Vellinge Väster 26 april 2022, vandring nr 222

Vi var ca 25 personer på denna vandring som bjöd på fantastikt vårväder. Vi startade vid Vellingeblomman och där fick vi höra hur verksamheten startade. Den började som tomatodling. Verksamheten behövde förändras för att överleva. 1981 öppnade Vellingeblomman och verksamheten utvecklades och utökades till vad den är idag. 

   Vi gick ner till havet och vandrade längs ängarna. På ängarna finns ett rikt fågelliv. 

På Kostadion intog vi vår medhavda fika. Stolar att sitta på lånades i ”klubbhuset”. Denna ”stadion” byggdes på 1920-talet av unga män som idrottade på ängarna. Klubben IK Finish bildades 1924 och är Vellinges äldsta idrottsförening

   Därefter fortsatte vi vandringen på småvägar bort till Kronan, ett litet område där man förr bedrev en hel del verksamheter, bl.a lanthandel. Vi svängde in på Lilla vägen och beundrade de välskötta husen, som ligger samlade nästan som en egen liten by.  

Vi passerade Vellinge Västers gamla skola, en typisk byskola med 2 skolsalar. Där bedrevs det undervisning ända fram till 1970. Skolan är idag ett glasmästeri. 

Efter en vandring på drygt 8 kilometer var vi så åter på Vellingeblommans parkering.

Monica och  Lena.

 

Vandring 204 - Vellinge och Eskilstorp

 Hela 50 vandrare mötte upp vid Vellinges västra angöring för buss, men även pendlarparkering, för en vandring i Vellinges äldre delar. Byn är från 1000-talet som många andra byar på Söderslätt. Rester från den tiden grävs fram vid de många nybyggen som nu sker i byn. Det grävs även fram rester från stenålder, bronsålder och järnålder, inte minst på den jordbruksmark som nu tas i anspråk för ny bebyggelse och industriområden. Efter enskiftet 1806-8 så fanns det kvar kring 10 gårdar i byn, resten flyttade ut i omgivande jordbruksområde. Sen hände inte så mycket förrän järnvägen kom till byn 1886. Det var tåget från Malmö till Trelleborg. 1904 blev byn knutpunkt för tåg till Falsterbo också. Spåren av järnvägsspåren finns kvar i form av en cykelbana. 

Spåren av handelshusen vid järnvägen från 1880-talet har nästan försvunnit, de är ersatta med ny bebyggelse med liknande funktion, affärer på bottenplan och bostäder ovanpå. Det vackra affärshuset i rött tegel från 1906 finns kvar, vilket beundrades. Det hus med en av de två järnaffärerna är omgjort till restaurang nu. Den andra är borta liksom huset, men nya, ritat av Gert Wingård, har poolförsäljning. När den nya centrumanläggningen var klar 1976 och järnvägsstationen och spåren borta så försvann många mindre affärer. Idag finns det t ex sju frisörer och tre mäklare i centrala delarna. Det anrika Gästis är ombyggt och tillbyggt av kyrkan men saknar för närvarande krögare. Det var förr byns samlingsställe för föreningar och andra sammankomster. Trädgården som ägs av kommunen har dock aldrig varit så vacker som nu. 

Vi promenerade Parkstråket som är relativt nytt och går genom parken och genom den fina Lindesgårdsparken. Intill är alla rester av skolbyggnader borta. Istället upptas hela kvarteret av hus för äldre. Stortorget har gjorts om tre gånger men är inte äldre än 80 år. Stationen intill byggdes 50 år innan. Under tiden var det åker, odlingslotter och betuppläggning framför stationen. Affärskvarteren vid järnvägen kom till på 1910-talet och kompletterades de kommande årtiondena. Industrier kom i början av 1900-talet. Först var det Spritfabriken och sen ett gjuteri. Sen kom fler inom metallindustrin men även syfabrik, mm. 1973 stod industribyn klar och sen växte den från tre uthyrningsmoduler till att inrymma flera privata industritomter. Bebyggelsen växte med enfamiljshus längs några gator och sen kom flerfamiljshus för alla arbetare vid företagen. Det var kring 1970-1975 som den stora villabebyggelsen kom liksom flera hyreshus. Sen dröjde det till 1980-talet då villor i grannbyn Eskilstorp byggdes. Där vandrade vi också. De senaste fem åren har många av de gamla gårdarna mist sina ekonomibyggnader och bostadshus har kommit istället.

 Vi passerade kommunhuset från 1973 och undrade hur många som är anställda där med tanke på alla bilar. Intill ligger Vanningen badhus, vårdcentral, gymnasium, mm. Hela kvarteret byggdes 1970-1980. Bostadsområdet Campus ska in där men är fördröjt. Parkstråket börjar vid Lärcenter som tillhör gymnasiet som kom till 1998.

Bränder som härjat i byn är de två prästgårdsbränderna 1750 och 1850 cirka, Kylmaskiner med kringliggande hus 1924, vårdcentralen kring 2005 och Lindesgården 2017. Det och brandstationer och brandbilsbyggande i byn pratade vi om. 

/Kaj Persson

Vandring 23 - Vellinge

Snön låg i luften när vi 18 Vellingevandrare samlades utanför kommunhuset i Vellinge, den 8 mars 2011.
Orten Hvellinge förekommer i skrifterna redan 1315 och 1770 bestod Hvellinge av 32 gårdar samlade runt kyrkan.
Vid enskiftet 1810 flyttades gårdarna ut och endast sex stycken blev kvar och fem finns kvar än i dag i centrum.

På dessa gamla marker vandrade vi ner till Almgårdens äldreboende.
I den gula byggnaden låg den gamla skolan med badhuset och gymnastiksalen. I Vellinge fanns på 20‐30‐talen en samling kvinnor som startade 10-
öresföreningen för att mot de styrande männens vilja bygga ett badhus i Vellinge så att hygienen skulle bli bättre.

Nästa anhalt var Lindesgården, som fick namn efter den siste ägaren, veterinär Linde.
Endast tre korsvirkeslängor finns kvar av den gård som byggdes 1750 och 1810 bestod av två gårdar.
Mangårdsbyggnaden byggdes på 1850‐talet och användes från 1953 som
kommunhus.
Mitt emot Lindesgården ligger kyrkan från 1100‐talet som saknade torn
fram till 1400‐talet.
På 1800‐talet byggdes kyrkan ut med korsarmar för att även kvinnor och ungdomar skulle få plats i kyrkan.
Granne med kyrkan ligger Gästis, där enligt sägnen Karl XI övernattade på andra våningen under sina fälttåg i Skåne.
1670 finns Hvellinge gästis med i skrifterna, 1683 betonades den lag som Magnus Ladulås hade stiftat på 1200‐talet om att bönderna inte skulle behöva upplåta sina hem åt rika resande.
Det skulle finns övernattningsrum och möjlighet att byta hästar var femte mil.

Vid gästis sa vi farväl till Wiveca som tappert kämpat på kryckor ända hit.

Vi fortsatte Malmövägen fram, förbi Vanningen, dammen med den stora stenen, som har gett namn åt badhuset.

Så gick vi Perstorpsgatan upp till den gamla spritfabriken, som är fint renoverad och rymmer flera företag och arbetsförmedling.
Kerstin berättade om förmannen Nils, som var svag för de starka dropparna och gärna provsmakade, och om vattentornet i närheten, som i folkmun döpts till Snapsglaset.

Så sträckte vi ut benen i en rask promenad förbi industriområdet, tog gångtunneln under vägen och var snart framme i Eskilstorp, där
kyrkvaktmästaren öppnat kyrkan för oss och välkomnade med värme och tända ljus.
De flesta av oss har nästan dagligen åkt förbi kyrkan som ligger så nära motorvägen, men inte många hade varit inne.
Nu fick vi veta att den härstammar från 1100‐talet men fick sin nuvarande form på 1930‐talet.
Vi tog plats i bänkarna och fick veta mer om kyrkans och inventariernas historia.

När vi kom ut igen sken solen och molnen var som bortblåsta.
Vi vandrade på igenom det idylliska Eskilstorp, förbi idrottsplatserna till Rosentorpsskolan, som var nästa stopp.
Den äldsta delen byggdes 1914 som epidemisjukhus men har sedan 1928 tjänat som skola och många byggnader har fogats till den ursprungliga.
Fram till 1970 var den Samrealskola med hela näset som upptagningsområde, i dag är det en komplett grundskola med allt från förskola till årskurs nio.

Vid Vargtorget var det dags att bänka sig på de bekväma tegelbänkarna och plocka fram matsäcken.
Solen värmde och det var vår i luften.
Uppdraget att utforma torget gavs 2003 till konstnären Ulla Viotti och Kerstin berättade om tillkomsten.
Vi fick veta hur Vellinge, när järnvägen byggdes på 1880‐talet förändrades från att ha varit en bondby, som legat koncentrerad runt kyrkan, till ett stationssamhälle där hantverkare, affärsmän och industrier etablerade sig. Den unika tegelstensbebyggelsen längs Östergatan, ”Gadan” kallad, kom till under denna epok, först kom hantverkarnas enplanshus, sedan runt sekelskiftet köpmännens 2½‐våningshus med affär i bottenvåningen och bostad
ovanför.

Efter att ha letat vargtassar på parkeringsplatsen, där Ulla Viotti stämplat in 80 stycken, fortsatte vi längs den nedlagda järnvägen – nu var molnen tillbaka med snö och snålblåst.

Men vi travade småpratandes på och nådde snart Södervångsskolan där
Margaretha berättade om Södervångshallen med sina fina inomhuslöparbanor och det nybyggda bostadsområdet Duvslaget med sina stora, vackra hus.

Via gamla Trelleborgsvägen återvände vi till Östergatan och var snart tillbaka vid kommunhuset, där vi skildes efter att ha konstaterat att Vellinge absolut var värt en vandring och att vi hädanefter ser på
samhället med nya, kunnigare och nyfiknare ögon.