Visar inlägg med etikett Höllviken. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Höllviken. Visa alla inlägg

Vandring vid Falsterbokanalen och Kämpingestranden den 18/11 2025, vandring nr 284


Den bleka novembersolen lyste på oss när vi 20 stycken vandrare samlades utanför Höllvikstrand, (pensionat sedan 1924). Vi gick bort till Boltensternsvägen och beundrade de nyrenoverade grindstolparna. På 1800 talet köpte major Wilhelm Boltenstern 120 tunnland mark och vi räknade ut att det måste ha sträckt sig från kust till kust, åtminstone förbi Höllvikstrandsvägen Det som kring 1990 blev Boltensternsgränd var tidigare en skog där politikern William Boltenstern den yngre bodde. Här fanns både jaktstuga och jakttorn.

Vi vandrade mot den något kyliga västanvinden till brofästet. Här var grävmaskinerna igång för att iordningställa Östra hamnplan. Det skall bl.a. byggas flytbryggor, båtkran och en bunkringsstation. På den Västra hamnplanen är det tänkt att bli likt Skanörs hamn.

Den befintliga bron byggdes 1992. I samband med det lades vägen om till att gå utanför byn. Den äldre Knippelbron ärvde vi från Köpenhamn 1940. Det finns även en reservbro som monterades ihop 2002 för att vid behov kunna användas då man skulle reparera sprickor i den nya bron.

Broöppningarna styrs sedan 2014 från Trollhättan. Troligen hade segelbåten som 2020 blev nedtryckt när bron fälldes ner inte mött samma öde om den gamle kanalmästaren suttit i tornet och styrt.

En annan olycka med tragisk utgång hände 2006, då kustbevakningens flygplan störtade i kanalen.


Planer på att bygga en kanal har vad man vet funnits sedan slutet av 1800 talet och fiskare runt Näset försökte 1896 att själv gräva, men det blev övermäktigt. Då tyskarna la minorna väldigt nära kusten under andra världskriget startade man i november 1939 en utredning och bara några veckor senare kom ett förslag som snabbt resulterade i ett uppdrag till Väg och Vatten. I mars 1940 var mudderverken igång och redan sommaren 1941 var kanalen klar. Den 1 augusti kunde lotsångaren Malmö passera som första fartyg.

Vid extrema väderförhållanden kan nivåskillnaden mellan Öresund och Östersjön vara ca 1 meter. Det finns därför två slussar med 1 km emellan.

Vi stannade till vid Gläntan – området som ev. skall bebyggas med 70 lägenheter i fyrvåningshus. Detaljplanen blev klar 2021 och har överklagats av bl.a. FNF. Man försöker skydda naturen och scoutgården och slippa ökad trafik.
I våras satte fladdermusen, med hjälp av Mark och miljööverdomstolen stopp för bygget – i varje fall tillfälligt.

På området finns ett borrhål på 2608 meter, en lämning efter oljeborrning , senast 1971. Eventuellt kommer husen i Gläntan att värmas med varmvatten från borrhålet. Vid borrningar under kriget var Boltenstern inblandad och han beräknade att man skulle kunna utvinna salt ur vattnet för att täcka Sveriges behov.


Vi vek sedan in en sväng i Kanalskogen och tittade på ett av Callunas bevarade värn. Värnen här är en del av Per Albin linjen som byggdes 1939-40 från Båstad till Ronneby. Vi gick tillbaka till kanalvägen för att få lite sol och få upp värmen och kunde därifrån se draktänderna inne i skogen.


Nere på stranden tog vi en titt på bastun som funnits där sedan 1964 och som nu renoverats sedan den lossnade från sina fästen under stormen Babet. Stranden blev efter stormen bredare och lägre, men inte värre än den varit tidigare, av bastufundamenten att dömma.

Vi får upp värmen när vi går vidare längs stranden i den lösa sanden, med vinden i ryggen och vi viker av och går in till Collins sten. Ett minne över kyrkoherde Jacob Collin som trots motståndet från lokalbefolkningen planterade tallar för att binda flygsanden som begravde åkermark och hus.

Ljungens villaägareförening sköter underhållet av stenen.


Vid Gyahallens tennisbanor tog vi en välförtjänt fika och solen var fortfarande framme. Tennisklubben har funnits sedan 1952 och stjärnor som Mikael Pernfors och Catarina Lindqvist har spelat där.

Av tränare Hasse Göranssons familj är det Andre som fortfarande är aktiv inom tennis och är rankad 20 i dubbel.

Härifrån tog vi oss via stigar och vägar tillbaka till vår startpunkt.

Vandringen var drygt 6 km.

Vandringsvärdar Karin och Bertil

Näsetvandring Höllviken den 26 mars 2024. Nr 254

    Vi började vandringen med att beskåda 5 bronsskulpturer längs med Öresund, Höllvikens skulpturpark. Dessa statyer är deponerade här av Allan och Bo Hjelts stiftelse och skulptören heter Gudmar Olovson.          Första stoppet blev vid kanalen och Gläntan, där bostäder ska byggas. Vidare tittade vi på kanalens slussar och den provisoriska bro som man kan fälla ut, om ordinarie bro slutar fungera. I skogen parallellt med kanalen tittade vi på olika gamla försvarsvärn från Per Albin-linjen, som byggdes under Andra Världskriget.

   När vi kom ner till parkeringen vid Östersjön, var det dags för fika. Vi hittade lä och en strålande sol sken på oss och havet glittrade framför våra ögon.

   Sträckan längs Östersjön till restaurang Strandtugg var tunggången, musklerna blev något utmattade.

Sedan gick vi genom Gyaskogen via Collinstenen för att betrakta Gyahusen, som byggdes under 1960-talet. Collin var prästen som såg till att man planterade tallar här för att binda sanden. Gyaområdet är speciellt med sina gatuslingor och lekplatser

   Dagens vandring avslutades vid biblioteket






Vandring 251, Östra Höllviken 13 feb 2024

 Tolv intresserade vandrare möttes vid biblioteket i Höllviken. Vi startade vandringen genom Nyckelhålsparken, som fått sitt namn efter dansbanegolvets form. Restaurang med dansbana fanns tidigare här. Dansbanan brann 1987. Höllvikens station byggdes 1910 och låg i norra delen av parken. Tågen slutade gå år 1971.
Vi beskådade Kassandra i Höllvikens Skulpturpark, som är gjord av Peter Mandl.
Nästa stopp blev vid fiskehoddorna längs med väg 100. Under Andra Världskriget bildades fiskeföreningen. År 1992 kom kommunen med restriktioner att bl a hoddorna fick max vara 12 kvm till ytan och ha en speciell blå färg på husens knutar.
Vidare fortsatte vi till markområdet där den nya busshållplatsen ska byggas och sedan över Stenbocksväg till Omtankens Hus, som ligger på gamla Stora Hammars skolas tomt. I Omtankens Hus finns ett äldreboende, ett korttidsboende och vårdcentral. Husen byggdes av Skanska och överlämnades till kommunen 2018. Det är ett klimatsmart projekt med bl a solceller och bergvärme.
Esplanaden vid Stora Hammars nya skola blev nästa stopp, där vi i gatans slut skymtade Stora Hammars gamla kyrka. Skolan och Halörhallen blev inflyttningsklara år 2012.
Vi fikade med en jubileumsbulle på idrottsplatsen vid Sandeplans skola. Efter fikat fortsatte vi till Henriks Hage och tittade på det nya skolbygget. Sedan går vi längs med Norrjevägen till kyrkoresterna vid Kämpingevägen och vidare in i Kämpinge by för att titta på Kämpinge gamla skola. Den byggdes 1894 och upphörde som skola 1954.
Avslutningsvis besökte vi Bödehuset på Hans Levins väg, där man lagade bl a ålbottengarn.






Vandring 206 - Höllviken



Det var den 17 nov 2020, och ett trettiotal förväntansfulla vandrare träffades utanför biblioteket.
Förväntansfulla, eftersom det var "the Gunnel", som återigen skulle ta oss med på en runda i Höllan.
Det hela inleddes med att Majlis uppmanade oss att hålla avstånd och tänka på vad vi gjorde.
Hon berättade också att de återstående vandringarna under hösten, ställs in, och vi fick också lite info om ekonomi och vårens vandringar.

Gunnel skuttade upp på muren, hälsade oss välkomna, berättade om när hon var nyinflyttad i Höllviken, och upptäckte Näsetvandrarna, för ca 10 år sedan.
Sedan ledde hon oss genom Nyckelhålsparken (där vi fick lite info om utegymmet), på bakvägar förbi bostadsområdet strax bredvid, för att stanna till vid det stora bostadsområde som är under uppbyggnad, bredvid bensinmacken.
Efter lite info om detta tågades det vidare bort mot Omtankens hus, och kyrkan.

Hon berättade om framtida planer för Toppenområdet, vi fick info om Omtankens hus, om flyktingförläggningen, om kyrkan, annexet, kyrkträdgården, och all verksamhet som kyrkan sköter, för både gamla och unga.
Några av oss gick med Coronasäkert avstånd också in i den bänklösa kyrkan.

Färden fortsatte bort till Stora Hammars skola, och där fick vi mer info om denna delen av Höllviken, bl.a. framtida byggplaner.

På fina vandringsvägar snirklade vi oss så bort
mot Sandeplansområdet.
På vägen dit upptäckte vi en konstig betongkonstruktion, som ingen riktigt visste vad det var.
Men som alla Näsetvandrare vet, så finns det alltid någon bland oss som ställer upp för oss alla; raskt ringdes en pensionerad brandkårschef upp, och han kunde berätta att det var resterna av oljeborrtorn - under 1940-talet letade man nämligen olja i området.

Nu hade vi gått långt, skrattat mycket, pratat ännu mer, och kaffesuget satte in.
Men den vandringsledarvane Gunnel hade förutsett precis detta, så efter ett par hundra meter ledde hon in oss på Höllvikens idrottsplats.
Där hade vi hela utomhusfikaplatsen för oss själva, dessutom under tak.
Toabesök hade 'the Gunnel" också tänkt på, så alla blev nöjda.

Återtåget mot biblioteket skedde sedan över Ängdalaområdet, bort mot Gya, med många stopp under vägen, där hus beundrades, och nybyggda områden kommenterades.
Avslutlingen gick via Fritidsvägen, där på 1950-talet Höllvikens campingplats låg.

Slutligen samlades vi vid biblioteket, där Gunnel avtackades med rungande applåder för den roliga och intressanta vandringen.
Som vanligt jämfördes olika appar för att konstatera hur långt vi gått; någon app sade 5,5 km, en annan sade 7,7 km.
Vi enades om att vi hade gått lagom långt, önskade varandra god jul, och skiljdes åt.

Tack Gunnel!

(skrivet av Rolf)


Vandring 194 - nostalgivandring i Höllviken



Ca 40 näsetvandrare välkomnades den 26 nov 2019 till en nostalgisk vandring i Höllviken.
Turen inleddes med en kort historik kring Näset.

Näset var en gång ett ”öde hedlandskap där sanden låg i drivor”.
På 1800-talet lät kyrkoherde Collin plantera tall för att binda sanden.
De första invånarna kom på 1800-talet.
Det var fiskarefamiljer som byggde hus längs Falsterbovägen.
I början av 1900-talet började Höllviken växa fram.
Sommargästerna hade upptäckt Höllviken, och badlivet blomstrade.
Under 30- och 40-talen byggdes sommarstugor, hotell, badrestauranger, dansbanor och affärer.
På 50-och 60-talet började folk bosätta sig här permanent.

Höllviken ligger vid bukten Höllviken, som har gett namn åt orten.
Höllviken hette under en period Höllviksnäs.
1985 fick orten återigen namnet Höllviken.

Intill vår samlingsplats vid biblioteket fanns ”Konfan”, ”Fördärvet” och cykelaffären, som för många höllviksbor är välkända.
Här låg också Höllvikens busstation.
Även en Gulf-mack låg här.
Idag finns vårdboendet Postiljonen och trygghetsboendet Postgården.
Det nya biblioteket öppnades 2009.

Vi vandrade längs Falsterbovägen.
Nöjeslivet började blomstra på 20- och 30-talen.
Flera restauranger och danspalats kom till, som Höllviksgården, Furet och Cafe’ Centrum som sedermera blev Annikabaren.
Längs Falsterbovägen låg också affärer: Ljungklockan och Strandstugan samt kiosken Ture P.
Där fanns även två bensinstationer: Schell-macken och Fina-macken.
Brandstationen, som fortfarande finns kvar på samma plats, kom till på 30-talet som frivilliga brandkåren.
I samband med detta fick Höllviken sina vägnamn.

Vi passerar Sveriges första Drive in bank, nuvarande Handelsbanken.
Mitt emot låg Polisstationen.

Färden gick vidare längs Möllevägen och vi stannade till där Tage Nilssons speceriaffär/bageri låg, känd som Tages.

Vi vandrade vidare i rask takt till sommarkolonierna Sagostunden och Nybygget.
Där framgick det hur det var att vara barn på ”kollo” förr i tiden.

Från Ljungdalavägen gick vi genom en vildvuxen skogsdunge till Stjärndalavägen.
Vi fortsatte till Klockarevägen, Skogsbrynsvägen, Tallvägen, Collins väg fram till Fritidsvägen.
Området har varit campingplats.
I dag finns det mindre fritidshus och åretrunthus på området.
Här gäller vissa begränsningar i storlek och utformning av bebyggelsen.

Vandringen gick vidare hem till
Lena, där vi intog vår fika i hennes trädgård.

Efter fikapausen begav vi oss till platsen vid Polisvägen där Saluhallen en gång låg. Den fanns fram till 80-talet.

Vi kom åter fram till Falsterbovägen.
Vilka affärer låg här en gång i tiden och vilka finns kvar nu?
Här låg också Höllvikens telestation fram till 1956 då teletrafiken automatiserades. Den genuina engelska puben William Shakespeare har legat på samma plats sedan 1969.
Den äldsta kvarvarande affären i Höllviken är Sommarboden, som kom till 1929.
En samlingsplats för ungdomarna förr var Ljungbaren.
Där drack man läsk och roade sig med jukeboxen.

Vid Falsterbovägen ligger också ett av de äldsta husen i Höllviken, Truls i Brunn. Truls som bodde här hade drycker till kylning i sin brunn.
Dessa serverade han till törstiga resenärer som kom förbi.
Det går många historier om Truls.
Bl.a. att han under en period hade ”smällkork” i brunnen.
Det var den finaste champagne bärgad från ett förlist skepp som var på väg till ryske tsarens hov.

Vi tog oss vidare till Hjeltska promenaden med Höllvikens skulpturpark. Skulpturparken donerades till Vellinge kommun av Allan och Bo Hjelts konststiftelse. Den består av 5 skulpturer av den svensk-franske skulptören Gudmar Olofson.
Det finns ytterligare en skulptur, Kassandra av Peter Mandi som avtäcktes redan 1999.
Den står längst bort vid Hanssons brygga och blickar ut över havet.

Här gick järnvägen mellan Vellinge och Skanör-Falsterbo.
Den anlades 1904.
På 50-talet ersattes tågen med rälsbussar.
På vissa tider gick fortfarande det svarta tåget.
1971 gick det sista tåget från Malmö till Falsterbo.
Det svarta ångloket användes vid detta tillfälle.

Hanssons brygga har fått namn efter byggmästare Anders Hansson som lät bygga den.
Bryggan är inte av trä utan gjuten som en pir.
Den var avsedd för allmänheten.
Anders Hansson var en stor man i Höllviken och kallades ”Kungen av Höllviken”. Han byggde skollovskolonier, restauranger och sommarstugor.

Nyckelhålet. Här i ”Nyckelhålsparken”, där det idag finns lekplats, utomhusgym, bouleplan och parkering, låg Höllvikens hotell- och restaurang som byggdes på 1920-talet av byggmästare Anders Hansson.
Hotellet brann ner 1955.
Dansbanan Nyckelhålet, som låg bredvid och tillhörde restaurangen, klarade sig undan branden.
Den fick sitt namn av att dansbanan var formad som ett nyckelhål.
Nyckelhålets dansgolv var berömt.
Det var enligt uppgift ”Sveriges bästa dansgolv av ekparkett”.
Dansbanan öppnade på Valborgsmässoafton och hade öppet under sommarmånaderna.
Här har många dansat under årens lopp.
Flera kända artister har framträtt här: Alice Babs, Charlie Norman, Demis Rousous och AC/DC. Nyckelhålet brann ner 1987.

Här avslutade vi vår vandring som blev ca 8 km lång.

Monica och Lena


Vandring 179 - från Höllviken till Skanör


Vi var drygt ett 35-tal glada vandrare som den 26 feb 2019 träffades utanför biblioteket i Höllviken för dagens motionsvandring till biblioteket i Skanör.
Vädret är lite råkallt med ganska tät dimma så det är bra att vi går i rask takt, den första etappen, till Kanalkisosken efter Falsterbokanalbron.

Vi vandrar vidare längs den gamla banvallen och stannar till en kort stund utanför restaurang BarBistro som nyligen har öppnat i den gamla tågstationen i Ljunghusen.

Nästa stopp är vid SkFbo Sportskytteklubb där vi ”lånar” bord och bänkar och fikar.

Dimman ligger fortfarande ganska tät men vi förstår att det i klart väder är en plats med en strålande utsikt över Öresund.
Vi vandrar vidare längs banvallen till Skanör där vi tar vägen genom södra stadsparken innan vi når biblioteket och busstationen där de flesta av vandrarna ska ta bussen tillbaka till Höllviken.

Vi har gått ganska raskt i ca 8 km på ungefär 2,5 timma inkl fikastopp!

Hälsningar
Annette

Vandring 158 - på gång i Höllviken


Tisdagen den 13 feb 2018 samlades ett fyrtiotal vandrare utanför Höllvikens bibliotek.
Det var cirka 3 grader, en laber bris smekte våra kinder, och dagens värd, Gunnel, hälsade oss välkomna till dagens vandring.
Gunnel (under överinseende av den från Malmö nedresta storasystern, samt några långväga kompisar (från Klågerup)), ledde oss över vägen, till Nyckelhålstomten, där vi serverades lite info både av historisk och framtida natur.

Efter en stunds promenixande på den gamla banvallen gjordes ett stopp där nästa större nybyggnad av bostäder kommer att ske, i Höllviken, nämligen hästhagen bakom macken.

Sedan skulle vi gå till den närbelägna St.Hammars kyrka, men pga ombyggnad var flera gator avstängda.
Men Gunnel, som hade rekat omsorgsfullt, ledde oss via små stigar runt allt detta, och vi kom fram til kyrkan.
Kyrkan är f.n. stängd men sådant bekymrar ju inte en optimistisk vandringsvärd, som Gunnel.
Hon hade via kontakter (från högre ort?) ordnat så vi kunde få komma in, i den goa värmen.
Kyrkan har nyligen fått golvvärme inlagd, och det var väldigt bra och bekvämt.

Därefter visades vi runt i kyrkans omgivningar, bl.a Bibliska trädgården, Frälsarkransen och Nappaträdet, innan det blev fikapaus i Orangeriet.

Efter fikan stegade vi vidare förbi Granviksgården, genom skogen utmed Stenbocks väg, till/genom Kämpinge, ner till stranden.
Där tittade vi på ett av livräddartornen, och blev visade platsen för den restaurang som skall byggas strax invid, fick info om strandens några år gamla brygga, och lite till, innan vi på småvägar snirklade oss tillbaka till biblioteket.

Då var klockan 12.10, vi hade gått ca 9,5 km, fått mycket frisk luft, mycket umgånge, och en härligt underhållande ledning av vår vandringsvärd.

Tack till
Gunnel

(skrivet av Rolf)

Vandring 140 - statyvandring och kanalprojekt i Höällviken

I ett blåsigt Höllviken samlades vi den 21 feb 2017 vid biblioteket kl 09.00, där jag presenterade Falsterbonäs Open Air Museum (invigt 2008) med bl a sina 5 bronsstatyer.
De är skänkta av Bo Hjelts stiftelse.
Bo Hjelt donerade dessa till minne av sin mamma, som tillbringade mycket tid i Falsterbo.
Vellinge kommun har bekostat socklar och belysning.
Statyerna är gjorda av Gudmar Olovson, född 1936 i Boden.
Han är skulptör och grafiker, utbildade sig på Konstakademin 1955-1959 i Stockholm och flyttade till Paris i 20-års åldern.
 Gudmar Olovson skaffade ateljé där och är bl a känd för sina porträttbyster av kända personer ex kungen, Ingrid Bergman.
Statyerna representerar barndom, ungdom, kärlek och livets utveckling.

Statyerna heter
1. Kvinna likt en skadad fågel 2007
2. Systrarna 2000
3. Inledning till liv 2003 Hand med barn Prelude
4. Två träd 1990 Les Deux Arbres
5. Flykt 1974

Därefter gick vi alla 34 längs med Öresundskusten fram till kanalen, där vi snubblade på elkablar och vass.

