Vandring 132 - Foteviken, mellan hästhagar och fåglar

Vi samlades 40-talet vandrare vid den soliga platsen framför Vikingamuseet, den 4 okt 2016. Museet var stängt för sommarsäsongen men kommer att vara öppet ett par helger i november.

Vikingamuseet är ett arkeologiskt friluftsmuseum som skapades 1995, och blev fullvärdig medlem av friluftsmuseerna i Sverige år 2012.
Museet började dock utvecklas redan på 1980-talet genom föreningen SVEG (Scandinavian Viking Explorer Group).

Vår vandring gick längs med Lillhagens ridhus och fortsatte mellan hästhagarna norr om ridhuset.
Vi stannade till vid havsstranden, troligen där den danska flottan lade till inför slaget om Foteviken år 1134.

Vi vandrade vidare på landsvägen genom Lilla Hammars by.
Med lite hjälp fann vi platsen för den tidigare kyrkan med tillhörande gammal gravplats, på en ”backe” strax utanför Lilla Hammars by.

Vandringen fortsatte mot naturreservatet och fågelskyddsområdet ”Lilla Hammars näs”.
Det består av halvön Lilla Hammars näs samt de tre Näsholmarna utanför.

Då det regnat mycket dagarna före vandringen, var naturreservatet ganska så vått, men vi gjorde några försök att klättra över staketet, avsett att hålla korna på plats.
Bitvis fick vi vända tillbaka ett stycke och göra nytt försök för att undvika vattensamlingarna.

En del av oss i vandrargruppen föredrog att rasta för kaffe och matsäck medan några av oss gjorde ytterligare försök att finna en väg ut mot udden på naturreservatet.

Vi lyckades gå torrskodda och kunde vandra längst ut på näset, med sällskap av bl.a. en flock tranor som flög över våra huvuden.
Andra fågelarter som kan ses på strandängarna är gravand, strandskata, skärfläcka, tofsvipa, större strandpipare, rödbena, sånglärka och ängspiplärka.

Med en fantastisk utsikt över Näsholmara och alla sjöfåglar tog vi vår kaffepaus, och kaffet smakade mycket bra.

Vi vandrade samma väg tillbaka, i ett par grupper, till parkeringen vid Vikingamuseet och slutade lite för tolv.

Anita

Vandring 54 - på det norra näset

Vi var 41 vandringssugna individer, som den 11 september 2012 kom iväg efter lite parkeringsstrul, på vår vandring mot Lilla Hammars Näs.

Mellan hästhagarna passerade vi Fotevikens museum och Lillhagens Ridklubb.
Efter en kortare sträcka på asfaltvägen kunde vi sedan ta strandvägen utmed
Höllvikens vatten.
Det blev en äventyrlig sträcka, då vattenståndet stigit något sedan vår senaste provvandring.
Det pratglada gänget slirade fram i vattenbrynet, men det gick bra med lite försiktighet.

Vi kom fram till naturreservatet och gick längst ut på näset och betittade Näsholmarna.
Där fanns det inte mycket fågel och kossorna höll sig borta.

Vi intog vår fika, som alltid smakar bra ute, trots en envis vind.
En lite speciell känsla är det att sitta ute mellan två olika vatten,
Höllviken på ena sidan och Foteviken på andra.
Ingrid berättade lite ur Länsstyrelsens informationsblad om Lilla Hammarsnäs och bjöd dessutom på en förkortad version om Slaget vid Foteviken.
Vid Foteviken fanns också Skandinaviens största marknadsplats, Halör.
Ulla Kristina berättade lite om den speciella växtligheten på detta näs, och visade oss de tuvor som en speciell myrart bygger, precis som vid Flommensjöarna i Skanör.

Efter fikan vandrade vi en bit på asfaltvägen i motvind men vände snart av över majsfälten, mot Fotevikens vatten.
Där såg vi massor av olika sorters gäss, svanar och lite vadarfåglar.
Detta ställe är omtyckt av ornitologer att stå med sina stora kikare och beskåda de olika fågelarterna.
Vi följde Foteviken längs med ängar med olika sorters vackra gräs och den sista biten gick vi över stubbåker.

Vi vände åter mot vägen och kom tillbaka lagom till kl 12.00, och bäst av allt:
vi hade uppehållsväder ända fram till 100 meter från parkeringsplatsen.
Vilken tur vi hade med vädret!
Sträckan uppmättes till cirka 8 km.
Tack för visat intresse.

Yvonne och Ingrid

Vandring 27 - Fotevikens vikingaby och Hammars näs

Den 19 april kl 9.00 samlades vi vid Q8-macken i Höllviken. Vi var 20 kvinnor och 2 män, alla med stora leenden i sina ansikten, eftersom solen strålade från klarblå himmel.

Vi vandrade upp till Vikingabyn, där vi möttes av vår guide, Sven Rosborn, som var på ett fantastiskt berättarhumör. Han flödade av berättarglädje och kunskap om sin älskade vikingaby. Fotevikens Museum skapades av Björn Jacobsen tillsammans med Sven Rosborn 1995.

Sven har varit chef för Malmö Museum under 17 år och erhållit miljonbelopp varje år för verksamheten.

I Vikingabyn är budgeten oerhört liten men här är glädjen desto större inför arbetet som är ideellt, men hjälp av EU-bidrag behövs. Tanken med vikingabyn är att den ska vara en levande by, där byalaget om ca 130 personer arbetar med sina hus och ting precis som på vikingatiden. Hit kommer vikingar från hela världen. Omkring 78% är icke-nordiska gäster,t. o.m. i Kina har man byggt upp 2 st vikingabyar med Foteviken som förebild och fler ska det bli.

Vi startade vid Sveriges största parkbänk, som bestod av en jättelik stock
och här har man utsikt över bukten utanför Höllviken. Mängder av fiskefartyg samlades här under 1200-1500-talen, hit kom fartyg från hela Europa för sillfiske. Här stod också slaget vid Foteviken 1134. Vi tittade på grophus, där man endast ser taket. Vi besökte lagmannens stuga, dvs Svens, och även tingshuset där man höll byaråd. Här i byn har man egen lag, egna mynt och byn är avstyckad från Vellinge Kommun och Sverige.

Vi klättrade upp i utsiktstornet varifrån utsikten var vidunderlig, dock är det problem med tornets höjd p g a närheten till Kastrups flygplats...

Vandringen gick sedan vidare längs med stranden till Klosterdammen. Här har man undersökt åkern med markradar och funnit lämningar efter en kyrka/ett kapell, som kanske är Skånes äldsta.

Nästa anhalt var vid den s k Trelleborgen, som ligger intill den gamla hamnen, som vintertid rymde mängder av fartyg. Utanför hamnen byggde man en konstgjord ö för att skydda sig från inkräktare från havet.

Det var Harald Blåtand, som på 900-talet anlade Trelleborgar. Kungen, som blev dödad av en pil i rumpan, då han skulle göra toalettbesök, blev dock inte klar med just denna borg, men man har funnit Trelleborgar på flera andra platser, bl a i Borgeby, Trelleborg och Helsingborg. Sven Rosborn har varit med om att finna några av dem.

Efter att ha tackat Sven för hans otroligt underhållande berättelser var det dags för fika. Vi satt nu nära det stora gravfältet, där man funnit 141 skelettt, vilket dock inte påverkade aptiten, men nog kände vi vibrationer i fötterna.

Sedan sneddade vi över fälten tillbaka till utgångspunkten. Vi var nog alla väldigt nöjda med både väder och guidning.

Karin & Calle Hornbeck

PS
Det finns massor att läsa om Vikingabyn på hemsidan
www.foteviken.se