Måkläppstur, årspremiären 28 jan 2025, tur 268

 Vi var 20 personer som vandrade mot Måkläppen denna härliga dag.

Vi kunde vandra långt längs med havet , söderut. Vi gick förbi sjömärket och lite till . 
Där ute låg sälarna. Många ! Både knubbsäl och gråsäl. Man blir lycklig när de dyker upp !
Vi stod länge och njöt av synen . 
Sen vandrade vi tillbaks till sjömärket där vi satte oss och tog fram våra matsäckar.
Efter ca 3 timmar var vi tillbaka på parkeringen vid Flommens golfbana.
Då hade vi gått ca 7 km . 
En härlig promenad med nöjda deltagare!

Hälsar Anita och Majlis

233 Vandring till Måkläppen 2023- 01-31

Vi var 8 tappra vandrare som träffades vid Flommens golfklubb. Vädret var inledningsvis molnigt, blåsigt men friskt. Våra förhoppning på vandringen var att se många sälar. När Anita och Majlis provvandrade så var där massor av sälar, både gråsäl och knubbsäl.

Vi började vandringen i motvind och redan efter en halv timme kom det in regn från väster. Så var inte prognosen på DMI. Alla var dock fast beslutna att fortsätta vår vandring. Med hård motvind och regnet piskade i ansiktet fortsatte vi ut så långt vi fick gå. Med fuktiga och immiga kikare kunde vi se att sälarna låg där långt långt ute på de  nybildade sandrevlarna. 

Vi kunde inte se om det var knubbsäl eller gråsäl. Men båda arterna trivs här. Knubbsäl är den minsta och är mellan 1.4 - 1.5 m lång och väger i snitt 140- 150 kg. De får ungar kring midsommar och kutarna väger ca 10 kg. 

Gråsälen är nästan dubbelt så stor. Den är ca 3 m lång och väger i snitt 300 kg. Denna art får ungar redan i februari och sälungarna väger ca 11-20 kg. 

På Måkläppen finns det totalt ca 200-250 sälar enligt en beräkning från 2017.

När vi vände och gick tillbaka hade vi vinden och regnet i ryggen så då gick det snabbt. Vi hoppades på att också få se lite fåglar på vår vandring. Men de var inte så många i detta hårda väder. Ett tiotal svanar låg och guppade i en liten sjö som bildats. När vi kom närmare fyren såg vi många gravänder och gräsänder som hade hittat lugnt vatten.

Måkläppen, som blev naturreservat år 1902 , var då ett paradis för fåglar .
Nu är det sälarnas paradis .
Vi får inte beträda Måkläppen från i morgon den 1/2 fram till den 31/10 . 

Väl framme vid vindskyddet så åt vi äntligen vår fika. Det smakade såååå gott!  

Nöjda och belåtna fortsatte vi vandringen tillbaka till parkeringen. Där konstaterade vi att vi gått 9.5 km, hade fått massor av frisk luft och syre till hela kroppen. Vi hade också haft fin gemenskap med många goda skratt 😊

Vi tackar alla som deltog! 

Hälsningar från Anita och Majlis 

Vandring 215 - Måkläppen, 18 jan 2022

 Tisdagen den 18 januari var vi 17 tappra vandrare som träffades vid Flommens golfklubb för att vandra ut på Måkläppen med stor förhoppning om att få se sälar. Först var det sol och vindstilla och frisk hög luft. Men när vi bara gått några steg så kom det in  tät dimma från havet.

  Vi inledde vandringen med att gå en bit på Skåneleden och sedan styrde vi ner mot havet. Det har stormat kraftigt sista dygnet så vi fick gå lite hit och dit för undvika vatten som pressat sig in på stranden.

   Vi passerade fyren som var helt omsluten av dimman. Men vi blickade tillbaka i tiden då fyren tillkom för att underlätta för sjöfarare att inte gå på grund på sandrevlarna. Första fyren som byggdes 1633 var en vipfyr som eldade med stenkol. 1795 stod denna fyren klar och eldade först också med stenkol och sedan med rovolja. År  1935 gjordes en elektronisk installation som underlättade skötseln av fyren. Fyren automatiserades 1972 för att sedan tas ur bruk 1990. Men lampan lyser fortfarande fint i tornet.

    Vi vandrade vidare ut på sandreveln som i år var väldigt annorlunda mot hur den sett ut de sista åren. Måkläppen är i ständig förändring och var i början av 1900- talet en ö. 

   År 1902 blev Måkläppen landets första naturreservat.

Det var Måkläppsföreningen som arrenderade ön . De ville stoppa ortsbefolkningen från att plundra fågelägg.

Vintern 1989-1990 växte ön ihop med fastlandet. Sedan dess har räv och mink kunnat ta sej ut för att fånga fåglar och ta deras ägg . Därmed har fågellivet minskat .

Numera är det sälarnas paradis . Här får de vara ifred 9 månader om året. Vi får endast besöka Måkläppen i november- januari.

 När vi gått ytterligare några km hindrades vi plötsligt av vatten. Det senaste dygnets storm hade pressat in vattnet från väster och delat av sandreveln. Här hade vi kunnat fortsätta någon km till om alla hade haft stövlar men så var det ju inte. Så i fick lite besvikna vända tillbaka igen.

   Inga sälar var i sikte men vi berättade lite kort om de två sälarterna som trivs på Måkläppen. Det är knubbsäl och gråsäl.

   Knubbsälen som är den minsta är ca 1, 4 m lång och väger ca 140 kg. Gråsälen är ca 3 m lång och väger upptill 300 kg. Sälarna är klumpiga på land men är duktiga simmare. De kan vara under vattnet länge och dyka flera hundra meter ner i vattnet efter fisk.

   Vandringen tillbaka gick i rask takt för nu var vi fikasugna. Vi hittade en bra plats där vi slog oss ner. Efter en stunds paus fortsatte vi tillbaka till bilarna.

   Vi konstaterade att naturen och vädret rår vi inte på. Men vår hälsa kan vi påverka. Det har vi gjort idag!

   Vi har rört oss och grått ca 10 000 steg, ca 7  km. Fått dagsljus, frisk luft och så har vi pratat och haft det trevligt tillsammans, det är många friskfaktorer!

   Tack alla ni som kunde vandra med oss idag hälsar Anita och Majlis

Vandring 196 - inställd Måkläppenvandring

Tyvärr blev denna vandring inställd pga vädrets makter.
Vi gör ett nytt försök nästa år!

Vandring 177 - myspys på Måkläppen

Det var den 29 jan 2019, en vintermorgon med varierande molnighet, svag västlig vind och runt noll grader.
24 vandrare möttes på Flommens parkering för att invigningsvandra det tionde året av Näsetvandrarnas existens.
Ulla, den ene av dagens två vandringsvärdar, hälsade oss välkomna och berättade lite historia om Flommen, golfklubben och Näsetvandrarna.

Hon ledde oss sedan ut mot Måkläppen, på den nyanlagda delen av Skåneleden - en fin, hårdgjord stig, som slingrade sig mellan vassruggarna, vilka gav ett fint skydd mot de kyliga havsvindarna.

På vägen stannade vi till vid fyren,
och fick oss lite historiska fakta serverade av Ulla.

Vid infoskylten, där själva halvön börjar, berättade Ulla om de olika sälarna som finns i trakten, lite om halvöns historia, och om naturskyddsområdet.

Ulla lämnade oss sedan, och vandringsvärd nr två, Dorotea, ledde uttåget till reveln mellan de två haven.
Ju längre ut vi gick, ju mer avtog vinden, och molnen försvann.

När vi kommit längst ut, så fanns där mängder med sälar, som låg och gottade sig i solen.
Vi var riktigt nära dem, och alla kunde njuta av synen.

Det medhavda fikat beredde oss också njutning, där vi satt, med den svaga vinden i ryggen, solen som sken, och de mysande sälarna framför oss.

Återtåget bjöd också på fint väder och en härlig vandring.

Prick kl 12 tog vi adjö av varandra på parkeringen, nöjda med förmiddagen, och med rosor på kinderna.

Tack till värdarna

Ulla och Dorotea

(skrivet av Rolf)

Vandring 157 - sälfika på Måkläppen

10 - 14 sekundmeter och en
tveksam sol lockade ut 21 tappra vandrare till Flommens parkeringsplats, den 30 jan 2018.

Ulla, vandringsvärd, tröstade oss med sidovind och vi blåstes snett bakifrån iväg längs Falsterbo golfbana.
Korta stopp med information om golfbanor, stränder och sälar.

Efter en dryg timmes promenad träffade vi på den första- och sista sälen.
En nyfiken liten säl som visade upp sig på stranden strax framför våra fötter.

Med ryggen mot vinden och klarblå himmel fikade vi och följde skådespelet.

Några i gruppen fortsatte ut på Sandreveln, men de flesta vände och borrade ner fötterna i sanden för att inte blåsa omkull.

Härlig vandring!!!

Tack till vår värd:
Ulla

(skrivet av Wiveca)

Vandring 138 - Måkläppen

Tisdagen den 24 jan 2017 samlades ca 40 vandringssugna Näsetvandrare vid Flommens parkering.
Vi skulle för åttonde året i rad ge oss ut på sandreveln.
Vädret var nästan perfekt; ett par plusgrader, lite vind och inget regn.

Dagens värd, Ulla, berättade lite om Näsetvandrarna, och hälsade alla nytillkomna välkomna, innan vi i rask takt startade promenaden.

Vi gjorde några stopp på vägen, då Ulla berättade om de olika sälarterna, om fåglarna, och om Måkläppen i allmänhet.

När vi kommit en bit ut kunde vi skåda många sälar, både i flock och ensamma.
Även olika fågelarter lät sig beskådas.

Längst ut njöt vi av medhavd fika, innan vi i smågrupper, i olika takt, begav oss hemåt igen.

Strax före kl 12 skildes vi så åt vid parkeringen, nöjda och belåtna efter den 9 km långa vandringen.

Tack till värden:
Ulla

vid pennan: Rolf

Vandring 119 - Falsterbo fyr och Måkläppen

Tisdagen den 26 jan samlades ca 30 vandringssugna på parkeringen vid Flommens golfbana, sugna på 2016 års första vandring, som f.ö. också var 7:e året i rad som vi startade med en Måkläppenvandring.

Det hade utlovats blåst och regn, men av detta blev det inget.
I stället lyste en blek vintersol på oss, när vi vandrade ut på Måkläppens öde stränder.
Vi stannade då och då, och Ulla serverade oss fakta om de olika sälsorterna som man kan finna här ute, påfyllt med diverse kompletteringar av kunniga vandrare.
Några sälar syntes inte till, troligen beroende på att det fanns en maskin som körde omkring ute på halvön, och samlade ihop ilandflutna paraffinklumpar, som något fartyg troligen hade släppt ut i havet ett par veckor tidigare.

När vi hade ett par 100 m kvar till yttersta udden, upptäckte vi att den hade skurits av, av havsvatten.
Det var bara några cm djupt, och medelst små skutt kunde vi ta oss vidare ut på yttersta spetsen.
Där avnjöts den medtagna fikan, medan Bengt berättade lite om Frivilliga Resursgruppen, som han är med i.
Denna grupp hjälper till vid katastrofer och tillbud av olika slag, och nu senast hade man rensat stränderna vid Fredshög/Kämpinge från ovannämnda paraffinklumpar. Ca 1 ton hade man plockat upp för hand.

Efter fikat gick vi tillbaka samma väg, fortfarande i nästan ingen vind alls, och med solens bleka vintersken i ryggen.
Vid 12-tiden skildes vi så åt igen vid parkeringen.

Vandringsvärd
Ulla

vid pennan: Rolf

Vandring 100 - jubileumsvandring på Måkläppen med lunch på Gästis

Vi var 68 st som samlades på Flommens golfklubbs parkeringsplats för att för 6:e gången gå ut på Måkläppen, sista tisdagen som det är tillåtit innan det blir förbjudet 1 februari.

Det är otroligt men detta var Näsetvandrarnas 100:e vandring.
Första vandringen var också på Måkläppen.
Då var det 11 st som vandrade i ett strålande vinterväder.
Vi var lovade fint väder även idag men vädrets makter lurade oss - när vi träffades regnade det kraftigt.
Vad att göra? På med regnkläder och iväg!

En trevlig överraskning mötte oss vid badhytterna: bubbel, som värmde gott och höjde stämningen.
Vi fick möjlighet att tacka Ewa Svantesson som för 5 år sedan tog intiativet till Näsetvandrarna, och även ”Köksgänget” som genom sitt idoga arbete lyckats ordna så mång trevliga vandringar under de gångna åren.
Än en gång; TACK TILL ER ALLA!!!!

Regnet slutade,

vi hade medvind ut, vandringen gick lätt.
Vi småpratade med varandra om all trevliga vandringar och undrade när sälarna skulle dyka upp ur böljorna.
När vi kom en bit ut, kom de; nyfikna som vanligt spejade de på oss och vi på dem.

Efter en god kopp värmande och något att äta fortsatte vi längst ut på Måkläppen.
Vi fick lite känsla av Skagen; Öresund och Östersjön möts.
Himmel, hav och horisont.
                                                                                 

Vandringen tillbaka gick i kraftig motvind och sanden var tung att gå i.
MEN; alla kom tillbaka och träffades på Skanörs Gästis för en god jubileumslunch - en härlig laxpudding.

Tack alla ni som ordnade denna trevliga och av frisk luft fyllda jubileumsvandring.


Ulla

Vandring 80 - vinter på Måkläppen

Denna gång hade vi en gäst med oss, som dessutom är bra på att skriva.
Här kommer hennes berättelse:


21 januari 2014 skulle Näsetvandrarnas 80:e vandring äga rum: Måkläppen utanför Falsterbo.

Det hade varit dåligt väder i flera dagar och Mormor Ulla hade därför varit osäker på om vandringen ens skulle gå att genomföra. Trots detta så åkte vi ner till Flommens golfbana på tisdagsmorgonen.

Klicka för stor bild

På parkeringen hade tjugosju tappra själar samlats för att trotsa väder men framförallt vind, 10-13 sekundmeter, för att vara exakt, som gjorde att den knappt nollgradiga luften kändes betydligt kallare.
Tursamt nog var alla ordentligt klädda med både mössor, ordentliga skor och vindbyxor.

Det var första gången för många, både på Måkläppen och med Näsetvandrarna och alla var förväntansfulla och sugna på att se sälar.
Redan efter några hundra meter kunde vi se tecken på att det hade blåst en hel del nere på Näset; en av de många badhytterna, som står längs stranden, hade nämligen vält och låg med botten upp i himlen, men vi lät inte det avskräcka oss.

I en relativt samlad trupp tog vi oss över sanddynerna och Mormor stannade flera gånger och berättade bl a om Måkläppens historia trots att den tilltagande vinden gjorde sitt bästa för att försöka överrösta henne.
På stora delar av golfbanan var det vatten så istället för golfspelare var banan invaderad av svanar och änder som försökte söka skydd i vassen. Fåglarna i luften drogs ut mot havet vilken riktning de än försökte flyga i.

Humöret i gruppen var på topp när de första sälarna syntes ute i vattnet.
För mig, som hade spenderat de senaste veckorna instängd på mitt rum i Lund och tentapluggat, var havet och vinden såklart en underbar omväxling men även de som bor nere på Näset verkade nöjda med upplevelsen.
Det är ju trots allt inte varje dag som man till en underbar utsikt får kämpa för att gå i en rak linje.

När vi kom ut till landmärket var det fikapaus o sedan dags att vända.
Vägen tillbaka gick trots motvinden väldigt lätt och folk återvände till parkeringen i olika takt.
Alla var väldigt nöjda och glada för turen och tackade Mormor.
Det hade varit en väl spenderad förmiddag och jag är säker på att flera av oss kommer att vilja återvända till Måkläppen och Näsetvandrarna inom en snar framtid.

Hälsn Elsa

Vandring 61 - vintervandring på Måkläppen

Det snöblandade regnet kastade sig sidledes över de 2 Näsetvandrare som
den 29 januari 2013.............

...........nej, så kan man inte börja en vandringsberättelse!

Denna årets första vandring valde vandringsvärden att ställa in p.g.a. vädrets makter, 

men riktiga entusiaster låter sig ju inte påverkas av sådana bagateller!

Här kommer Bengts berättelse om den fina upplevelsen ute bland sälarna: 

"Hej Rolf! 

Oturligt att Måkläppsvandringen blev inställd. 
Min dotter hade åkt ner från Höganäs för att få uppleva sälarna i det fria. 
Trots att hon är uppväxt här i Vellinge hade hon faktiskt inte varit ute på Måkläppen och 
när jag berättade om det ville hon gärna följa med. 

Vi avvaktade ca en halvtimma på morgonen och åkte sedan ner själva och fick en fantastiskt fin “säldag”. 
Vi gick runt hela sandreveln men såg inte en säl i sikte på västra sidan där vi såg dem 
förra året. 
Det blåste lite småsnålt men det var inget hinder alls och ingen nederbörd. 

När vi kom mitt på östra sidan satte vi oss ner för att fika. 
Plötsligt fick jag syn på något mörkt en bit ut från iskanten. 
Fram med kikaren och då dök det upp ett antal sälhuvuden. 
Vi rörde oss in mot land och där på iskanten “tävlade” sälarna om att komma upp på isen. 
Några dök upp i en vak och det verkade plötsligt som de inte kunde komma tillbaks under vattnet utan försökte ta sig upp på isen. Därefter åkte de kana ner och ut mot vattnet. 
Riktigt underhållande att se och jag kunde komma ganska nära genom att gå ut en bit på isen. 
De var nyfikna och underhöll oss en lång stund tills vinden fick oss att börja gå igen. 

Vi hade sett en skolklass som från fågelskådningstornet, som står på västsidan, hade 
tagit sig över isen och bort på den östra sandreveln och sen tillbaks igen. 
Möjligen hade de också fått syn på sälarna. 
Vi antog då att vi kunde göra detsamma när vi gått så långt vi kunde på den östra reveln. 
Dock hade vattenståndet då ökat så att isen släppte från sandreveln men med ett vågat hopp och vadning i det grunda vattnet tog vi oss tillbaks till västsidan och kunde efter 4 tim ta oss tillbaks till utgångspunkten med en härlig sälupplevelse i minnet. 

Oturligt att övriga Nästvandrare inte fick uppleva detta. 
Det är väl inte särskilt ofta det finns is för sälarna att ta sig upp på där! 
Jag uppskattar att det var mellan 15 och 25 sälar som höll till där utanför den östra reveln. 

Bif några bilder."

Klicka för att se bildspelet

Med vänlig hälsning 
Bengt Carlsson

Vandring 42 - Måkläppen

Den 24 januari 2012 samlades 34 entusiastiska vandrare vid Flommens golfklubb.
Solen sken på oss när vi startade en rask promenad för att få upp värmen.
Isen låg på den vattensjuka träningsrangen, men vi kunde torrskodda ta oss upp på den sandrevel som så småningom går över i Måkläppenreservatet.

Vid skylten till reservatet stannade vi och Annika informerade om de geologiska förhållandena och den historiska bakgrunden till naturreservatet.

Måkläppen är en jättelik sandrevel med en kärna av morän. Storleken på reveln ändrar sig ständigt, beroende på vattenstånd, vattenströmmar och vindförhållanden, och Måkläppen har under lång tid varit en ö.
I början av 1990-talet gick reveln ihop med fastlandet, tidigare fick man ta sig ut till reveln med båt.

Området är Nordens äldsta naturreservat, det kom till 1902.
Dessförinnan, 1899 bildades Måkläppenföreningen, på initiativ av malmöläkaren Paul Rosenius. Paul Rosenius var en känd naturvårdare och fågelfotograf som genom att starta naturföreningen ville skydda det rika fågellivet och även sälarna som alltid funnits på ön.
Innan området blev naturreservat var det tex tillåtet för ortsborna att ta sig ut med båt för att samla fågelägg, vilket ju var förödande för de fåglar som häckade där i stort antal.

Efter 1990 fanns under några år ett annat hot mot både fågel-och sälliv, då räv och mård tog sig ut på reveln.
1995 kom rävskabben och gjorde slut på mickel och det blev lugnare för alla djur på kläppen.

Ulla avlöste sen Annika och berättade om sällivet.
Det finns två typer av sälar på reveln.
Den vanligaste är GRÅSÄLEN, stor och tung. Kan bli upp till 3 meter lång och väga 300 kg.
Den föder sina ungar i februari och diar endast i 3 veckor.

KNUBBSÄLEN är betydligt mindre, 140 cm och kan väga 140 kg och den föder sina ungar i juni och diar 4 veckor.
Sälarna är skickliga simmare och kan vistas 10-15 minuter under vattnet.
Sälarna är också mycket nyfikna djur och det fick vi erfara när vi sedan vandrade
vidare ut mot ”tippen”.
Ganska snart dök de upp i vattnet på bägge sidor om oss, helt nära stranden.
Vi fick under vandringen se ett tjugotal sälar som ”ställde sig” i vattnet och tittade på oss, vältrade sig runt och lekte med sina kompisar, och följde med längs stranden där vi gick.

Efter en stunds paus och fika fortsatte vi ända ut till slutet av reveln och under hela vandringen hade vi sällskap av till synes glada och nyfikna sälar.
Mycket nöjda med denna sälsafari gick vi sedan tillbaka mot Flommen i den varma middagssolen.

Hälsningar från

Ulla och Annika


Ett tjugotal foton på både oss och sälarna finns i fotoalbumet.

Vandring 22 - Måkläppen

Vädret var disigt, nästan lite duggregn när vandringsvärdarna Ulla Jerre och Anita Johansson samlade 41 vandrare vid Flommens golfklubb runt niosnåret för årets första vandring, den 25 januari 2011. Aldrig har vi varit en sådan stor skara. Många av er måste har talat om Näsetvandrarna under juluppehållet, för fem nya medlemmar har tillkommit och flera hade tagit med sig trevliga “prova-på-gäster” till denna vandring. Stämningen var förväntansfull, trots att de flesta nog hade hoppats på bättre väder.

Skulle vi få se några sälar?

Måkläppen är en G-formad sandrevel utanför Falsterbos mest sydvästra del, som länge var en ö. Den är ett av våra äldsta naturreservat sedan 100 år och får beträdas endast mellan 30 oktober och 1 februari. Överträdelse ger dryga dagsböter. Där fanns många sälar och ett rikt fågelliv. Sanden har byggt på och sedan 1990 finns en landförbindelse. Räven kommer ut och stör fågellivet och antalet häckande fåglar har minskat betydligt.

Vi vandrade i lagom takt på sandbanken som bildats väster om Falsterbo. Det finns två typer av sälar på reveln. Den vanligaste är GRÅSÄLEN, stor och tung. Kan bli upp till 3 meter lång och väga 300 kg. Den föder sina ungar i februari och diar endast i 3 veckor. KNUBBSÄLEN är betydligt mindre, 140 cm och kan väga 140 kg och den föder sina ungar i juni och diar 4 veckor. Sälarna är skickliga simmare och kan vistas 10-15 minuter under vattnet.

Att vandra i sand tar på krafterna och efter en timmes vandring var det skönt med en paus och något varmt att dricka. Ytterligare fem fullvärdiga vandrare har deltagit i tre vandringar och fick sina vandrarmärke av Anita Wallin. Vi har nu delat ut 42 av de totalt 100 vandrarmärkena. Efter pausen fortsatte några längre ut på reveln och några traskade tillbaka.

Fick vi se några sälar? Ja, vi som gick tillbaka efter pausen, såg en ensam gråsäl ute i vattnet. De som vandrade längre ut fick se några fler, men alla fick vi motion och mycket frisk havsluft.

Tills vi ses; njut av ljuset som kommer mer och mer. Hälsar Ulla

Vandring 1 - Måkläppen

Den 26 januari 2010 invigde vi "Näsetvandrarna" med en första vandring till kommunens alldeles egna halvmilslånga sandrevel, Måkläppen. Elva påpälsade vandrare, varav 4 män, mötte upp utanför Flommens Golfklubb kl 09.00 och efter en genomgång av dagen program, var det ivriga deltagare som traskade förväntansfullt iväg.
Solen strålade från en klarblå himmel, det var helt vindstilla, snön och isen gnistrade och det knarrade mysigt under kängorna, efter en rekordkall natt. Vi fick med andra ord en helt fantastisk start på vårt vandringsäventyr, men vi var inte de enda som vandrade på Måkläppen denna dag. Flera skolklasser sökte sig ut i solskenet liksom fågelskådare, en församlingsgrupp och andra vandrare.

Efter en stunds vandring väntade vi in varandra för att sedan lyssna en stund på min släkting Eva Svantessons intressanta information om hur golfklubbarna i Falsterbo startat upp i början av förra seklet.

Vandringen gick vidare och vi hann bekanta oss med varandra. Bo Lindell som var utsedd att vara "ändalykt" denna gång lämnade ingen på efterkälken men det var ju lätt att ha överblick där ute.

Längst ute på reveln stannade vi upp för en kvarts fika. Vi bänkade oss på drivved, värmde oss med varma drycker och en välsmakande smörgås. Jag berättade om Falsterbo fyr och rev och om djurlivet på Måkläppen.
Några passade på att skriva plats på sin vandringssten och andra kom med goda tips på trevliga årliga arrangemang i kommunen.
Mer om detta i tipsrutan.
På grund av isen behövde vi för ovanligheternas skull inte vandra tillbaka samma väg utan vi kunde fortsätta på andra sidan av reveln för att försiktigt ta oss över isen de sista metrarna in till land.
Medan vi vandrade tillbaka kunde vi skymta ett 10-tal sälar ute i öppet vatten och kikarna skickades ivrigt runt bland deltagarna.
Eftersom risken att få en golfboll i huvudet är liten så här års sneddade vi över Falsterbo Golfklubbs fairway och var åter tillbaka vid bilarna och utgångspunkten strax efter kl 12.00.

Tipsrutan:
Släppedag. I maj/juni släpps djuren ut på bete på Vellinge ängar. Då står ett tiotal strandmarkägare beredda att ta emot kor och hästar från hela Skåne.
Bivråkens dag. Sista söndagen i augusti har blivit en riktig fågelfest i Falsterbo. Syftet är att sprida information om hotet mot fåglar men även att visa på den fantastiska fågelflytten över Falsterbohalvön under sensommar och höst.
Fyrens dag. På Fyrdagen i mitten av augusti kan man gå upp i fyren i Falsterbo med utsikt över en stor del av Näset, Måkläppen och havet.
Måkläppsförening. Första söndagen i september har medlemmar i Måkläppsföreningen traditionsenligt rätt att - efter anmälan till länsstyrelsen, besöka Måkläppen.

Ewa Svantesson