Vi passerade Boltensterns brygga som idag bara har fundamentet kvar och såg ut över hamnområdet, där Vellinge kommun vill bygga hus typ Västra hamnen i Malmö och fylla ut på båda sidor om pirarmen.

Promenaden fortsatte under bron till scouternas gård, där kommunen vill bygga lägenheter, Gläntan.
Tidigare borrade man efter olja här men fann bara varmt aggressivt vatten (70-talet).
Tomten ägdes tidigare av Lunds stift men är såld till Vellinge kommun. Scouterna blev anvisade tomten av kommunen och byggde gården 1982 med hjälp av pengar från Allmänna arvsfonden och Vellinge kommun.
I dag äger scouterna bara båtskjulet.

I båtklubbens lokaler väntade Stefan för att
informera om båtklubbens förslag till ombyggnad av hamnen med hjälp av en tydlig modell.

Fikapausen blev inomhus.

En strålande sol mötte oss när vi gick tillbaka längs med Per Albin-linjen, en försvarslinje som byggdes under andra världskriget, till Wilhelm Boltensterns jaktstugeinfart.
Här fanns tidigare ett utsiktstorn på hans tomt.
Jaktstugan byggdes om och blev permanentbostad.
Idag är tomten uppdelad i ett antal mindre tomter på c:a 1000 kvm.
Wilhelm Boltenstern d ä var major och köpte tomten på 18oo-talet och hans son Wilhelm Boltenstern d y, 1896-1982, övertog tomten och bodde där permanent. Han var politiker och var den som påskyndade byggandet av kanalen.

Vandringen gick vidare mot Östersjön och Höllviksstrandsvägen och Steffensvägen tillbaka mot biblioteket.

Vi stannade och tittade på Steffensvägens äldsta jaktstuga och avslutade med att titta på Herman Steffens villa, Syllenäs, från 1924.
Ljungvägen och Steffensvägen har en gång i tiden haft gemensam infart med ett staket mitt i vägen, som delade vägen i två lika breda vägbitar.

Därefter tog vi småstigar tillbaka till biblioteket, via Gamleväg.

Vid tangentbordet
Annika

Vandring 118 - Höllviken - gammalt och nytt

Regnet hängde i luften över Pjaskeby.
Det var den 8 dec 2015, och 66 glada vandrare lyssnade till minnen från Höllvikens fornstora dagar.
Dansbanor, restauranger, kiosker, affärer med både långa och korta varor och så naturligtvis Tåget!!!!!
Men järnvägen lades ner, snabbköpen flyttade in och vi vandrade in bakom Nyckelhålsparken.
Höghusen skådades från en annan vinkel.
Gamla St Hammars skola och snart nog Kronodalsgården finns inte mer.
Nya bostadsområden med omsorg i sinnet ska byggas.
Gunnel berättade levande om St.Hammars kyrka, Bibliska trädgården, Frälsarkransen och Kyrkans hus.

Regnet strilade sakta över Granviks villakvarter.
Det var skönt att dricka morgonkaffet under Idrottsplatsens tak.
St Hammars mölla, som ligger på Höllvikens högst belägna punkt, vakade över oss.

Sandeplans villakvarter blev nästa vandringsetapp.
Det blev en liten extrarunda för att visa den höga pulkabacken vid Ängdalaskolan.

Vi fortsatte på Norrjevägen, som band samman Kämpinge och St Hammars kyrkbyar.
Kämpinge kyrka fick ett kort liv, ca 200 år.
Sedan revs den 1634 och kyrkklockan lämnades till Rängs kyrka.

Genom Kämpinge förbi bödestugan till stranden och snart var vi framme vid "Jönssons" nybyggda höghus i trä.
Inte färdiga men de blir nog ögongodis!

Nu var vi både trötta och våta.
Vid Gyaområdet visade Rolf oss huset, som blev offer för blixtnedslaget.
Då blev våra bekymmer små.

Nu var det bara gamla campingplatsen, som heter Fritidsvägen, kvar, innan Milleniums uppvärmda uteservering väntade på oss med 67 välsmakande Dagens rätter.
Efter 9,7 km var det skönt att sitta!
God Jul önskar Gunnel o Wiveca!


Vandring 93 - på gamla vägar i Höllviken



Den 16 sept 2014 samlades 45 vandrare vid Höllvikens bibliotek.
Det var en härlig höstmorgon, och vi skulle vandra längs gamla vägar i Höllviken.
Vi ville se det som finns idag, och med hjälp av lite fantasi, se framför oss lite som det var förr, för 60-70 år sedan.
Höllviken är inte ett gammalt samhälle.

Vi började vandringen vid platsen där Höllvikens stationshus en gång funnits.
Vid sekelskiftet fanns inte samhället Höllviken. Det uppstod när sommargäster kunde resa med järnvägen som dragits från Vellinge/Malmö till Falsterbo i början av 1900-talet.
Sträckan var klar 1904, och Höllviken fick sitt stationshus 1925.
Då fanns det 200 hus i samhället.
På 30-40-talet byggdes många sommarhus, de flesta i trä, med uteverandor och snickerier. Flera dansbanor uppfördes också då.
Vi gick förbi platserna där flera av dem funnits. Bagerier och telegraf uppfördes också, och ”Annika-baren” där man kunde lyssna på musik.

Så fortsatte vi vår vandring längs Gamleväg, förbi där ”Tages” en gång funnits, vidare till Gränsvägen, Möllevägen och Collins väg.
Dessa äldsta vägar fick sina namn år 1928 då Ljungens vägförening hade möte.

Kafferasten tog vi vid Collins sten, det minnesmärke som restes till ära för kyrkoherde Collin, ”Ljungskogens skapare”.

Efter vår kafferast fortsatte vi vandringen längs med andra gamla vägar som Fädriften (som är den äldsta och syns med på kartor från 1800-talet), Anders Olsvägen och Trulsibrunnvägen.

Vandringen avlutade
vi längs
”skulpturpromenaden” eller ”Hjeltska promenaden”.

Vi kom tillbaka till biblioteket strax efter kl.12.


Anita och Gerd


Vandring 60 - Där tåget har gått


Tåget har nu gått!
Morgonen var gråmulen den 4 dec 2012, när vi startade vår vandring på den plats där Höllvikens station tidigare låg, för att ”tåga” ner till Gästis i Skanör.

Restaurangvagnen kopplades på och glögg serverades till dem som valt att stiga på vid
Höllvikens station.

På vår väg till Skanör tog vi upp fler passagerare.
Vid Ljunghusens station var vi 41 st som tågade vidare.

Innan tåget kom var det gästgivaren i Vellinge som 1886 startade en diligenslinje som gick två gånger i veckan från Vellinge till Skanör.
När man uppmärksammade stadsborna på det nyttiga att komma bort från stadens smuts och rök under sommaren kom turismen igång på allvar.

