Vandring 22 - Måkläppen

Vädret var disigt, nästan lite duggregn när vandringsvärdarna Ulla Jerre och Anita Johansson samlade 41 vandrare vid Flommens golfklubb runt niosnåret för årets första vandring, den 25 januari 2011. Aldrig har vi varit en sådan stor skara. Många av er måste har talat om Näsetvandrarna under juluppehållet, för fem nya medlemmar har tillkommit och flera hade tagit med sig trevliga “prova-på-gäster” till denna vandring. Stämningen var förväntansfull, trots att de flesta nog hade hoppats på bättre väder.

Skulle vi få se några sälar?

Måkläppen är en G-formad sandrevel utanför Falsterbos mest sydvästra del, som länge var en ö. Den är ett av våra äldsta naturreservat sedan 100 år och får beträdas endast mellan 30 oktober och 1 februari. Överträdelse ger dryga dagsböter. Där fanns många sälar och ett rikt fågelliv. Sanden har byggt på och sedan 1990 finns en landförbindelse. Räven kommer ut och stör fågellivet och antalet häckande fåglar har minskat betydligt.

Vi vandrade i lagom takt på sandbanken som bildats väster om Falsterbo. Det finns två typer av sälar på reveln. Den vanligaste är GRÅSÄLEN, stor och tung. Kan bli upp till 3 meter lång och väga 300 kg. Den föder sina ungar i februari och diar endast i 3 veckor. KNUBBSÄLEN är betydligt mindre, 140 cm och kan väga 140 kg och den föder sina ungar i juni och diar 4 veckor. Sälarna är skickliga simmare och kan vistas 10-15 minuter under vattnet.

Att vandra i sand tar på krafterna och efter en timmes vandring var det skönt med en paus och något varmt att dricka. Ytterligare fem fullvärdiga vandrare har deltagit i tre vandringar och fick sina vandrarmärke av Anita Wallin. Vi har nu delat ut 42 av de totalt 100 vandrarmärkena. Efter pausen fortsatte några längre ut på reveln och några traskade tillbaka.

Fick vi se några sälar? Ja, vi som gick tillbaka efter pausen, såg en ensam gråsäl ute i vattnet. De som vandrade längre ut fick se några fler, men alla fick vi motion och mycket frisk havsluft.

Tills vi ses; njut av ljuset som kommer mer och mer. Hälsar Ulla

Inga kommentarer: