Vilken tur att vi fick uppleva detta!
En vindstilla ljum höstmorgon den 23 oktober 2012 lämnade ca 35 st vandrare Klagshamns södra bykärna och trampade iväg på de utfyllnadsmassor som grävts upp från kalkbrotten från slutet av 1800-talet.
Ann-Christin, som bott i Klagshamn i 36 år, berättade om cementindustrins glansperiod som varade fram till 1934.Naturen var väldigt vild och varierad.
Smala stigar genom ängsmarker, spännande tunnelalléer, öppna dammar och ett spegelblankt Öresund.
Den gamla cementfabriken beboddes nu av hästar.
Klagshamns ridklubb driver där sedan 1986 en populär verksamhet. Vilken natur att rida ut i!
Utsiktstornet klättrade vi naturligtvis upp i och såg då också alla strandängarna med betande djur på fastlandet. Stigen gick vidare längs havet och Surfklubbens stora övningsområde.
Vi kom fram till den stora båthamnen, som var inramad av längsgående bryggor med trappor upp till färgglada, välhållna båthus (hoddor).
En brygga hade en stor skylt: Daglig fiskförsäljning.
Kaffepausen närmade sig och en del satt på bryggor och dinglade med benen och en del hittade möblemang att vila ut i.
Lillgrunds vindkraftsverk stod givakt ute i sundet och vi rundade udden med djuphamnen för större fartyg, och närmade oss Klagshamns playa.
Vi stannade på den vita sandstranden med nygjorda bryggor.
Framför oss reste sig Öresundsbron sedd ur en helt ny vinkel.
Vandringen fortsatte på namngivna promenadstigar.
Reningsverket med tillhörande växthus reste sig bland hagtornsträden.
Massor av vildmark med ovanliga växter och ’skogar’ förtätade naturen.
En god miljö för fåglar och fladdermöss.
Stigarna slingrade sig runt och så öppnade sig den stora kalkbrottsdammen, som är mycket djup (34 m som mest). De som hade kikare såg mörka ränder av änder mot backsvalornas branter.
På andra sidan stigen fanns lilla dammen (brottet).
En liten avstickare till den första kalkugnen hann vi med innan vi svängde av mot stationshuset i gammalt tegel. Järnvägen, byggd för kalktransporter, lades ner och huset blev poststation, som sen blev en privatvilla.
Snart var vi tillbaka på Klagshamns idrottsplats där vandringen börjat.
Wiveca och Ann-Christin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar