Vandring 200 - över Ängsnäset/Ägganäset

Efter vårens tråkiga vandringsuppehåll var det roligt att den 25 aug 2020 åter möta 32 vandrare som glatt anslöt sig till höstens uppstart och den tvåhundrade vandringen med Näsetvandrarna denna soliga morgon. 

Vi samlades som vanligt utanför Ljunghusens golfklubb där Wiveca och Ewa denna gång ersatte vår annars så trogne Ängsnäsetledare Ulla. 

Wiveca informerade om dagens upplägg och lite om golfklubbens historia innan vi begav oss iväg längs den gamle golftränaren Kirrs väg över Skanörs Ljung mot Falsterbo. 

Denna sträcka är en del av Skåneleden och är markerad med sina typiska oranga fyrkanter. 

Normalt brukar vi stöta på korna som betar av heden men deras sommarnöje är över för i år och de har redan fått flytta in i sitt stall i Blentarp. 

På avstånd skymtar vi en svartvit fågel som vi kisande hoppas är en av de nyligen utsläppta storkarna från storkhängnet vid Ringsjön. 

I avsaknad av kikare var det dock svårt att få det bekräftat. 

Vi fortsätter vidare över den slingriga Ammarännan där fiskare en gång i tiden drog sina båtar fulla av sill när de genade över näset. 

Lite längre fram finner vi ett nyare och rakare grävt dike som avleder dagvatten från Skanör efter mycket nederbörd. 

När vi lämnat ljungheden stöter vi på fågelskådare med imponerande kikare som tålmodigt inväntar en skymt av eftertraktade rovfåglar. 

Vi har nu kommit in på det gamla LV4-området som upphörde som militärt övningsfält 1997, och passerar några bedagade gamla båtar och en fiskesump.

Det fanns tidigare många fiskare längs kusten som placerade ut hommor på 10 meters djup för att fånga ål. 

Ålen förvarades sedan i fiskesumpen tills den skulle säljas. 

När vi passerat Ammaviken vänder vi åter näsan mot golfklubben och får vinden i ryggen.

Nere på stranden ser vi skelettet av en säl bland tången. 

Fåglarna har sett till att ta hand om det naturen ger. 

Strax före Ängsnäset sätter vi oss ner och njuter av den underbara solglittriga utsikten medan kaffetåren värmer strupen och de sommarbruna benen avklädes inför passagen över näset. 

Egentligen heter näset Ägganäset, berättar Wiveca, eftersom de boende drygade ut sin kost med fågelägg som plockades här ute. 

Då vattnet når en bra bit upp på benen blir vi lite blöta om baken och det kan väl räknas som årets sista bad för icke vinterbadande. 

Vi närmar oss golfbanan och får åter kliva ut i vattnet för att komma runt tången som guppar tungt invid stranden. 

Vid hål 24 sätter vi oss ner intill nyponbuskaget och klär åter på oss benkläder och skor så att vi med lite dignitet kan ta oss den sista biten över golfbanan in till mål. 

Vid pennan 

Ewa