Vandring 9 - Arriesjön

Arrierundan, vilken succe! Wiveca hade lagt ner mycket arbete och förberett en helt fantastisk vandring runt en liten ynklig sjö i Vellinge kommun som inte ens är utmärkt på de flesta kartor. Tänk vilka skatter det finns att upptäcka. Helt underbart!

Efter att ha organiserat samåkningen från Höllvikens bibliotek en kvart i nio den 18 maj, gav 15 vandrare (varav 3 herrar) sig iväg till Arrie by. Det tog ca 20 minuter att köra till byn som ligger 7 km söder om Malmö vid väg 101, den uråldriga landsvägen som delar Skåne i det bördiga slättlandet och resterna efter istidens grusåsar och backformationer. Vi parkerade vid kyrkan och begav oss förväntansfulla iväg mot Arriesjön i nordöstra hörnet av Vellinge kommun precis vid gränsen till Svedala kommun. Sjön, som bildats efter grusbrytning, är så liten att den inte ens är utmärkt på Vellinge turistkarta och är således en väl bevarad hemlighet för många näsetbor.

Innan vi nådde sjön passerade vi Gavelsbjer, en markant moränkulle, som sedan 1953 är avsatt som naturreservat för att bevara den unika geologiska formationen och den rika floran. Efter att ha balanserat över det inhägnande staketet via stättan, mötte oss en för skånska förhållnaden rätt tuff, slipprig backe att övervinna innan vi nådde toppen och den storslagna utsikten över slätten. Till Wivecas glädje stod de utlovade gullvivorna där och spred sin gula glans.

Gullviva, primula veris, hör till de vackraste och mest välkända vårblommorna. Ett av många namn, majnycklar, syftar på blomställningens likhet med en nyckelknippa. På 1100-talet rekommenderades örten för melankoli. Inom medicinen har framför allt gullvivans jordstam använts som slemlösnade medel vid hosta och bronkit och verkar även urin- och svettdrivande. Av blommorna kan man inte bara bereda ett mycket aromatiskt slemlösande te utan även framkalla välsmakande konfekt.

Wiveca berättade hur området kring sjön har uppstått på grund av grusindustri och ledde oss så vidare till det nerlagda tegelbruket. Husen är byggda av tegel från bruket men har inslag av rött kring fönster och på knutarna. Stiftelsen för fritidsområden i Skåne köpte det forna grustaget efter att Percy Nilssonföretaget som skulle bygga bostäder gått i konkurs. Numera huserar det nystartade naturföretaget Avenatur som satsar på ekoturism i de gamla byggnaderna och en av ägarna, som är uppväxt vid sjön, har bl.a. en bastuflotte som man kan hyra. Strövområdet runt sjön är öppet för alla och den 1 juli skall ett helgöppet cafe finnas i de gamla fabrikslokalerna.

Vi strövade vidare i en lång gåsmarsch längs den glittrande sjön. Grönskan i buskagen var så skir och vacker och vi kunde inte nog prisa Wivecas val av vandringssträcka. Vi fick lära oss att det finns blå hallon här liksom på Gottland. Smaken är mindre aromatisk än hos björnbär och vanliga hallon. På Gottland kallas de ofta salmbär och där har man också skapat en rätt vilken består av saffranspannkaka och salmbärssylt. Även backsmultron växer rikligt runt sjön.
Ett träd passerades och vi försökte alla att gissa vad det kunde vara. Raste och Ulla Kristinas goda biologiska kunskaper saknades i dagens skara.
Wiveca berättar också en lustig lokal historia om Riseberga häxan.

Vi packade så småningom in oss på en utsiktsplats för fågelskådare för att intaga dagens mysiga fika. Vi passade på att fotmärka Maria, Elisabet och Kerstin som lyckats deltaga i tre vandringar. Från en liten ö som var alldeles vit av fåglar hördes det en febril, skränig aktivitet. Anna försökte hitta gråhakedoppingen i sin kikare.

Vandringen går vidare för att sluta cirkel runt sjön och strax innan vi kommer tillbaka till tegelbruket ser vi flera tuvor med backsippor. Backsippor växer främst i torra backar t.ex. på sluttningar till rullstensåsar. Den finns också i en vit färgvariant. Örten minskar i Sverige vilket gör att den rödlistats 2010 som sårbar. Svenska botaniska föreningen har utsett backsippan, pulsatilla vulgaris, till årets växt 2010.

Strax före kl 12 samlades åter en mycket nöjd skara vid bilarna för hemfärd.

Inga kommentarer: