9 sep Klagshamn, Pile, tur 279

Vi var 15 som samlades vid Klagshamns Ryttarförenings anläggning vid de gamla fabrikerna ute på Klagshamnshalvön. Vi gick Skåneleden sydost och kom ut på strandängarna. En stätta och en bäck fick passeras. Vi kom in på en s k beträdnadsmark dvs en bred gräsremsa intill det odlade som var kål. Vi tog sikte på Sjötorp gård. En stendös finns i en fördjupning intill gården. Det var för tidigt för fika så vi satte oss bara på stenarna som ligger runt om och såg ner mot sundet. Det hade passerat ett gäng cyklister från utlandet inkl följebuss. Vi gick över gårdsplanen och letade upp de två stenarna som restes för kanske 2000 år sedan som gravstenar. Fornsök.se kan ge mer information om båda dessa fornminnen. Vi kom ut på vägen som går upp mot Tygelsjö. 

Vi passerade Pile by med både gamla och nya hus, även Kriminalvårdsanstalten, som säljer plantor och annat. Vi hade motvind men det var varma vindar, 24 grader uppmättes. Vi följde Gessiebäcken/Pile bäck en bit. Sen bar det av norrut. Efter en stund efterfrågades kafferast men var skulle vi sitta? Efter ett tag gavs beskedet att senast kl 12 ska vi ta pausen oavsett var vi är. Det blev prick kl 12 vi kom till en lekplats i nya Klagshamn. Då hade vi gått på över fälten och passerat ytterligare husaklungor. När vi fortsatte mot kalkbrottet kortade några ner sträckan medan resten gick till badplats med hopptorn. I sjön finns tre doppingsorter och en del fisk, över 200 sorters fåglar har skådats där. Vi kom genom äldre bebyggelse fram runt brottet och in i de vilda skogarna på udden för att nå bilarna tio över utsatt tid. Det blev en omväxlande tur. Det gör inget att vi går i olika tempo, talrika stopp gör att vi håller ihopa. 

Vandring 259, Klagshamnsudden 4 juni 2024

 

Vi var 16 personer som samlades på parkeringen vid Ridhuset.

Vi vandrade längs med ett kavlugnt hav mot hamnen. 

Vi hörde både grodornas kväkande och göken. Västergök  är Bästergök !!

Här växer mycket vresrosor. Så vackert!

I hamnen finns många små hoddor,som ligger som ett pärlband längs med kajen. 

Vidare mot badplatsen där vi åt vår medhavda proviant . 

Sedan gick vi vid den norra delen av udden och stannade i ett utsiktstorn. 

Milsvid utsikt mot Malmö och Öresundsbron. 

Vandringen slutade där vi började , vid Ridhuset.

Där bestämde vi att våra vandringar nästa termin ska kosta 40 kr .

Vi ska samlas klockan 10 . Men kolla exakt tid när du anmäler dej till höstens vandringar

!

TACKFÖR DENNA TERMIN !!

Härliga vandringar med ett Glatt Gäng

Vandring 201 - runt Klagshamnsudden

 

Vandring runt Klagshamnsudden 8 september 2020.

Trots morgonens regnväder mötte 22 vandringssugna deltagare upp på parkeringen vid Klagshamns IP. 

Här bildade några unga män, kamratföreningen IFK Klagshamn, år 1921. 

Under åren har klubben drivit en stor ungdomsverksamhet och fyllt en viktig funktion i samhället. 

1985 spelades TV-serien, Åshöjdens BK, till stora delar in här. 

Varje år vid Kristihimmelsfärdshelgen har IFK Klagshamn arrangerat Åshöjden cup. 

I år skulle ca 250 lag deltagit men pga rådande coronaläge fick man ställa in och siktar istället på nästa säsong, då man ju för övrigt firar klubbens 100-årsjubileum. 

Tilläggas kan att man i år har ett herrlag som spelar i div 4 och f n ligger på tredje plats i tabellen. 

Så bar det iväg via Lagunavägen ner mot udden. 

En mysig bygata med välbevarade gamla hus varvade med en hel del nya enfamiljshus. 

På standängen nedanför låg i början på 1900-talet, ett sprängmedelsförråd. 

Ur detta lär man ha stulit sprängmedel till attentatet mot Amaltea i Malmö hamn, under hamnstrejken 1908. 

Spår efter förrådet kunde vi dock inte se. 

Vi gick raskt vidare och kom fram till platsen där Klagshamns Cementverk AB (invigd 1903) en gång låg. 

Idag är den riven men delar av grunden efter fabriksbyggnader och två silos finns, inhägnade, kvar som ”industriminne”. 

På 1880-talet började en bonde från Västra Klagstorp, Lars Hermodsson, tillsammans med sina två söner, bryta kalk i det ”lilla brottet” i Klagshamn.

 

Verksamheten växte och man byggde efter några år en kalkugn i närheten, denna finns bevarad och kan ses vid sidan av bilvägen ner mot udden. 

1896 såldes företaget till Faxe Kalkbrud i Danmark som startade kalkbrytning i det ”stora brottet”. 

Här pågick brytning mellan åren 1897 och 1938. 

När verksamheten var som störst var ca 300 man sysselsatta med kalkbrytning och cementproduktion. 

En järnvägslinje till Tygelsjö anlades (invigd 1898) för att frakta cementen via Malmö och Trelleborg ut på export i världen. 

Ett industrispår drogs även ner till hamnen. 

Företaget bytte ägare några gånger och 1934 köptes det upp av Skånska Cementgjuteriet AB i avsikt att lägga ner. 

1986 Flyttade Klagshamns Ryttarförening (KRF) in i den gamla Cementfabriken och var kvar där till 2015, då man kunde flytta in i nya stallar och ridhus. 

KRF är en av de största ridklubbarna i Skåne. (Fabriken har därefter rivits i omgångar). 

Klagshamnsudden är ingen naturlig udde utan är till stora delar uppbyggd av restprodukter från kalkbrytningen. 

Vegetationen har efter hand etablerat sig på udden och bl a finns här orkideér och iris. 

Flyttfåglarna trivs här och den grönfläckiga paddan har också fått livsrum. 

På sydsidan av udden kom vi förbi fågeltornet, ca 200 olika arter ska ha siktats. Här friskar vjinden i men regnet har dragit vidare och vi kommer ner mot Surfklubbens bodar. 

Klubben har funnits här sedan 1984. 

En ensam Kitesurfare kämpar med vind och vatten och vi stannar upp för att beundra hans ”uppvisning”. 

Så är vi nere i Hamnen (invigd 1898), med fiskehamn och marina för ca 300 fritidsbåtar. 

Hamnen omges av fina bryggor med mysiga ”hoddor” på. 

Längst in finns också gamla fiskehoddor. 

Idag finns det endast en aktiv yrkesfiskare kvar. 

På sin ”Fiskbrygga” har han servering (kl 12-16) med bl a goda smörgåsar med stekt sill el räkor, lax och sillinläggningar. 

Då och då kan man också köpa färsk skrubba. 

Vi är för tidigt ute och får istället kalasa på vår medhavda matsäck i lä av det nybyggda hamnhuset. 

Rast upphör och vi vandrar vidare förbi djuphamnen (ca 5 m djup), det gamla tullhuset och hamncaféet (nerlagt 1975). 

Djuphamnen muddrades 1915 och var en viktig hamn för cement och kol. 

Under krigstid var den en viktig örlogshamn. 

1964 hade filmen Käre John, med bl a Christina Schollin och Jarl Kulle i rollerna, premiär. 

Filmen spelades delvis in här nere i hamnen. 

Nu har vi rundat uddens spets, går vidare via badstranden och följer stigen på den norra sidan. 

Vi passerar reningsverket som tar hand om avloppen från sydvästra delarna av Malmö samt Vellinge. 

Med vinden i ryggen kommer vi fram tll en utsiktsplats mot Öresundsbron och Klagshamn/Bunkeflo strandängar. 

Precis som strandängarna är Klagshamnsudden naturskyddat område. Nötkreatur går på bete för att på ett naturligt sätt hålla naturen ”öppen”. 

Vi fortsätter vår vandring och kommer fram till stigen som går mellan lilla och stora kalkbrottet. 

Det lilla brottet ser ut som en grön göl medan det stora bildar Kalkbrottssjön. Här häckar sjöfågel, bl a doppingar och på höst/vinter mängder med vigg. 

Nu är vår runda strax slut och vi passerar den gamla järnvägsstationen, senare postkontor och numera privatbostad. 

Efter en skön vandring på ca 8 km är vi åter vid Klagshamn IP och tar adjö av varandra nöjda och glada över att ha fått njuta av Klagshamns natur. 

Vid pennan 

Ann-Christin E

Vandring 121 - på Klagshamnsudden

Trots att det blåste en kylig västanvind mötte 37 glada vandrare upp på parkeringen vid Klagshamns badstrand, den 23 februari 2016.

Vi startade med att gå förbi djuphamnen (5,1 meter) en gång byggd för utskeppning av cement, senare en viktig örlogshamn.
Därefter kom vi till marinan med plats för ca 300 båtar.
De flesta dock uppe på land för ”vintervila”.
Längst in i hamnen låg ett par fiskebåtar och av en skylt att döma säljer man fisk dagligen mellan 12.00-15.00.
Pittoreska små ”hoddor” ramar in hamnbasängen och det är säkert många som längtar till vår och sjösättning.

Med vinden i ryggen och solen i blick gick vi så utmed den södra strandlinjen förbi Surfklubbens lokaler (aktiva sedan 1984).
Vid fågeltornet gjorde vi ett kort stopp och några var uppe och tog en titt.
För en ovan skådare sågs mest fiskmås och några svanar.

Vi kom sedan fram till Klagshamns Ryttarförenings nya fina stallbyggnader och ridhus.
Sedan 1986 har man huserat i den gamla cementfabriken ”svarta fabriken”, som numera delvis rivits.
Pelare och tegelrester finns dock kvar och av de två stora silosarna finns bottenfundamenten kvar.
Cementfabriken uppfördes i början på 1900-talet då kalbrytning var i full gång i det stora kalkbrottet i Klagshamn.
Vid en brand 1916 förstördes stor delar av fabriken men återuppbyggdes och nya silos anlades.
Industriepoken varade fram till 1938 då kalkbrytnigen lades ner.
Som mest arbetade 300 man i brott och fabrik.
Klagshamnsudden är ingen naturlig halvö utan byggdes upp av restprodukter från kalkhanteringen och med stora stenblock från havsbottnen.

Vi vandrade vidare och kom strax fram till den gamla kalkugnen.
Upprinnelsen till kalkbrytnigen i Kagshamn var när bonden Lars Hermodsson från Västra Klagstorp började bryta kalk i det ”lilla brottet” ca 1880. Tillsammans med sina båda söner byggde han sedan kalkugnen (idag K-märkt) och med hästskjuts fraktades kalken till Tygelsjö f v b till Trelleborg och Malmö. 1896 sålde Hermodssons företaget till ett danskt bruk som efter några år i sin tur sålde till en skeppsredare och en bankir från Malmö.
En järnväg mellan Klagshamn och Tygelsjö stod färdig 1898 och då även ett spår ut till hamnen.
Sista tåget gick 1945 och då var lasten betor.

Vi gick vidare till det gamla stationshuset, som en tid var Klagshamns postkontor.
Huset är nu i privat ägo och varsamt restaurerat.

Så kom vi då fram till det ”stora kalkbrottet” som idag är en liten sjö.
Många viggar, änder och annan sjöfågel trivs här.
Här bröts kalksten mellan åren 1897-1938.
I östra ändan av brottet fanns under en tid en reserv av stenkol (för kristider). Brottet har ett största djup på 34 meter.
Vi mötte en man med fiskespö och gummijolle som tänkte sig att fiska gädda och abborre i det fina vädret.
Det är annars mest barnvagnsekipage och motionärer man siktar.

Nu började det suga i kaffetarmen och vi skyndade mot det nya utsiktstornet på norra sidan av udden.
Här avnjöt vi vår matsäck och solen värmde försiktigt våra nunor.

Efter pausen vandrade vi ut mot badplatsen och passerade reningsverket och växthusen som tar tillvara spillvärmen.
Här har det tidigare odlats tomater och idag lär det vara jordgubbar som växer.
Ingen var sugen på ett dopp men om några månader kommer stranden säkert att vara full av badgäster.

Vår vandring mätte 6,2 km och jag tackar för visat intresse.

Ann-Christin E

Vandring 77 - Klagshamns udde

Så var det, idag den 12 november 2013, dags för Klagshamns udde-favorit i repris!!!
Trodde vi!

Väderleksutsikterna varnade för ihållande regn.
Endast 15 st anmälde sitt intresse.
De flesta var nog fortfarande kylslagna efter den regniga kanalvandringen 2 veckor tidigare.
Nåväl, 15 st deltog, även om 9 st villade bort sig och inte hittade den lilla gruppen på 6 st som trampade iväg längs kustremsan i fuktigt molndis!
Vid småbåtshamnen var återseendets glädje stor.

Stående fikapaus under varvsbyggnaderna, vidare längs den våta stranden och de spännande trädtunnlarna. En ny siluett dök upp.
Två stycken fågelplattformar med utsikt över de höga, vidsträckta vassområdena.

Eftersom både vind och regn tilltog i styrka kortades vandringen av.
Längs med kalkbrottsdammarna var det lite lugnare väderleksmässigt.
Hundratals viggar tryckte ihop sig i den stora dammen.

Efter besiktning av den gamla kalkugnen, så vände vi våta tillbaks till idrottsplatsen 11.40

Ann-Christin

Vandring 57 - runt Klagshamns udde

Vi var många, som aldrig eller i alla fall för mycket länge sedan, hade vandrat runt Klagshamns udde.
Vilken tur att vi fick uppleva detta!
En vindstilla ljum höstmorgon den 23 oktober 2012 lämnade ca 35 st vandrare Klagshamns södra bykärna och trampade iväg på de utfyllnadsmassor som grävts upp från kalkbrotten från slutet av 1800-talet.

Ann-Christin, som bott i Klagshamn i 36 år, berättade om cementindustrins glansperiod som varade fram till 1934.
Naturen var väldigt vild och varierad.
Smala stigar genom ängsmarker, spännande tunnelalléer, öppna dammar och ett spegelblankt Öresund.
Den gamla cementfabriken beboddes nu av hästar.
Klagshamns ridklubb driver där sedan 1986 en populär verksamhet. Vilken natur att rida ut i!

Utsiktstornet klättrade vi naturligtvis upp i och såg då också alla strandängarna med betande djur på fastlandet. Stigen gick vidare längs havet och Surfklubbens stora övningsområde.
Vi kom fram till den stora båthamnen, som var inramad av längsgående bryggor med trappor upp till färgglada, välhållna båthus (hoddor).
En brygga hade en stor skylt: Daglig fiskförsäljning.

Kaffepausen närmade sig och en del satt på bryggor och dinglade med benen och en del hittade möblemang att vila ut i.

Lillgrunds vindkraftsverk stod givakt ute i sundet och vi rundade udden med djuphamnen för större fartyg, och närmade oss Klagshamns playa.
Vi stannade på den vita sandstranden med nygjorda bryggor.
Framför oss reste sig Öresundsbron sedd ur en helt ny vinkel.

Vandringen fortsatte på namngivna promenadstigar.
Reningsverket med tillhörande växthus reste sig bland hagtornsträden.
Massor av vildmark med ovanliga växter och ’skogar’ förtätade naturen.
En god miljö för fåglar och fladdermöss.

Stigarna slingrade sig runt och så öppnade sig den stora kalkbrottsdammen, som är mycket djup (34 m som mest). De som hade kikare såg mörka ränder av änder mot backsvalornas branter.
På andra sidan stigen fanns lilla dammen (brottet).

En liten avstickare till den första kalkugnen hann vi med innan vi svängde av mot stationshuset i gammalt tegel. Järnvägen, byggd för kalktransporter, lades ner och huset blev poststation, som sen blev en privatvilla.

Snart var vi tillbaka på Klagshamns idrottsplats där vandringen börjat.

Wiveca och Ann-Christin