Under 1890-talet förlängdes linjen till Falsterbo.
Under 1890-talet diskuterades flera förslag till järnväg över Ljungen.
1899 bildades Hvellinge-Skanör- Falsterbo järnvägsaktiebolag, HSFJ.
Det tog flera år innan bolaget fick klart med finansiering och planering.
1903 kom bygget igång och den 21 juni hade rallarna kommit fram till Skanör.
Vellinge fick nytt stationshus och övriga stationer blev Åkeshög, Kungstorp, Foteviken,
Ljunghusen, Skanör och Falsterbo.
Någon ort med namnet Höllviken fanns inte.
Höllviken fick 1911 en hållplats och 1925 blev det en riktig station i trä.
1943 bytte stationen namn till Höllviksnäs.
Stationshusen ritades av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin.
Stationshusen är utvändigt inspirerade av de skånska kyrkorna med vit puts och trappgavlar.
Wåhlin ritade även Falsterbohus åt järnvägsbolaget.
Invigningen av banan fick vänta till sommarsäsongen och kom igång den 18 maj 1904.

Då andra världskriget bröt ut och tyska minor lades ut vid farleden utanför Falsterbonäset satte det fart på en gammal idé om en kanal genom näset.
Wilhelm Boltenstern lyckades övertyga myndigheterna om nödvändigheten av en kanal.
Den 3 januari 1940 påbörjades arbetet i terrängen med snabb upphuggning av en
10 meter bred gata genom skogen.
Att bygga kanalen gick fort, muddrare från Holland och byggjobbare från hela Sverige
kom hit för att arbeta. De arbetade i treskift och de flesta tog gärna fler timmar, det fanns de som arbetade 24 timmar, fyra personer omkom under arbetet med kanalbygget.
I inloppet fick man problem då vattenståndet var olika i Östersjön och Öresund.
Man fick bygga säskilda slussar för detta.
I oktober 1940 eller 1941, det finns olika uppgifter om detta, började kanalen trafikeras
av fartyg.

Från början var det inte tänkt en bro, tåget skulle vända i Höllviken och en dragfärja skulle
stå för trafiken över kanalen.
Knippelsbron köptes från Danmark och var tänkt som ett provisorium men kom att vara i 50 år.

När sommargästerna kom till Ljunhusens station åkte de Tralla, en hästspårvagn inom området.
Från Ljungsäters sjukhus som låg på Ljungsätersvägen byggde man ett spår ner till stranden så att patienterna kunde komma ner dit. När man byggde kanalen revs sjukhuset.

Vid Ljunghusens station där de sista passagerarna klev på vårt tåg serverade restaurangvagnen hembakade lussebullar och pepparkakor till egen dryck.

Färden gick vidare med en liten avvikelse från banvallen till Skanörs skjutbana där det åter var dags för lite glögg från vår restaurangvagn.

Mot Skanör fortsatte vi sedan med nya krafter och ett litet stopp vid Skanörs stationshus .
Vi gick sedan vidare ner till den plats där banvallen svänger av mot Falsterbo och stickspåret gick ut till Skanörs hamn.

Därefter vandrade vi Mellangatan fram till Skanörs Gästis där vi åt en god ugnsbakad lax till lunch, som slutet på en sista vandring med Näsetvandrarna detta året.
Väl mött nästa år!

Vi önskar varandra EN RIGTIGT GOD JUL!

 Britta och Malou

Info från Kulturföreningen Callunas skrift ”Tåget har gått! ” Finns att köpa på biblioteken.
Det finns också en länk till Calluna, till höger här på hemsidan.


Vandring 54 - på det norra näset

Vi var 41 vandringssugna individer, som den 11 september 2012 kom iväg efter lite parkeringsstrul, på vår vandring mot Lilla Hammars Näs.

Mellan hästhagarna passerade vi Fotevikens museum och Lillhagens Ridklubb.
Efter en kortare sträcka på asfaltvägen kunde vi sedan ta strandvägen utmed
Höllvikens vatten.
Det blev en äventyrlig sträcka, då vattenståndet stigit något sedan vår senaste provvandring.
Det pratglada gänget slirade fram i vattenbrynet, men det gick bra med lite försiktighet.

Vi kom fram till naturreservatet och gick längst ut på näset och betittade Näsholmarna.
Där fanns det inte mycket fågel och kossorna höll sig borta.

Vi intog vår fika, som alltid smakar bra ute, trots en envis vind.
En lite speciell känsla är det att sitta ute mellan två olika vatten,
Höllviken på ena sidan och Foteviken på andra.
Ingrid berättade lite ur Länsstyrelsens informationsblad om Lilla Hammarsnäs och bjöd dessutom på en förkortad version om Slaget vid Foteviken.
Vid Foteviken fanns också Skandinaviens största marknadsplats, Halör.
Ulla Kristina berättade lite om den speciella växtligheten på detta näs, och visade oss de tuvor som en speciell myrart bygger, precis som vid Flommensjöarna i Skanör.

Efter fikan vandrade vi en bit på asfaltvägen i motvind men vände snart av över majsfälten, mot Fotevikens vatten.
Där såg vi massor av olika sorters gäss, svanar och lite vadarfåglar.
Detta ställe är omtyckt av ornitologer att stå med sina stora kikare och beskåda de olika fågelarterna.
Vi följde Foteviken längs med ängar med olika sorters vackra gräs och den sista biten gick vi över stubbåker.

Vi vände åter mot vägen och kom tillbaka lagom till kl 12.00, och bäst av allt:
vi hade uppehållsväder ända fram till 100 meter från parkeringsplatsen.
Vilken tur vi hade med vädret!
Sträckan uppmättes till cirka 8 km.
Tack för visat intresse.

Yvonne och Ingrid

Vandring 44 - Höllviken by Day

Vi var 29 st, varav 8 herrar, som trotsade februarivindarna och gråvädret, den 21 feb 2012.
Tätt ihopkrupna iakttog vi Höllvikens centrum med historiska ögon.
Stationen, Höllvikens restaurang med Nyckelhålet, Lehtins kött, Taxistationen, Gyllebokiosken, Solidar, Eskilstunaboden, Wendts specerier, Saluhallen…

Vi passerade ungdomsbostäderna på Polisvägen och fortsatte genom den gamla campingplatsen , som
bebyggdes med arrendehus (numera friköpta) och nu
heter Fritidsvägen.
Via den gamla Tremansvägen och Klockarevägen vände vi upp på Ljungdalavägen och den vidsträckta Sagostundernas sommarkoloni från tidigt 1900-tal.
Sommarhus, gamla gårdar och nybyggda paradhus vilar på gamla Kämpinge mosse.
Fundahns hörna på Henriksdalsvägen var en av de första livsmedels butikerna och en populär mötesplats.

Vi korsade Norrjevägen, en av de första vägarna, som knöt ihop Kämpinge med St Hammar.
Nu var vi inne i Nya Sandeplan, ett jättelikt område från 80-talet med olika husmodeller insprängda bland grönområden.
På träormen vid friskolan Ängdala fikade vi.

Via St. Hammars mölla från 1868 vandrade vi längs alla bollplanerna med utsikt över skånska slätten och det Höllviken , som ska byggas under 2000-talet.
På vår vänstra sida låg Granviks villaområde och framför oss reste sig den nya Sporthallen och St Hammars nya skola.
Klädda i blå plastfötter skred vi andäktigt in i kommunens senaste skapelse.
Vackert designat, högt till tak.

Vi fortsatte förbi Kyrkans hus, St Hammars kyrka från början av 1900-talet, Bibliska trädgården, Granviks grönområden, Granviksgården och via Möllevägen blev det ett kort stopp vid Tage Nilssons hörna, mataffär under många decennier på 1900-talet.

På Falsterbovägen mittemot Handelsbanken ligger 3 villor med historia.
Polishuset med arrest, byggmästare Hanssons hem och Grönqvists diverseaffär.
På andra sidan vägen låg Thure P:s Höllviksgården, Furets dansrestaurng och tivoli samt Annikabaren.
Bredvid cykelaffären låg Fördärvet, som sålde förföriskt goda äppelknyten.
Där avslutade vi vår vandring mer eller mindre fördärvade i våra ben!!

Wiveca Eliasson

Vandring 27 - Fotevikens vikingaby och Hammars näs

Den 19 april kl 9.00 samlades vi vid Q8-macken i Höllviken. Vi var 20 kvinnor och 2 män, alla med stora leenden i sina ansikten, eftersom solen strålade från klarblå himmel.

Vi vandrade upp till Vikingabyn, där vi möttes av vår guide, Sven Rosborn, som var på ett fantastiskt berättarhumör. Han flödade av berättarglädje och kunskap om sin älskade vikingaby. Fotevikens Museum skapades av Björn Jacobsen tillsammans med Sven Rosborn 1995.

Sven har varit chef för Malmö Museum under 17 år och erhållit miljonbelopp varje år för verksamheten.

I Vikingabyn är budgeten oerhört liten men här är glädjen desto större inför arbetet som är ideellt, men hjälp av EU-bidrag behövs. Tanken med vikingabyn är att den ska vara en levande by, där byalaget om ca 130 personer arbetar med sina hus och ting precis som på vikingatiden. Hit kommer vikingar från hela världen. Omkring 78% är icke-nordiska gäster,t. o.m. i Kina har man byggt upp 2 st vikingabyar med Foteviken som förebild och fler ska det bli.

Vi startade vid Sveriges största parkbänk, som bestod av en jättelik stock
och här har man utsikt över bukten utanför Höllviken. Mängder av fiskefartyg samlades här under 1200-1500-talen, hit kom fartyg från hela Europa för sillfiske. Här stod också slaget vid Foteviken 1134. Vi tittade på grophus, där man endast ser taket. Vi besökte lagmannens stuga, dvs Svens, och även tingshuset där man höll byaråd. Här i byn har man egen lag, egna mynt och byn är avstyckad från Vellinge Kommun och Sverige.

Vi klättrade upp i utsiktstornet varifrån utsikten var vidunderlig, dock är det problem med tornets höjd p g a närheten till Kastrups flygplats...

Vandringen gick sedan vidare längs med stranden till Klosterdammen. Här har man undersökt åkern med markradar och funnit lämningar efter en kyrka/ett kapell, som kanske är Skånes äldsta.

Nästa anhalt var vid den s k Trelleborgen, som ligger intill den gamla hamnen, som vintertid rymde mängder av fartyg. Utanför hamnen byggde man en konstgjord ö för att skydda sig från inkräktare från havet.

Det var Harald Blåtand, som på 900-talet anlade Trelleborgar. Kungen, som blev dödad av en pil i rumpan, då han skulle göra toalettbesök, blev dock inte klar med just denna borg, men man har funnit Trelleborgar på flera andra platser, bl a i Borgeby, Trelleborg och Helsingborg. Sven Rosborn har varit med om att finna några av dem.

Efter att ha tackat Sven för hans otroligt underhållande berättelser var det dags för fika. Vi satt nu nära det stora gravfältet, där man funnit 141 skelettt, vilket dock inte påverkade aptiten, men nog kände vi vibrationer i fötterna.

Sedan sneddade vi över fälten tillbaka till utgångspunkten. Vi var nog alla väldigt nöjda med både väder och guidning.

Karin & Calle Hornbeck

PS
Det finns massor att läsa om Vikingabyn på hemsidan
www.foteviken.se

Vandring nr 24 - Badrocksrundan

Tisdagen den 15 mars var vi 30 vandrare (varav 3 herrar) som mötte upp vid Höllvikens bibliotek.
Annika Landberg och Ulla Jerre Rundcrantz var värdar för denna tisdagsvandring.
Vädrets makter var oss nådiga och vi startade vår vandring i härlig morgonsol och fågelkvitter.

Första stopp var vid Nyckelhålstomten.
Där skall senare i år första spadtaget tas till Hotell Kristallen,
ett stort bygge alldeles nära torget.
Hotellet skall stå klart någon gång under 2014.

Sedan fortsatte vi på gång-/cykelvägen upp mot rondellen och vidare över till strandsidan av väg 100.
Isen låg fortfarande i viken men mycket sjöfågel hade samlats vid iskanten, bland annat några nyanlända gravänder såg vi, ett vårtecken!
Viken kallades förr Foteviken men har fått sitt nuvarande namn av den stora ”håla”, eller ”höll”, som fanns där det nu ligger en speedwaybana – så uppkom alltså namnet Höllviken.

Vi traskade vidare fram till klungan med fiskhoddor som ägs av Höllvikens fritidsfiskarförening.
Där stannade vi för att titta närmare på de små fina brun- och blåmålade bodarna.
Föreningen tilldelades Stadsbildspriset 1993 för bästa upprustning i Vellinge.
Medlemmarna är mycket aktiva, ett ”järngäng” ses mest varje dag här nere, fiskar, pysslar och dryftar livets frågor.
Vi begrundade den granna havsutsikten från bryggan och fortsatte sedan till strandpromenadens skulpturpark.

Skulpturparken är den största installationen av klassisk skulptur i Sverige sedan Carl Milles dagar, värt att notera!
Annika berättade först om den tjeckiske skulptören Peter Mandl som skapat den skulptur som först installerades vid nya väg 100, som stod klar 1993.
”Kassandra” är en kvinnogestalt som blickar ut över havet. Mandls skulpturer är ofta kvinnofigurer som för tankarna till hav och vind.
Han arbetade även i glas, och vill man se mer av hans konst kan man åka till Gislöv och titta in på Galleri New Form.

Mera klassiska i stilen är Gudmor Olovsons skulpturer – alla symboliserande det mänskliga livet.
Skulpturerna har skänkts till kommunen som gåva genom Allan och Bo Hjelts fond.
Skulptören Gudmar Olovson som är bosatt och verkar i Paris är också känd för sina byster av flera franska presidenter, Ingrid Bergman och av kung Karl XI Gustav.
Roligt att höra allas åsikter om konstverken, de berör på olika sätt!

Vandringen gick vidare ner till Falsterbokanalen som byggdes under andra världskriget.
Första passagerarbåten passerade genom kanalen år 1941.
Svenska handelsfartyg hade under kriget svårigheter att komma in och ut ur Östersjön där tyskarna lagt ut minor längs en tremilsgräns.
Mera djupgående båtar fick därför lasta om i andra skånehamnar.
Den nya farjeleden möjliggjorde för fartygen att passera mellan Östersjön och sundet på ett säkert sätt.

I kanalen finns också 2 slussar som reglerar vattennivån och flödet genom kanalen.
Första bron över kanalen, den sk Knippelsbron, en träbro, trädde i funktion 1940 och ersattes av en ny bro 1991.
Det finns också en ”reservbro” som kan tas i bruk inom 2 dygn om den gängse bron skulle skadas, skönt att veta för oss som bor på ”den andra sidan”!

Så trampade vi vidare på stigar och kottar i den lilla tallskogen som löper längs kanalen och som numera är naturreservat.
Solljuset strilade in mellan tallstammarna och på de imponerande raderna av stridsvagnshinder och ett och annat fort.
Här finns alltså delar av den så kallade Per Albin Hansson-linjen som sattes upp under II världskriget för att skydda den skånska kusten från invasion.

Så var vi snart framme vid strandbadet vid kanalens mynning och där rastade vi och njöt av sol, utsikt och medhavd matsäck!
Fyra deltagare blev fullvärdiga medlemmar och fick sina vandrarmärken denna gång.

Slutligen återtåg genom Kämpinge och Höllvikens villaområden tillbaka till biblioteket.
Vi hoppas att alla kände sig rastade och nöjda över att vara ute och känna en aning vår i luften!

Hälsningar från
Annika och Ulla

Vandring 4 - Höllviken-Ljunghusen-Skanör

Lite småruggigt kändes det säkert för några av tisdagens vandrare, den 9 mars 2010, när de såg att termometern på morgonen stog på -5 grader och att en tjock dimma intagit landskapet efter helgens fantastiska solstrålande skyar. Några deltagare hade drabbats av magsjuka och ytter-ligare någon kände att det var för tufft att hinna med både vandring och bridgelunch så vi blev till slut en nätt liten skara på 5 personer (varav en man). Vi kunde även denna vandring hälsa två nya deltagare välkomna, varav en kom ända från Bjärred. Båda med erfarenhet från sjukvården och många tidigare vandringar både i Sverige och i utlandet.

Dagens vandring inleddes med statypromenaden utanför Höllviken. En propert asfalterad gång-och cykelstig med fint ridspår alldeles bredvid. Det är många som dagligen passerar med bil men inte så många som tar sig tid att strosa på promenadstråket. Inte en enda ryttare, skridskoåkare, snowboard kiteåkare syntes till denna kyliga dag. Nåja, här lär det vara desto mer aktivitet om några månader.

Så kom vi fram till Falsterbokanalen med sitt stolta torn. Sandrevlarna runt Falsterbonäset där Öresund och Östersjön möts har alltid utgjort en stor fara för sjöfarten och länge planerade man att gräva en kanal för att rädda liv och båtar. Vid storm eller oväder händer det ofta att vatten-ståndet i Kattegatt är högre eller lägre än i södra Östersjön. Skillnaden kan stiga ända till ett par meter. Då blir det en oerhört kraftig strömsättning i Sundet och speciellt kring Falsterbos grunda rev.
Det var först under andra världskriget som de minerade farlederna gjorde att bygget blev av. I slutet av 1939 togs beslutet att låta gräva en kanal genom näset och på hösten 1941 gick det första fartyget genom kanalen.

En av Ljunghusens populära mötesplatser på sommaren, kanalkiosken, har en “Till salu”- skylt och så här på vintern ser den ovanligt dyster ut.
Vi passerar och går in i det dämpade parklugnet på gamla banvallen längs Pålssons höga murgrönsklädda staket. 1878 startade A. Pålssons bageri i Malmö. Säljarna som gav sig ut över landet för att sälja skånska kakor och bröd döptes av malmöiterna till ”Pålssons Pågar”. Pågarna var framgångsrika, och senare döptes hela företaget (Pågen AB) efter dem.

Bakom Ljunghusens gamla stationshus öppnade för några år sedan en liten secondhandbutik som heter Lilla Station men där är öppet först kl 11 så vi stannar till och ser på trevåningshusen på pålar istället. Vackert grånade smälter detta äldreboende lätt in i vintermiljön och ger de boende en fantastisk vy över hästhagar och solnergång.
En man med istappar i skägget stretar förbi oss på sin blå cykel innan vi upptar vår promenad längs den spikraka banvallen. Välvårdad men ack så enformig, så när vi ser Östersjöledens blå pil tar vi raskt steget ut i naturen och strosar vidare på lite ojämnare mark.
Vi hör stoj och stim ibland buskarna och upptäcker strax 26 förskolebarn vilt härjande i skogen. Så underbart att se all aktivitet och kreativitet. En något tillknycklad upp och nervänd eka har blivit rutschkana och utnyttjas flitigt av sexåringarna.
Vandringen går vidare via en övergång till nästa fårhage och vi balanserar vidare på den frusna, knaggliga marken. Vi ser två sjömärken mitt i hagen och skepparutbildade Bo berättar att det heter Ensmärken och om man ser de båda märkena stå bakom varandra håller man rätt linje och stöter inte på problem i farleden.

En annan led, Östersjöleden, visar oss vidare in till ytterligare en hage men en övergång saknas så det blir till att ta fram det stora klivet för att vigt ta sig över staketet. Wiveka, som har klätt sig i värmande benkläder under de moderiktiga smala jeansen, fick rullas över men även hon kom över till sist. Hennes vanliga vandrarbyxor lågt visst i tvätten.

En öde känsla infinner sig när vi kommer ut till Gyeholmen och försöker få en skymt av Blacks rev. Den ödsliga sandpinade ljungheden mellan det bördiga Söderslätt och de gamla fiskestäderna Skanör och Falsterbo saknade tills för bara 150 år sedan helt värde och ingen deklarerade ens ägorätt till detta område. Hedens härskarinna var då enligt folkmun ett troll som hette Gya. Hon satte skräck i ensamma vandrare på ljungheden, men hon var inte ett illasinnat troll, utan bara nyfiken på människan. Enligt sägnen skall hon ha omkommit 1905 då det värsta åskvädret i mannaminne drog in över heden.

Under sommarmånaderna kan man gena över betesmarkerna och ta den kortare vägen längs norra stranden till Höll men vi vågar inte chansa på att isen håller på alla översvämningar så vi tar oss tillbaka till banvallen.
Vi går vidare till Falsterbo-Vellinges skytteförenings skjutbanor och åter kommer Bo’s tidigare erfarenheter i livet till god nytta. Vi hittar strax därefter Amme-rännan som är det lilla vattendraget som skär rakt igenom ljungheden men som en gång var mycket bredare så att Skanör och Falsterbo faktiskt låg på en ö.
Ewa passar på att ställa upp gruppen bredvid bäcken för dagen vandrarfoto.

Vi tar åter av från stigen längs ett hästspår på höger hand. Vi följer spåret tills vi når Hölls Fiskehoddeförening som plötsligt bara ligger där som en väl bevarad hemlighet. Vid klart väder har man en fantastisk utsikt över hela Höllviken och den norra, för många, obekanta stranden som vi besökte en halvtimme tidigare. Små jollar ligger här på somrarna och guppar så käckt i vattnet bredvid de små röda fiskehodderna.

Två picknickbord står där lämpligt uppställda och bara väntar på oss. Vi slår oss ner och äter med god aptit det våra ryggsäckar bjuder på. Bo har till och med smusslat med ett smaskigt wienerbröd. Det gäller att passa på när frun inte är med. Så länge man står på ett ben och blundar när man borstar tänderna så ordnar det sig säger Wiveca som är gammal lärare och har svar på det mesta.

Vandringen går vidare förbi flera ridhus och motorcykelklubbens träningsbana som utnyttjas flitigt på onsdagarna då ett ständigt motorsurr hörs över nejden. Surr hörs också från Modellflygklubben som har sitt träningsfält strax bredvid. Flera täckeförsedda hästar är ute och luftas och står och hänger med baken mot vindriktningen. Wiveca berättar att de stora ängarna lite längre fram till vänster snart skall bebyggas. Hon har i många år stått i villakön och drömt om att kunna ha ett hus här med vacker utsikt, med nu när det äntligen kan förverkligas känner hon att hon är så djupt rotad i Kämpinge att där lär hon stanna.

Vi svänger höger in på Båtmansvägen och ser på höger sida en låg grå byggnad där man tar hand om skadade fåglar. Vägen svänger och vi ser den gamla infarten till Skanör, Brede väg, som via en bro över Ättebäcken, den gamla inseglingsrännan, ledde fram till kyrkan. Det finns en tavla uppsatt med bra information om det historiskt intressanta området som hela gänget flitigt läser igenom.

Vi fortsätter in på Knävångsgatan och Sonia visar oss Birgitta Svegers gamla hästar och stall. Enligt Birgitta skall de vara 25 år och Bo, som är gammal tandläkare, föreslår förstås att vi skall syna dem i munnen.
Vi ser flera välbevarade gamla gårdar innan vi lite längre fram passerar Skanörs nya begravningplats, S:t Olofs kyrkogård med urngravar och minneslund som Sonia tror anlades för snart 40 år sedan när det inte fanns mer plats på den gamla kyrkogården.
Pilarna längs vägen har nyss hamlats och Sonia berättar att hon veckan före plockat med sig lite pilegrenar hem som hon lagt i vatten för att kunna forma till en dekorativ krans.

Utanför hotell Gässlingen ser vi hur vintergäck och scilla står och sträcker på sig i rabatten redo att snart stå i full blom.
Margit och Sonia säger hej, tackar för en trevligt vandring och lovar att snart vara tillbaka för mer motion. Båda behöver komma i form inför sommarens vandringar på de kända vandringslederna i Spanien.

Resten av oss tar vänster vid kyrkan för att i rask takt ta oss bort till busshållplatsen vid Båtmanstorget och den punktliga bussen tillbaka till Höllviken. Cirka 20 kr med Duobiljett och Jojo kort.

Vandring 2 - Rängs kyrkby

Elva deltagare (varav 2 män) samlades utanför Biblioteket i Höllviken kl 09.00 den 9 februari 2010 för att vandra i tre timmar nordöst om Höllviken. En massa nya pigga deltagare välkomnades även denna gång och vi inledde med att hälsa runt för att lära känna varandras namn. En Vellinge karta, som Ewa varit och hämtat på Turistbyrån vid Falsterbokanalen, delades ut där de som vill kan rita in sina vandringar. Vi hade denna dag ett hyfsat vintervandrarväder. Knappast en vindpust, någon minusgrad,
solen låg på lur bakom molnen och vi kunde till och från skymta små fläckar av blå himmel bakom molnslöjan.

Vi inledde vandringen med att vandra nordöst mot ToppenGallerian och Stora Hammars nya kyrka i dansk-holländsk renässansstil från 1902. På kyrkogården öster om kyrkan fann vi en biblisk plantering med ett 80-tal växter som kyrkvaktmästaren informerar om under sina sommarvisningar. Omtänksamme Ove passade på att vända på två krattor som ilsket visade taggarna uppåt vid kyrkgaveln.

Så gick turen vidare genom ett bostadsområde öster om Granviksvägen som många inte tidigare besökt. I ett av gatuhörnen passade några på att sätta på halkskydd under kängorna för att hantera det hala väglaget bättre denna dag.

Vi hamnade så småningom ute på Rabyvägen där "ändalykten" Ove plötsligt upptäckte dagens första fotoorienteringsobjekt, en stor eka i en av trädgårdarna. Deltagarna hade denna vandring fått till uppgift att försöka upptäcka fyra objekt längs vandringsleden som Ewa fotograferat under testvandringen.
De övriga pratglada vandrarna hade bara marcherat förbi men fick nu blodad tand och försökte lyfta blicken lite oftare från vägbanan.

Vi stannade till vid Stora Hammars gamla kyrka från 1100-talet och studerade bland annat tillbyggnaden från 1400-talet som saknar den fris som löper under yttertaket på den äldre delen. Flera deltagare berättade också om konserterna som hålls under sommarmånaderna i denna vägkyrka.

Så gick vi vidare österut på Rängs byaväg och passerade många välvårdade små söta hus. I Lilla Räng stannade vi till och pratade om Three Lily Buds gårdslägenheter och deras knytning till Sydafrikansk konst samt om Väx Kraft som sysslar med välgörande behandling av kropp och själ. Strax bredvid ligger Solsäters restaurang och golfcenter
där "Semestersabotörerna" Mikael Neumann, Tommy Juth och Sven Melander i fortsättningen kommer att uppträda med sin populära sommarrevy. Wiveca
kunde dessutom upplysa oss om att P G Gyllenhammar ska bygga en hästgård i grannskapet.

Plötsligt kom en ryttare ridande på landsvägen och hästintresserade Birgitta såg till att vi fick veta lite mer om den vackra hästen från Portugal som nyss blivit inriden.
Vi svängde av mot Rängs sand där vi såg fler hästar stå och äta hö på Andreagården medan vi fick information om Rängs kyrka.
Kyrkan, som också ursprungligen uppfördes på 1100-talet, har genomgått ett flertal renoveringar för att skapa ett mer lutherskt kyrkrum. Två skulpturer från den gamla kyrkan i Räng finns bevarade på
Historiska Museet i Lund. Vi lärde oss också att Jesus mormor hette Anna.

Vi promenerade förbi ett lustigt träd, som för siktens skull, hade försetts med två speglar. Vår kunnige trädgårdsexpert Raste upplyste oss om att det var päronträd som stog längs vägen. Även en vindpinad pileallé passerades innan vi gjorde entre i hästdoftande Rängs sand.
Medan vi passerar de välansade hästgårdarna hojtade Inge plötsligt till när hon på långt håll skymtade en blå postlåda som var ett av de fotoobjekt vi letade efter.

Kaffesuget började ge sig till känna och vi skyndade raskt vidare till en glänta där vi plockade fram fikat och slog oss ner på en liten snövall. Tiden hade som vanligt runnit iväg och de tre bridgespelarna i gruppen begav sig tillbaka till Höllviken lite före oss andra.
Ewa visade några bilder från sina tidigare vandringar och berättade om sina möjligheter att lite längre fram anordna en vandring i Schweiz med hjälp av sina gamla vandrarvänner.

Vi samlade ihop våra pinaler och traskade vidare in bland bebyggelsen och tillbaka till biblioteket i Höllviken.