Vandring 121 - på Klagshamnsudden

Trots att det blåste en kylig västanvind mötte 37 glada vandrare upp på parkeringen vid Klagshamns badstrand, den 23 februari 2016.

Vi startade med att gå förbi djuphamnen (5,1 meter) en gång byggd för utskeppning av cement, senare en viktig örlogshamn.
Därefter kom vi till marinan med plats för ca 300 båtar.
De flesta dock uppe på land för ”vintervila”.
Längst in i hamnen låg ett par fiskebåtar och av en skylt att döma säljer man fisk dagligen mellan 12.00-15.00.
Pittoreska små ”hoddor” ramar in hamnbasängen och det är säkert många som längtar till vår och sjösättning.

Med vinden i ryggen och solen i blick gick vi så utmed den södra strandlinjen förbi Surfklubbens lokaler (aktiva sedan 1984).
Vid fågeltornet gjorde vi ett kort stopp och några var uppe och tog en titt.
För en ovan skådare sågs mest fiskmås och några svanar.

Vi kom sedan fram till Klagshamns Ryttarförenings nya fina stallbyggnader och ridhus.
Sedan 1986 har man huserat i den gamla cementfabriken ”svarta fabriken”, som numera delvis rivits.
Pelare och tegelrester finns dock kvar och av de två stora silosarna finns bottenfundamenten kvar.
Cementfabriken uppfördes i början på 1900-talet då kalbrytning var i full gång i det stora kalkbrottet i Klagshamn.
Vid en brand 1916 förstördes stor delar av fabriken men återuppbyggdes och nya silos anlades.
Industriepoken varade fram till 1938 då kalkbrytnigen lades ner.
Som mest arbetade 300 man i brott och fabrik.
Klagshamnsudden är ingen naturlig halvö utan byggdes upp av restprodukter från kalkhanteringen och med stora stenblock från havsbottnen.

Vi vandrade vidare och kom strax fram till den gamla kalkugnen.
Upprinnelsen till kalkbrytnigen i Kagshamn var när bonden Lars Hermodsson från Västra Klagstorp började bryta kalk i det ”lilla brottet” ca 1880. Tillsammans med sina båda söner byggde han sedan kalkugnen (idag K-märkt) och med hästskjuts fraktades kalken till Tygelsjö f v b till Trelleborg och Malmö. 1896 sålde Hermodssons företaget till ett danskt bruk som efter några år i sin tur sålde till en skeppsredare och en bankir från Malmö.
En järnväg mellan Klagshamn och Tygelsjö stod färdig 1898 och då även ett spår ut till hamnen.
Sista tåget gick 1945 och då var lasten betor.

Vi gick vidare till det gamla stationshuset, som en tid var Klagshamns postkontor.
Huset är nu i privat ägo och varsamt restaurerat.

Så kom vi då fram till det ”stora kalkbrottet” som idag är en liten sjö.
Många viggar, änder och annan sjöfågel trivs här.
Här bröts kalksten mellan åren 1897-1938.
I östra ändan av brottet fanns under en tid en reserv av stenkol (för kristider). Brottet har ett största djup på 34 meter.
Vi mötte en man med fiskespö och gummijolle som tänkte sig att fiska gädda och abborre i det fina vädret.
Det är annars mest barnvagnsekipage och motionärer man siktar.

Nu började det suga i kaffetarmen och vi skyndade mot det nya utsiktstornet på norra sidan av udden.
Här avnjöt vi vår matsäck och solen värmde försiktigt våra nunor.

Efter pausen vandrade vi ut mot badplatsen och passerade reningsverket och växthusen som tar tillvara spillvärmen.
Här har det tidigare odlats tomater och idag lär det vara jordgubbar som växer.
Ingen var sugen på ett dopp men om några månader kommer stranden säkert att vara full av badgäster.

Vår vandring mätte 6,2 km och jag tackar för visat intresse.

Ann-Christin E