En tom buss 220 körde fram och vi fyllde genast upp den.
Vi beskådade Landskrona och Ven, körde genom det böljande landskapet Hilleshögs dalar och hoppade av vid Ålabodsvägen.
På asfalterad väg med Ven i Öresund, som riktmärke, gick vi så ner till Havsleden, som förbinder Landskrona med Helsingborg.
Det lilla fiskeläget Ålabodarna, fortfarande aktivt, har en idyllisk bygata och en stor segelbåtshamn, där vi dinglande med benen intog vår medhavda fika.
Gabriel Jönsson hade nog också suttit där. Nu ligger han begravd på kyrkogården.
Sedan började klättringen upp på Sandbergen, där backssvalorna trivdes lika bra som vi.
Odlade fält och natura 2000 växtlighet avlöste varandra.
Utsikten var underbar, vinden i ryggen och solen i ansiktet! Vi var lyriska.
Upp och ner gick det! En stätta och en BRANT trappa i höjden blev viga avbrott.
Snart siktades Landskrona golfbanas sammetsmattor, krypande tallar och välordnade badplatser med långa bryggor. Dit reste landskronaborna när de tyckte att kallbadhusen inne i stan kostade för mycket.
Vi fick veta att bröderna Borste hade gett namn åt orten och att Pumphuset hade pumpat upp vatten till bettvätten.
Vi åt helstekt spätta med räkor, riven pepparrot och kapris. Gott!
Både Pumphuset och Näsetvandrarna sponsrade måltiden!
Efter glass och fiskinköp vandrade vi mot Landskrona. All sorts byggnation kantade leden. Vackert, stort, originellt.… Mycket intressant att gå där!
Vi vek av på Selma Lagerlöfs väg fortfarande utmed havet.
Där hade Selma på 1880-talet undervisat sina elever på ett nytänkande sätt.
Citadellet från 1500-talet med alla sina kolonier skymtade fram.
Vi blev väldigt imponerade av denna välordnade, intressanta stad.
På väg mot parkeringplatsen passerad vi Sofia Albertina kyrkan, som tidigare låg på en holme.
Under de två senaste århundradena har havet fyllts ut och Linné skrev på 1700-talet att stengator gick rakt ut i havet.
Detta var den sista vårvandringen och den var 13 km lång- och härlig!
Wiveca, Ann-Christin och Dorothea
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar