Vandring 42 - Måkläppen



Den 24 januari 2012 samlades 34 entusiastiska vandrare vid Flommens golfklubb.
Solen sken på oss när vi startade en rask promenad för att få upp värmen.
Isen låg på den vattensjuka träningsrangen, men vi kunde torrskodda ta oss upp på den sandrevel som så småningom går över i Måkläppenreservatet.

Vid skylten till reservatet stannade vi och Annika informerade om de geologiska förhållandena och den historiska bakgrunden till naturreservatet.

Måkläppen är en jättelik sandrevel med en kärna av morän. Storleken på reveln ändrar sig ständigt, beroende på vattenstånd, vattenströmmar och vindförhållanden, och Måkläppen har under lång tid varit en ö.
I början av 1990-talet gick reveln ihop med fastlandet, tidigare fick man ta sig ut till reveln med båt.

Området är Nordens äldsta naturreservat, det kom till 1902.
Dessförinnan, 1899 bildades Måkläppenföreningen, på initiativ av malmöläkaren Paul Rosenius. Paul Rosenius var en känd naturvårdare och fågelfotograf som genom att starta naturföreningen ville skydda det rika fågellivet och även sälarna som alltid funnits på ön.
Innan området blev naturreservat var det tex tillåtet för ortsborna att ta sig ut med båt för att samla fågelägg, vilket ju var förödande för de fåglar som häckade där i stort antal.

Efter 1990 fanns under några år ett annat hot mot både fågel-och sälliv, då räv och mård tog sig ut på reveln.
1995 kom rävskabben och gjorde slut på mickel och det blev lugnare för alla djur på kläppen.

Ulla avlöste sen Annika och berättade om sällivet.
Det finns två typer av sälar på reveln.
Den vanligaste är GRÅSÄLEN, stor och tung. Kan bli upp till 3 meter lång och väga 300 kg.
Den föder sina ungar i februari och diar endast i 3 veckor.

KNUBBSÄLEN är betydligt mindre, 140 cm och kan väga 140 kg och den föder sina ungar i juni och diar 4 veckor.
Sälarna är skickliga simmare och kan vistas 10-15 minuter under vattnet.
Sälarna är också mycket nyfikna djur och det fick vi erfara när vi sedan vandrade
vidare ut mot ”tippen”.
Ganska snart dök de upp i vattnet på bägge sidor om oss, helt nära stranden.
Vi fick under vandringen se ett tjugotal sälar som ”ställde sig” i vattnet och tittade på oss, vältrade sig runt och lekte med sina kompisar, och följde med längs stranden där vi gick.

Efter en stunds paus och fika fortsatte vi ända ut till slutet av reveln och under hela vandringen hade vi sällskap av till synes glada och nyfikna sälar.
Mycket nöjda med denna sälsafari gick vi sedan tillbaka mot Flommen i den varma middagssolen.

Hälsningar från

Ulla och Annika


Ett tjugotal foton på både oss och sälarna finns i fotoalbumet.

1 kommentar:

Anonym sa...

Tack till Ulla och Annika för en härlig vandring!
Rolf