Vandring 106 - S:t Larsparken i Lund

I ett strålande vårväder samlades den 21 april 2015 ett 50-tal damer och några herrar för en vandring runt dammarna vid Källby avloppsreningsverk och i den vackra Sankt Larsparken i södra Lund.

Källby reningsverk anlades 1933 och tar hand om avloppsvattnet från 80 000 lundabor och från boende i byarna Vallkärra, Stångby och Värpinge. Vattenmängden är 350 liter/sekund.
Avloppsvattnet passerar galler, sedimenteringsbassänger, biologisk och kemisk rening innan vattnet släpps vidare till fyra anlagda dammar för rening av kväve och fosfor innan vattnet slutligen släpps ut i Höje å.
Den kommer från Häckebergasjön, är 35 km lång och rinner ut i Öresund vid Lomma.

Vandringen fortsatte runt de fyra dammarna som omfattar tolv hektar.
Lunds kommun har anlagt vandringstråk runt dammarna på fyra km.
Området var blivit ett omtyckt rekreationsområde för lundabor och under vår kaffepaus fick vi dela bord med tolv dagisbarn, som var på utflykt med sina fröknar.

De näringsrika dammarna har gett upphov till ett mycket rikt fågelliv.
Här kan man om man har tur se knölsvan, storskarvar i två olika kolonier, brun kärrhök, kungsfiskare, häger, flera olika andarter, glada och skrattmåsar.
Vid vårt besök såg vi ståtliga svanar och olika andfåglar.
Även fisk trivs i dammarna och där finns gädda, mört, karp och abborre.
Fiske är förbjudet i dammarna.
Runt dammarna växer rosendunört, bredkaveldun och salixväxter.
Vi träffade några anställda från reningsverket, som skulle ta vattenprover, som berättade vad man kan utläsa ur vattenproverna.

Efter fikat vandrade vi in i Sankt Lars park.
Hela området är uppkallat efter Lunds stads skyddshelgon Sankt Laurentius .
Sankt Lars ingår i den första stora utbyggnaden av sinnessjukhus i Sverige, och är den äldsta bevarade anläggningen enligt det s k paviljongsystemet.
I början av 1800 får vi de första renodlade sinnessjukhusen i Sverige.
Omkring 1850 börjades det riktas utbredd kritik mot de gamla sinnessjukhusen, som var inhysta
i gamla trånga mörka och fuktiga byggnader. Nybyggnaden av Sankt Lars tog form efter ritningar av arkitekterna P. U. Stenhammar och Axel Kumlien.
Husens fasader blev genomgående utfört i Holländsk renässans.
1 juli 1879 invigdes de fyra första paviljongerna med plats för 41 patienter.
Fullt utbyggt kunde hospitalet ta emot 350 intagna.

Parken består idag av höga träd med gräsmatta inunder, men hade tidigare en helt annan lummighet.
Där fanns häckar, buskar och rabatter samt buxbomskantade gångar.
Under de första åren planterades 37 000 träd, buskar och häckplantor i parken.
Alléerna skulle bestå av lind, kastanj och alm. Det fanns köksträdgård och det hela fungerade
som ett eget samhälle, där patienterna utförde skötseln av parken.

På 1950-talet kom efterkrigstidens upprustning av Sankt Lars.
TBC – paviljonger stod klara 1957 och det fanns nu plats till 1600 patienter.
Efter överflyttningen av mentalsjukvården från stat till landsting i slutet på 60-talet minskades antalet patienter, och avvecklingen började så smått.

Idag finns ingen psykiatri på området och Sankt Lars är nu privatägt.
Skolor och daghem har flyttat in, och en exploatering är på gång.

Men än så länga kan vi njuta den vackra park och de unika byggnader från 1800-talet.
Och det gjorde vi till fullo med 45 glada Näsetvandrare.

Karin Enefält och Kate Dyrlev Mercke
tackar för att så många kom.