Tisdagen den 23 april 2019 mötte lite fler än 20 vandrare upp vid Falsterbokanalens östra ände.
Vi hade tänkt oss en skön vandring längs det spegelblanka havet, med solen glittrande i dyningarna, och en skön bris som smekte våra vinterbleka kinder.
Endast avbrutet av vandringsvärden Wivecas intressanta information om det vi skulle passera.
Emellertid fick Wiveca förhinder, så Annika fick raskt sätta sig in i det hela, och påtaga sig att leda vandringen.
Kvällen innan vandringen fick också Annika förhinder.
Ett påbud utgick då till reservernas reserv, dvs undertecknad, som helt oförberedd hälsade deltagarna välkomna, och ledde ned dem till stranden, där den värsta stormen i mannaminne rasade - åt fel håll dessutom, dvs rakt mot oss.
Med det kända ordspråket "a vandringsledare has got to do what a vandringsledare has got to do", i huvudet på vandringsledaren, jagades vandrarna ner på stranden, där kampen mot elementens raseri inleddes.
Man stångade sig dubbelvikt mot vinden, meter för meter, det rasande havet dånade mot den tå som var närmast vattnet, vandringsledaren stannade då och då och pekade i olika riktningar, samtidigt som man kunde urskilja att han rörde på läpparna. (Någon sade sig senare ha gissat att det var intressant information som han försökte förmedla.)
Man märkte efterhand att några gav upp, och vände, men de flesta stångade sig vidare, till det första stoppet, vilket var vid den nya restaurangen, som byggs nere vid Kämpingestranden.
Där inspekterades bygget, innan man ånyo prisgav sig till elementens raseri, och stångade sig vidare till de olika stoppen vid Kämpingebryggan, Kämpinge vattenskidklubb, och de gamla fiskehoddorna.
"Frivilliga resursgruppen", en organisation som är en form av samarbete mellan kommunen och frivilliga.
Syftet med FRG är att på ett smidigt sätt ge kommunen tillgång till extra personalresurser vid svåra påfrestningar.
Man kan läsa mer om detta på kommunens hemsida: krisberedskap/frivilliga-resursgruppen-frg/
Därefter lämnades stranden och man begav sig på små ängsstigar vidare i riktning Fredshög.
Efter en stund kom man till en vindskyddad glänta, i en liten skogsdunge, där det växte mängder med backsippor.
Det åh-ades, oj-ades och vad-fantiskt-ades till höger och vänster, och här intogs dagens fika i det hääääääärliga vårvädret.
Man riktigt njöt av fikat, lugnet, solen och den härliga utsikten över Kämpingebukten, och den stackars vikarie-vikarierande vandringsvärden hade ett visst sjå med att få alla på benen igen, för fortsatta strapatser.
Emellertid så var nu den första delen av vandringen, den s.k. Överlevnadsdelen, avklarad, och nu gled man fram genom lummiga villakvarter, man snirklade sig fram på små skogsstigar, man stannade till där Jönssons krog och restaurang hade legat, vid Collins sten, genom Gyaskogen, och man tog sig en avstickare in på en av Gyaslingorna.
Solen sken, tröjor åkte av, det frågades och informerades, trädgårdar beundrades, och alla tyckte det var en härlig vandring.
Snirklandet genom villaområdet fortsatte på små skogsstigar, och plötsligt var man tillbaka vid startpunkten.
Klockan var ca 11.30 och alla hade överlevt.
Olika appar jämfördes för att se hur långt vi hade gått - det varierade mellan 7,5 och 10,6 km, men vi enades om att vi hade gått lagom långt.
Tack till alla som deltog!
Obs: eftersom undertecknad har en viss benägenhet att dramatisera saker och ting, kan ovanstående text innehålla en del överdrifter, och vissa spår av ironi.
Rolf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar