Vandring 176 - Vellinge, ett samhälle i förändring


Den 11 dec 2018 mötte vi 46 glada vandrare på busshållplatsen i Vellinge.
Vi gick genom 3 torg (lilla torg, stortorget o triangeltorget) för att komma till gästisparken där vi drack varm glögg och åt pepparkakor.

Anita informerade om parkstråket som går via Lindesparken till Campusområdet, dit vi så småningom styrde kosan.
Där berättade Lena om framtida bebyggelse; ett hus i varje hörn, ca 230 bostadsrättslägenheter skall det bli.

Sedan gick vi vidare via Ängatorget där resecentrum håller på att byggas, vi passerade också sagolekplatsen.

Nästa stopp var vid torsgården.
Där pratade Anita om motionsrundan.

Därefter kom vi till företagsparken som idag bl.a. innehåller 7 bilfirmor, bilbesiktning, biltvätt, teknik och it-företag, godisfabrik, städbolag och ett gym.
Området får endast bebyggas till 55% - resten skall vara grönområden och gångstigar. Det finns 3 gator inom området, Modemgatan, Terminalgatan och Mobilgatan.
På andra sidan motorvägen projekteras för en liknande företagspark.

Därefter var det fikadags,
och vi slog oss ner på bänkarna utanför ett av företagen.

Vandringen fortsatte sedan mot Vellingebacken, där vi stannade till vid Anders Wrethovs musikstudio.
Han kom ut och hälsade på oss, Duvslaget vandrade vi sedan genom, för att slutligen återkomma till gästisparken, där vandringen avslutades.

Innan vi skildes åt, åt vi allesammans en god lunch på gästis.

God Jul
önskar
Anita o Lena

Vandring 175 - Maglarps gamla kyrka - Albäcksskogen t/r


Det var sol, vindstilla och några minusgrader.
33 intresserade vandrare bänkade sig den 27 nov 2018 i Maglarps uppvärmda kyrka.
Nedanför det stora ekkrucifixet från 1400-talet satt Ingemar Nilsson i basker och halvlångt hår.
Med inlevelse läste han brevet till Nell Walden, den nu aktuella konstnärinnan på Trelleborgs museum.
Nell bodde i Ingemars nuvarande bostad, prästgården, under sina första 16 år. Fadern var präst i Maglarps kyrka och i brevet nämndes både dopfunt, predikstol, Karl Xll och Linne'.
Nell flyttade så småningom till Tyskland, där hon utvecklade sitt konstnärsskap.

Vi vandrade sen i rask takt förbi hallonplanteringen, korsade E6an, gick över motorvägsbron och in i Stavstensuddes ca 10-åriga bebyggelse.
Stavsten har fått namn efter stenreven utanför.
Kurlands långa byagata slingrade sig fram omgiven av gamla gårdshus och moderna villor.

Vi var för långt borta för att se Karl Xll:s landstigningsmonument, som förmodligen skulle rests i Skåre.
Nu finns det på Trelleborgs golfbana.
Denna var färdig 1969-70 och har 1500 aktiva medlemmar och 26000 räknade praktnejlikor.

Vi följde golfbanan och kom fram till ett järnålders gravfält med 45 gravhögar och 45 stensättningar.
En del gravar i dubbla lager.

Albäcksån glittrade ovanligt vackert i solskenet.
En tunnel gjorde det lättare att korsa den trafikerade vägen och så var vi inne i Albäcksskogen med alla sina trädarter.
Vi passerade grävda dammar med rikliga vassruggar, fortsatte på grusgångar och letade efter den stora öppna platsen med fikaplatsen.
Och den var upptagen...av dagisbarn!!!
Vi delade upp oss och en del försvann till Äventyrsbanans stubbar.

Stärkta av pausen letade vi sen upp Torsten Jungbecks minnessten, mannen som tog initiativ till skogsplanteringen och fick hjälp av skolbarn.

Nu gick hemfärden längs 5-km-slingan förbi dammar och så småningom ut i den ljusare nyplanterade skogen.
Några höjdskillnader, kanske efter den raserade Albäcksåsen, märkte vi av.

Och snart var vi tillbaka vid den vitkalkade kyrkobyggnaden omgiven av pilar och betande får.

Vi avslutade genom att skriva våra namn på en träbit och hänga i Ingemars gästbok, ett litet träd utanför prästgården.

Wiveca

Vandring 174 - i Falsterbo


Den 13 nov 2018 samlades 25-30 hurtfriska vandrare på parkeringen vid Falsterbo Strandbad för att vandra till Falsterbo camping, via HSB-stugorna och Falsterbo skjutfält.
I början på 1950-talet började man bygga stugor här.
HSB köpte området av kommunen för 18 milj kronor i början på 2000-talet.
Här finns ett 80-tal stugor.
Skjutbanan är numera klassad som Natura 2000-område och används idag som strövområde.

Chefen för campingplatsen informerade oss om hur man hade städat upp campingen och byggt nya byggnader.
Nuvarande ägarna har ett arrendeavtal på 25 år.

Efter att ha njutit av den fantastiska utsikten ut över heden, fortsatte vi över stora vägen in i skogen till tångvallen, som går som gräns mellan Skanör och Falsterbo. Dessa vallar var ursprungligen 1,6 m höga.
Vallarna byggdes bl a för att skydda mot havets krafter och hålla boskapen utanför bebyggelsen.
Vallarna är kulturskyddade.

Vi fortsatte via tennisbanorna ner till Kärleksstigen, där dagens kaffe avnjöts.

Med nya krafter vandrade vi längs Kärleksstigen och vände upp bland husen till Falsterbo Horse Shows område.
Här möttes vi av en söt guide som guidade oss runt på området och visade oss de olika hopp- och dressyrbanorna.

Vid sida om hästområdet ligger Skanör Falsterbo brukshundsklubb.
Här har många hundar fått lära sig vett och etikett.
Klubben startade sin verksamhet i början på 1970-talet.
Det byggdes en ny stuga 1998 och här har man fortfarande lydnadskurser.

Avslutningsvis vandrade vi genom stallar och hagar tillbaka till startpunkten.

Annika

Vandring 173 - S.Sallerup och Gyllins trädgårdar




Det var en gråmulen höstdag den 30 okt 2018, då ett tjugotal vandrare möttes utanför S.Sallerups kyrka.
Dagens värd, Gunnel, hälsade oss välkomna och började med att rekommendera oss andra hur man blir av med en efterhängsen hosta.
Stärkta av detta tips beskådade vi sedan denna 1100-tals kyrka inifrån, och fick veta en del om dess historia.

Ett kort besök på Wowragården gjordes sedan.
Denna gård är från 1600-talet, och ägs nu av Malmö Museum, som där förvarar en del av sin stora samling jordbruksredskap.

Därefter bar det iväg på den gamla banvallen, förbi Kvarnby kritbruk, Kvarnby Golfklubb, över yttre ringvägen, fram ill Virentofta.

Där vek vi av mot Gyllins trädgårdar, som tidigare var en stor handelsträdgård, med flera hundra anställda.
1937 fanns här världens största växthus (210x23m), och under 1940-talet var det den största handelsträdgården norr om Alperna.

På 1970-talet lades verksamheten ner p.g.a. stora driftskostnader, och idag håller den nuvarande ägaren, Malmö stad, på med att utveckla området med bostäder, parker och lekplatser.

Den efterlängtade fikapausen togs på en av dessa fina lekplatser.

Återåget till kyrkan gick sedan genom gamla delar av området, med gamla träd, som målade marken med sina färgsprakande löv, det luktade underbart av gammal skog, samtalen var igång, det kom några regndroppar, och vi hade det jättetrevligt.

Vid kyrkan fick sedan Gunnel välförtjänta applåder för sin insats, och vi skiljdes åt.

Tack till Gunnel!
(skrivet av Rolf)


Vandring 172 - genom Rängbyarna


16 oktober 2018 - vindstilla brittsommarvärme!
Förutsättningarna var på topp när ca 35 vandrare samlades på Höllvikens topp strax intill St Hammars mölla.
På 1500- talet flyttades en stubbamölla till "höjden".
Nuvarande Holländare byggdes 1868 och var aktiv till 1941.
Den blev en utsiktspost under kriget och föll sedan sakteligen samman.
På 90-talet bildades en mölleförening, som med hjälp av kommun, sponsorer, projekt… restaurerat den och de tunga vingarna kan åter göra sitt jobb.

Vi fortsatte i rask takt på Ängdalavägen med de gamla byarna St Hammar och Lilla Räng i förgrunden.
Namnet Räng nämns redan på 1200-talet och betyder gles inhägnad.
Kämpinge införlivades i Räng 1632, när deras kyrka revs.
1974 bildas Vellinge kommun.

Via gammaldags grusväg och knotig pilallé närmade vi oss Solsäter, numera hemvist för Öppna sinnen.

Fridhems gård från 1877 ligger längs en smal grusväg.
Vi minns tiden när nuvarande Annedals gårdsbutik hade sina odlingar och försäljning där.
Numera finns det en inredningsbutik på gården.

Bebyggelsemiljön i Räng är kulturhistoriskt värdefull.
I Länsstyrelsens kulturmiljövårdsprogram skrivs det om Räng:

”Den slutna bystrukturen och det oregelbundna bebyggelsemönstret ger Rängs kyrkby en ålderdomlig karaktär. Av särskilt intresse är miljön kring kyrkan. Bebyggelsen i Lilla Räng är välbevarad och representativ för olika tidsåldrar.”

Vid nybyggnation ska ny bebyggelse underordna sig den befintliga.
Traditionellt har husen i Räng sadeltak med resning 45 grader.
Husen är rektangulära, ca 7 meter breda.
Nya byggnader bör uppföras i ljust tegel eller putsas i vitt eller ljus pastellfärg. Fönster och dörrar målas med heltäckande färg, vit, blå, grön eller brun.

Vi följde Rängs byväg genom Lilla Räng, som växte upp kring sekelskiftet och i början av 1900-talet.
Tidigare fanns ingen samlad bebyggelse i denna del av Räng.
Det finns dock några hus från 1700-talet som ursprungligen hade klineväggar och papptak.
Husen har varit bostäder åt skräddare, sömmerska, skomakare och tvätterskor.
Polisen, vars distrikt var Räng, St Hammar och Ljungen hade sin bostad i det första huset på vänster sida.
I huset fanns även ett häkte.
Vid sekelskiftet kom hantverkare till byn.
Förutom de hantverk som nämns ovan har det i byn funnits snickeri, målarverkstad och slakteri under en kort period.
Det var många som kom ihåg Holmgrens trädgårdsmästeri, där man plockade jordgubbar, sommarblommor och köpte potatis och grönsaker.
Byns lanthandel, som lades ner på 1970-talet, hade även bensinpump.

Vi passerade ett hus byggt i funkisstil.
Här fanns det cafè under krigsåren.
Vi gick in på en liten stig för att titta på damman Stora Sköveln.
Det berättas att den ryske krigsfången Tarras badade i den.

Vi lämnade Lilla Räng och gick vidare mot Rängs kyrkby.
Här låg bondgårdarna.
Sex av sju gårdar ligger fortfarande kvar i byn efter enskiftet 1815.
Här fanns också lantarbetarbostäder.
Kyrkan, prästgården och gamla skolan ligger samlade.
Även i kyrkbyn fanns allehanda hantverkare som smed, vagnmakare, snickare, mjölnare och mejerist.
Här fanns också mjölkaffär, sybehörsaffär, bageri, café och bilstation.
Ett av husen har varit bostad åt kantorn i församlingen och senare åt en av församlingens präster.
I Rängs smedja, de äldsta delarna från 1700-talet, fanns gammal utrustning kvar tills den revs 2011 och ett nytt parhus byggdes på tomten.
Under några år fanns här även bilstation.
Från 40-talet och framåt fanns här en rörledningsfirma.

Vi passerade byns snickeri och sedan Andreagården och Flygaregården, en ursprungligen 4-längad halmtäckt gård.
Uthuslängorna förstördes i en brand 1954.
Lite längre fram ligger prästgården som kyrkoherde Carl Jacob Collin lät bygga. Prästgården är numera en privat bostad.
Det var Collin som lät plantera tallskogen på Ljungen.
Invid kyrkan ligger gamla skolan från 1848, som numera är bostadshus.
Skolan och prästgården är uppförda i gult tegel från tegelbruket i Hermanstorp.

Rängs kyrka öppnades så välkomnande för gruppen.
Alla stearinljusen längs mittgången hade tänts.
Kyrkan är från sent 1100-tal.
På 1500-talet byggdes tornet av tegel.
På 1800-talet förföll kyrkan, när det regnade in och den store arkitekten Helge Zetterwall kallades in.
Han förändrade hela kyrkorummet, så att prästen skulle vara synlig för församlingen och foklivsmålningarna på inredningen blev utbytt till imiterad ek.
Det som revs ut förvaras nu på Kulturen och Historiska museét i Lund.
En av prästerna på 1600-talet heter Lars Kråka.
Sedan följde Petrus Wankif och 150 år med präster från den Lovénska släkten.
En väldig gravsten på kyrkogården vittnar om detta.
Även gamla stentavlor i vapenhuset.

Vi fikade i solen vid prästgården och via Loshultsstenen svängde vi upp mot Anna på backen.
Uppe på backen har det legat en stubbamölla som finns med på en karta från 1775. Husen intill har varit mjölnarbostäder.

Ännu en pilallé mot Rängs Sand och alla hästgårdarna.
Som namnet säger så var byn, liksom Kämpinge mer eller mindre begravd av sand under 16-1700-talet.
Linné har vittnat.
På 1800talet vände bönderna på jorden med spadar och träd planterades. Sommarstugeormråden växte fram och i slutet av 90-talet även Rängbågsbyn, som fick byggnadspris 2001.
På 2000 –talet har folkmängden fyrdubblats.

Vi vandrade genom tallskog, under den gamla Kämpingevägen, förbi Henriks hage och flyktingförläggningen ner till Norrjevägen, en av de äldsta vägarna.
Det var leden mellan Kämpinge och Foteviken.
Många hantverkare bodde här för 100 år sedan.
Några gamla gårdar är insprängda i den nya Sandeplansbebyggelsen.

12:02, solbrända och varma var vi tillbaks på Höllvikens högsta punkt!

Wiveca och Lena