Vandring 103 - Västra Ingelstad

Vi var 30 glada vandrare som samlades denna gråa morgon, den 10 mars 2015, vid Västra Ingelstads kyrka.
Vi fick en fin guidning i kyrkan av Lasse Larsson som berättade om konst som varit nedtagen vid en senare renovering av kyrkan och råkat hamna på Historiska Museet i Stockholm och att man därifrån först fått låna dem till kyrkan men nu är de uppsatta permanent.
Kyrkan är ursprungligen från 1100-talet.
Vid utgrävningar har man hittat rester som man tror kommer från en tidigare träkyrka på samma plats som den nuvarande.
Vapenhuset uppfördes på 1300-talet, valven härstammar från medeltiden.
I början av 1500-talet revs koret och byggdes ut för att ge plats åt det nya altarskåpet från Antwerpen 1520.
Altarskåpet är en av stiftets mest berömda konstskatter.
Tornet byggdes 1855 och blev sedan ombyggt 1894.
Predikstolen kommer från 1600-talet.
Kyrkan fick en ny dopfunt 1967 som är uthuggen i sandsten.

När vi kom ut från kyrkan började det ljusna och vi fick så småningom en vandring i vårsol.

Nästa anhalt var det gamla stationshuset och järnvägen.
Persontrafiken på Kontinentbanan mellan Malmö och Trelleborg lades ner 1973.
År 2009 tecknades ett avtal om utbyggnad för att kunna köra pågatåg här.
Arbetet pågår och vid årsskiftet 2015/2016 kommer pågatågen att stanna i Västra Ingelstad. Stationen som har haft flera namn – Månstorp och senast Jordholmen, kommer nu att kallas Västra Ingelstad.
Enligt kommunens planer ska Västra Ingelstad bli den centrala tätorten i den östra kommundelen.
På 15 år räknar man med att befolkningen ska fördubblas.

Efter stationen fortsatte vi vår vandring mot badhuset.
Västra Ingelstads badhus ligger på vårdboendet Månstorps ängar.
Badet som har en vattentemperatur på 34,5 grader är öppet för allmänheten på eftermiddagar fram till kl 20.00 - se öppettider Vellinge kommun.
Ej kontant betalning.
Månstorps ängar har ett boende på 56 lägenheter delat på fyra avdelningar.
Två är vanliga vård- och omsorgsboenden, en är för personer med demenssjukdom och en för korttidsboende samt växelvård.

Från badet vandrade vi vidare över det område mot norr där en del av Västra Ingelstads utbyggnad kommer att ske och kom ut på den kuperade ladsdvägen förbi Vellinge golfbana. Golfbanan stod klar 1991, har bl.a. golfgymnasium och en restaurang öppen för allmänheten.
Nu vet alla vad en 4:a Skåne är - ett samarbete mellan 4 av våra golfbanor.

Efter ca 1 timmes vandring på små och stora vägar, en del av Östersjöleden, var vi äntligen vid Månstorps gavlar och en efterlängtad fikapaus.
På platsen för Månstorps gavlar har den danska högadeln huserat sedan slutet av 1400-talet. 1540-1547 reste den danske rikshovmästaren Eske Bille, en renässansborg i fyra våningar med en riddarsal på andra våningan med glaserat stengolv, målat trätak, ljuskronor av ren- och hjorthorn.
Runt borgen anlades 26m breda och 5m höga jordvallar.
Från den danska kronan övergick Månstorp till Sverige som bornholmskt vederlagsgods 1660.
Under Skånska kriget 1665-1679 förstörde danskarna Månstorp 1678 och det har aldrig byggts upp igen.
Under många år har borgruinen används som scen för musik-och teaterarrangemang, men är numera stängd då stenar vittrar sönder och faller ned.
Länstyrelsen har fått pengar från Riksantikvarieämbetet för att renovera Månstorps gavlar, arbetet beräknas vara klart 2016.

Med nya krafter efter fikapausen vandrade vi på cykelbanan utefter landsvägen åter till våra bilar.

Vi beslöt att Bröddarps Mölla uppförd 1840-1841, som var i bruk fram till 1968 får vänta till en annan gång .

Katarina och Malou

Vandring 67 - Västra Ingelstad och Månstorps gavlar

En yster skara på 38 vandrare startade den 23 april vid V. Ingelstads kyrka, vilken stammar från 1100-talet och är bygd i romansk stil. Där fick vi en intressant guidning av kyrkovaktmästaren Ingrid Brodde. Utgrävningar tyder det på att det funnits en träkyrka tidigare.
Vid 1500-talets början blev kyrkan gravkyrka åt ägaren till Mogenstrups borg (nuvarande Månstorps gavlar). Hans fru var kraftfull och manhaftig och var en hängiven katolik och ville vila under altaret efter sin död, varför en krypta byggdes där. Sedan dess har familjerna på Mogenstrup sin gravplats där.
Det var också hon som anskaffade altarskåpet som är tillverkat i Antwerpen omkring 1520.
Dopfunten från 1967 huggen i sandsten. Vi såg bl.a. kyrksilvret och en vacker matta av Märta Måås Fjetterström.

Det första skolhuset byggdes 1814 bredvid kyrkan.
Poststationen kom på 1870-talet och postadressen var Månstorp uppkallad efter borgen.
Den byttes sedan till Jordholmen efter en närliggande gård.

Byn vaknade till liv när kontinentalbanan invigdes 1898.
Månstorps station bytte då namn till Jordholmen 1910 för att undvika ortsammanblandningar.

En spannmålshandel etablerades liksom ett mejeri vilka betytt mycket för samhällets utveckling.

Tågtrafiken upphörde 1973.

Nuvarande skola och prästgård ligger en bit från själva bykärnan. Skolan är en 1-9 skola med ca 400 elever. Den är privat och heter Framtidskompassen.

Dagens vandring skulle ta oss ut på Söderslätt längs Östersjöleden runt V. Ingelstad.
Första stoppet var vid Månstorps gavlar. Det är ruinerna av den renässansborg som uppfördes 1540-47 av danske riddaren Eske Bille. Redan tidigare fanns ett herresäte på platsen.
Runt borggården anlades 26 m breda och 5 m höga jordvallar i st. f. traditionella murar.
Borgen hade 4 våningar.
Huset var lyxigt inrett med riddarsal på andra våningen (t.ex. glaserat stengolv, målat trätak, högklassig stenskulptur, kistor av cypressträ, ljuskronor av ren.och hjorthorn).
Mogenstrup ärvdes av den danske kungen, men överlämnades till svenskarna 1660 som ett av bornholmska vederskapsgodsen. Under skånska kriget 1678 stormades borgen av dansk kringströvande trupp. Ladugårdarna brann ner, varpå borgen övergavs. Material från borgen har använts till husbygge i trakten. Borgruinen används under somrarna som scen för musik och teater.

Vandringen gick nu vidare i det vackra backlandskapet och det kändes skönt att ha vinden i ryggen.
Efter den välbehövliga kaffepausen vandrade vi vidare mot Västra Kärrstorp.
Där finns en kyrka i romansk stil från 1200-talet. Klocktornet är i samma höjd som långhuset och efter en tillbyggnad 1864 mot norr och söder bildades en korsarmskyrka.

Nu tar vi av till vänster tillbaka till V. Ingelstad.
Då känns vårvinden i ansiktet och det är ganska tröttande att ha vinden mot sig. Halva gruppen gick direkt tillbaks till kyrkan och andra halvan tog en lite längre väg för att titta på Bröddarps stubbamölla.
Den uppfördes 1840 av Jon Andersson och drevs fram till 1960-talet. 1967 skadades möllan av en kraftig storm och därefter slutade man mala.
Året därpå fick Oxie härads hembygdsförening möllan i gåva.
2004 spelades en film in här: Ett besök på Bröddarps mölla.

Så var vi framme vid landsvägen från Malmö igen och tog cykelbanan tillbaka till V.Ingelstads by. Vandringen var ca 12-13 km.

Anita och Bo Wahlin

Vandring 5 - Västra Ingelstad

Vårvindar friska leka och viska.....nog fick vi känna på vårvinden denna dag som växlade mellan småregn och lite solglimtar. Vi var 8 stycken (varav en herre) som tog oss an denna något äventyrliga vandring runt Västra Ingelstad den 23 mars 2010. Ulla-Kristina, Britta, Anna och Viveka deltog för första gången och hälsades välkomna till Näsetvandrarna.
Vi samlades som vanligt vid biblioteket i Höllviken för att sedan samåka i två bilar till Västra Ingelstads kyrka. Där väntade pensionerade Västra Ingelstadsbon Lasse Larsson oss, för att med stort gemyt agera guide i denna 1100-tals kyrka. Kyrkan har en spännande krypta under altaret som upptäcktes för inte så länge sedan i samband med att kyrkan renoverades.

Dagens vandring skulle ta oss ut på Söderslätt längs Östersjöleden runt Västra Ingelstad. Vi började med att studera vädret och ta oss en funderare vid bilarna huruvida vi skulle klä på oss mer eller om det var vår och vi skulle ta av oss något lager kläder. Det hade ju regnat på morgonen men molnen såg ut att lätta lite så vi hoppades på uppehållsväder.
Vi började med att gå söderut och korsade järnvägslinjen mellan Malmö och Trelleborg ett par gånger. Redan 1898 fick byn en järnvägsförbindelse med Malmö men stationen hette Månstorp fram till 1910, då den bytte namn till Jordholmen (efter en närliggande gård) eftersom namnet Månstorp lätt förväxlades med andra stationer med snarlika namn.
Den lokala persontrafiken upphörde 1973 men i framtiden kommer antagligen Pågatågstrafiken att på nytt uppta tåglinjen Malmö-Trelleborg.
Vi ser flera vattenhål längs vägen och börjar diskutera om det är märjelgravar, tegelbrukshål eller inlandsisens framfart. Ulla Kristina berättar då om dödisgropar som är ett nytt berepp för de flesta av oss. Mellan Ö. Grevie och Arrie vidtar öster om landsvägen (101) en landskapstyp som är en del av det sydvästskånska backlandskapet och präglas av kuperade terrängformer och en mångfald av småsjöar, så kallade dödisgropar. Dödisgropar uppstog när den avsmältande inlandsisen lämnat en stor rest i en sänka. Ofta finns dödisgropen i en dal eller inklämd mellan höglänta områden. På sänkans botten finns en myr eller sank mark men även öppet vatten förekommer. Den kvarblivna inlandsisen har ofta format sänkan så att den bildat en plan botten med skarpa, nästan lodrätta kanter. Dödisgropens storlek är oftast inte mer än några hundra meter i diameter.

Efter att ha korsat landsvägen mellan Oxie och Trelleborg når vi fram till Månstorps gavlar där vi tar oss tid att gå inom det gamla lustslottet som byggdes 1540-47 av den danske riddaren Eske Bille. Eske Bille var då en 60-årig änkeman med residens i Köpenhamn och Månstorp byggdes som ett sommarställe, ett lustslott. Det danska kungahuset besökte borgen under jaktperioden.
Prakten var utöver det vanliga för den tidens borgar med stora fönster och med ingång till riddarsalen på andra våningen direkt från vallen. Unikt var också avloppssystemet med rännor så stora att man nätt och jämt kunde krypa igenom.
Det gick ett rykte om hemliga underjordiska gångar. Under skånska kriget 1675-79 hade borgen svensk besättning, men förstördes 1678 av danskarna varefter den inte återbyggdes. Ett par decenier senare användes den förr så flotta borgen till svinstia. Månstorp förföll och tegel från borgen användes till husbygge i trakten.

Vandringen går vidare ut i det vackra backlandskapet och det känns skönt att ha vinden i ryggen. Svenska åkerjordens avkastningsförmåga ur växtodlingssynpunkt gjordes på 1970-talet i en 10-gradig skala. 80% av den svenska åkerarealen är i klasserna 1-5. Jordar med klass 10 förekommer endast i sydväst Skåne.

Kaffepausen efterfrågas men vi beslutar oss för att gå ytterligare en bit. Vi tar vänster ut på en liten markväg som Ewa inte hunnit provvandra, eftersom Östersjöledens markeringar är i så dåligt skick efter vintern och Ewa hamnade lite fel under sin testvandring.
Plötsligt tar markvägen slut vid en äng och vi tittar oss lite förvirrat runt för att försöka upptäcka de blåmålade markeringarna. Vi ser så småningom att några av pålarna i stängslet faktiskt hade blåmålats men det var en väldigt eländig väg som tvingade oss att balansera på en liten gräskant. Bra balansträning!
Den närige bonden hade plöjt ända ut i kanten och inte lämnat någon stig kvar för några Östersjöledenvandrare. Ofta hamnade vi ute i myllan och Anna gav snart upp balansakten och traskade med stora kliv rätt ut i geggan. Vi andra följde strax efter och Ewa passa till och med på att snubbla och fick rejält jordiga knän. Många roliga kommentarer hördes och lite gnäll men det var nog mest bristen på kaffe som kom till tals.
Till slut kommer vi fram till en ny äng och kunde krypa genom stängslet för att till slut slänga oss ner vid ett jakttorn och hungrigt slita upp våra matsäckar. Oh så gott det smakade. Birgitta tittade oroligt på de jordiga skodonen och tänkte på sin nyköpta bil som skulle husa dessa smutsgrisar på hemvägen. Hm, jag var nog inte så populär som vandringsledare denna dag men förhoppningsvis lärde jag mig en läxa inför framtida vandringar.

Så var humöret på toppen igen och vi traskar glatt vidare mot den lilla byn Västra Kärrstorp.
I denna by finns också en gammal kyrka i romansk stil från 1200-talet. Klocktornet är i samma höjd som långhuset och efter en tillbyggnad 1864 mot norr och söder bildades en korsarmskyrka. Det finns oerhört många kyrkor i grannskapet och har man tid att stå still med kikaren i högsta hugg kan man räkna till ett dussin kyrktorn som stolt sträcker på sig i backlandskapet.
Vi skyndar dock vidare och efter att ha passerat en elstation med elledningar som sträcker ut sig åt alla vädersträck, tar vi av till vänster tillbaka mot Västra Ingelstad.
Nu känns vårvinden i ansiktet och det är ganska tröttande att ha vinden emot sig.

Bröddarps stubbamölla dyker upp efter en stund på vänster hand. Den uppfördes 1840-41 av Jon Andersson och drevs fram till 1960-talet. 1967 skadades möllan av en kraftig storm och därefter slutade man att mala. Året därpå fick Oxie Härads hembygdsförening möllan i gåva. 1973 kunde man åter mala mjöl i möllan och 2004 spelades en film in ”Ett besök på Bröddarps mölla ”.

Så var vi framme vid landsvägen från Malmö igen och tar cykelbanan tillbaka till Västra Ingelstad by och våra bilar som står parkerade vid kyrkan.
Jag var så stolt över vad dagens deltagare presterat trots att jag tagit dem ur sin komfortzon. De jobbade alla hårt och bra och det måste ha känts så tillfredställande när de kom hem och pustade ut med en god lunch innan de smutsiga skorna fick sig en omgång under kranen. Bra jobbat!!!

Ewa