Rolf

November tycker jag är en trist och grå månad.
Då vill jag resa iväg och göra något kul, helst något där jag får röra på mig, och uppleva trevliga saker tillsammans med andra människor.
I år blev det en vandringsresa till Teneriffa och La Gomera.
Det var en charterresa, och vi var 19 deltagare plus vår svenske guide.
3 av oss reste ensamma.
12 av oss kom från Norge, 5 från Stockholmstrakten, 2 från Göteborgstrakten, och så jag, som ju är skåning😎.

Efter landning på Teneriffa var det ca en tim till hotellet i Los Christianos, som var mycket flott, och låg inbäddat bland parker och grönområden, ca 5 min promenad från stranden.
Det blev en öl under en parasoll på stranden, ett besök vid hotellets takpool, och inspektion av gymmet innan det var dags att packa upp tandborsten - man vill ju komma i ordning.....
18.30 var det informationsmöte med guiden och de andra deltagarna, och efter det gemensam middag i en av hotellets restauranger.

Efter måndagsmorgonens enorma frukostbuffe var det så samling i foajen vid 9-tiden.
Väskor och vandrare tog plats i bussen, och efter 5 min var vi framme vid färjan som skulle ta oss till La Gomera.
Väskorna sattes på bagagevagnar (låsbara), som hanterades av färjepersonalen.
Överfarten tog en tim, vi satt ute på soldäck och spanade efter valar, vilka det finns gott om i dessa vatten, drack kaffe, och njöt av livet i största allmänhet.
Efter ankomsten till San Sebastian lastades väskor och vandrare ombord på bussen, och därefter bar det iväg upp i bergen, för dagens vandring.





Vi vandrade i en nationalpark på ca 1000m höjd i en lager- och ljungskog, höjdskillnaderna var måttliga och temperaturen behaglig.


Några kanariefåglar såg vi och även andra bevingade varelser visade upp sig för oss.


Vildväxande björnbär avsmakades, och fikonkaktusar beundrades.








I en dunge med Kanarisk tall dukades vår medhavda picknick upp, och alla hjälptes åt att skära, duka och arrangera maten, innan vår guide kort berättade vad vi kunde skåda på menyn.




I slutet av vandringen kom vi till en liten by, där vi avslutade med en fika på den lokala puben, innan bussen tog oss till hotellet.

Detta hotell var lite enklare, men mycket bra och trevligt.
Helt och rent, bra rum, fin service och bra läge.
Hotellet låg visserligen vid en liten gata, men San Sebastian är bara en liten by, och trafiken på vår lilla gata var inte på något vis störande.
Här skulle vi bo i tre nätter.
På kvällen intog vi den lilla restaurangen 50m från hotellet, där vi gemensamt avnjöt en välsmakande middag.

Byn var mycket trevlig, mycket att titta på, med en fin, lång strand alldeles i närheten, och många hus var rena konstverk.
Massor med små butiker, ett stort restaurangutbud, trevliga människor och en prisnivå som låg betydligt under Teneriffas.


Kl 9 på morgnarna var det samling vid bussterminalen som låg ett par minuters promenad från hotellet.
Guiden gjorde inköp för picknickarna kvällen innan, och när de första av oss gick från hotellet på morgonen så tog man en bärkass som stod vid receptionen med sig.
Vid bussterminalen fördelades detta, så att vi alla bar på något litet i våra ryggsäckar.
Färskvaror, såsom frukt och grönsaker köpte guiden på marknaden samma morgon, och även detta fördelades vid bussterminalen.



När det var lunchdags bredde guiden ut en stor duk, och så plockades allt upp ur ryggsäckarna.

Det skars, lades upp, kommenterades, arrangerades och jobbades med grejorna tills det var klart.

Då ringde guiden i en liten klocka, vi samlades i en ring, och han berättade om de olika matvarorna.

De var alla lokala, och ofta förknippade med en liten historia.
Samma procedur varje dag, vilket var ett trevligt och uppskattat inslag vid lunchen.


På tisdagen vandrade vi först på öns torra och steniga sydsida.
Här fick vi se många av öns typiska växter, anpassade för att klara det torra klimatet.
Vi tog oss så småningom högre upp, och här vandrade vi bland dadelpalmer och olika arter av blåeld.




I slutet av vandringen bar det av neråt igen, och vi avrundade på en strandservering, med fika eller dopp.

Sanden var alldeles svart, eftersom den kommer från lava, och det var varmt och skönt i vattnet (sade någon...).









Vår guide var biolog och han bidrog
verkligen till att göra varje vandring intressant.

Vi fick hela tiden information om växter runtomkring oss, ofta kryddade med anekdoter och annat kul, vi ställde mycket frågor, det diskuterades mycket och kamerorna gick varma.






Onsdagen tillbringades på öns branta norrsida.
Men på vägen dit stannade vi till på ett litet fik, där vi blev visade den gamla seden att vissla.
På La Gomera har man i århundraden kommunicerat på långa avstånd med visslingar.
Det har utvecklats till ett riktigt språk, och än i dag fortlever detta.
Alla barn får under hela grundskolan 2 tim undervisning i veckan i denna ädla konst.



Därefter bar det iväg uppåt, till ännu en natiponalpark.

Julstjärna till vänster

Vi startade i en botanisk trädgård, där man samlat många kanariska växter.
Därefter vandrade vi bl.a. i en lagerskog, därefter i en skog där det dröp av fukt, med massor av lavar och mossor, Eucalyptusträd, taklökar och mycket annat.
En liten sång till dagens födelsedagsbarn?! hanns också med innan bussen tog oss hemåt.



Torsdag förmiddag ägnades åt egna aktiviteter, såsom bad, shopping, lunch m.m., innan vi vid 12-tiden tog bussen till dagens vandring.
Vi gick genom bananplantager, det var branta stigningar både uppåt och neråt, fantastiska utsikter och mycket att titta på.

Själva vandringarna under veckan kan beskrivas som måttligt svåra.
Det förekom både branta uppstigningar och nedstigningar.
Men dom var aldrig långa, och man kunde alltid gå i sin egen takt, eller stoppa någon minut för att hämta andan.
Och när man kom fram väntade alltid en ordentlig paus, så att alla kunde pusta ut.
I något fall kunde man välja en alternativ, enklare väg.

Senare på eftermiddagen återkom vi till hotellet, där väskor och vandrare packades in i bussen för 5 min transport till färjan.
På färjeöverfarten tillbaka till Teneriffa fick några av oss se en val en bit bort, strax innan solen försvann i en rasande fart under horisonten, vilket ju är brukligt så nära ekvatorn.


Ca 1,5 tim senare stannade bussen i nationalparken Las Canadas del Teide, 2200m meter över havet, vid foten av vulkanen Teide.
Här tog vi in på den nyrenovrade Paradoren, som ligger mitt en i slocknad vulkankrater.
Efter att ha packat upp tandborsten var det dags för gemensam middag i den lyxiga restaurangen, efter en kort samling vid den öppna brasan.

Det var fyra rätter som smakade superbt, därefter beskådades Vintergatans många stjärnor i det kalla, klara vädret, innan undertecknad uppsökte sängen.

Paradorer är ofta gamla kloster och borgar som har renoverats till lyxiga hotell.
De ligger mestadels i nationalparker och ägs och drivs av spanska staten.

Tidigt på fredagsmorgonen gick jag iväg några hundra meter från Paradoren, för att kika på soluppgången.
Men det var kallt, omkring 5 grader, solen hade sovmorgon, så jag gick tillbaka och ägnade någon timme åt den maffiga frukosten istället.
Vid 9.30-tiden checkade halva gänget ut, och fick dagens lunchpaket från hotellköket.
Vi, och våra, väskor tog plats i bussen, som efter några minuters färd var framme vid den linbana som leder upp till Teides topp, ca 3700m över havet.
Där hämtade vi den andra halvan av vår grupp, som hade åkt iväg någon timme tidigare än vi, och som nu hade varit uppe på toppen.
(Jag hade varit där uppe tidigare - för ca 30 år sedan - då fanns inte linbanan, utan vi fick gå upp.)

Efter ytterligare några minuters bussresa var vi framme vid starten för förmiddagens vandring.
Det var i själva kratern, vars väggar reste sig högt runtomkring oss.
Solen hade ännu inte nått över dessa väggar, och det var bara 9 grader varmt.
Fleecejackor, mössor och handskar kom väl till pass - den första kvarten.
Därefter tittade solen fram över kraterväggens krön, och det blev snabbt ca 20 grader varmt.
Vi gick ju på kraterns flata botten, det var vindstilla, stenigt och kargt, med endast låg växtlighet, så det var inte konstigt att det blev varmt, även om vi befann oss på 2000m höjd.
Medan guiden berättade om växtligheten runtomkring oss, kanariefåglarna och piplärkorna sjöng, och en och annan ödla rasslade förbi, så åkte raskt shortsen och t-shirtarna fram, varefter vandringen fortsatte.

Eftersom vi befann oss i en vulkankrater så hade guiden inte kunnat göra några lunchinköp - det var därför vi denna dag hade färdiga lunchpaket från Paradoren med oss, i våra ryggsäckar.
Ryggsäck, modell mindre, var obligatorisk utrustning.
Den hade man med sig på varje vandring, och i den hade man regnkläder, solhatt, vatten, frukt, badkläder, plåster, varm tröja osv, samt tallrik och bestick.
Och en del av den gemensamma lunchpicknicken.

Lunchen intogs vid en spektakulär plats som heter Los Roques de Garcia.
Det är höga klippformationer som höjer sig över det omgivande landskapet.
Här kunde vi också se olika typer av stelnad lava.

Sedan var det dags att med bussens hjälp lämna detta område, och efter ett par tim resa var vi framme på öns norra sida, där vi i staden Santa Cruz tog in på ännu ett 4-stjärnigt hotell.

På vägen dit hanns även ett kort stopp med vid ett museum, där vi tittade på en 15 min lång film om öns, och vulkanens,
dramatiska historia.
Hotellet låg vid en jättelik park, med massor av olika intressanta och vackra växter.

Där fanns också en flock vilda papegojor, som bodde i parkens träd. I den parken kunde man gå omkring länge!


Den kvällen var det middag på egen hand, och jag gick genom gamla kvarter ner mot stranden, 15-20 min bort.
Jag lyckades dock bara hitta hamburgbarer och annan skräpmat, så jag drog mig upp i stan igen.
Där hittade jag ett "hål i väggen" som serverade mig en riktigt läcker, lokal middag.

Efter lördagsmorgonens maffiga frukost hämtade bussen oss vid 9-tiden.
På vägen ut tog de första av oss med sig de bärkassar som stod vid receptionen, och vars innehåll vi i bussen fördelade på oss alla.

Vi skulle till Anagahalvön, men på vägen dit stannade vi i den lilla staden La Laguna.
Det var hit de första spanjorerna kom och många av stadens hus är från 1500-talet.
Husen är rustika och kantas av smala gränder, det fanns också en stor borg, gamla kyrkor, och ett modernt universitet. Kamerorna gick varma.

Här strosade vi omkring någon timme, och vi avslutade vid en jättelik saluhall, där kommersen pågick för fullt.
Här steg vi på bussen igen för vidare färd uppåt.

Dagens vandring var tänkt att i huvudsak gå neråt, på stenigt underlag.
Men efterhand som bussen tog sig högre och högre upp började det regna.
Detta var det enda egentliga regnvädret vi råkade ut för under hela veckan.
Tidigare hade det hänt några enstaka gånger att det blev lite fuktigt, när något moln för ett par minuter omslöt oss, men det varade aldrig mer än ett par minuter.
Regnet ökade hela tiden i intensitet, och när vi var framme så forsade det fram över det steniga och hala underlaget.
Guiden beslutade då att det var för farligt att vandra här, och beslutade att lämna området. och istället välja en alternativ vandring, på öns västra sida.

En timme senare stannade vi vid en rastplats, där vi i strålande sol dukade upp vår picknicklunch, och under lummiga porsträd avnjöt denna.






Efter ytterligare en kvarts bussfärd var vi så uppe i en liten by, där vi startade vandringen.
I utkanten av byn beundrade vi ett mäktigt Drakblodsträd.

Vandringsleden gick kraftigt neråt, på omväxlande underlag, genom olika odlingar, och genom små byar. Hela tiden med en otrolig havsutsikt att vila ögonen på, vid de många pauserna.
Långt under oss såg vi havsbassängerna i utkanten av den lilla byn där vi skulle fika någon timme senare, innan det var dags att åka hem till hotellet igen.


Några av oss hade valt att åka ner igen med bussen till samlingsplatsen, för att istället strosa omkring i byn, eller bada i havsbassängerna.
Det var stor flexibilitet i gruppen, och om man valde att inte deltaga i någon vandring, så meddelade man detta till guiden kvällen innan.
Det fanns alltid intressanta och roliga grejor att göra, även om man lät vandringskängorna vila.

Vandringskängor är ett krav på en sådan här resa.
Vi gick ofta på stenigt underlag, ibland var det halt, och det vore direkt farligt att ge sig ut på det utan stabila, halvhöga kängor, med grova, styva sulor.
Vissa dagar behövdes de dock inte, och då sade guiden alltid till om detta dagen innan, så det var alltså bra att även ha vanliga, oömma skor med sig.

På kvällen tågade vi iväg till en mysig restaurang, för gemensam avslutningsmiddag, där vi serverades många små, lokala förrätter, olika typer av bröd och smör, huvudrätt, dessert och fri dricka.

Vid söndagens frukostbuffe togs det farväl, och vi droppade av en efter en, allteftersom våra bussar eller taxis kom för att ta oss till flygplatsen, en tim bort.
Lite avundsjuka var vi på de som skulle ta taxi till ett annat hotell, där de skulle stanna en vecka till, med sol och bad.

Själv tog jag en timmes promenad i den fina parken, och ett besök i snabbköpet hanns också med, där det inköptes en burk marmelad, gjord på den inhemska fikonkaktusen.

10.45 kom min taxi, och 22.00 packade jag upp tandborsten, hemma.

**********
Lite fakta:
Jag åkte från Sturup söndagen den 6 nov kl 07.55
Resan tog ca 5 tim och 15 min
Hemresa strax efter kl 13, söndagen den 13 nov
Pris 14.822:-, inkl försäkring och avbeställningsskydd (därav ca 1300:- i enkelrumstillägg.
Vi tre som reste ensamma fick dock fina dubbelrum hela veckan.).
I priset ingick flyg, middag på båda flygresorna, frukost 7 dagar, lunch/picknick 7 dagar, middag 4 dagar, boende på 3- och 4-stjärniga hotell, färjeturer, transfer, bussresor och inträden och vår utmärkte guide.
De enda pengar jag gjorde av med var på tre middagar, några öl till maten, och några kaffepauser.
Samtliga bussar var moderna, med sköna säten och gott om plats.
De stod alltid och väntade på oss, på utsatt tid, och chaufförerna var pratsamma och trevliga.
Hotellen var utmärkta, t.o.m. lyxiga, och det fanns allt man kunde önska sig, givetvis wifi med internet, men även takpooler, gym/motionsrum m.m., och de låg, med undantag av Paradoren, centralt.
Paradoren låg på sätt och vis också centralt, dvs den låg i mitten på en krater efter en utslocknad vulkan, mitt i en nationalpark, på 2200 meters höjd, vid foten av vulkanen Teide.
Klicka på bilderna så blir dom större.

Rolf

2016-12-16

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för det, härligt!
Vilken resebyrå var det?

Mvh
Göran

Anonym sa...

Hej Göran, det var TEMA-resor.
Mvh
Rolf

Anonym sa...

Hittade inte detta förrän nu. Det måste ha varit en fantastisk resa. Jag har också varit på La Gomera men bara i två dagar och utflyktsresor med buss. En fantastisk ö.
Bengt C

Anonym sa...

Ja Bengt, detvar verkligen härligt, och jag skall absolut göra om denna resan.
Tänker ofta på den, även nu två år efteråt, hela upplägget var så perfekt, och varje dag bjöd på härliga äventyr och upplevelser.
Rolf