Så här ser planerna ut för våren 2021:

207  26/1   Vandring till Måkläppen med Ulla 

208  9/2  Husie mosse och Gyllins trädgårdar med Olle

209  23/2  Lunds parker och trädgårdar med Kaj

210  9/3 Vandring på landsbygden utanför Höllviken  med Annika

211  23/3 Vandring till Skanörs yttersta udde , Knösen , med Margareta

212   6/4  Vandring på Eskilstorps ängar med Lena och Anita

213  20/4 Sjödiken och Påskaled med Kaj

214  4/5  Vitsippor i Bokskogen med Majlis och Brittmarie

215  18/5  Längs kusten vid Trelleborg, Östra stranden, med Karin

216  2/6  Knivsåsen och Dalby stenbrott med Anita och Sten-Åke

Således hoppas vi att restriktionerna ska ha lättat till januari så vi kan fortsätta våra trevliga vandringar!

Med hopp om en God Jul och ett Gott Nytt År



Info om resten av hösten

 Tyvärr måste vi ställa in de två kommande vandringarna på grund av FHMs restriktioner angående smittspridning. 


Vi tackar er för alla härliga vandringar under hösten 

Var rädda om er nu så hoppas vi på att kunna vandra tillsammans igen till våren. Håll utkik efter programmet som kommer inom kort.

Hälsningar köksgänget



Vandring 206 - Höllviken



Det var den 17 nov 2020, och ett trettiotal förväntansfulla vandrare träffades utanför biblioteket.
Förväntansfulla, eftersom det var "the Gunnel", som återigen skulle ta oss med på en runda i Höllan.
Det hela inleddes med att Majlis uppmanade oss att hålla avstånd och tänka på vad vi gjorde.
Hon berättade också att de återstående vandringarna under hösten, ställs in, och vi fick också lite info om ekonomi och vårens vandringar.

Gunnel skuttade upp på muren, hälsade oss välkomna, berättade om när hon var nyinflyttad i Höllviken, och upptäckte Näsetvandrarna, för ca 10 år sedan.
Sedan ledde hon oss genom Nyckelhålsparken (där vi fick lite info om utegymmet), på bakvägar förbi bostadsområdet strax bredvid, för att stanna till vid det stora bostadsområde som är under uppbyggnad, bredvid bensinmacken.
Efter lite info om detta tågades det vidare bort mot Omtankens hus, och kyrkan.

Hon berättade om framtida planer för Toppenområdet, vi fick info om Omtankens hus, om flyktingförläggningen, om kyrkan, annexet, kyrkträdgården, och all verksamhet som kyrkan sköter, för både gamla och unga.
Några av oss gick med Coronasäkert avstånd också in i den bänklösa kyrkan.

Färden fortsatte bort till Stora Hammars skola, och där fick vi mer info om denna delen av Höllviken, bl.a. framtida byggplaner.

På fina vandringsvägar snirklade vi oss så bort
mot Sandeplansområdet.
På vägen dit upptäckte vi en konstig betongkonstruktion, som ingen riktigt visste vad det var.
Men som alla Näsetvandrare vet, så finns det alltid någon bland oss som ställer upp för oss alla; raskt ringdes en pensionerad brandkårschef upp, och han kunde berätta att det var resterna av oljeborrtorn - under 1940-talet letade man nämligen olja i området.

Nu hade vi gått långt, skrattat mycket, pratat ännu mer, och kaffesuget satte in.
Men den vandringsledarvane Gunnel hade förutsett precis detta, så efter ett par hundra meter ledde hon in oss på Höllvikens idrottsplats.
Där hade vi hela utomhusfikaplatsen för oss själva, dessutom under tak.
Toabesök hade 'the Gunnel" också tänkt på, så alla blev nöjda.

Återtåget mot biblioteket skedde sedan över Ängdalaområdet, bort mot Gya, med många stopp under vägen, där hus beundrades, och nybyggda områden kommenterades.
Avslutlingen gick via Fritidsvägen, där på 1950-talet Höllvikens campingplats låg.

Slutligen samlades vi vid biblioteket, där Gunnel avtackades med rungande applåder för den roliga och intressanta vandringen.
Som vanligt jämfördes olika appar för att konstatera hur långt vi gått; någon app sade 5,5 km, en annan sade 7,7 km.
Vi enades om att vi hade gått lagom långt, önskade varandra god jul, och skiljdes åt.

Tack Gunnel!

(skrivet av Rolf)


Vandring 205 - Skåre, 3 nov 2020

 Skåre hamnplats blev fullsatt när nästan 50 st välklädda vandrare hade parkerat sina Coronasäkra bilar. Solen sken och vinden ven och vi förflyttades tankemässigt till Hansans fynd av Skaareholled, naturhamnen  med  djup inseglingsränna säkert skyddad mellan 2 rev. Ett fiskeläger upprättades i några hundra år tills Den danske Kristian II förbjöd sillsaltning. Vid slutet av 1600talet  bosatte sig den förste fiskaren i Skåre, Lars Ingemansson. 11 generationer har efter honom bott i Skåre. 

På 1800talet efter enskiftet 1812 byggdes de små vitkalkade husen nära havet. Befolkningen ökade och mot slutet av 1800talet  bodde ca 200 personer i fiskeläget. Byn växte inåt land.

 Vi vandrade genom de pittoreska små gränderna till de på 1960talet uppförda husen, spanade i blåsten mot Skåneledens uppförda sälspaningsdäck och vek av mot de ytterst smala stigarna längs med hav och dockhus.Skåres bibliotek var ett vackert glasskåp i idyllen.


Fiskehoddorna läade lite när vi beskådade hamnen som grävdes fram för 37 öre/h  år 1936. KarlXII har  fått en liten bricka på bystugan att det var i Skåre naturhamn hans båt drev iland efter flykten från Stralsund 13 dec 1715. Cirka en km bort står det mäktiga Stavstens monumentet på fel plats. 


Vi vandrade med vinden i ryggen förbi fiskeredskap,tjär-kar till näten... bort mot Snorkelledens startpunkt. Ca 100 m snorkelsimning med infoskyltar under vattnet i blåstångsskogar och ålgräsängar. Där byggdes i början av 1700talet Skåre Skansar, en 800 m lång jordvall med 3 bastioner och 2 batteriplatser. Det var orostider i Europa och  där var det  lätt att ta sig iland. Bastionerna användes  sedan som dansbana, valborgsfirande och badkiosk. Vid skansens slut finns en badplats med brygga och många utflyktsbänkar, ett populärt stopp för tyska husbilsturister. Tivolihusen, som ligger på andra sidan vägen, sålde  bl.a. sand till golven och blåstång att elda med. En karusell fanns för barnen att roa sig med medan papporna'"gjorde upp" Affärerna.


Nu skulle vi i medvind bestiga den 1km långa tattrahatten=kyrkbacken  på danska. Skåre hörde till Maglarp och den gamla 1200-talskyrkan  med skola och fattighus  låg för långt bort . Det tog 30 år att komma igång med det nya kyrkobygget som skulle visa välståndet. Helgo Zetterwalls ritning blev för dyr och gjordes om.1909 stod den röda tegelkyrkan i Eslövsgotik på den högsta punkten. Då begravdes också drängen Anders som första lik och husbonden bekostade monumentet. Kyrkans maskintegel vittrade emellertid av de salta havsvindarna och 1976 stängdes kyrkan och regeringen biföll  senare rivning. Kostnader för rivning var beräknade till 2 milj. Att renovera skulle kosta 30 milj.  År 2007 revs kyrkan. Teglet fraktades till Spillepengen och användes till kontorshus.  Församlingen fick ta hem kyrkbänkarna. Maglarps gamla kyrka  fick åter kyrkklockan. 

Kyrkogrunden blev en bekväm sittplats när vi fikade. De tyska nazisternas grav fick också en liten påhälsning.



Genom en pilalle' uppe på Järavallen skulle vi nu gå i 14 m/s motvind.Vid skolan trädgård blev det plötsligt lä och där stod vi i solen och det kändes sommar. Lasermätartornet byggdes  på 1970talet tillsammans med 6 nergrävda anläggningar med Boforskanoner. Allt för att försvara denna känsliga kustremsa.



Skolan byggdes på 1880talet när barnantalet i Skåre ökade. Den användes i100 år och är nu privatbostad. En guldgömma hittades kring gården mittemot och innan museet blev ägare skar man av en liten flisa och köpte öl för i Höllviken. Under de 5 vindkraftverken vandrade vi med vinden som en vägg. Vi vek av i riktning mot havet och korsade Kämpingevägen som byggdes på 1930 talet och asfalterades några decennier senare. Nu var det  brusande hav och tjockt gräs under fötterna .... och medvind igen! Vandringen var nästan slut och klockan var ungefär 11.30.








Vandring 204 - Vellinge och Eskilstorp

 Hela 50 vandrare mötte upp vid Vellinges västra angöring för buss, men även pendlarparkering, för en vandring i Vellinges äldre delar. Byn är från 1000-talet som många andra byar på Söderslätt. Rester från den tiden grävs fram vid de många nybyggen som nu sker i byn. Det grävs även fram rester från stenålder, bronsålder och järnålder, inte minst på den jordbruksmark som nu tas i anspråk för ny bebyggelse och industriområden. Efter enskiftet 1806-8 så fanns det kvar kring 10 gårdar i byn, resten flyttade ut i omgivande jordbruksområde. Sen hände inte så mycket förrän järnvägen kom till byn 1886. Det var tåget från Malmö till Trelleborg. 1904 blev byn knutpunkt för tåg till Falsterbo också. Spåren av järnvägsspåren finns kvar i form av en cykelbana. 

Spåren av handelshusen vid järnvägen från 1880-talet har nästan försvunnit, de är ersatta med ny bebyggelse med liknande funktion, affärer på bottenplan och bostäder ovanpå. Det vackra affärshuset i rött tegel från 1906 finns kvar, vilket beundrades. Det hus med en av de två järnaffärerna är omgjort till restaurang nu. Den andra är borta liksom huset, men nya, ritat av Gert Wingård, har poolförsäljning. När den nya centrumanläggningen var klar 1976 och järnvägsstationen och spåren borta så försvann många mindre affärer. Idag finns det t ex sju frisörer och tre mäklare i centrala delarna. Det anrika Gästis är ombyggt och tillbyggt av kyrkan men saknar för närvarande krögare. Det var förr byns samlingsställe för föreningar och andra sammankomster. Trädgården som ägs av kommunen har dock aldrig varit så vacker som nu. 

Vi promenerade Parkstråket som är relativt nytt och går genom parken och genom den fina Lindesgårdsparken. Intill är alla rester av skolbyggnader borta. Istället upptas hela kvarteret av hus för äldre. Stortorget har gjorts om tre gånger men är inte äldre än 80 år. Stationen intill byggdes 50 år innan. Under tiden var det åker, odlingslotter och betuppläggning framför stationen. Affärskvarteren vid järnvägen kom till på 1910-talet och kompletterades de kommande årtiondena. Industrier kom i början av 1900-talet. Först var det Spritfabriken och sen ett gjuteri. Sen kom fler inom metallindustrin men även syfabrik, mm. 1973 stod industribyn klar och sen växte den från tre uthyrningsmoduler till att inrymma flera privata industritomter. Bebyggelsen växte med enfamiljshus längs några gator och sen kom flerfamiljshus för alla arbetare vid företagen. Det var kring 1970-1975 som den stora villabebyggelsen kom liksom flera hyreshus. Sen dröjde det till 1980-talet då villor i grannbyn Eskilstorp byggdes. Där vandrade vi också. De senaste fem åren har många av de gamla gårdarna mist sina ekonomibyggnader och bostadshus har kommit istället.

 Vi passerade kommunhuset från 1973 och undrade hur många som är anställda där med tanke på alla bilar. Intill ligger Vanningen badhus, vårdcentral, gymnasium, mm. Hela kvarteret byggdes 1970-1980. Bostadsområdet Campus ska in där men är fördröjt. Parkstråket börjar vid Lärcenter som tillhör gymnasiet som kom till 1998.

Bränder som härjat i byn är de två prästgårdsbränderna 1750 och 1850 cirka, Kylmaskiner med kringliggande hus 1924, vårdcentralen kring 2005 och Lindesgården 2017. Det och brandstationer och brandbilsbyggande i byn pratade vi om. 



/Kaj Persson