Förväntansfulla, eftersom det var "the Gunnel", som återigen skulle ta oss med på en runda i Höllan.
Det hela inleddes med att Majlis uppmanade oss att hålla avstånd och tänka på vad vi gjorde.
Hon berättade också att de återstående vandringarna under hösten, ställs in, och vi fick också lite info om ekonomi och vårens vandringar.
Gunnel skuttade upp på muren, hälsade oss välkomna, berättade om när hon var nyinflyttad i Höllviken, och upptäckte Näsetvandrarna, för ca 10 år sedan.
Sedan ledde hon oss genom Nyckelhålsparken (där vi fick lite info om utegymmet), på bakvägar förbi bostadsområdet strax bredvid, för att stanna till vid det stora bostadsområde som är under uppbyggnad, bredvid bensinmacken.
Efter lite info om detta tågades det vidare bort mot Omtankens hus, och kyrkan.
Hon berättade om framtida planer för Toppenområdet, vi fick info om Omtankens hus, om flyktingförläggningen, om kyrkan, annexet, kyrkträdgården, och all verksamhet som kyrkan sköter, för både gamla och unga.
Några av oss gick med Coronasäkert avstånd också in i den bänklösa kyrkan.
Färden fortsatte bort till Stora Hammars skola, och där fick vi mer info om denna delen av Höllviken, bl.a. framtida byggplaner.
mot Sandeplansområdet.
På vägen dit upptäckte vi en konstig betongkonstruktion, som ingen riktigt visste vad det var.
Men som alla Näsetvandrare vet, så finns det alltid någon bland oss som ställer upp för oss alla; raskt ringdes en pensionerad brandkårschef upp, och han kunde berätta att det var resterna av oljeborrtorn - under 1940-talet letade man nämligen olja i området.
Nu hade vi gått långt, skrattat mycket, pratat ännu mer, och kaffesuget satte in.
Men den vandringsledarvane Gunnel hade förutsett precis detta, så efter ett par hundra meter ledde hon in oss på Höllvikens idrottsplats.
Där hade vi hela utomhusfikaplatsen för oss själva, dessutom under tak.
Toabesök hade 'the Gunnel" också tänkt på, så alla blev nöjda.
Återtåget mot biblioteket skedde sedan över Ängdalaområdet, bort mot Gya, med många stopp under vägen, där hus beundrades, och nybyggda områden kommenterades.
Avslutlingen gick via Fritidsvägen, där på 1950-talet Höllvikens campingplats låg.
Slutligen samlades vi vid biblioteket, där Gunnel avtackades med rungande applåder för den roliga och intressanta vandringen.
Som vanligt jämfördes olika appar för att konstatera hur långt vi gått; någon app sade 5,5 km, en annan sade 7,7 km.
Vi enades om att vi hade gått lagom långt, önskade varandra god jul, och skiljdes åt.
Tack Gunnel!
(skrivet av Rolf)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar