Vandring 273, Kämpinge, Hyllehög 8 april 2025

En solig tisdag samlades vi vid Höllvikens idrottsplats och började med att titta på Stora Hammars mölla. Den byggdes av Per Jönsson år 1868 och är en så kallad holländare, som kan vridas i alla vindriktningar.

Jag informerade om Värdehuset som ligger intill idrottsplatsen. ”Under ett nyligen hållit möte enades representanter från Värdehusetsstyrelse och kommunen om att utforska möjligheterna för ett Idéburet offentligt partnerskap. Detta partnerskap syftar till att kombinera Värdehusets föreningsdrivna verksamhet med kommunens resurser, inklusive en fritidsgård och delar av Kulturskolans utbud. Tanken är att skapa en mer omfattande och tillgänglig mötesplats för unga, där de kan delta i olika aktiviteter och få stöd i sin utveckling.”

Vi började med att gå över gamla Kämpinge mosse, som nu är bebyggd med villor. Här i området fanns bosättningar från stenåldern,1300-1700 f Kr, bronsåldern, 1700-500 f Kr, och järnåldern, 500 f Kr-1050 e Kr. Vid Sohögsvägens början finns en bronsåldershög, som är utgrävd 1924.

Vi fortsatte till Kämpinge fiskeläge och tittade på de hus som finns kvar. Vandringen fortsatte över ängarna till nästa klunga med hus, där vi fikade och njöt av solen. Backsipporna syntes lite på några ställen.

Andra delen på vandringen fortsatte vi förbi Hyllehögs äggproduktion tillbaka till Kämpinge by via en markväg. Ursprungligen bestod byn av 12 gårdar, som senare flyttades ut. Byn hade även en kyrka från 1400-talet, övergavs 1632 bland annat pga översandning. I området planterade man pil på 1700-talet för att motverka brist på virke.

Vellinge kommun planerar för att bygga en väg norr om byn och på så sätt behålla bykänslan. 

Vi tog oss tillbaka till samlingsplatsen via Norjevägen och tittade på Henriksdalsskolan, som blir klar för inflyttning i nov 2025.

Annika

Vandring 139 - genom Kämpinge och Räng Sands byar

Kallt, lätt snöfall och vind - kommer det några vandrare?
Jadå, 29 st flockades framför Wiveca, den 7 feb 2017, när hon framför 1700- talsgården berättade om Kämpinges 1000-åriga historia.

Vi startade grusvägsvandringen och passerade den gamla skolan, Bertas bierhandel, Marias lanthandel, busshållplatsen för Näsets första bussförbindelser, gamla gårdar, och stannade vid minnesplatsen för Kämpinge kyrka.

Den uppfördes 1400-1430 och fick ett kort liv.
År 1635 var den utplånad.
Dålig ekonomi, dåligt leverne, sandflykt och dåliga skördar var några av orsakerna.

Längs den pilekantade Norrjevägen fortsatte vi mot Räng Sand.
Norrjevägen är den äldsta vägen.
Den gick mot Foteviken, som bl.a hade lanthandel.
Sandstormarna präglade landskapet.
Mycket av trädvegetationen höggs ned under marknadstiden.
Man skar av torvlagret för att elda med.
Sanden frilades och landskapet begravdes med jämna mellanrum.
T.ex Räng Sand!

Via den planterade tallskogen närmade vi oss Lyckan, en småhusbebyggelse från 1920-talet, som nu har byggts ut, om och till.
Nästa slinga var bara bebyggd med trähus av varierade modeller och färger. Också den belägen i vindskyddad skog.

Kaffetarmen ropade och vi hoppade sista skogsslingan för att snedda genom den nybyggnationen på andra sidan vägen.
Ursprungligen fanns det några hus och en hönsfarm.
Numera ett jättelikt område med arkitektritade hus blandat med
grupphusbebyggelse.
Innan vi genomkorsade detta hittade vi stockar att fika på.

En liten tur genom Rängbågsbyn hann vi också med.
En 1700-talsgård, välansade trädgårdstomter, Almaregårdens hönsgård och plantskola avslutade dagens lite kortare vandring.
Värdinnan hittade inte sin planerade slinga bland de nybyggda husen.
I gengäld hann vi titta ordentligt i Antik & Designs genuint vackra stall fullt av smakfull design och gamla ting.
Där tinade vi upp, både av vad vi såg och vad vi drack - varm äpplejuice!

Vid tangentbordet:

Wiveca

Vandring 122 - Kring Kämpinge och Fredshög

30 tuppar gör 24000 hönor lugna och glada.
Glada är kanske lite överdrivet men att tupparna har en lugnande inverkan på värphönsen är Ola Fredgaard helt övertygad om. I ett brev till Näsetvandrarna som lästes upp av dagens vandringsledare Arne berättade Ola om sin gård som funnits i släktens ägo sedan 1648, tio år innan Skåne blev svenskt vid freden i Roskilde 1658.
Nu har Ola tillsammans med sin fru Jennie 24000 höns som värper cirka 8,4 miljoner ekologiska ägg per år.
Gården heter Hyllehög och vi kom dit efter en vandring längs strandängarna från Kämpinge fiskeläge till Fredshögs fiskeläge.

Ok.
Nu har jag berättat det viktigaste.
Att en tupp klarar av att göra 800 hönor lyckligare.
Hemma hos oss är vi en tupp och en höna och det är inte alltid jag lyckas.

Nu ska vi börja från början.
Vi startade klockan nio, den 8 mars 2016 från tennishallen vid Gya.
Vädret var fantastiskt med strålande sol från en molnfri himmel.

Första etappen blev kort, endast några hundra meter.
Vi besökte nämligen BRF Vita Stränder ett huskomplex med trettio lägenheter där tidigare Jönssons krog var belägen.
Där möttes vi av fastighetsmäklare Peter Bergström och bostadsrättsföreningens ordförande Mikael Palmqvist som höll var sitt anförande om projektet Vita Stränder.
Sedan var det dags för husesyn.
Mikael bjöd in oss alla (ca 40 st) på en gång till sin egen lägenhet på 98 kvadratmeter.
Många frågor ställdes och alla var glada över att äntligen få sin nyfikenhet stillad om detta projekt som tagit så många år att förverkliga.

Nästa etapp blev också kort.
Vi stannade vid Kämpinge nya badbrygga där Annika Lindström informerade om bryggans tillkomst och om Ljungens Villaägarförening.

Därefter fortsatte vi till Kämpinge fiskeläge som numera är fritt från yrkesfiskare men som visar spår på stor aktivitet på den tiden som det fortfarande fanns mycket fisk i havet.
Rester av verksamheten finns kvar i form av tjärgrytor, gamla båtvrak och hoddor.

Så var det dags för kafferast i Fredshögs fiskeläge i solsken, värme och utsikt över havet.

Just som dagens första moln närmade sig solen bröt vi upp och vandrade vidare längs havet för att så småningom passera Hyllegård med dess ekologiska äggproduktion.

Vandringen fortsatte på en grusväg över enorma åkrar mot Kämpinge.
De bruna åkrarna ska senare i vår besås med korn.
Förmodligen är det råvaran till framtidens öl som ska växa där.

Sista stoppet blev hos Barbro och Christer Möller som bor på en gammal fyrlängad skånegård i utkanten av Kämpinge by.
De visade upp sin butik som heter Antikt och Design.
Även detta besök blev mycket uppskattat.

Så återstod endast vandringen tillbaka till Gya. Vi gick på Hans Levins Gränd som är en grusväg ofta bevuxen med gräs och mossa.

Vi var tillbaka vid tennishallen tio minuter över tolv.

Arne

Vandring 87 - i Kämpinge med omnejd

Den härligt vindstilla och soliga morgonen, den 29 april 2014, samlades vi, ca 30 st, utanför Gya-hallen i Höllviken.
Namnet kommer från det vänligt sinnade Gyatrollet på Ljungheden.

Vi gick genom kyrkoherde Collins planterade tallskog och stannade till vid Jönssons gamla pensionatsområde. Här ska snart 2-våningshus resa sig bland sanddynerna.

Vi fortsatte in bland villor, stora som flerfamiljshus och gulliga sommarstugor inbäddade i grönskan.
På Hans Levins väg var bödestugan framröjd ur slyet.

Vi korsade Trelleborgsvägen, som byggdes på 40-talet, och gick in i Kämpinge by.
Byn är känd sedan 1300-talet och hade efter goda sillår, fram till 1500-talet, magra sandår.
På 1700-talet fanns 13 gårdar utmärkta på bykartan.
Vi stannade till vid kyrkplatsen. Kyrkan revs 1632 och klockan finns i Rängs kyrka.

Vi fortsatte på N.Mariavägen förbi de nerlagda affärerna hos Maja och Berta, förbi skolan och så slank vi in i en 1700-talsgård. Där finns nu Antik och Design.
I det gamla stallet fick vi både hemlagad flädersaft och vackra miljöer!

Vi rundade Almaregården och vandrade ut på markvägen.
Lärkor ryttlade i luften. Vi skymtade havet, passerade de första backsipporna och klättrade till slut upp på ett av PA Hanssons 1063 fort, för att fika .

Havet var spegelblankt.

Sedan gick vi ut på Fredshögsängarna med nävor, mandelblommor och backsippor.
Två stättor klättrade vi över.
Det fridlysta Hagtornsträdet, kommunens äldsta träd, kunde vi 'beundra' på andra sidan vägen.

I Kämpinge fiskeläge är lampan släckt, men tjärkarlen och hoddorna finns kvar.
Kämpinge vall, 600 m lång var en handelsplats för 1000 år sedan.
Nu hade vi bara stranden med den snart färdiga bryggan kvar.
Vi gick upp på Domkyrkovägen och tackade Collin för det goda initiativet att plantera skogen.

Wiveca

Vandring 49 - Skåre till Kämpinge

Vi samlades den 8 maj 2012 vid Bärnstensmuséets parkering i Kämpinge för att i fyllda bilar köra bort till Skåres lilla pittoreska fiskeläge.

I hamnen berättade Britta för 30 vandrare om byns och hamnens historia och om hur det ser ut idag.
Byn har t.ex ett mycket aktivt Byalag som förutom att verka för miljö och trivsel i byn även har dokumenterat dess historia i två böcker.

Därefter ställde vi kosan mot Kämpinge med vinden i ryggen.
Vi traskade genom den gamla delen av Skåre med sina söta små hus, smala grusgator och gamla trädgårdar, förbi den nyare delen och ut på stranden med flintastenar.
Längs stranden gick vi på lång rad förbi häckande svanar, ejdrar, nässlor och strandväxter.

I Fredshög tittade solen fram och det kändes härligt med en fikapaus, medan de betande hästarna nyfiket
betraktade oss.

Anita berättade lite om Fredshög innan vi fortsatte ut på de större strandängarna för att beskåda backsippor. Vi behövde inte bli besvikna för det fanns mängder av dem! Ibland flera tillsammans och ibland en här och en där. Alla lika vackra.

Väl framme i Kämpinge väntade Leif Brost på oss för att berätta om sin stora passion: Bärnsten.
Vi fick lära oss hur olika bärnsten kan se ut, hur han arbetar med de olika sorterna och hur man skiljer på äkta bärnsten och plast.
På sitt charmerande sätt underhöll han oss i en timme både utanför och inne i sitt spännande museum.

Förarna med bilarna i Skåre blev skjutsade tillbaka för att hämta dessa och därefter skildes vi alla åt efter ännu en trevlig vandring

Anita och Britta

Vandring 20 - Kämpinge

Wiveca Eliasson var vår duktiga vandringsvärd den 16 november 2010.
Det var vindstilla! Med andra ord perfekt för en vandring längs Kämpingebukten. 24 glada nunor (varav tre herrar) hälsade runt på kända och okända diton.

Wiveca presenterade Trollet Gya som gett namn åt tennishallen och bostadsområdet. Runt oss fanns tallar som planterats av kyrkoherde Collin på 1800-talet. Efter hundratals år av kamp mot sanden lyckades han med egna medel, barn, åldringar och nattliga vakter få plantorna att ta sig och växa upp till Ljungenskogen. Vi hälsade på hans minnessten vid volleybollgropen och gladdes å hans vägnar att ingen skola och inga höghus skulle avverka skogen på nytt.
Vi passerade också ”Jönssons”, som var det enkla förlustelsestället under ca 50 år. Trots att väg och elektricitet saknades de första 10 åren blev det ett sommarparadis. Povel Ramel, Martin Ljung, svenska soldater....återkom gärna. När Fru Jönsson på 80-talet ville avveckla var villkoret att det skulle rivas. Sedan fick många finansiärer högtflygande planer men kvar står fortfarnde en taskigt gul semesterby som ingen bor i.

Havet var kavlugnt och vi vandrade längs stranden förbi alla forten som tillhörde Per Albin Hanssonlinjen. Under 2:a världskriget byggdes 1063 st mellan Båstad och Blekinge.

Kämpinge Fiskeläge med kommunens första barnpassningshus för betplockande föräldrar, tjärkar, hissanordningar för näten, fiskehuddor och ”hamn” stannade vi till vid. Kämpinge vall från 1000-1100-talet slutar vid fiskeläget. Eftersom stenspärren i Foteviken och vallen är daterad till samma tid tror man att det fanns en anknytning tvärs över bygden, som var öde på den tiden.

Längs med havet, över backsippeängarna, genom fårgrinden upp för backen och där på andra sidan Trelleborgsvägen stod den heliga vita hagtornen, skyddad sedan 1919. Kok grenar i vatten och du blir av med ditt exem! Fåren lyste med sin frånvaro men ängarna var vackra ändå. När vi skulle klättra över stättorna kom de nyfiket fram. Nya fiskehuddor, Fredshögsstranden, nya stättor, under linorna till hästträningshagarna och upp för ett fort. Där var det dags för kaffe.

Nya fullvärdiga medlemmar fick sin vandrarnål av Ewa. Reklam gjordes för Bachkonsert i Håslövs kyrka och Marockoresa. Vandrarintressen av olika art! Fredshögsgården med anor från 1300-talet låg på andra sidan vägen.

Efter kaffepausen knagglade vi ner för fortet och gick på fastlandsidan längs med traktorvägar mot Kämpingeby. Byn har liksom Räng Sand varit delvis begravd av sand. Almare (vid havet) gården med sitt minizoo och plantskola, kringbygd gård omgjord till lägenheter, gammelstugan, förde oss till Kämpingekyrkans kors och stenmarkeringar . Den revs 1632 efter bistra sandiga tider. Kyrkklockan finns i Rängs kyrka.

Genom slingriga gator i byn, förbi gamla brunnen, bussvändplatsen, de 2 affärerna och fram till skolan dit barnen i Ljunghusen gick varje dag. Den ena affären sålde sandbiljetter. Sanden strödde man på golven i hemmen.

Vi följde sedan Östersjöleden, klättrade upp på Kämpinge vall och fortsatte genom strandskogen tillbaka till våra bilar 11.55.

Vid protokollet Wiveca Eliasson