sedan bar det av hemåt på stigar, genom snårskog,  nerför backar och på landsväg.
Varma var vi och rastade också !

Vandring 9 - Arriesjön

Arrierundan, vilken succe! Wiveca hade lagt ner mycket arbete och förberett en helt fantastisk vandring runt en liten ynklig sjö i Vellinge kommun som inte ens är utmärkt på de flesta kartor. Tänk vilka skatter det finns att upptäcka. Helt underbart!

Efter att ha organiserat samåkningen från Höllvikens bibliotek en kvart i nio den 18 maj, gav 15 vandrare (varav 3 herrar) sig iväg till Arrie by. Det tog ca 20 minuter att köra till byn som ligger 7 km söder om Malmö vid väg 101, den uråldriga landsvägen som delar Skåne i det bördiga slättlandet och resterna efter istidens grusåsar och backformationer. Vi parkerade vid kyrkan och begav oss förväntansfulla iväg mot Arriesjön i nordöstra hörnet av Vellinge kommun precis vid gränsen till Svedala kommun. Sjön, som bildats efter grusbrytning, är så liten att den inte ens är utmärkt på Vellinge turistkarta och är således en väl bevarad hemlighet för många näsetbor.

Innan vi nådde sjön passerade vi Gavelsbjer, en markant moränkulle, som sedan 1953 är avsatt som naturreservat för att bevara den unika geologiska formationen och den rika floran. Efter att ha balanserat över det inhägnande staketet via stättan, mötte oss en för skånska förhållnaden rätt tuff, slipprig backe att övervinna innan vi nådde toppen och den storslagna utsikten över slätten. Till Wivecas glädje stod de utlovade gullvivorna där och spred sin gula glans.

Gullviva, primula veris, hör till de vackraste och mest välkända vårblommorna. Ett av många namn, majnycklar, syftar på blomställningens likhet med en nyckelknippa. På 1100-talet rekommenderades örten för melankoli. Inom medicinen har framför allt gullvivans jordstam använts som slemlösnade medel vid hosta och bronkit och verkar även urin- och svettdrivande. Av blommorna kan man inte bara bereda ett mycket aromatiskt slemlösande te utan även framkalla välsmakande konfekt.

Wiveca berättade hur området kring sjön har uppstått på grund av grusindustri och ledde oss så vidare till det nerlagda tegelbruket. Husen är byggda av tegel från bruket men har inslag av rött kring fönster och på knutarna. Stiftelsen för fritidsområden i Skåne köpte det forna grustaget efter att Percy Nilssonföretaget som skulle bygga bostäder gått i konkurs. Numera huserar det nystartade naturföretaget Avenatur som satsar på ekoturism i de gamla byggnaderna och en av ägarna, som är uppväxt vid sjön, har bl.a. en bastuflotte som man kan hyra. Strövområdet runt sjön är öppet för alla och den 1 juli skall ett helgöppet cafe finnas i de gamla fabrikslokalerna.

Vi strövade vidare i en lång gåsmarsch längs den glittrande sjön. Grönskan i buskagen var så skir och vacker och vi kunde inte nog prisa Wivecas val av vandringssträcka. Vi fick lära oss att det finns blå hallon här liksom på Gottland. Smaken är mindre aromatisk än hos björnbär och vanliga hallon. På Gottland kallas de ofta salmbär och där har man också skapat en rätt vilken består av saffranspannkaka och salmbärssylt. Även backsmultron växer rikligt runt sjön.
Ett träd passerades och vi försökte alla att gissa vad det kunde vara. Raste och Ulla Kristinas goda biologiska kunskaper saknades i dagens skara.
Wiveca berättar också en lustig lokal historia om Riseberga häxan.

Vi packade så småningom in oss på en utsiktsplats för fågelskådare för att intaga dagens mysiga fika. Vi passade på att fotmärka Maria, Elisabet och Kerstin som lyckats deltaga i tre vandringar. Från en liten ö som var alldeles vit av fåglar hördes det en febril, skränig aktivitet. Anna försökte hitta gråhakedoppingen i sin kikare.

Vandringen går vidare för att sluta cirkel runt sjön och strax innan vi kommer tillbaka till tegelbruket ser vi flera tuvor med backsippor. Backsippor växer främst i torra backar t.ex. på sluttningar till rullstensåsar. Den finns också i en vit färgvariant. Örten minskar i Sverige vilket gör att den rödlistats 2010 som sårbar. Svenska botaniska föreningen har utsett backsippan, pulsatilla vulgaris, till årets växt 2010.

Strax före kl 12 samlades åter en mycket nöjd skara vid bilarna för hemfärd.