Vandring 298, Höjeådalens naturreservat och St Larsparken i Lund, 6 okt 2026

13 hitresta (två hamnade i Lomma när de valde fel tåg i Malmö, kom tillrätta sen) samlades vid Källbybadet. Solen sken och vädret var inbjudande för vandring. 

Vi gick ner till Höje å och vattenreningsverket och följde stigen västerut på södra sidan av dammarna.

Källby reningsverk anlades 1933 och tar hand om avloppsvattnet från 98 000 lundabor och från boende i byarna Vallkärra, Stångby och Värpinge. 

Avloppsvattnet passerar galler, sedimenteringsbassänger, biologisk och kemisk rening innan det släpps vidare till fyra anlagda dammar för rening av kväve och fosfor innan vattnet slutligen släpps ut i Höje å.

Vandringen fortsatte runt de fyra dammarna som omfattar tolv hektar.

Lunds kommun har anlagt vandringstråk runt dammarna. Området har blivit ett omtyckt rekreationsområde för lundabor. De näringsrika dammarna har gett upphov till ett mycket rikt fågelliv. Även fisk trivs i dammarna och där finns gädda, mört, karp och abborre. Fiske är dock förbjudet. 

Vi gick upp till koloniområdet som ligger intill stambanan. Frodiga kolonier mer eller mindre vårdare passerades. 

Vi gick tillbaka nära verket och hittade en fikaplats innan Sankt Lars park.

Sankt Lars ingår i den första stora utbyggnaden av sinnessjukhus i Sverige, och är den äldsta bevarade anläggningen enligt det s k paviljongsystemet. I början av 1800 fick vi de första renodlade sinnessjukhusen i Sverige. Omkring 1850 börjades det riktas utbredd kritik mot de gamla sinnessjukhusen, som var inhysta i gamla trånga mörka och fuktiga byggnader. Husens fasader blev genomgående utfört i Holländsk renässans.

1 juli 1879 invigdes de fyra första paviljongerna med plats för 41 patienter. Fullt utbyggt kunde hospitalet ta emot 350 intagna.

På 1950-talet kom efterkrigstidens upprustning av Sankt Lars.

TBC – paviljonger stod klara 1957 och det fanns nu plats för 1600 patienter.

På 1890-talet byggdes **Lunds asyl** för de som ansågs obotliga - det som sen blev Västra Sjukhuset väster om Höje å. Fram till 1910 fanns den uppdelningen kvar. 1931 bytte Lunds Hospital namn till **Sankt Lars sjukhus**. 

På 1960-talet moderniserades allt:

- Vårdpaviljongerna **81-86** med bl.a. särskilda avdelningar för tuberkulossjuka

- **Centralblocket byggnad 90**, det så kallade MC-huset (Medicinskt centrum) 1969 för forskningskliniken

- Ungdomskliniken UK för barn och ungdomar 

Under sin blomstringsperiod var S:t Lars ett helt samhälle för sig, med upp mot 1200 vårdplatser. Här har kulturpersoner som Eric Hermelin och konstnären Carl Fredrik Hill suttit intagna. 

Läkemedlet Hibernal beskrivs som den största omvälvningen i psykiatrins historia.

Innan Hibernal fanns i princip inga läkemedel mot psykoser. Vården på mentalsjukhusen handlade om förvaring, tvångströjor, kallbad, insulinchocker och lobotomier. När det kom 1952-1955 hände flera saker samtidigt: Patienterna blev lugnare utan att sövas ner, de blev kontaktbara, kunde samtala och delta i avdelningslivet, tvångsåtgärderna minskade drastiskt, man kunde öppna låsta dörrar och börja med permission, man kunde börja avveckla de stora mentalsjukhusen. Man kunde börja gå från anstaltsvård till öppen psykiatri och psykofarmaka på 60- och 70-talet.

1967 överfördes sjukhuset från staten till Malmöhus läns landsting, och 1998 beslutade landstinget att sälja området. Det köptes 2014 av Hemsö. Den sista psykiatriska vården flyttade i september 2013 till Baravägen. 

Parken består idag av höga träd med gräsmatta inunder, men hade tidigare en helt annan lummighet. Där fanns häckar, buskar och rabatter samt buxbomskantade gångar. Under de första åren planterades 37 000 träd, buskar och häckplantor.

Alléerna skulle bestå av lind, kastanj och alm. Det fanns köksträdgård och det hela fungerade som ett eget samhälle, där patienterna utförde skötseln av parken.

Vi gick tillbaka till parkeringen förbi området Källby Ängar. Då hade 7 km tillryggalagts. Alla var glada och nöjda. Även Kaj som hade glömt P-avgift!

Kate, som ledde turen och Kaj som la in text efter Kates manuskript plus lite om sjukhuset