Vandring 54 - på det norra näset

Vi var 41 vandringssugna individer, som den 11 september 2012 kom iväg efter lite parkeringsstrul, på vår vandring mot Lilla Hammars Näs.

Mellan hästhagarna passerade vi Fotevikens museum och Lillhagens Ridklubb.
Efter en kortare sträcka på asfaltvägen kunde vi sedan ta strandvägen utmed
Höllvikens vatten.
Det blev en äventyrlig sträcka, då vattenståndet stigit något sedan vår senaste provvandring.
Det pratglada gänget slirade fram i vattenbrynet, men det gick bra med lite försiktighet.

Vi kom fram till naturreservatet och gick längst ut på näset och betittade Näsholmarna.
Där fanns det inte mycket fågel och kossorna höll sig borta.

Vi intog vår fika, som alltid smakar bra ute, trots en envis vind.
En lite speciell känsla är det att sitta ute mellan två olika vatten,
Höllviken på ena sidan och Foteviken på andra.
Ingrid berättade lite ur Länsstyrelsens informationsblad om Lilla Hammarsnäs och bjöd dessutom på en förkortad version om Slaget vid Foteviken.
Vid Foteviken fanns också Skandinaviens största marknadsplats, Halör.
Ulla Kristina berättade lite om den speciella växtligheten på detta näs, och visade oss de tuvor som en speciell myrart bygger, precis som vid Flommensjöarna i Skanör.

Efter fikan vandrade vi en bit på asfaltvägen i motvind men vände snart av över majsfälten, mot Fotevikens vatten.
Där såg vi massor av olika sorters gäss, svanar och lite vadarfåglar.
Detta ställe är omtyckt av ornitologer att stå med sina stora kikare och beskåda de olika fågelarterna.
Vi följde Foteviken längs med ängar med olika sorters vackra gräs och den sista biten gick vi över stubbåker.

Vi vände åter mot vägen och kom tillbaka lagom till kl 12.00, och bäst av allt:
vi hade uppehållsväder ända fram till 100 meter från parkeringsplatsen.
Vilken tur vi hade med vädret!
Sträckan uppmättes till cirka 8 km.
Tack för visat intresse.

Yvonne och Ingrid

Vandring 27 - Fotevikens vikingaby och Hammars näs

Den 19 april kl 9.00 samlades vi vid Q8-macken i Höllviken. Vi var 20 kvinnor och 2 män, alla med stora leenden i sina ansikten, eftersom solen strålade från klarblå himmel.

Vi vandrade upp till Vikingabyn, där vi möttes av vår guide, Sven Rosborn, som var på ett fantastiskt berättarhumör. Han flödade av berättarglädje och kunskap om sin älskade vikingaby. Fotevikens Museum skapades av Björn Jacobsen tillsammans med Sven Rosborn 1995.

Sven har varit chef för Malmö Museum under 17 år och erhållit miljonbelopp varje år för verksamheten.

I Vikingabyn är budgeten oerhört liten men här är glädjen desto större inför arbetet som är ideellt, men hjälp av EU-bidrag behövs. Tanken med vikingabyn är att den ska vara en levande by, där byalaget om ca 130 personer arbetar med sina hus och ting precis som på vikingatiden. Hit kommer vikingar från hela världen. Omkring 78% är icke-nordiska gäster,t. o.m. i Kina har man byggt upp 2 st vikingabyar med Foteviken som förebild och fler ska det bli.

Vi startade vid Sveriges största parkbänk, som bestod av en jättelik stock
och här har man utsikt över bukten utanför Höllviken. Mängder av fiskefartyg samlades här under 1200-1500-talen, hit kom fartyg från hela Europa för sillfiske. Här stod också slaget vid Foteviken 1134. Vi tittade på grophus, där man endast ser taket. Vi besökte lagmannens stuga, dvs Svens, och även tingshuset där man höll byaråd. Här i byn har man egen lag, egna mynt och byn är avstyckad från Vellinge Kommun och Sverige.

Vi klättrade upp i utsiktstornet varifrån utsikten var vidunderlig, dock är det problem med tornets höjd p g a närheten till Kastrups flygplats...

Vandringen gick sedan vidare längs med stranden till Klosterdammen. Här har man undersökt åkern med markradar och funnit lämningar efter en kyrka/ett kapell, som kanske är Skånes äldsta.

Nästa anhalt var vid den s k Trelleborgen, som ligger intill den gamla hamnen, som vintertid rymde mängder av fartyg. Utanför hamnen byggde man en konstgjord ö för att skydda sig från inkräktare från havet.

Det var Harald Blåtand, som på 900-talet anlade Trelleborgar. Kungen, som blev dödad av en pil i rumpan, då han skulle göra toalettbesök, blev dock inte klar med just denna borg, men man har funnit Trelleborgar på flera andra platser, bl a i Borgeby, Trelleborg och Helsingborg. Sven Rosborn har varit med om att finna några av dem.

Efter att ha tackat Sven för hans otroligt underhållande berättelser var det dags för fika. Vi satt nu nära det stora gravfältet, där man funnit 141 skelettt, vilket dock inte påverkade aptiten, men nog kände vi vibrationer i fötterna.

Sedan sneddade vi över fälten tillbaka till utgångspunkten. Vi var nog alla väldigt nöjda med både väder och guidning.

Karin & Calle Hornbeck

PS
Det finns massor att läsa om Vikingabyn på hemsidan
www.foteviken.se

Vandring 6 - Hammars näs

Denna vandring, den 6 april 2010, var vi 8 tjejer som utgick från Q8-macken vid infarten till Höllviken för att vandra till Hammars näs. Våra två nyaste deltagare, Kerstin och Maria, hälsades välkomna till sin första vandring. Den utlovade solen hade flyttats fram i prognoserna men det var nästan ingen vind och runt 7 grader varmt så vi klagade inte.

Vi började med att gå genom vägtunneln under väg 100 och följa cykelstigen förbi Bruschettas cateringgård och vidare ut på vägen mot Hammars näs. Fotevikens Maritima Center som kommunen äger och Sydsavs återvinningscentral med ypperliga öppettider passerades liksom Lillhagens ridhus och stall med plats för 60 hästar.
Den trevliga sommarförsäljningen av grönsaker i grannhuset har många besökt men den har tyvärr upphört.
Det är tydligt att hästar är det stora gemensamma intresset för de som valt att bosätta sig längs denna väg. Var vi än såg stod det välmående hästar i hagarna och ridbyxklädda tjejer traskade runt med hästar på släp eller gödselkärran framför sig.
Det gula gårdskomplexet Lillhagen, gård nr 13, på höger hand såg imponerande ut. Mellan trädgårdsdungen med en klosterdamm och vägen har Lilla Hammars kapell legat. Det uppfördes förmodligen under sillhandelns storhetstid på 1300-talet. Det är i samband med gården som Lilla Hammar nämns första gången i skrift 1283 då ärkedjäknen Håkan i Lund testamenterar den till domkyrkan.
En ärkedjäkne är den högste dekanen vid en katedralkyrka, som Domkyrkan i Lund. Det har rört sig om ett gårds-kapell utan egen församling med koppling till det årliga sillfisket som haft begränsade rättigheter för begravningar och dop.
Redan på 1500-talet tas kyrkan ur bruk och förmodligen är det den utdöende handeln med sill som ligger bakom. Kyrkan stod öde i nästan 100 år när man 1585 beslutade att riva den.
Anledningen var att hospitalet i Malmö behövde en mur runt sin kyrkogård och föreståndaren fick lov av kungen att riva kyrkan. Markerna och den nuvarande gård nr 13 tillhör än idag domkyrkan.
På andra sidan vägen ligger den vitmålade Emunegården som tydligen bland annat är ett galleri där Tiddy Söderlund ställer ut.

Vi vandrade vidare och kunde nu tydligt se Fotevikens vatten glittra till höger och Höllvikens till vänster om oss.
Vi närmade oss Lilla Hammars hussamling där ett stort vitt hus bryter linjen av gamla små hus och ytterligare ett modernt hus håller på att uppföras alldeles bredvid samtidigt som ett nyare hus på andra sidan vägen är till salu.
På vången söder om Lilla Hammars by fanns på 1560-talet en åker som hette ”Lille Vies ager”. Ett Vi var en hednisk kultplats med rötter tillbaka till tiden före kristnandet. Dessa platser har ofta legat vid kusten och haft nära samband med kungamakten. I Foteviken stämmer det väl då man tror det funnits en kungsgård strax sydväst om Lilla Hammars by. Ett Vi-område i direkt anslutning till en kungsgård, en hamn och den marknadsplats som omtalas i området för året 1134 innebär att det med stor sannolikhet funnits en helig offerlund eller mindre tempel i närheten. Marknadsplatsen för Lilla och Stora Hammar kallas i de medeltida skrifterna för Halör och kan ha varit en föregångare till marknaden i Skanör.

Lite längre fram såg vi en gul vägskylt till Blomgårdens växthus som bland annat levererar sina blommor till grossister i Danmark. På vintern ser man tydligt det upplysta växthuset från väg 100. Strax bredvid såg vi en skylt på en postlåda som informerar om Lilla Hammars Hälsocenter. I en vacker och rofylld miljö lovar Hälsocentrat de bästa förutsättningarna för hälsa, välbefinnande och personligt växande. Det gäller att hantera den dagliga stressen och skapa balans i tillvaron. Några av oss kände igen tongångar-na från ett annat företag vi pratat om under vandringen i Lilla Räng.

Efter 30 minuters vandring hade vi nått fram till vändplatsen för skolbussen där vägen tar slut och där väntade dagens guide Kjell Kumlien på oss. Kjells farfar köpte marken längst ut på Hammars näs i början av 1900-talet och sedan har släkten i flera generationer bott på gården och i två separata hus bredvid. Idag är själva gården såld till en familj som för tillfället seglar runt jorden. Området längst ut är ett naturreservat och ett tillhåll för vadare och änder och får därför inte beträdas mellan 15/4 och 15/7. Här längst ute på Hammars näs finns Skånes största gravfält från romersk järnålder.
Efter att ha ställt alla möjliga frågor till Kjell och fått mycket information om bygden lät vi Kjell rusa vidare till boulespel på gamla Nyckelhålstomten i Höllviken. Flera av hans boulespelande vänner har uttryckt intresse för vår vandrargrupp men eftersom både vandringarna och boulen sker på samma veckodag kan de tyvärr inte deltaga. Det kan dock vara en trevligt sysselsättning för oss Näsetvandrare att spela boule kl 10 de tisdagar vi inte vandrar.

Vi följde Kjells råd och gick vidare ut på Näset, längs stranden, fylld av packad tång som inte luktade illa, som tur var. Ingen fin sand så långt ögat såg men det gör inget tyckte Kjell eftersom det håller badturisterna borta.
Det var en perfekt vinstilla dag för att bege sig ut på denna annars så vindpinade äng. Man har grävt flera kanalen för att torrlägga ängarna så vi märkte att det inte gick att korsa området hur som helst. Allra längst ut hittade vi en trevlig plats där vi la ut våra sittunderlag och plockade fram vårt mellanmål.
Några holmar ligger alldeles utanför och en fyrbåk är placerad lite längre ut med de 203.5 meter höga bropylonerna (Sveriges högsta byggnadsverk) svagt skymtande i bakgrunden.

Efter att ha njutit av tystnaden, den vackra utsikten och en stärkande kaffetår begav vi oss tillbaka till vägen och vek av till vänster för att gå och klappa Kjells vinterpälsade får i hagen en stund. Några av de söta lammen var bara ett par månader gamla. De var inte alls intresserade av vårt sällskap en längre stund så vi gick tillbaka till vändplatsen för skolbussen och vidare ner till stranden igen för att se på de söta rödmålade fiskestugorna som enligt Kjell utan lov har placerats alldeles nere vid stranden.
Vandringen gick sedan vidare på landsvägen tillbaka till pendlarparkeringen vid infarten till Höllviken där vi som vanligt försökte komma ihåg varandras namn innan vi skiljdes.