I nästan full storm stretade gick vi längs Vellinge ängar där djuren går fritt på sommaren.
Höstrapsen stod grön och fin, solen snålade inte på sina strålar, och det livligt snackande Näsetvandrarfolket kämpade sig fram bland gårdar, över öppna fält, genom smala grindar och över och igenom stöttor av olika slag.
”Dungen” passerades och begapades - en inhägnad träddunge som planterades på 1920-talet av skolbarn från Vellinge Väster, en liten oas man kan vara i när hästar och kor är utsläppta på ängarna.
Tyvärr går den nog en dyster framtid till mötes, eftersom staketet som hittils skyddat den mot betande djur kommer att tas bort.
När vi gått ca 45 min. möttes vi av Gert Grape som skulle prata om djurlivet på ängarna.
Tanken var att vi skulle få se några rovfåglar men pga blåsten gick vi istället hem till honom, där vi trängde ihop oss i den goa värmen i Gert:s lada.
Där underhöll Gert oss med berättelser och vackra bilder rörande djurlivet på ängarna.
Det intresserade gänget ställde många frågor, men som vi alla vet, så står inte en Näsetvandrare stilla någon längre stund.
Vi tackade vår värd och gav oss åter ut i den starka vinden.
Med en stor påse Cox Pomona, som Gert gett oss som färdkost, gick vi vidare mot Kostadion, där vi hade tänkt fika.
Men strax innan vi kom dit skulle vi passera en Poppelvall.
Vi konstaterade raskt att det var nästan alldeles vindstilla där, solens vinkel mot kinden var den rätta, och det fanns ett staket som man kunde luta den trötta ryggen mot.
Så där blev det fika, och sällan har väl det medhavda kaffet, med tilltugg, smakat bättre.
"Kostadion", som vi sedan inspekterade, ligger där Eskilstorps ängar börjar, och är IK-Finish:s gamla idrottsplats med sitt klubbhus.
Föreningen bildades 1924, och än idag används klubbhuset till olika arrangemang och samlingar.
Platsen var förr, och i viss mån än idag, en populär plats att beskåda sommarens solnedgångar på, för de Vellingebor som känner till den.
Därefter vandrade vi tillbaka via små byvägar till Vellinge Väster.
Dom små husen i norra Kronan har tidigare inrymt affär, post och slaktare.
Här fick vi oss serverat små berättelser både om lokala original, skolfröknar och
annat från förr.
Vi passerade den gamla skolan och den ”nya” röda folkskolan, som numera är glasmästeri, innan vi slutligen var tillbaka till Vellingeblomman.
Vi kände oss väldigt nöjda med att vi trotsat blåsten, och fått en härlig höstförmiddag
i trevliga människors sällskap.
Anita och Lena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar