Tisdagen den 18 januari var vi 17 tappra vandrare som träffades vid Flommens golfklubb för att vandra ut på Måkläppen med stor förhoppning om att få se sälar. Först var det sol och vindstilla och frisk hög luft. Men när vi bara gått några steg så kom det in tät dimma från havet.
Vi passerade fyren som var helt omsluten av dimman. Men vi blickade tillbaka i tiden då fyren tillkom för att underlätta för sjöfarare att inte gå på grund på sandrevlarna. Första fyren som byggdes 1633 var en vipfyr som eldade med stenkol. 1795 stod denna fyren klar och eldade först också med stenkol och sedan med rovolja. År 1935 gjordes en elektronisk installation som underlättade skötseln av fyren. Fyren automatiserades 1972 för att sedan tas ur bruk 1990. Men lampan lyser fortfarande fint i tornet.
Vi vandrade vidare ut på sandreveln som i år var väldigt annorlunda mot hur den sett ut de sista åren. Måkläppen är i ständig förändring och var i början av 1900- talet en ö.
År 1902 blev Måkläppen landets första naturreservat.
Det var Måkläppsföreningen som arrenderade ön . De ville stoppa ortsbefolkningen från att plundra fågelägg.
Vintern 1989-1990 växte ön ihop med fastlandet. Sedan dess har räv och mink kunnat ta sej ut för att fånga fåglar och ta deras ägg . Därmed har fågellivet minskat .
Numera är det sälarnas paradis . Här får de vara ifred 9 månader om året. Vi får endast besöka Måkläppen i november- januari.
När vi gått ytterligare några km hindrades vi plötsligt av vatten. Det senaste dygnets storm hade pressat in vattnet från väster och delat av sandreveln. Här hade vi kunnat fortsätta någon km till om alla hade haft stövlar men så var det ju inte. Så i fick lite besvikna vända tillbaka igen.
Inga sälar var i sikte men vi berättade lite kort om de två sälarterna som trivs på Måkläppen. Det är knubbsäl och gråsäl.
Knubbsälen som är den minsta är ca 1, 4 m lång och väger ca 140 kg. Gråsälen är ca 3 m lång och väger upptill 300 kg. Sälarna är klumpiga på land men är duktiga simmare. De kan vara under vattnet länge och dyka flera hundra meter ner i vattnet efter fisk.
Vandringen tillbaka gick i rask takt för nu var vi fikasugna. Vi hittade en bra plats där vi slog oss ner. Efter en stunds paus fortsatte vi tillbaka till bilarna.
Vi konstaterade att naturen och vädret rår vi inte på. Men vår hälsa kan vi påverka. Det har vi gjort idag!
Vi har rört oss och grått ca 10 000 steg, ca 7 km. Fått dagsljus, frisk luft och så har vi pratat och haft det trevligt tillsammans, det är många friskfaktorer!
Tack alla ni som kunde vandra med oss idag hälsar Anita och Majlis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar