237 - Vandring kring Rängbyarna

Trots isiga vägar samlades ca 20 vandrare utanför storskolan  vid Rängs kyrka . Solen värmde  skönt. Vid minnesstenen av prästen Nicolovius, bakom prästgården ,stannade vi för att begrunda 150 år av Love'nskt prästerskap i Rängs kyrka. Nicolovius var dessutom både översättare och folklivsskildrare .

I kyrkbyn passerade vi några av de 6 gamla gårdarna, ,vagnmakeriet,fattighuset och kantor Paulssons bostad. Med fara för lårbensbrott fick vi balansera på de snötäckta gräskanterna längs landsvägen. 

I Lilla Räng fantiserade vi fram den djupa dammen som den ryska krigsfången Tarras simmade i . 

Framför oss hade vi en igenväxt håla.Vi vandrade förbi kogårdarna, livsmedelsaffären, bensinpumpen,fryshuset,toffelmakaren, skräddaren... alla ersatta av moderna bostäder längs med bygatan.Några renoverade hus från 1700-talet finns fortfarande kvar. Vid  f d polisen och häktet vände vi och fortsatte över åkrarna. Då passerade vi Solsäter som 1912 köptes av kommunen som hem för behövande och  som nu  erbjuder både delikatesser och konst.  Tre "nybyggda" hästgårdar och vi befann oss i  Räng Sand  ,ett område som  började planeras och bebyggas på 1930 talet .  Sommarstugorna ersätts av modern arkitektur. Vi korsade landsvägen och lekplatsen med sittplatser för kaffesugna vandrare väntade som en oas bland villamattorna.

Efter pausen fortsatte vi längs med en oansenlig bäck ut till gården Axeltofta och Almhaga. Vid Almhaga odlas det olika sorters lök. I det härliga vädret fortsatte vi till fd mjölnarbostaden på den högsta punkten, där det även har funnits en mölla. Härifrån såg vi gården Svenstorp och Almnäs. Almnäs var vårt nästa mål. Denna gård byggdes på 1880-talet och idag föder ägaren upp hästar och bl a påfåglar. Flera av gårdarna blev utflyttade från byarna Stävie och Hermanstorp vid enskiftet och laga skiftet under 1800-talet.

Nästa stopp blev vid gården Annedal i Stävie. Gården har funnits här sedan 1700-talet och mittemot låg smedjan. Gårdens bostadslänga är från 1880-talet. Idag säljs grönsaker i gårdsbutiken.

I dag finns 4 gårdar i Hermanstorp, resterande gårdar blev utflyttade ex Lugnadal. På gården fanns ett tegelbruk mellan åren 1889-1918. Leran fraktades med häst och vagn från en lertäkt  några 100 meter från gården. Bl a Håslövs kyrka byggdes med detta gulaktiga tegel. Kolet blev för dyrt och därför upphörde tillverkningen av tegel. I slutet på 1800-talet ärvde 2 syskon Lugnadal och delade markerna. År 1886 byggde en av syskonen en ny gård,Alléero på sin ärvda del. År 1989 återförenades markerna och nu tillhör marken Alléero.

Vi kom tillbaka till utgångspunkten vid 12-tiden och vägarna var nu isfria.

Wiveca och Annika

Vandring 172 - genom Rängbyarna

16 oktober 2018 - vindstilla brittsommarvärme!
Förutsättningarna var på topp när ca 35 vandrare samlades på Höllvikens topp strax intill St Hammars mölla.
På 1500- talet flyttades en stubbamölla till "höjden".
Nuvarande Holländare byggdes 1868 och var aktiv till 1941.
Den blev en utsiktspost under kriget och föll sedan sakteligen samman.
På 90-talet bildades en mölleförening, som med hjälp av kommun, sponsorer, projekt… restaurerat den och de tunga vingarna kan åter göra sitt jobb.

Vi fortsatte i rask takt på Ängdalavägen med de gamla byarna St Hammar och Lilla Räng i förgrunden.
Namnet Räng nämns redan på 1200-talet och betyder gles inhägnad.
Kämpinge införlivades i Räng 1632, när deras kyrka revs.
1974 bildas Vellinge kommun.

Via gammaldags grusväg och knotig pilallé närmade vi oss Solsäter, numera hemvist för Öppna sinnen.

Fridhems gård från 1877 ligger längs en smal grusväg.
Vi minns tiden när nuvarande Annedals gårdsbutik hade sina odlingar och försäljning där.
Numera finns det en inredningsbutik på gården.

Bebyggelsemiljön i Räng är kulturhistoriskt värdefull.
I Länsstyrelsens kulturmiljövårdsprogram skrivs det om Räng:

”Den slutna bystrukturen och det oregelbundna bebyggelsemönstret ger Rängs kyrkby en ålderdomlig karaktär. Av särskilt intresse är miljön kring kyrkan. Bebyggelsen i Lilla Räng är välbevarad och representativ för olika tidsåldrar.”

Vid nybyggnation ska ny bebyggelse underordna sig den befintliga.
Traditionellt har husen i Räng sadeltak med resning 45 grader.
Husen är rektangulära, ca 7 meter breda.
Nya byggnader bör uppföras i ljust tegel eller putsas i vitt eller ljus pastellfärg. Fönster och dörrar målas med heltäckande färg, vit, blå, grön eller brun.

Vi följde Rängs byväg genom Lilla Räng, som växte upp kring sekelskiftet och i början av 1900-talet.
Tidigare fanns ingen samlad bebyggelse i denna del av Räng.
Det finns dock några hus från 1700-talet som ursprungligen hade klineväggar och papptak.
Husen har varit bostäder åt skräddare, sömmerska, skomakare och tvätterskor.
Polisen, vars distrikt var Räng, St Hammar och Ljungen hade sin bostad i det första huset på vänster sida.
I huset fanns även ett häkte.
Vid sekelskiftet kom hantverkare till byn.
Förutom de hantverk som nämns ovan har det i byn funnits snickeri, målarverkstad och slakteri under en kort period.
Det var många som kom ihåg Holmgrens trädgårdsmästeri, där man plockade jordgubbar, sommarblommor och köpte potatis och grönsaker.
Byns lanthandel, som lades ner på 1970-talet, hade även bensinpump.

Vi passerade ett hus byggt i funkisstil.
Här fanns det cafè under krigsåren.
Vi gick in på en liten stig för att titta på damman Stora Sköveln.
Det berättas att den ryske krigsfången Tarras badade i den.

Vi lämnade Lilla Räng och gick vidare mot Rängs kyrkby.
Här låg bondgårdarna.
Sex av sju gårdar ligger fortfarande kvar i byn efter enskiftet 1815.
Här fanns också lantarbetarbostäder.
Kyrkan, prästgården och gamla skolan ligger samlade.
Även i kyrkbyn fanns allehanda hantverkare som smed, vagnmakare, snickare, mjölnare och mejerist.
Här fanns också mjölkaffär, sybehörsaffär, bageri, café och bilstation.
Ett av husen har varit bostad åt kantorn i församlingen och senare åt en av församlingens präster.
I Rängs smedja, de äldsta delarna från 1700-talet, fanns gammal utrustning kvar tills den revs 2011 och ett nytt parhus byggdes på tomten.
Under några år fanns här även bilstation.
Från 40-talet och framåt fanns här en rörledningsfirma.

Vi passerade byns snickeri och sedan Andreagården och Flygaregården, en ursprungligen 4-längad halmtäckt gård.
Uthuslängorna förstördes i en brand 1954.
Lite längre fram ligger prästgården som kyrkoherde Carl Jacob Collin lät bygga. Prästgården är numera en privat bostad.
Det var Collin som lät plantera tallskogen på Ljungen.
Invid kyrkan ligger gamla skolan från 1848, som numera är bostadshus.
Skolan och prästgården är uppförda i gult tegel från tegelbruket i Hermanstorp.

Rängs kyrka öppnades så välkomnande för gruppen.
Alla stearinljusen längs mittgången hade tänts.
Kyrkan är från sent 1100-tal.
På 1500-talet byggdes tornet av tegel.
På 1800-talet förföll kyrkan, när det regnade in och den store arkitekten Helge Zetterwall kallades in.
Han förändrade hela kyrkorummet, så att prästen skulle vara synlig för församlingen och foklivsmålningarna på inredningen blev utbytt till imiterad ek.
Det som revs ut förvaras nu på Kulturen och Historiska museét i Lund.
En av prästerna på 1600-talet heter Lars Kråka.
Sedan följde Petrus Wankif och 150 år med präster från den Lovénska släkten.
En väldig gravsten på kyrkogården vittnar om detta.
Även gamla stentavlor i vapenhuset.

Vi fikade i solen vid prästgården och via Loshultsstenen svängde vi upp mot Anna på backen.
Uppe på backen har det legat en stubbamölla som finns med på en karta från 1775. Husen intill har varit mjölnarbostäder.

Ännu en pilallé mot Rängs Sand och alla hästgårdarna.
Som namnet säger så var byn, liksom Kämpinge mer eller mindre begravd av sand under 16-1700-talet.
Linné har vittnat.
På 1800talet vände bönderna på jorden med spadar och träd planterades. Sommarstugeormråden växte fram och i slutet av 90-talet även Rängbågsbyn, som fick byggnadspris 2001.
På 2000 –talet har folkmängden fyrdubblats.

Vi vandrade genom tallskog, under den gamla Kämpingevägen, förbi Henriks hage och flyktingförläggningen ner till Norrjevägen, en av de äldsta vägarna.
Det var leden mellan Kämpinge och Foteviken.
Många hantverkare bodde här för 100 år sedan.
Några gamla gårdar är insprängda i den nya Sandeplansbebyggelsen.

12:02, solbrända och varma var vi tillbaks på Höllvikens högsta punkt!

Wiveca och Lena

Vandring 139 - genom Kämpinge och Räng Sands byar

Kallt, lätt snöfall och vind - kommer det några vandrare?
Jadå, 29 st flockades framför Wiveca, den 7 feb 2017, när hon framför 1700- talsgården berättade om Kämpinges 1000-åriga historia.

Vi startade grusvägsvandringen och passerade den gamla skolan, Bertas bierhandel, Marias lanthandel, busshållplatsen för Näsets första bussförbindelser, gamla gårdar, och stannade vid minnesplatsen för Kämpinge kyrka.

Den uppfördes 1400-1430 och fick ett kort liv.
År 1635 var den utplånad.
Dålig ekonomi, dåligt leverne, sandflykt och dåliga skördar var några av orsakerna.

Längs den pilekantade Norrjevägen fortsatte vi mot Räng Sand.
Norrjevägen är den äldsta vägen.
Den gick mot Foteviken, som bl.a hade lanthandel.
Sandstormarna präglade landskapet.
Mycket av trädvegetationen höggs ned under marknadstiden.
Man skar av torvlagret för att elda med.
Sanden frilades och landskapet begravdes med jämna mellanrum.
T.ex Räng Sand!

Via den planterade tallskogen närmade vi oss Lyckan, en småhusbebyggelse från 1920-talet, som nu har byggts ut, om och till.
Nästa slinga var bara bebyggd med trähus av varierade modeller och färger. Också den belägen i vindskyddad skog.

Kaffetarmen ropade och vi hoppade sista skogsslingan för att snedda genom den nybyggnationen på andra sidan vägen.
Ursprungligen fanns det några hus och en hönsfarm.
Numera ett jättelikt område med arkitektritade hus blandat med
grupphusbebyggelse.
Innan vi genomkorsade detta hittade vi stockar att fika på.

En liten tur genom Rängbågsbyn hann vi också med.
En 1700-talsgård, välansade trädgårdstomter, Almaregårdens hönsgård och plantskola avslutade dagens lite kortare vandring.
Värdinnan hittade inte sin planerade slinga bland de nybyggda husen.
I gengäld hann vi titta ordentligt i Antik & Designs genuint vackra stall fullt av smakfull design och gamla ting.
Där tinade vi upp, både av vad vi såg och vad vi drack - varm äpplejuice!

Vid tangentbordet:

Wiveca

Vandring 65 - genom Lilla Räng, Rängs kyrkby och Räng sand

Morgonen 26 mars 2013 var vindstilla och solig, då ca 35 Näsetvandrare tog sig via Ängdalavägen upp till Höllvikens högsta punkt .
Där står holländarmöllan från1868 och skådar ut över nejden.

Vi fortsatte över åkrarna på en delvis snöig landsväg, kantad av knotiga pileträd .
Vid slutet av denna åkerväg ligger Solsätergården, som i början av 1900-talet var en gård inköpt av kommunen. Där skulle de ’fattiga’ få en möjlighet att med självhushåll klara sina uppehällen.

I korsningen Forshällavägen-Rängs byväg ligger ett hus som beboddes av polisen och barnmorskan i St Hammar och Räng. Ett annex var tänkt som häkte men eftersom gässen flyttat in så fick fången frisedel.

Under 1800-talet bosatte sig många lantarbetare och hantverkare i Räng.
Vägen är kantad av låga pittoreska gårdar från 17 och 1800-talet. Där bodde toffelmakare, tvätterskor, skrädaren, sömerskan …..

Tidstypiska villor från 1930-40 talet hör också till byggnationen. Holmgrens grönsaksodlingar hade nästan alla besökt . Den sista affären som också hade bensinpump lades ner på 70-talet.

Det näst sista huset på byvägen innan kyrkbyn var välbesökt under krigsåren.
Där fanns ett konditori, vars kunder bestod av soldater som väntade på kriget.
Bakom bebyggelsen finns en damm, stora ’Sköveln’ .

Några hundra meter bort ligger Rängs kyrkkby.
Där finns sju stora gårdar, ett minihus för de fattiga, den högt belägna längan – statarbostället - för de anställda djurskötarna, den förut fyrlängade Flygargården, prästgården från 1872 byggd av ”Ljungaprästen” Collin, skolan från 1848 och kyrkan- ursprungligen byggd på 1100-talet.
Både prästgården och skolan är byggda av tegel från det närbelägna tegelbruket i Hermanstorp.
Det lades ner1914.
Prästerna i Räng kom under ca 150 år från samma släkt, bl.a. Lovén. En hög minnessten efter Nils Lovén står på baksidan av prästgården. Han är också känd som Nicolovius och skrev; Folklivit i Skytts härad i Skåne af detta århundradet: barndomsminnen (1847).
I Kyrkans vapenhus finns minnesstavlor över släkten och på kyrkogården reser sig en av de högsta gravstenarna på deras familjegrav.

Vi tittade in i Rängs kyrka som restaurerades på 1800-talet av Helgo Zetterwall.
En av kyrkklockorna kommer från Kämpinges rivna kyrka. De ringde inte vid freden 1945.

Sedan fick vi en solig fikastund utanför St Annasalen.

Via Fredshögsvägen där mjölaren och spetkakebagerskan bodde gick vi upp på den gamla möllehöjden. Här byggdes Rängs sista stubbamölla 1834 och den blåste omkull 1927.
Vi kunde också titta ut mot det gamla andelsmejeriet.
Numera småskalig industri i form av klädvårdsrullar och tillbehör vid operationer.

Räng Sandvägen är också kantad av sneda knotiga pilar.
Välhållna hästgårdar fortsätter sedan att kanta bygatan. För några hundra år sedan var byn mer eller mindre täckt av sand.
Där gårdsmiljön tar slut öppnar sig åkermarken varpå ett stort nybyggt villaområde breder ut sig.
På andra sidan vägen finns ett sommarstugeområde i skogen där de flesta husen byggts om och till.
Det prisbelönta området Rängbågsbyn ligger väl skyddat i blandskog.

En cykelväg tog oss över till Höllvikensidan och Nya Sandeplansområdet.
Via Norrjevägen, också den kantad av gamla pilar, vandrade vi på en av de äldsta vägarna i bygden tillbaka till parkeringsplatsen.
Då var tiden ute,11.59!

Hans-Göran och Wiveca

Vandring 41 - Adventsvandring

Vi var sexton avslutningsvandrare, som den 29 nov 2011 träffades vid Stora Hammars gamla kyrka från 1100-talet.
Trots att kyrkan är vinterstängd, så tog församlingsassistent Kristin emot oss och visade både de vackert målade utsmyckningarna och det spännande columbariet.
För de flesta av oss var det ett nytt ord. Vi klättrade i alla fall ner i det och stod lite andaktsfulla i prästsläkten Love´ns gravkammare. Släkten räddade kyrkan från förfall och som tack fick de iordningställt detta minnesrum för sina avlidnas urnor.

Efter stärkande glögg och pepparkakor vandrade vi i medvinden iväg genom Rängs gulliga by, som blomstrade för 100 år sedan.
Den innehöll då nästan alla yrkeskategorier och många av husen finns kvar utmed bygatan.
Vi stannade vid prästgården och skolan från 1800-talets mitt. Teglet tillverkades ett stenkast därifrån.

Bosse visade oss in i Rängs kyrka, som också funnits på platsen sedan 1100-talet men inte har kvar sin dåvarande byggnad. Den har på 1800-talet moderniserats av Helgo Zetterwall och liknar Allhelgonakyrkan i Lund inuti.

Vandringen fortsatte i pilalleérna förbi den nya bron över motorvägen till Ängavallens gård.
Där välkomnade patron oss och på både in och utandning berättade han om sina djur och tankar. Oerhört fascinerande och en riktig tankeställare.
Solen glimmade till och gårdens olikmönstrade glada grisar vältrade sig i nytt hö medan deras mammor spatserade runt med försiktiga klövar för att inte trampa på dem.
Med stigande ålder flyttades man till rulla-sig-i-lera-hagar och kärlekshagar.
Vi trängde in oss vid ostysteriet och i kalvarnas dagliga avsked-till-mammorna-bås.

Hungern gjorde sig påmind och vi fick plocka till oss från ett delikat julbord.

Hemfärden var lite kortare.Vi gick på grusvägar förbi stubbamöllan, stora gårdar,
en flygplanslandningsbana, gamla Fridhems grönsaksgård, som nu är restaurang,
och tog slutligen ett juligt avsked av varandra ca 14.15.

Vandringsvärdar var Wiveca Eliasson och Ingrid Tuvesson

Vandring 20 - Kämpinge

Wiveca Eliasson var vår duktiga vandringsvärd den 16 november 2010.
Det var vindstilla! Med andra ord perfekt för en vandring längs Kämpingebukten. 24 glada nunor (varav tre herrar) hälsade runt på kända och okända diton.

Wiveca presenterade Trollet Gya som gett namn åt tennishallen och bostadsområdet. Runt oss fanns tallar som planterats av kyrkoherde Collin på 1800-talet. Efter hundratals år av kamp mot sanden lyckades han med egna medel, barn, åldringar och nattliga vakter få plantorna att ta sig och växa upp till Ljungenskogen. Vi hälsade på hans minnessten vid volleybollgropen och gladdes å hans vägnar att ingen skola och inga höghus skulle avverka skogen på nytt.
Vi passerade också ”Jönssons”, som var det enkla förlustelsestället under ca 50 år. Trots att väg och elektricitet saknades de första 10 åren blev det ett sommarparadis. Povel Ramel, Martin Ljung, svenska soldater....återkom gärna. När Fru Jönsson på 80-talet ville avveckla var villkoret att det skulle rivas. Sedan fick många finansiärer högtflygande planer men kvar står fortfarnde en taskigt gul semesterby som ingen bor i.

Havet var kavlugnt och vi vandrade längs stranden förbi alla forten som tillhörde Per Albin Hanssonlinjen. Under 2:a världskriget byggdes 1063 st mellan Båstad och Blekinge.

Kämpinge Fiskeläge med kommunens första barnpassningshus för betplockande föräldrar, tjärkar, hissanordningar för näten, fiskehuddor och ”hamn” stannade vi till vid. Kämpinge vall från 1000-1100-talet slutar vid fiskeläget. Eftersom stenspärren i Foteviken och vallen är daterad till samma tid tror man att det fanns en anknytning tvärs över bygden, som var öde på den tiden.

Längs med havet, över backsippeängarna, genom fårgrinden upp för backen och där på andra sidan Trelleborgsvägen stod den heliga vita hagtornen, skyddad sedan 1919. Kok grenar i vatten och du blir av med ditt exem! Fåren lyste med sin frånvaro men ängarna var vackra ändå. När vi skulle klättra över stättorna kom de nyfiket fram. Nya fiskehuddor, Fredshögsstranden, nya stättor, under linorna till hästträningshagarna och upp för ett fort. Där var det dags för kaffe.

Nya fullvärdiga medlemmar fick sin vandrarnål av Ewa. Reklam gjordes för Bachkonsert i Håslövs kyrka och Marockoresa. Vandrarintressen av olika art! Fredshögsgården med anor från 1300-talet låg på andra sidan vägen.

Efter kaffepausen knagglade vi ner för fortet och gick på fastlandsidan längs med traktorvägar mot Kämpingeby. Byn har liksom Räng Sand varit delvis begravd av sand. Almare (vid havet) gården med sitt minizoo och plantskola, kringbygd gård omgjord till lägenheter, gammelstugan, förde oss till Kämpingekyrkans kors och stenmarkeringar . Den revs 1632 efter bistra sandiga tider. Kyrkklockan finns i Rängs kyrka.

Genom slingriga gator i byn, förbi gamla brunnen, bussvändplatsen, de 2 affärerna och fram till skolan dit barnen i Ljunghusen gick varje dag. Den ena affären sålde sandbiljetter. Sanden strödde man på golven i hemmen.

Vi följde sedan Östersjöleden, klättrade upp på Kämpinge vall och fortsatte genom strandskogen tillbaka till våra bilar 11.55.

Vid protokollet Wiveca Eliasson

Vandring 2 - Rängs kyrkby

Elva deltagare (varav 2 män) samlades utanför Biblioteket i Höllviken kl 09.00 den 9 februari 2010 för att vandra i tre timmar nordöst om Höllviken. En massa nya pigga deltagare välkomnades även denna gång och vi inledde med att hälsa runt för att lära känna varandras namn. En Vellinge karta, som Ewa varit och hämtat på Turistbyrån vid Falsterbokanalen, delades ut där de som vill kan rita in sina vandringar. Vi hade denna dag ett hyfsat vintervandrarväder. Knappast en vindpust, någon minusgrad,
solen låg på lur bakom molnen och vi kunde till och från skymta små fläckar av blå himmel bakom molnslöjan.

Vi inledde vandringen med att vandra nordöst mot ToppenGallerian och Stora Hammars nya kyrka i dansk-holländsk renässansstil från 1902. På kyrkogården öster om kyrkan fann vi en biblisk plantering med ett 80-tal växter som kyrkvaktmästaren informerar om under sina sommarvisningar. Omtänksamme Ove passade på att vända på två krattor som ilsket visade taggarna uppåt vid kyrkgaveln.

Så gick turen vidare genom ett bostadsområde öster om Granviksvägen som många inte tidigare besökt. I ett av gatuhörnen passade några på att sätta på halkskydd under kängorna för att hantera det hala väglaget bättre denna dag.

Vi hamnade så småningom ute på Rabyvägen där "ändalykten" Ove plötsligt upptäckte dagens första fotoorienteringsobjekt, en stor eka i en av trädgårdarna. Deltagarna hade denna vandring fått till uppgift att försöka upptäcka fyra objekt längs vandringsleden som Ewa fotograferat under testvandringen.
De övriga pratglada vandrarna hade bara marcherat förbi men fick nu blodad tand och försökte lyfta blicken lite oftare från vägbanan.

Vi stannade till vid Stora Hammars gamla kyrka från 1100-talet och studerade bland annat tillbyggnaden från 1400-talet som saknar den fris som löper under yttertaket på den äldre delen. Flera deltagare berättade också om konserterna som hålls under sommarmånaderna i denna vägkyrka.

Så gick vi vidare österut på Rängs byaväg och passerade många välvårdade små söta hus. I Lilla Räng stannade vi till och pratade om Three Lily Buds gårdslägenheter och deras knytning till Sydafrikansk konst samt om Väx Kraft som sysslar med välgörande behandling av kropp och själ. Strax bredvid ligger Solsäters restaurang och golfcenter
där "Semestersabotörerna" Mikael Neumann, Tommy Juth och Sven Melander i fortsättningen kommer att uppträda med sin populära sommarrevy. Wiveca
kunde dessutom upplysa oss om att P G Gyllenhammar ska bygga en hästgård i grannskapet.

Plötsligt kom en ryttare ridande på landsvägen och hästintresserade Birgitta såg till att vi fick veta lite mer om den vackra hästen från Portugal som nyss blivit inriden.
Vi svängde av mot Rängs sand där vi såg fler hästar stå och äta hö på Andreagården medan vi fick information om Rängs kyrka.
Kyrkan, som också ursprungligen uppfördes på 1100-talet, har genomgått ett flertal renoveringar för att skapa ett mer lutherskt kyrkrum. Två skulpturer från den gamla kyrkan i Räng finns bevarade på
Historiska Museet i Lund. Vi lärde oss också att Jesus mormor hette Anna.

Vi promenerade förbi ett lustigt träd, som för siktens skull, hade försetts med två speglar. Vår kunnige trädgårdsexpert Raste upplyste oss om att det var päronträd som stog längs vägen. Även en vindpinad pileallé passerades innan vi gjorde entre i hästdoftande Rängs sand.
Medan vi passerar de välansade hästgårdarna hojtade Inge plötsligt till när hon på långt håll skymtade en blå postlåda som var ett av de fotoobjekt vi letade efter.

Kaffesuget började ge sig till känna och vi skyndade raskt vidare till en glänta där vi plockade fram fikat och slog oss ner på en liten snövall. Tiden hade som vanligt runnit iväg och de tre bridgespelarna i gruppen begav sig tillbaka till Höllviken lite före oss andra.
Ewa visade några bilder från sina tidigare vandringar och berättade om sina möjligheter att lite längre fram anordna en vandring i Schweiz med hjälp av sina gamla vandrarvänner.

Vi samlade ihop våra pinaler och traskade vidare in bland bebyggelsen och tillbaka till biblioteket i Höllviken.