Vandring 300, norra delen av Lomma, 3 nov

Tisdag 3 nov

Sträcka ca. 7 km, asfalt, naturvandring

Parkera vid Östra Dammen, Fiske (står det på Google maps) som ligger precis på andra sidan järnvägen från Lomma kyrka.

Vi går över bron vid kyrkan och sedan längs med Höje å till Fritidsvägen. Vi går ner mot Brukshundsklubben och längs fyrkantsdammen till havet och sen längs havet mot Bjärred tills stigen tar slut. Sedan går vi via golfbanan till Habo gårds stenpark där vi fikar. Därifrån tillbaka längs Höjeå och genom den vackra kyrkogården. 

Beräknad sluttid ca kl 13

Medtag matsäck .

Kostnad 40 kr helst sedlar

Anmälan via hemsidan genom att skriva i kommentarsfältet. Glöm inte att kolla kommentarer innan du ger dig av hemifrån, ifall vandringen skulle vara inställd. 

Väl mött hälsar Göran

Näsetvandrarnas vandring nummer 300!

Grundaren Ewa Svantesson kommer med på turen. Vi har bokat bord på Fiskboden i Lomma kl 13.15. Preliminärt för 20 personer. Vem vill stanna och äta, så vi vet hur många vi blir? Ange det i kommentar!

Vandring 299, Slottsstaden, Fridhem och Ribergsborg 20 okt 2026

 Det var en tapper skara på 15 personer som slöt upp vid Rönneholmsparken. 

Mötet fick ske under tak eftersom det regnade.  Vi började vandringen i Rönneholmsparken och regnet avstannade. Vi tittade på Rönneholmsgården som byggdes 1796 till Malmös borgmästare Carl Magnus Nordlindh. Parken och husen var avspärrat för vanligt folk på den tiden men på 1800 talets senare hälft öppnades parken på norra sidan (engelska parken) så att allmänheten kunde göra söndagsutflykter. Numera huserar Bladins skola i lokalerna. 

Vi fortsatte vandringen till Friluftsstaden och radhusen som byggdes mellan 1942 och 1948. Det var byggmästare Eric Sigfrid Persson och Stadsplanerare Erik Bülow Hübe som hade en vision om att husen skulle ha egna solgårdar och gröna gågator för att på så sätt sudda ut gränser mellan natur och bostad, privat och offentligt. Det var starkt fokus på ljus, natur och boendekvalitet. 

Arkitekten Svenivar Ekstrand gjorde ritningarna av husen baserat på Eric Sigfrid Perssons idéer och William Nersing, som var trädgårdsarkitekt, utformade parkområdena efter Bülow Hübes idéer. Sopor föll ned i inbyggt sopkärl, hämtades och förvandlades till värme i områdets gemensamma värmecentral. Det fanns hylla för porslin mellan kök och matsal som kunde öppnas upp från båda håll. Det fanns inbyggd skohylla, bokhylla etc. 

Friluftsstaden hade ett Community Center beläget i Erikslusts ICA och huset mitt emot med klockstapeln. Där fanns hotell, tvättstuga, boende för hemhjälpspersonal, kyrka, hotell och den gemensamma värmeanläggningen fanns där. På klocktornet finns ett klockspel och noter på väggen till melodin som klockspelet ska spela under plaketten ESP 1944. ESP står för Eric Sigfrid Persson.

Vi gick förbi tyska kyrkan som även var Slottsstadens kyrka innan St Andreaskyrkan stod färdig. Vi fortsatte in på Potatisåkern som bebyggdes så sent som 1997 – 2001. MKB och Privata fastighetsägare äger husen som alla är olika och det ger en härlig karaktär åt området. Vi tittade på konstverket utan titel som är ett landmärke mellan fält och hav men även jorden och himlen symboliserad av stjärnor på fundamentet.

Vi gick in på Beritta Gurrisgatan uppkallad efter Birgitta Bertholomeisdotteränka efter rådmannen Gurris Boldricke som i slutet av 1500 talet donerade marken till hospitalet.  Vi såg Fridhemsborg som byggdes 1916 i klassicistisk stil . Ägaren av Sockerbolaget ägde huset som senare övertogs av Einar Hansen som upplät lokalerna till musikkonversatorium.

Vi gick in på Fridhemstorget och såg St Andreas kyrka som byggdes 1959 i sydeeuropeisk karaktär och modern stil.  Vi tog en sväng förbi Mannhem som byggdes 1907 i jugendstil. Välbärgad medelklass bodde i huset och där fanns thebrödsbageri, mjölkaffär, postkontor och pigor i huset.

På väg ner mot vattnet såg vi Ribersborgsgården med sin fina punchveranda(torn). Gården och hela området har namn efter den förste ägaren Jöran Riber. Gården byggdes redan på 1700-talets mitt men den nuvarande bostadsbyggnaden byggdes i mitten av 1800-talet. Sedan 1930-talet ägs huset av familjen Weibull.

Efter en välbehövlig fika på Ribergsborgsstranden började regnet igen. Vi såg på avstånd kallbadhuset som uppfördes 1898 med anor från ett ännu äldre kallbadhus som flyttades från hamnen. Under Baltiska utställningen 1914 hade man simtävlingar och vattenpolo där. På 30-talet blev det modernt med nakenbad och därmed delades det upp mellan en damsida och en herrsida. Många i sällskapet hade gått i simskola på kallbadhuset. Vi gick längs Ribersborg som på 20-talet bestod av gyttja, småsten och tång. För att bygga stranden muddrade man och tog sand från södra delen av Öresund. Tanken var att bygga en strand för alla eftersom det på badhuset kostade pengar. 

När vi gick ner på stranden passerade vi Sillabanan. Sillabanan gick mellan Västra station och Limhamns cementfabrik. Namnet uppkom eftersom många ”sillagummor” åkte med tåget för att sälja sin sill i Malmö. Den anlades 1889 och var 4 km lång. Det fanns en hållplats vid kallbadhuset. 4 klasser fanns på tåget så att alla skulle ha råd att åka den. Klass 4 var utan sittplatser. Persontrafiken upphörde 1945 medan godstrafiken fortsatte.  Rälsen togs bort 2009. 

Från stranden kunde vi se Ribershus. Det började byggas i slutet av 30-talet av Eric Sigfrid Persson och Erik Bülow Hübe. Där började de med sina funktionalistiska ideal om ljus och luft. Det är indragna takvåningar med stora skärmtak. Eric Sigfrid Persson uppfann Perssonfönstret som är ett vridbart perspektivfönster med stora glasytor för att optimera ljusinsläpp. Ribershus ansågs som ett modernistiskt mönsterprojekt.

Eftersom regnet ökade sneddade fick vi för att korta av rundan något. Vi sneddade över till Tuppen på Tessins väg. Huset byggdes 1951 som ett kollektivhus med idealet att befria kvinnan från hemarbete så att hon skulle komma ut i arbetslivet. Det fanns därför flera restauranger, tvätteri, daghem, motionshall mm i huset. Lägenheterna hade enbart kokvrå eftersom de flesta måltiderna skulle intas i husets restaurangmatsalar. Många som flyttade in var dock bara intresserade av en bostad och 1978 byggdes huset om till kollektivboende. Macken som ligger mitt emot kallas Tanken – ditt sociala skyddsrum. Det är ett litet konstgalleri, mötesplats. På håll skymtade vi Kronprinsen som är 75 m högt och byggt i 15 våningar. Huset är täckt med blå mosaikbitar. Vi skyndade oss tillbaka i regnet och avslutade rundan efter att ha gått 6,4 km.

Marianne

Vandring 298, Höjeådalens naturreservat och St Larsparken i Lund, 6 okt 2026

13 hitresta (två hamnade i Lomma när de valde fel tåg i Malmö, kom tillrätta sen) samlades vid Källbybadet. Solen sken och vädret var inbjudande för vandring. 

Vi gick ner till Höje å och vattenreningsverket och följde stigen västerut på södra sidan av dammarna.

Källby reningsverk anlades 1933 och tar hand om avloppsvattnet från 98 000 lundabor och från boende i byarna Vallkärra, Stångby och Värpinge. 

Avloppsvattnet passerar galler, sedimenteringsbassänger, biologisk och kemisk rening innan det släpps vidare till fyra anlagda dammar för rening av kväve och fosfor innan vattnet slutligen släpps ut i Höje å.

Vandringen fortsatte runt de fyra dammarna som omfattar tolv hektar.

Lunds kommun har anlagt vandringstråk runt dammarna. Området har blivit ett omtyckt rekreationsområde för lundabor. De näringsrika dammarna har gett upphov till ett mycket rikt fågelliv. Även fisk trivs i dammarna och där finns gädda, mört, karp och abborre. Fiske är dock förbjudet. 

Vi gick upp till koloniområdet som ligger intill stambanan. Frodiga kolonier mer eller mindre vårdare passerades. 

Vi gick tillbaka nära verket och hittade en fikaplats innan Sankt Lars park.

Sankt Lars ingår i den första stora utbyggnaden av sinnessjukhus i Sverige, och är den äldsta bevarade anläggningen enligt det s k paviljongsystemet. I början av 1800 fick vi de första renodlade sinnessjukhusen i Sverige. Omkring 1850 börjades det riktas utbredd kritik mot de gamla sinnessjukhusen, som var inhysta i gamla trånga mörka och fuktiga byggnader. Husens fasader blev genomgående utfört i Holländsk renässans.

1 juli 1879 invigdes de fyra första paviljongerna med plats för 41 patienter. Fullt utbyggt kunde hospitalet ta emot 350 intagna.

På 1950-talet kom efterkrigstidens upprustning av Sankt Lars.

TBC – paviljonger stod klara 1957 och det fanns nu plats för 1600 patienter.

På 1890-talet byggdes **Lunds asyl** för de som ansågs obotliga - det som sen blev Västra Sjukhuset väster om Höje å. Fram till 1910 fanns den uppdelningen kvar. 1931 bytte Lunds Hospital namn till **Sankt Lars sjukhus**. 

På 1960-talet moderniserades allt:

- Vårdpaviljongerna **81-86** med bl.a. särskilda avdelningar för tuberkulossjuka

- **Centralblocket byggnad 90**, det så kallade MC-huset (Medicinskt centrum) 1969 för forskningskliniken

- Ungdomskliniken UK för barn och ungdomar 

Under sin blomstringsperiod var S:t Lars ett helt samhälle för sig, med upp mot 1200 vårdplatser. Här har kulturpersoner som Eric Hermelin och konstnären Carl Fredrik Hill suttit intagna. 

Läkemedlet Hibernal beskrivs som den största omvälvningen i psykiatrins historia.

Innan Hibernal fanns i princip inga läkemedel mot psykoser. Vården på mentalsjukhusen handlade om förvaring, tvångströjor, kallbad, insulinchocker och lobotomier. När det kom 1952-1955 hände flera saker samtidigt: Patienterna blev lugnare utan att sövas ner, de blev kontaktbara, kunde samtala och delta i avdelningslivet, tvångsåtgärderna minskade drastiskt, man kunde öppna låsta dörrar och börja med permission, man kunde börja avveckla de stora mentalsjukhusen. Man kunde börja gå från anstaltsvård till öppen psykiatri och psykofarmaka på 60- och 70-talet.

1967 överfördes sjukhuset från staten till Malmöhus läns landsting, och 1998 beslutade landstinget att sälja området. Det köptes 2014 av Hemsö. Den sista psykiatriska vården flyttade i september 2013 till Baravägen. 

Parken består idag av höga träd med gräsmatta inunder, men hade tidigare en helt annan lummighet. Där fanns häckar, buskar och rabatter samt buxbomskantade gångar. Under de första åren planterades 37 000 träd, buskar och häckplantor.

Alléerna skulle bestå av lind, kastanj och alm. Det fanns köksträdgård och det hela fungerade som ett eget samhälle, där patienterna utförde skötseln av parken.

Vi gick tillbaka till parkeringen förbi området Källby Ängar. Då hade 7 km tillryggalagts. Alla var glada och nöjda. Även Kaj som hade glömt P-avgift!

Kate, som ledde turen och Kaj som la in text efter Kates manuskript plus lite om sjukhuset

Vandring 297, Ljunghusen runt 22 sep 2026

Vandringen som skulle gå till Höll, blev Ljunghusen runt. Vädret var jättefint och vi började med att titta på de nybyggda skyddsvallarna vid gamla stationshuset i Ljunghusen och sedan vid Västra hamnplanen. Här fanns förr Esso-Bengtsson, som försåg båtarna genom kanalen med bensin. Även lotsbåten låg här, som såg till att lotsen kom ombord på de olika fartyg som gick genom kanalen. Lotsplikten upphörde 1962. Vid kanalens södra del ligger Lotsvillan, som idag heter Strandvillan. Sjöräddningen har sin verksamhet på Västra hamnplanen.

Vi fortsatte längs med kanalen och tittade på reservbron och de två slussarna, som reglerar vattenströmmarna i kanalen. Fikastunden blev vid handikappbadet i strålande sol.

Därefter fortsatte vandringen via skyddsvallen till Ljungsätersstigen där vi beundrade ett hus, som har ritats av arkitekten Pål Ross. Här finns ytterligare nybyggda intressanta hus. Vi fortsatte till Rådjursvägen och tittade på ett hus som har varit med i Husdrömmar. Avslutningsvis beskådar vi Villa Keke, som är ritat av Wingårdhs. Vid 13-tiden var vi åter tillbaka vid Ljunghusens gamla station, som numera är en restaurang, Bord 7.

Annika

Vandring 296, Vellinge ängar och Vellinge Väster 8 sep 2026

Vi var 20 vandringssugna Näsetvandrare som samlades på Vellingeblommans parkering. 

Kaj hälsade välkommen och ett särskilt välkommen till några nya deltagare.

Vi introducerade kort Vellinge ängar som är en del av Foteviksområdet där det under sommaren finns betande kor och hästar.

Vi gick ner mot havet, på vägen till platsen där djuren släpps ut på våren eller försommaren.

Vi gick inte ända ner utan svängde av till höger och vandrade på småvägar förbi vackra hus och gårdar fram till Vellinge Väster byaväg.

Här berättade Kaj om minnen från sin uppväxt i Vellinge. Det var lite av Vilda Västern där nere. Polisen syntes där då och då. 

Nere på ängarna fortsatte vi norrut. Vädret var varmt, ca 20 plusgrader och disigt.

Christina berättade om Lillgrund, den stora havsbaserade vindkraftsparken ute i Öresund som vi tyvärr inte kunde se alls på grund av vädret.

Bort mot Eskilstorps ängar stötte vi på djuren, ett antal hästar och många kor, av rasen Belted Galloway. De var mycket nyfikna på oss men lugna.

Fikat tog vi vid ”Kostadion” . Vi hade en trevlig stund runt ett fint långbord där alla fick plats. Vi tackar Eskilstorps strandmarksägare som sköter om området och huset. 

Vi gav lite information om Öresundsbron som vid klart väder syns härifrån.

Tack Kaj för goda tomater!

Sedan tog vi småvägar tillbaka till bilarna och passerade bl. a. Lilla vägen, en liten husklunga med många fina, gamla hus. Vi resonerade om namnet Vellinge Väster och avgränsningen, sen kom skylten med samma namn när vi komfort mot gamla skolan. 

Turen blev nästan 8 km lång och vi var tillbaka strax efter klockan 13.

Tack för trevlig vandring!

Kaj och Christina