Vandring 150 - en natur- och fågelvandring på Vellinge Ängar

Ett fyrtiotal vandrare mötte upp på Vellingeblommans parkering tisdagen den 19 september 2017.
Det var lite svalt och halvklart väder.
Tommy hälsade välkommen och vi började vandringen ner mot havet.

Första stoppet var vid ”kosläppet” där Tommy informerade om lite fakta kring denna händelse.
Det är här kor och hästar från hela Skåne släpps ut för bete på sommaren.
I år var det den 5 juni.
Djuren släpps ut på ängarna klockan 7 på morgonen och det brukar vara en festdag för vellingeborna och dagisbarnen i kommunen.
Djuren hämtas i slutet av september.

Vi vandrade sedan norrut på ängarna, solen började värma och vi såg bara ungdjur och hästar på långt håll.

Vid nästa stopp berättade Christina om Östen Warnerbring som var bosatt på  en gård längst ner mot havet under åttiotalet och som vi strax skulle passera.
Det finns en ganska nyskriven bok om honom: Östen med rösten – sångare, musikant och underhållare, skriven av Christer Borg.
Intressant läsning om den musikaliske malmöpågen.

Sedan var det dags för fika.
Det var soligt och fint och alla hittade nog sin plats i gräset.

När vi var klara med kaffet och mackan kom Gert Grape gående med sin kikare runt halsen.
Gert är bosatt på en gård längst ut mot havet och kan allt om fågel- och djurlivet här nere.
Han tog oss på en promenad längre ut mot havet, visade oss var han brukar sitta och spana på fåglar och svarade på alla våra frågor.
När vi stod samlade där såg vi bl.a. en tornfalk ryttla, några vitkindade gäss, en röd glada och en flock grågäss komma flygande.

Här fick vi också lite information om Lillgrund, Sveriges största vindkraftverk till sjöss, som man kan se härifrån, ute i Öresund.

Därefter tog vi oss tillbaka söderut igen.
Vi gick in genom en vacker grind och fortsatte upp mot Vellinge Väster Byaväg.
Vi passerade hästgårdar och pittoreska hus och solen strålade.
Så var vi snart framme vid vår samlingsplats igen.


Tommy och Christina

Vandring 105 - Ängarundan

Den kyliga lite blåsiga morgonen, den 7 april 2015, samlades vi, 38 st, utanför Vanningen i Vellinge för att promenera mot Vellinge ängar.

Området är en gammal kulturbyggd.
De första bönderna fanns här på stenåldern, vilket bevisas av att man hittat väldigt många stenyxor och andra stenverktyg.
På en storskifteskarta från 1770 visas att det i Vellinge by fanns 30 - 35 stora eller medelstora gårdar.
Alla hade en bit bördig mark, en bit mindre bördig, betesmark på strandängarna och del i allmänning.
Vid enskiftet i början av 1800-talet flyttades en del gårdar ut från byn och marken skiftades under protester.
Alla fick dock behålla en bit strandmark.

Området vi gick genom kallas Kronan och längs Lilleväg finns många "koställen" och lantarbetarbostäder från slutet av 1800-talet. Många av dessa har nu blivit hästgårdar.

Eftersom det var skogsbrist beordrade drottning Margareta av Danmark redan på 1300-talet att det skulle planteras pilar.
Fram till slutet av 1700-talet kom det då och då påbud att man skulle plantera pil.
Detta var inte populärt men det planterades ändå en hel del träd längs vallar mellan åkrar och längs vägar.
Antalet pilar har sedan minskat men det har blivit ett ökat intresse att ersätta de gamla pilalléerna.

Vid Petersro passerade vi en rullstensås och höjderna Frisbjär och Kylebjär.
Intill dessa höjder har man hittat flatmarksgravar.

Vandringen fortsatte på Vellinge ängar och sedan längs Eskilstorps ängar.
Ängarna är naturreservat och drivs som samfälligheter.
Viktigt att det betas för att behålla den speciella floran och faunan där.

Eskilstorpsholmarna, 5 st, har mist mycket av sin växtlighet pga att skarvarna bosatt sig där. Dock har antalet skarvar de senaste 10 åren minskat från 1000 par till 100 par.

Kullarna på ängarna är bon från gul tuvmyra. Dessa myror syns aldrig utanför sina bon.
Den grönfläckiga paddan trivs bra och flyttar gärna in på gårdarna i grannskapet.

Vad ringvallen (25 -30 m i diam) använts till vet man inte riktigt.
Man tror den har något med infarten till den viktiga hamnen i Foteviken att göra.

Idrottsföreningen Finish startade sin verksamhet på Eskilstorps ängar 1924. Klubbstugan från 1935 står fortfarande kvar.

Stendösen från bondestenåldern besöktes och sen blev det fika.

På väg tillbaka mot Vellinge längs Eskilstorps ängaväg gjordes ett par stopp, bl.a vid Eskilstorps skola och Lorensdals gård.
Skolan lades ner i mitten av 60-talet men hade en viktig funktion som samlingslokal för Eskilstorpsborna några år till.

Efter ca 1 mils promenad på tre timmar kom vi åter till Vanningen.

Ulla-Kerstin

Vandring 56 - Vellinge ängar och Vellinge väster

Ett 30-tal tappra vandrare mötte den 9 oktober 2012 upp vid Vellingeblommans parkering för att vandra på Vellinge ängar, och kanske en bit på Östersjöleden.

I nästan full storm stretade gick vi längs Vellinge ängar där djuren går fritt på sommaren.
Höstrapsen stod grön och fin, solen snålade inte på sina strålar, och det livligt snackande Näsetvandrarfolket kämpade sig fram bland gårdar, över öppna fält, genom smala grindar och över och igenom stöttor av olika slag.

”Dungen” passerades och begapades - en inhägnad träddunge som planterades på 1920-talet av skolbarn från Vellinge Väster, en liten oas man kan vara i när hästar och kor är utsläppta på ängarna.
Tyvärr går den nog en dyster framtid till mötes, eftersom staketet som hittils skyddat den mot betande djur kommer att tas bort.

När vi gått ca 45 min. möttes vi av Gert Grape som skulle prata om djurlivet på ängarna.
Tanken var att vi skulle få se några rovfåglar men pga blåsten gick vi istället hem till honom, där vi trängde ihop oss i den goa värmen i Gert:s lada.
Där underhöll Gert oss med berättelser och vackra bilder rörande djurlivet på ängarna.

Det intresserade gänget ställde många frågor, men som vi alla vet, så står inte en Näsetvandrare stilla någon längre stund.
Vi tackade vår värd och gav oss åter ut i den starka vinden.
Med en stor påse Cox Pomona, som Gert gett oss som färdkost, gick vi vidare mot Kostadion, där vi hade tänkt fika.

Men strax innan vi kom dit skulle vi passera en Poppelvall.
Vi konstaterade raskt att det var nästan alldeles vindstilla där, solens vinkel mot kinden var den rätta, och det fanns ett staket som man kunde luta den trötta ryggen mot.
Så där blev det fika, och sällan har väl det medhavda kaffet, med tilltugg, smakat bättre.

"Kostadion", som vi sedan inspekterade, ligger där Eskilstorps ängar börjar, och är IK-Finish:s gamla idrottsplats med sitt klubbhus.
Föreningen bildades 1924, och än idag används klubbhuset till olika arrangemang och samlingar.
Platsen var förr, och i viss mån än idag, en populär plats att beskåda sommarens solnedgångar på, för de Vellingebor som känner till den.

Därefter vandrade vi tillbaka via små byvägar till Vellinge Väster.

Vi svängde in på Lilla Vägen som går genom området som heter ”Kronan”
Dom små husen i norra Kronan har tidigare inrymt affär, post och slaktare.
Här fick vi oss serverat små berättelser både om lokala original, skolfröknar och
annat från förr.

Vi passerade den gamla skolan och den ”nya” röda folkskolan, som numera är glasmästeri, innan vi slutligen var tillbaka till Vellingeblomman.
Vi kände oss väldigt nöjda med att vi trotsat blåsten, och fått en härlig höstförmiddag
i trevliga människors sällskap.

Anita och Lena

Vandring 25 - Vellinge Ängar

En solig tisdag, 22 mars 2011, samlades 31 vandrare (varav 2 herrar) med vandrarkängor och stövlar, för att köra 5 km norr om Höllviken till Eknes Blomsterodling mitt emot Vellinge Blomman på Vellinge Väster. Det var vårliga 13 grader i luften men deltagarna fick allt ha på sig halsduk, vantar och några hade även mössa. Marie Nilsson var vandringsvärd denna gång med Wiveca Eliasson som lillvärd och ändalykt. Marie, som är uppväxt på gården hade bett pappa Bertil att berätta om sitt 50-åriga trädgårdsmästeri och vad som odlas där. Näset-vandrarna möttes av stora blomsterbäddar av underbara blå, vita, gula och oranga penseer i växthusen. Helt fantatiskt!

Detta var Näsetvandrarnas 25:e vandring så Wiveca hade varit vänlig och släpat med champagne för att fira tillfället och det blev muntra skålar i växthuset innan man kl 9.30 begav sig ut på Vellinge ängar med Marie i täten.

Marie berättade om släppedagen då hästar och kor släpps ut på sommarbete. I maj/juni öppnas kättar och spiltor runt om i Skåne och djuren transporteras till de vida betesmarkerna på Vellinge ängar. De gräsbevuxna strandängarna sträcker sig 3 km längs Öresund. Ett tiotal strandmarksägare brukar stå beredda redan kl 7 på morgonen för att ta emot sommarens gäster; kor och hästar från hela Skåne. På plats brukar också Vellinges bysmed Karl-Erik Johansson vara med sin vitglödgande fältässja och sina brännjärn. Han har varit med i nästan 20 år på uppdrag av strandmarksägarna. Numera märker han enbart hästarna. I hoven bränner han in bokstäverna HV, det vill säga Hvellinge. Det är med väldiga krumsprång kreaturen tar sig ut i den friska luften efter långa vintermånader i stallet.

Det var fortfarande väldigt lerigt och blött i markerna så de rejäla skodonen kom väl till nytta. Den traditionerliga fikan intogs ute på ängarna och Wiveca såg till att ytterligare 9 deltagare blev fullvärdiga medlemmar och dekorerade med det lilla vandrarmärket. Därefter fortsatte vandringen ute på ängarna till grinden vid Petersro, där vi gick igenom för att sedan komma upp till vägen mot Vellinge. Därifrån gick vi tillbaka mot Eknes förbi Kronan. Klockan 11,30 var vi tillbaka vid bilarna, men det var en hel del som passade på att inhandla planteringslådor med de vackra penseerna från Eknes odlingar innan bilarna åter strävade hemåt.

Vid pennan Marie Nilsson och vid kameran Wiveca Eliasson.

Vandring 23 - Vellinge

Snön låg i luften när vi 18 Vellingevandrare samlades utanför kommunhuset i Vellinge, den 8 mars 2011.
Orten Hvellinge förekommer i skrifterna redan 1315 och 1770 bestod Hvellinge av 32 gårdar samlade runt kyrkan.
Vid enskiftet 1810 flyttades gårdarna ut och endast sex stycken blev kvar och fem finns kvar än i dag i centrum.

På dessa gamla marker vandrade vi ner till Almgårdens äldreboende.
I den gula byggnaden låg den gamla skolan med badhuset och gymnastiksalen. I Vellinge fanns på 20‐30‐talen en samling kvinnor som startade 10-
öresföreningen för att mot de styrande männens vilja bygga ett badhus i Vellinge så att hygienen skulle bli bättre.

Nästa anhalt var Lindesgården, som fick namn efter den siste ägaren, veterinär Linde.
Endast tre korsvirkeslängor finns kvar av den gård som byggdes 1750 och 1810 bestod av två gårdar.
Mangårdsbyggnaden byggdes på 1850‐talet och användes från 1953 som
kommunhus.
Mitt emot Lindesgården ligger kyrkan från 1100‐talet som saknade torn
fram till 1400‐talet.
På 1800‐talet byggdes kyrkan ut med korsarmar för att även kvinnor och ungdomar skulle få plats i kyrkan.
Granne med kyrkan ligger Gästis, där enligt sägnen Karl XI övernattade på andra våningen under sina fälttåg i Skåne.
1670 finns Hvellinge gästis med i skrifterna, 1683 betonades den lag som Magnus Ladulås hade stiftat på 1200‐talet om att bönderna inte skulle behöva upplåta sina hem åt rika resande.
Det skulle finns övernattningsrum och möjlighet att byta hästar var femte mil.

Vid gästis sa vi farväl till Wiveca som tappert kämpat på kryckor ända hit.

Vi fortsatte Malmövägen fram, förbi Vanningen, dammen med den stora stenen, som har gett namn åt badhuset.

Så gick vi Perstorpsgatan upp till den gamla spritfabriken, som är fint renoverad och rymmer flera företag och arbetsförmedling.
Kerstin berättade om förmannen Nils, som var svag för de starka dropparna och gärna provsmakade, och om vattentornet i närheten, som i folkmun döpts till Snapsglaset.

Så sträckte vi ut benen i en rask promenad förbi industriområdet, tog gångtunneln under vägen och var snart framme i Eskilstorp, där
kyrkvaktmästaren öppnat kyrkan för oss och välkomnade med värme och tända ljus.
De flesta av oss har nästan dagligen åkt förbi kyrkan som ligger så nära motorvägen, men inte många hade varit inne.
Nu fick vi veta att den härstammar från 1100‐talet men fick sin nuvarande form på 1930‐talet.
Vi tog plats i bänkarna och fick veta mer om kyrkans och inventariernas historia.

När vi kom ut igen sken solen och molnen var som bortblåsta.
Vi vandrade på igenom det idylliska Eskilstorp, förbi idrottsplatserna till Rosentorpsskolan, som var nästa stopp.
Den äldsta delen byggdes 1914 som epidemisjukhus men har sedan 1928 tjänat som skola och många byggnader har fogats till den ursprungliga.
Fram till 1970 var den Samrealskola med hela näset som upptagningsområde, i dag är det en komplett grundskola med allt från förskola till årskurs nio.

Vid Vargtorget var det dags att bänka sig på de bekväma tegelbänkarna och plocka fram matsäcken.
Solen värmde och det var vår i luften.
Uppdraget att utforma torget gavs 2003 till konstnären Ulla Viotti och Kerstin berättade om tillkomsten.
Vi fick veta hur Vellinge, när järnvägen byggdes på 1880‐talet förändrades från att ha varit en bondby, som legat koncentrerad runt kyrkan, till ett stationssamhälle där hantverkare, affärsmän och industrier etablerade sig. Den unika tegelstensbebyggelsen längs Östergatan, ”Gadan” kallad, kom till under denna epok, först kom hantverkarnas enplanshus, sedan runt sekelskiftet köpmännens 2½‐våningshus med affär i bottenvåningen och bostad
ovanför.

Efter att ha letat vargtassar på parkeringsplatsen, där Ulla Viotti stämplat in 80 stycken, fortsatte vi längs den nedlagda järnvägen – nu var molnen tillbaka med snö och snålblåst.

Men vi travade småpratandes på och nådde snart Södervångsskolan där
Margaretha berättade om Södervångshallen med sina fina inomhuslöparbanor och det nybyggda bostadsområdet Duvslaget med sina stora, vackra hus.

Via gamla Trelleborgsvägen återvände vi till Östergatan och var snart tillbaka vid kommunhuset, där vi skildes efter att ha konstaterat att Vellinge absolut var värt en vandring och att vi hädanefter ser på
samhället med nya, kunnigare och nyfiknare ögon.