Vi samlades vid Grodans Hus vid infarten till Käglinge Naturområde. Vi räknade till 21 deltagare. Det var mulet men solen kom fram senare, kring 15 grader.
Området har varit Käglinge grustag. Det anlades när järnvägen Malmö-Trelleborg skulle anläggas i mitten av 1890-talet. Sen användes vid byggnation under årens lopp och fick toppar när nya villaområden i Oxie och Käglinge kom från 1960-talet och när Inre Ringvägen byggdes togs gruset därifrån.
Till ytan är det lika stort som Slottsparken, Kungsparken och Pildammsparken tillsammans. Naturområdet är uppbyggt enligt s k naturlika principer där ett stycke skånsk natur återskapats med mjuka kullar, skog, vattenytor, ängs- och hagmarker
Djurlivet är rikt. På försommaren sjunger olika grodor i naturområdet duett tillsammans med näktergalar i videsnåren. Detta hörs nattetid över hela byn! Allt enligt Egnahemsföreningens hemsida.
Kjell Wihlborg skrev i årsskrift 2019 om området. Det är 70 hektar. 1963 när de flyttat till Käglinge var det ett omfattande grustag med Grusville, Ville Nilsson, som ägare. Han försåg de flesta nya villor med grus. Käglinge ränna kallas det också. Det är en kalkhaltig och fuktig dalgång.
Sofiedals golfklubb har sina banor väster och norr om. 2018 byggdes en bro över Kontinentalbanan för ryttare och cyklister.
Vi tog oss ut till Landsvägen genom gator med soldatnamn. Den ganska nya cykelvägen till Arrie blev en transportsträcka. Men vilka fina vyer med backar, gårdar, småsjöar, plöjda åkrar, mm! Vi kom till Arrie där jag berättade lite om byn. Men, som en påpekade, så är det svårt att hänga med om det inte har anknytning till det man ser framför sig! Vi får ta Arrie en annan gång. Men intressant är byn med tidigare verksamheter såsom affärer, militärt övningsområde, epidemisjukhus som blev till hem för ”fallna kvinnor” enligt lösdriverilagen, hem för handikappade barn och nu bostad. Vi gick över Landsvägen och hade vackra backar till höger om oss innan vi vek in på vägen till naturområdet och sjön. Här blev det toalettbesök och fikapaus runt eldstad och på bänkar.
Arrie grustag fanns från 1906 till 1998. Sandsten tillverkades i fabriken. Ett järnvägsspår fanns till Oxie.
Det var kalksandsten som fanns där. Då var Skabersjö Industrier murbruksfabrik, landets modernaste, i fem våningar och de tog mycket grus. Vägen till Kärrstorp fick flyttas. Mer och mer grus togs, ganska djupt, ända fram till husraden rakt västerut från Vägverkets station. Även de tog mycket grus i östra delen. Det låg alltså vid Krusebergsbacken. De flyttade sen till Vellinge och Svedala. Det togs mycket grus till motorvägen Malmö-Vellinge. Lastbilstrafiken gick genom Arrie by..
Den väg vi valde nära sjön blev på slutet ganska lerig och hal. Alla gled ner till grusvägen välbehållna. Takarbete pågick på den gamla fabriken och vi blev nyfikna. Britt-Marie stötte på två unga män som visade sig vara de som nu äger husen och ska starta verksamhet där. Vi var välkomna in och där berättade en av dem bakgrunden, att han bor i närheten och inte kunde acceptera att husen revs så han gav ägaren, Stiftelsen Skånska landskap, ett förslag och på den vägen är det. Det ska bli spännande att se vad det blir.
Vi gick längs landsvägen och tog av där järnvägen en gång gått in mot Oxie. Kullar reser sig på båda sidor stigen. I öster syns Törringelund.
Golfbanan passerade rakt norrut och sen är man i villabebyggelsen. Det är Rönnebäcks golfbana som ingår i Hintons Kvarnby och Sofiedal.
En låg lång mur passerades, ett område en gång tänkt till begravningsplats. Stenarna försvann efterhand, förmodligen bland villorna. En stig går intill muren. Sen blev det cykelvägar men inga raka och platta utan här är kuperat rejält. Vackra träd och stora fördjupningar efter lerupptagning flankerar vägen. Varning för svag is i ett igenväxt kärr syntes.
Villaföreningen skriver så här om Tegelbruket i Käglinge:
”Fyra tegelbruk fanns inom Oxie stadsdelsområde. Namnen härrör dock i första hand från A J Djurbergs tegelbruk vid de dammar som tillkommit i samband med lertäkt
Vi kom fram till Oxievångskolan och -hallen, ett stort område. Vi är alltså i Oxie. När vi passerat några villaområden var vi ute på Törringevägen. Strax syns ett stort betesfält som skiljer orterna. Vi följde vägen genom platsen för den forna bykärnan i Käglinge där skolan är nyrenoverad och ett antal gatehus finns
Dagens villaområden växte fram under sextiotalet och därefter har byn byggts på kontinuerligt.
Vi hade bokat träff med Ulla kl 12 vid Pålssonhuset. Vid den tiden skymdes solen delvis av månen så det blev en liten paus. På grund av uppehållet i Arriefabriken kom vi 35 minuter för sent men det visste Ulla och tog hjärtligt emot oss. I solsken tog Per Ragnarsson emot oss och vi tog ut stolar, drygt 20. Sen fick vi oss till livs en fängslande berättelse om gårdens historia, amerikanen som en dag stod utanför huset och sa att han fötts i huset och den vidare kontakten med honom, om krigen och om fönsterrenoveraren och hans vidare äventyr. Vi var alla imponerade av Pers berättarförmåga och tydlighet. Hans fru Ery, som varit med under husets 36-åriga historia, och Ulla visade oss runt i husets rum. Där var mycket att se så flera tänker nog åka dit igen för de har öppet de flesta söndagar under sommaren.
Kaj
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar