Det var en regnig men ändå skön morgon, den 13 maj 2014, och vid 9.15-tiden var fyrtio glada näsetvandrare samlade för att tillryggalägga en cirka tolv kilometer lång runda på och i närheten av Romeleåsen.
Karin Hoffmann är mycket känd för sina detaljerade beskrivningar av en mängd rundvandringar i Skåne.
Karin beskriver landskapet kring Östarp så här:
”Luftiga bokskogar och ringlande vatten i ett mjukt kuperat landskap”.
Möjligen tyckte en del deltagare att landskapet var lite mer än mjukt kuperat när gruppen klättrade upp och ner längs regnhala stigar.
Nåväl, vi kom iväg och vandrade över sköna ängar bort från Kulturens Östarp på en tvåspårig väg som så småningom övergick till att vara en stig genom skogen.
Det duggregnade men alla var på ett strålande humör.
Vi gick sedan på en skogsväg genom en granskog och passerade Humlamaden och Skogsmöllan.
Lite äventyr blev det när vi tog oss nerför en brant stig och över en skranglig bro över en bäck.
Efter att ha följt den mycket smala stigen genom en regnvåt skog kom vi fram till en liten grusväg.
Enligt Karin skulle vi följa denna tills vi kom till en p-ficka med sandlåda för vinterhalka. Där samlade vi oss för nästa strapats bestående av en brant halkig uppförsbacke och en stig som gick längs en djup ravin med en forsande vårbäck på botten. Gudomligt vackert!
Stigen ledde till Hasslemölla fälad med vackra enebuskar och enstaka blommande vildaplar. Genom att klättra över en stätta kom vi in i Körsbärsdalen där vi möttes av hundratals vilda körsbärsträd som dock beroende på den tidiga våren samtliga var överblommade.
Alla var dock på topphumör för här vankades rast och fika!
Efter rasten gällde det att ta sig ner för branten ner till bäcken längst ner i dalen.
Detta var kanske den svåraste passagen på hela vandringen men alla kämpade sig ner på de leriga stigarna med gott humör.
Rolf var på plats och tog ett kort på vedermödorna.
Nästa etapp bestod av vandring på en grusväg till Eneberga Gård där tjuren Anton härjar enligt Karin.
Vi såg massor av kor och får men ingen Anton. Många kor hade kalvar så Anton måste ha haft ett hårt arbete. Han kanske vilade upp i ensamhet under en ek någonstans.
Vi följde en fäladsväg med nya stättor och kom in på Romeleåsens Golfbana, passerade hål nummer tolv och klubbhuset och anslöt oss till Skåneleden genom att klättra över ännu en stätta.
Leden bestod av en smal stig som ibland var både blöt och lerig. Det glömde vi för ekskogen var gudomligt vacker.
Vi kom fram till ett sommarstugområde tillhörande Hemmestorps Södergård och fick en härlig promenad några kilometer i nerförsbacke och medvind.
Så dök vi in i skogen igen på en fin vandringsväg och passerade ett doftande liljekonvaljställe som lockade många att plocka blommorna.
Vi avstod dock med hälsning till kommande vandrare.
Vägen anslöt så småningom till den stig vi vandrat ut på och vi var snart åter i Östarp.
Det hade slutat regna och solen visade sig just när vi klev in genom dörren till gästgivaregården.
Klockan var nu en kvart över ett och vi hade varit ute i naturen i fyra timmar.
Vi hade klättrat över nio regnhala stättor och passerat många hinder på vår väg.
Det blir lätt kö när fyrtio personer ska klättra över en stätta eller passera en smal spång!
Maten smakade gudomligt och vandringens glada stämning stegrades ytterligare.
Gunilla som är gift med Bertil och driver gästgivaregården lyckades lugna ner oss och höll ett litet anförande om ställets historia.
Detta var en vandring där vi trots regn upplevde en natur som stod i full vårprakt i en av Skånes vackraste trakter.
Stämningen var alltid på topp trots strapatser i en vandring som skilde sig väsentligt från att vandra på Söderslätt.
Ett minne för livet?
Arne och Anita
1 kommentar:
Hej,
Den här vandringen låter väldigt trevlig! Jag skulle gärna göra den med min familj. Finns det möjligen någon mer detaljerade information om rutten som ni skulle kunna dela med mig?
Med vänliga hälsningar,
Daniel Runefelt
Skicka en kommentar