Vandringen i Käglinge naturområde den 4/11-25, tur 283

   Det var uppehåll, lugnt och milt men gråmulet när vi 12 vandringssugna träffades vid Käglinge naturområde.

   Ursprungligen var området ett grustag, som öppnades på1890-talet när järnvägen mellan Malmö och Trelleborg skulle anläggas. Gruset har använts till många av Malmös byggprojekt bl.a Inre Ringvägen. När täkten var öppen var området bullrigt och nästan helt utan växter. Brytningen upphörde successivt under 1970-80 talen och kvar blev ett stort oregelbundet landskap av sandbackar, dammar och öppna slänter. Totalt 90 hektar.

   Under 1990-talet restaurerades området och fick namnet Käglinge rekreationsområde. Det planterades träd, anlades gång- och cykelvägar, grillplatser och dammar för fågelliv och groddjur. Nio av Sveriges fjorton grodarter finns här. Bl.a ätlig groda.

Torrbackar med sand och magra jordar gynnar växter som Backtimjan, Sandnejlika och Fetknopp m. fl, som gynnar pollinatörer av alla de slag. I den sankare delen trivs orkidéerna kärrkniprot, skogskniprot och tvåblad. Delar av området betas av får för att förbli öppna.

​   Vi vandrade i väg på stigar som tog oss till den västra delen, där Sofiedals golfklubb bildar en naturlig gräns, vek in på området igen och kom så småningom upp på utkiksplatsen. Det disiga vädret förvandlade Malmö, som annars syns väl, till ett töcken i fjärran. Vi fortsatte på stigar och vägar som var förvånansvärt fria från löv. Vi kom ikapp förklaringen; en man från parkförvaltningen gick med en stor och tung lövblås på ryggen och förpassade löven ut i övrig natur! Framme vid Grodans hus, som anlades för att förvara utrustning till skolelevers undersökningar av naturen samt ge tillgång till toalett, som numera under sommarhalvåret är ersatt av en bajamaja. Några fick plats att fika under taket. ” Hårdingarna” fikade vid de fuktiga utemöblerna.  

​   Andra halvan av vandringen tog oss ut i Käglinge till Pålssonhuset, byggt tidigt 1800-tal. Det bestod ursprungligen av tre sammanbyggda längor, varav logen/trösklängan är riven.Gårdens ägare sedan 1920-talet var Gustav Pålsson, fjärdingsman och Oxie kommuns siste ordförande, innan man inkorporerades i Malmö stad. Pålson hade byggt ett nytt hus i närheten och gården som använts av SSU och till ABF-bibliotek förföll och det gjordes en ansökan om rivningstillstånd. Den beviljades inte med motiveringen att det var den sista smågården som fanns kvar i Malmö kommun. Käglinge Egnahemsförening kunde med hjälp av pengar från stiftelsen Malmö Förskönings- och Planteringsförening göra en rejäl upprustning av gården till det skick den hade på 30- talet. Restaureringen slutfördes 1987 och är numera ett hembygdsmuseum som sköts av föreningen och hålls öppet på söndagarna under sommarhalvåret.

​  

Vi fortsatte och kom snabbt fram till ett ” stiligt” och välvårdat hus som sticker ut från omgivningen. Kaj har i efterforskningar efteråt kommit fram till att det var det huset som Gustav Pålsson lät bygga och bosatte sig i. Vi vek av in i naturområdet igen och kom fram till Faunalunden. Det var en tomt som ägdes av Malmö, men var i stort förfall och vållade grannarna bekymmer. Kommunen vidtog ett antal åtgärder och skapade en s.k. faunalund där småkryp, djur och fåglar gynnas och växtlivet skall blomstra. Området invigdes 2018 och har skyltar som berättar och visar vad man gjort och är tänkt att fungera som inspiration.

​   Vi fortsatte vandringen. Kom bl,a. förbi utelekplatsen, där det blev en ”miniparkour” innan vi var framme vid Grodans hus och parkeringen igen. 

​Lite drygt 6 km blev dagens vandring. Tillsynes belåtna av detta lilla äventyr skildes vi åt. 

På återseende önskar dagens vandringsvärd Ove

Tur 230, 25 oktober 2022 i Käglinge, Arrie naturområde, Rönnebäcks golfbana

Vi samlades vid Grodans Hus vid infarten till Käglinge Naturområde. Vi räknade till 21 deltagare. Det var mulet men solen kom fram senare, kring 15 grader. 

Området har varit Käglinge grustag. Det anlades när järnvägen Malmö-Trelleborg skulle anläggas i mitten av 1890-talet. Sen användes vid byggnation under årens lopp och fick toppar när nya villaområden i Oxie och Käglinge kom från 1960-talet och när Inre Ringvägen byggdes togs gruset därifrån.

Till ytan är det lika stort som Slottsparken, Kungsparken och Pildammsparken tillsammans. Naturområdet är uppbyggt enligt s k naturlika principer där ett stycke skånsk natur återskapats med mjuka kullar, skog, vattenytor, ängs- och hagmarker

Djurlivet är rikt. På försommaren sjunger olika grodor i naturområdet duett tillsammans med näktergalar i videsnåren. Detta hörs nattetid över hela byn! Allt enligt Egnahemsföreningens hemsida. 

Kjell Wihlborg skrev i årsskrift 2019 om området. Det är 70 hektar. 1963 när de flyttat till Käglinge var det ett omfattande grustag med Grusville, Ville Nilsson, som ägare. Han försåg de flesta nya villor med grus. Käglinge ränna kallas det också. Det är en kalkhaltig och fuktig dalgång. 

   Sofiedals golfklubb har sina banor väster och norr om. 2018 byggdes en bro över Kontinentalbanan för ryttare och cyklister. 

Vi tog oss ut till Landsvägen genom gator med soldatnamn. Den ganska nya cykelvägen till Arrie blev en transportsträcka. Men vilka fina vyer med backar, gårdar, småsjöar, plöjda åkrar, mm! Vi kom till Arrie där jag berättade lite om byn. Men, som en påpekade, så är det svårt att hänga med om det inte har anknytning till det man ser framför sig! Vi får ta Arrie en annan gång. Men intressant är byn med tidigare verksamheter såsom affärer, militärt övningsområde, epidemisjukhus som blev till hem för ”fallna kvinnor” enligt lösdriverilagen, hem för handikappade barn och nu bostad. Vi gick över Landsvägen och hade vackra backar till höger om oss innan vi vek in på vägen till naturområdet och sjön. Här blev det toalettbesök och fikapaus runt eldstad och på bänkar. 

Arrie grustag fanns från 1906 till 1998. Sandsten tillverkades i fabriken. Ett järnvägsspår fanns till Oxie. 

Det var kalksandsten som fanns där. Då var Skabersjö Industrier murbruksfabrik, landets modernaste, i fem våningar och de tog mycket grus. Vägen till Kärrstorp fick flyttas. Mer och mer grus togs, ganska djupt, ända fram till husraden rakt västerut från Vägverkets station. Även de tog mycket grus i östra delen. Det låg alltså vid Krusebergsbacken. De flyttade sen till Vellinge och Svedala. Det togs mycket grus till motorvägen Malmö-Vellinge. Lastbilstrafiken gick genom Arrie by.. 

Den väg vi valde nära sjön blev på slutet ganska lerig och hal. Alla gled ner till grusvägen välbehållna. Takarbete pågick på den gamla fabriken och vi blev nyfikna. Britt-Marie stötte på två unga män som visade sig vara de som nu äger husen och ska starta verksamhet där. Vi var välkomna in och där berättade en av dem bakgrunden, att han bor i närheten och inte kunde acceptera att husen revs så han gav ägaren, Stiftelsen Skånska landskap, ett förslag och på den vägen är det. Det ska bli spännande att se vad det blir. 

Vi gick längs landsvägen och tog av där järnvägen en gång gått in mot Oxie. Kullar reser sig på båda sidor stigen. I öster syns Törringelund.

Golfbanan passerade rakt norrut och sen är man i villabebyggelsen. Det är Rönnebäcks golfbana som ingår i Hintons Kvarnby och Sofiedal.

En låg lång mur passerades, ett område en gång tänkt till begravningsplats. Stenarna försvann efterhand, förmodligen bland villorna. En stig går intill muren. Sen blev det cykelvägar men inga raka och platta utan här är kuperat rejält. Vackra träd och stora fördjupningar efter lerupptagning flankerar vägen. Varning för svag is i ett igenväxt kärr syntes. 

Villaföreningen skriver så här om Tegelbruket i Käglinge:

”Fyra tegelbruk fanns inom Oxie stadsdelsområde. Namnen härrör dock i första hand från A J Djurbergs tegelbruk vid de dammar som tillkommit i samband med lertäkt

Vi kom fram till Oxievångskolan och -hallen, ett stort område. Vi är alltså i Oxie. När vi passerat några villaområden var vi ute på Törringevägen. Strax syns ett stort betesfält som skiljer orterna. Vi följde vägen genom platsen för den forna bykärnan i Käglinge där skolan är nyrenoverad och ett antal gatehus finns

Dagens villaområden växte fram under sextiotalet och därefter har byn byggts på kontinuerligt. 

Vi hade bokat träff med Ulla kl 12 vid Pålssonhuset. Vid den tiden skymdes solen delvis av månen så det blev en liten paus. På grund av uppehållet i Arriefabriken kom vi 35 minuter för sent men det visste Ulla och tog hjärtligt emot oss. I solsken tog Per Ragnarsson emot oss och vi tog ut stolar, drygt 20. Sen fick vi oss till livs en fängslande berättelse om gårdens historia, amerikanen som en dag stod utanför huset och sa att han fötts i huset och den vidare kontakten med honom, om krigen och om fönsterrenoveraren och hans vidare äventyr. Vi var alla imponerade av Pers berättarförmåga och tydlighet. Hans fru Ery, som varit med under husets 36-åriga historia, och Ulla visade oss runt i husets rum. Där var mycket att se så flera tänker nog åka dit igen för de har öppet de flesta söndagar under sommaren.

Kaj

Vandring 102 - Käglinge, grustäkt som blivit naturområde

Morgonen var stilla och grå med lite fågelkvitter!
Nästan 60 morgonpigga vandrare samlades i den vinterklädda Käglingeskogen, tisdagen den 24 feb 2015.

Över stock och sten, gyttja och pölar ut på Sofiedals gröna fairways tågade vi iväg, allmedan solen sakta bröt igenom.

Stora groddammen, bronsåldershögen, Malmös högsta pulkabacke med fantastisk utsikt - ingenting missade vi!

Genom trädtunnlar ner till den första grustäkten, som numera kallas Käglingerännan - växtplats för orkideér.

Efter en kuperad promenad var det gott med fika vid Grodans Hus, naturskola för elever.

Vi passerade trädlekplatsen, fortsatte över ängar mot Månlandskapet, som vi ystert hoppade runt på.
Skog, ängar, upp och ner och runt groddammar, som speglade sig i solskenet.
Mycket balans och benstyrka !

Efter 2 timmars rask promenad avslutades vandringen av

Ann-Christin och Wiveca