Det var en dimmig februarimorgon, men det var vindstilla och några plusgrader - bättre än vad som är vanligt i mitten av februari, och humöret var på topp.
Vid den fina motionsanläggningen, där vi startade vår 5-km-slinga, fick vi veta lite om områdets historia;
T.ex. att man har funnit Sveriges äldsta boplats i närheten, och att de första människorna kom hit från det nuvarande Tyskland, när inlandsisen drog sig tillbaka.
Man livnärde sig bl.a. på renskötsel, och området bestod av hedmark .
Längre fram i tiden fanns här en by som hette Bulltofta, och som bestod av 7 gårdar.
Namnet Bulltofta syftar på orden "bol" - som var en skatteterm, och efter vilken böndernas mark värderades, och "toft" som betydde hustomt.
1909 uppläts marken till husarregementet, som övningsfält, och 1920 började militärflyget göra anspråk på fältet.
1924 öppnades Malmö flygplats på Bulltofta.
På 1960-talet kom chartertrafiken igång och en stor flygplats byggdes, bl.a. med en modern stationsbyggnad (numera Optimera).
Både flygtrafiken, och Malmö stad växte, och flygplatsen blev för liten.
Dessutom var det störande med allt bullret, och den 30 nov 1972 stängdes flygplatsen.
Vi vandrade på den fina stigen, sneddade över minigolfbanan, och stannade till vid en av de stora dammarna.
Vi fick veta att den är som mest 4 m djup, att den är helt och hållet anlagd, och att de väldiga massorna som grävts bort användes till att skapa en bullervall ut mot ringvägen, och att här på sommaren är ett rikt fågelliv.
Idag är Bulltofta en parkanläggning som är lika stor som Slotts- Kungs- och Pildammsparken tillsammans.
Det har planterats 300.000 tusen träd på dessa 75 ha mark.
Att skapa lä för vinden var viktigt.
Arbetet påbörjades 1983 och var färdigt 1992.
Det finns 2 motionsspår, bollplaner, minigolf, tennisbanor, skidspår m.m.
Vi kom fram till den stora pulkabacken, en del av oss valde att gå runt den, och en del valde att "bestiga" den.
Höjden var lite förrädisk, eftersom den var byggd i etapper, så man såg från början inte toppen - när man trodde att man var uppe, så stod man på en platå, och så såg man att det var en bit kvar till toppen.När vi väl kom upp så kunde man genom dimman skymta en stor del av Malmö, och det pekades ut och namngavs stadsdelar i alla riktningar.
Efter nedstigningen letades fikaplats. Den utvalda platsen hade blivit för blöt, men en fikasugen Näsetvandrare låter sig ju inte hejdas av sådana bagateller.
Halva gänget slog sig ned på en bro, med utsikt över vattnet, och den andra halvan hittade en mysig skogsbacke, där de medhavda läckerheterna intogs.
Efter pausen blev det en tur genom det som heter arboretum - dvs en botanisk park, med växter från hela världen.
Här finns både stora träd, och mindre buskar, och allt är planterat med eftertanke, så att snabbväxande plantor ger skydd åt de mer långsamväxande.
I slutet av vår vandring passerade vi ett koloniområde, som ligger inne på området, vi stannade också vid en frisbeebana, där vi diskuterade och förundrades över hur stor den var, vi passerade det gamla radartornet och ett bevarat inflygningsljus.
När vi var nästan framme vid slutet på vår vandring fick vi t.o.m. några solstrålar på kinden, och nöjda och belåtna skildes vi så åt vid motionsanläggningen.
Det finns mycket mer info att hämta på internet - du hittar en länk, här t.h. höger.
Gunnel och Gull
