Den bleka novembersolen lyste på oss när vi 20 stycken vandrare samlades utanför Höllvikstrand, (pensionat sedan 1924). Vi gick bort till Boltensternsvägen och beundrade de nyrenoverade grindstolparna. På 1800 talet köpte major Wilhelm Boltenstern 120 tunnland mark och vi räknade ut att det måste ha sträckt sig från kust till kust, åtminstone förbi Höllvikstrandsvägen Det som kring 1990 blev Boltensternsgränd var tidigare en skog där politikern William Boltenstern den yngre bodde. Här fanns både jaktstuga och jakttorn.
Vi vandrade mot den något kyliga västanvinden till brofästet. Här var grävmaskinerna igång för att iordningställa Östra hamnplan. Det skall bl.a. byggas flytbryggor, båtkran och en bunkringsstation. På den Västra hamnplanen är det tänkt att bli likt Skanörs hamn.
Den befintliga bron byggdes 1992. I samband med det lades vägen om till att gå utanför byn. Den äldre Knippelbron ärvde vi från Köpenhamn 1940. Det finns även en reservbro som monterades ihop 2002 för att vid behov kunna användas då man skulle reparera sprickor i den nya bron.
Broöppningarna styrs sedan 2014 från Trollhättan. Troligen hade segelbåten som 2020 blev nedtryckt när bron fälldes ner inte mött samma öde om den gamle kanalmästaren suttit i tornet och styrt.
En annan olycka med tragisk utgång hände 2006, då kustbevakningens flygplan störtade i kanalen.
Planer på att bygga en kanal har vad man vet funnits sedan slutet av 1800 talet och fiskare runt Näset försökte 1896 att själv gräva, men det blev övermäktigt. Då tyskarna la minorna väldigt nära kusten under andra världskriget startade man i november 1939 en utredning och bara några veckor senare kom ett förslag som snabbt resulterade i ett uppdrag till Väg och Vatten. I mars 1940 var mudderverken igång och redan sommaren 1941 var kanalen klar. Den 1 augusti kunde lotsångaren Malmö passera som första fartyg.
Vid extrema väderförhållanden kan nivåskillnaden mellan Öresund och Östersjön vara ca 1 meter. Det finns därför två slussar med 1 km emellan.
Vi stannade till vid Gläntan – området som ev. skall bebyggas med 70 lägenheter i fyrvåningshus. Detaljplanen blev klar 2021 och har överklagats av bl.a. FNF. Man försöker skydda naturen och scoutgården och slippa ökad trafik.
I våras satte fladdermusen, med hjälp av Mark och miljööverdomstolen stopp för bygget – i varje fall tillfälligt.
På området finns ett borrhål på 2608 meter, en lämning efter oljeborrning , senast 1971. Eventuellt kommer husen i Gläntan att värmas med varmvatten från borrhålet. Vid borrningar under kriget var Boltenstern inblandad och han beräknade att man skulle kunna utvinna salt ur vattnet för att täcka Sveriges behov.
Vi vek sedan in en sväng i Kanalskogen och tittade på ett av Callunas bevarade värn. Värnen här är en del av Per Albin linjen som byggdes 1939-40 från Båstad till Ronneby. Vi gick tillbaka till kanalvägen för att få lite sol och få upp värmen och kunde därifrån se draktänderna inne i skogen.
Nere på stranden tog vi en titt på bastun som funnits där sedan 1964 och som nu renoverats sedan den lossnade från sina fästen under stormen Babet. Stranden blev efter stormen bredare och lägre, men inte värre än den varit tidigare, av bastufundamenten att dömma.
Vi får upp värmen när vi går vidare längs stranden i den lösa sanden, med vinden i ryggen och vi viker av och går in till Collins sten. Ett minne över kyrkoherde Jacob Collin som trots motståndet från lokalbefolkningen planterade tallar för att binda flygsanden som begravde åkermark och hus.
Ljungens villaägareförening sköter underhållet av stenen.
Vid Gyahallens tennisbanor tog vi en välförtjänt fika och solen var fortfarande framme. Tennisklubben har funnits sedan 1952 och stjärnor som Mikael Pernfors och Catarina Lindqvist har spelat där.
Av tränare Hasse Göranssons familj är det Andre som fortfarande är aktiv inom tennis och är rankad 20 i dubbel.
Härifrån tog vi oss via stigar och vägar tillbaka till vår startpunkt.
Vandringen var drygt 6 km.
Vandringsvärdar Karin och Bertil
