Med start strax före 8 på morgonen, den 20 mars 2012, drog vi iväg till Åkarp för rundvandring och information.
Utgångspunkten var Möllegårdens kulturcenter där den 27 personer starka skaran fick en guidad visning av Monica Gauffin som mycket inlevelsefullt och kunnigt lotsade oss runt i de två pågående temautställningarna ”Påsken i andra länder” och ”Underklädernas historia”.
Vi fick också se deras permanenta utställning av Charlotte Weibulls dockor och hembygdsdräkter.
Så var det dags för rundvandringen i byn och vi startade vid minnesstenen över göingebonden Tuve Månsson som 1710 lurade den danska armén just här i samband med belägringen av Malmö.
Åkarp är en gammal boplats med fornlämningar så långt bak som ca 2000 f Kr.
Vi passerade under vandringen två gamla ättehögar varav den ene 1856 omvandlades till jordkällare! Återvinning kallas det visst.
Idag är byn huvudsakligen ett sovsamhälle där stommen i bebyggelsen utgörs av relativt stora villor uppförda under perioden 1880 till 1930.
Eftersom tomterna ofta var på 5000 m2 eller mer har det sprängts in fler hus av senare datum.
Vi gick först längs Alnarpsvägen förbi Södervångsskolan från 1891 ner till ”centrum” av byn, korsningen Alnarpsvägen – Byvägen, där ett tiotal gårdar utgjorde bykärnan fram till enskiftet 1813.
Även om gårdarna idag är försvunna är detta fortfarande den centrala punkten i samhället.
På den plats där Tonsättaren Lars-Erik Larsson vuxit upp finns idag en banklokal.
Färden fortsatte längs Alnarpsvägen ner till dammen och den lilla parken vid järnvägsstationen där vi fikade.
Dammen var ursprungligen en lergrav där man hämtade lera till tegelbruket på andra sidan järnvägen. Tegelbruket var i drift fram till 1935.
Åkarp fick järnväg och station redan 1856 när första delen av södra stambanan, delen Malmö – Lund, byggdes.
Det har därför varit enkelt att pendla såväl till Malmö som till Lund vilket nog påskyndat förvandlingen av byn från ”bonnasamhälle” till sovstad.
I Åkarp står fortfarande SJ:s (fast idag heter det Trafikverket) äldsta hus kvar, den gamla stinsbostaden från 1850-talet.
Trafikökningen på järnvägen gör att under åren 2014 -18 kommer järnvägen att byggas ut till 4 spår.
Igenom Åkarp kommer rälsen att sänkas ner 6 m och på en sträcka av 400 m blir allt övertäckt.
Detta är en efterlängtad förändring för Åkarpsborna såväl bullermässigt som förbindelse-mässigt.
Idag måste man om man vill ta sig från den västra till den östra delen av byn använda en enda järnvägskorsning där bommarna ofta är nerfällda upp till 20 min i taget.
Vid järnvägsstationen tittade vi även på det gamla järnvägskafféet, även känt som Restaurant Tre Musketörer, samt den nya stinsbostaden som ska rivas i samband med järnvägsutbyggnaden.
Vi styrde sen kosan tillbaka in i den gamla delen av byn och promenerade Byvägen upp till Lundavägen och passerade bl.a Kafe Byhem och huset där kemikalieaffären kallad ”Lilla Epa” legat.
Längs Lundavägen, som fram till motorvägen Malmö – Lunds tillkomst 1953 var en hårt belastad genomfartsväg, gick så vandringen vidare förbi Restaurant Lillgården - ursprungligen byns första handelsbod, platsen där Hvilans Mejeri låg – första andels-mejeriet i Sverige, och kom så fram till Hvilans Folkhögskola.
När vi stod på skolgården och berättade om skolans historia och de olika byggnaderna kom skolans nuvarande rektor Thomas Carlström, helt oplanerat, ut och gav oss intressant information om skolan.
Vi fick bl.a se gymnastiksalen från 1884 och några porträtt av konstnären Tora Vega Holmström, dotter till skolans försterektor.
Om tiden medgivit hade vi nog fått en stor rundvandring i byggnaderna.
Avslutningsvis gick vi en tur längs Kabbarpsvägen förbi bl.a. Hassela gård, en större villa med en tomt på 22000 m2.
Något försenade kom vi tillbaka till Möllegården där vandringen avslutades.
Elna & Ulf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar