Vandring 94 - i Limhamns kalkbrott

Vi var 60 personer som träffades utanför Kalkbrottet tisdagen den 30 sept 2014.
Eftersom vi var så många, fick vi dela upp oss i 2 grupper.
Kristina Sällström och Malou Fremje gick ner med första gruppen i brottet tillsammans med guiden Lotta Cederfelt och hennes medhjälpare Johan från Malmö kommun.
Andra gruppen, som gick ner i brottet först vid 11-tiden, leddes av Annette Wilhelmsson och Britta Kittel samt guiden Ola Enqvist, också han från Malmö kommun.

Guiderna för de båda grupperna visade och berättade för oss alla med stor inlevelse och mycket humor och både de och vi andra fick lära oss mycket nytt den här dagen.
Bl a fick vi höra att ålar faktiskt kan förflytta sig korta sträckor över land.
En sådan hittades nämligen av guidernas kolleger i den stora dammen, där det inte skulle finnas någon ål. Den hade ätit sig stor och fet på de grönfläckiga paddornas yngel under en längre tid, men till slut lyckades man fånga den och återbörda den till den södra dammen.

Vi fick också höra talas om många andra växter och djur i brottet.
Vi fick se berguvshanen - tyvärrr numera solo - både i luften (grupp 1) och sittande i sitt cementrör (grupp 2). Han verkar trivas i brottet, eftersom det finns gott om bytesdjur för hans nattliga jakter.

I princip låter man naturen sköta sig själv i brottet.
Undantaget är havtorn, som tydligen trivs förträffligt i den kalkhaltiga jorden, så den försöker man hålla efter.
(Det diskuterades hur man bäst plockar havtornsbär, och en av deltagarna visste besked om detta.
Bild på redskapet finns härunder, och det kan köpas direkt från tillverkaren: http://www.havtornspress.se
Tack Peter!)


Kommunen kommer också att dra igång någon form av rensning av dammarna, som håller på att helt växa igen av vass.

Vi avslutade guidningen vid en växt i bur strax utanför brottet.
Det var en mistel, som hade slagit rot i ett buskage. Den är mycket ovanlig i våra trakter, så det är därför man har valt att hägna in den för att inte någon ska kunna knycka den.

Vi tror att guiderna uppskattade vårt stora intresse och båda grupperna var också mycket nöjda, när det var dags att tacka och ta farväl av dem.

Helt kort kan också nämnas att grupp 2 började med att vandra tvärs över vägen från Kalkbrottet till Hammars park.
Parken känns nästan som om den är indelad i två olika delar, där den första delen är frodig och grön, men nästan lite vildvuxen, medan den andra delen är mer tuktad med öppna ytor.
Här finns också en stor lekplats som förskolorna i trakten flitigt använder.

Vandringen fortsatte sen i stilla mak över en gammal bro och ut ur parken förbi campingplatsen och ner till Barnviken, där det fikades och njöts av stillheten och utsikten över den lilla viken och bropelarna.
Trots diset, så kunde man se Köpenhamn.
Grupp 1 däremot gick efter guidningen till den andra delen av parken och slog sig ner mellan träden på behörigt avstånd från de glada förskolebarnen för att där inta den efterlängtade och välförtjänta förmiddagsfikan.

Nedan kommer lite information om Kalkbrottet och Hammars park som vi har hämtat från Malmö kommuns hemsida.

Limhamns Kalkbrott
Limhamns kalkbrott är en unik plats i Malmö. Området är ett resultat av den industriella brytningen av kalk för tillverkning av cement. Nu har naturen börjat ta över men idag finns fortfarande mycket kvar som påminner om kalkbrytningen från mitten av 1800-talet och fram till 1994.
Brytningen av området påbörjades 1866 och pågick fram till 1994.
Den sista sprängningen gjordes i slutet av 1980-talet.
Den sprängteknik som användes har format brottet så det består av platåer, så kallade pallar, med 20 meter höga och lodräta väggar.
Då man sprängde användes ett ton dynamit som, hör och häpna, de anställda själva fick bekosta för att underlätta sitt arbete (sista delen fick vi berättad oss av Ola som guidade en av grupperna).
Kalken i Limhamns kalkbrott har bildats i ett varmt hav för mellan 65-55 miljoner år sedan (under tidig tertiär).
Den består i huvudsak av avlagringar från mikroskopiska kokkoliter (alger), bryozoer (mossdjur) och koraller.
Vatten pumpas kontinuerligt ur brottet - annars hade brottet nu varit en 55 meter djup sjö. Vattnet pumpas ut i Hammarsbäck och vidare till Öresund.
I genomsnitt pumpas 70 liter per sekund ut.   Under andra världskriget anlades djupa dammar som vattenreservoar.
Runt dammarna växer det mest björk och sälg och trots att marken här stått orörd i över 60 år är jordlagret bara några centimeter tjockt.
Den södra dammen är cirka 8 meter djup och innehåller stora ålar som förmodligen är över 70 år gamla — isläppta för att rena vattnet.
Det finns över 1400 olika djur- och växtarter i kalkbrottet och det trots brottets speciella livsmiljöer och att den industriella verksamheten inte upphörde förrän för cirka femton år sedan.
Flera av arterna är sällsynta eller speciella på något sätt.
Mest uppmärksammad är förekomsten av den akut utrotningshotade grönfläckiga paddan och kalkkrassingen.
I brottet finns mycket rovfågel.
För cirka tio år sedan flyttade ett pilgrimsfalkspar in och i april 2009 kom ett berguvspar till brottet, honan har dock flyttat vidare så nu finns bara hanen kvar.
På kvällarna kan brottet fyllas av berguvshanens mäktiga hoande.
Den bruna kärrhöken är en rovfågel som häckar i den stora vassen.
Andra häckande fågelarter är korp, gravand, skäggmes, mindre strandpipare, grå häger och backsvala.
En återkommande vintergäst är strömstaren. Rådjur, hare, räv och grävling är exempel på däggdjur som finns i kalkbrottet.
Även många olika arter av fladdermöss har påträffats där.
Det har gjorts stora undersökningar för att kartlägga småkryp i brottet till exempel har man hittat mer än 450 olika skalbaggsarter varav flera ovanliga och en art som är ny för Nordeuropa.
Många sorters trollsländor finns också, en mycket ovanlig art, den mindre kustflicksländan, finns vissa år i tusental i kalkbrottet.
Fem svampar i området finns, vad man vet, inte någon annan stans i Sverige och en är troligen aldrig hittad tidigare.
Svartvide är väldigt vanlig i kalkbrottet men inte utanför.
Andra ovanliga växter är till exempel klotullört, småtörel, strimfibbla och kalkbräken.
Sedan årsskiftet 2010-2011 är Limhamns kalkbrott ett kommunalt naturreservat.

Hammars Park
Hammars park är historiskt knuten till kalkbrottet och sträcker sig ner till Sibbarp och Öresund.
Den anlades genom initiativ av ordförande i AB Förenade Kalkbrotten, Carl Anders Hammar på ett område som inte längre utnyttjades för gruvdrift i slutet av 1800-talet.
På området fanns trädbevuxna hålor, som var rester från tidigare kalkbrytning.
I det minsta hålet anlades en damm som fick vatten från kalkbrottet genom ett grävt dike. Dammen försågs sedan med karp och guldfisk. Vintertid när dammen frös till is sågades isen upp till förvaring i ett ishus för senare användning i dåtidens kylskåp.
Den planterade parken på elva och en halv hektar, förseddes med staket som stängde den för obehöriga.
En gång om året öppnades den för söndagsskolebarn.
Malmö parkavdelning övertog parken 1939 och utförde vissa gallringar samt avlägsnade staketet.
Parken blev då äntligen öppen för allmänheten.
Hammars park rymmer hela åtta fladdermusarter, vilket gör området till ett av de artrikaste i hela Skåne!
Varför är då Hammars park så populär bland fladdermössen?
Dels är parken väldigt varierad, med öppna gräsytor, halvöppna områden med gamla träd och tätare träd- och buskvegetation.
Dels finns det troligen gott om insekter, som är fladdermössens föda.

Annette och Kristina

Inga kommentarer: