Vandring 5 - Västra Ingelstad

Vårvindar friska leka och viska.....nog fick vi känna på vårvinden denna dag som växlade mellan småregn och lite solglimtar. Vi var 8 stycken (varav en herre) som tog oss an denna något äventyrliga vandring runt Västra Ingelstad den 23 mars 2010. Ulla-Kristina, Britta, Anna och Viveka deltog för första gången och hälsades välkomna till Näsetvandrarna.
Vi samlades som vanligt vid biblioteket i Höllviken för att sedan samåka i två bilar till Västra Ingelstads kyrka. Där väntade pensionerade Västra Ingelstadsbon Lasse Larsson oss, för att med stort gemyt agera guide i denna 1100-tals kyrka. Kyrkan har en spännande krypta under altaret som upptäcktes för inte så länge sedan i samband med att kyrkan renoverades.

Dagens vandring skulle ta oss ut på Söderslätt längs Östersjöleden runt Västra Ingelstad. Vi började med att studera vädret och ta oss en funderare vid bilarna huruvida vi skulle klä på oss mer eller om det var vår och vi skulle ta av oss något lager kläder. Det hade ju regnat på morgonen men molnen såg ut att lätta lite så vi hoppades på uppehållsväder.
Vi började med att gå söderut och korsade järnvägslinjen mellan Malmö och Trelleborg ett par gånger. Redan 1898 fick byn en järnvägsförbindelse med Malmö men stationen hette Månstorp fram till 1910, då den bytte namn till Jordholmen (efter en närliggande gård) eftersom namnet Månstorp lätt förväxlades med andra stationer med snarlika namn.
Den lokala persontrafiken upphörde 1973 men i framtiden kommer antagligen Pågatågstrafiken att på nytt uppta tåglinjen Malmö-Trelleborg.
Vi ser flera vattenhål längs vägen och börjar diskutera om det är märjelgravar, tegelbrukshål eller inlandsisens framfart. Ulla Kristina berättar då om dödisgropar som är ett nytt berepp för de flesta av oss. Mellan Ö. Grevie och Arrie vidtar öster om landsvägen (101) en landskapstyp som är en del av det sydvästskånska backlandskapet och präglas av kuperade terrängformer och en mångfald av småsjöar, så kallade dödisgropar. Dödisgropar uppstog när den avsmältande inlandsisen lämnat en stor rest i en sänka. Ofta finns dödisgropen i en dal eller inklämd mellan höglänta områden. På sänkans botten finns en myr eller sank mark men även öppet vatten förekommer. Den kvarblivna inlandsisen har ofta format sänkan så att den bildat en plan botten med skarpa, nästan lodrätta kanter. Dödisgropens storlek är oftast inte mer än några hundra meter i diameter.

Efter att ha korsat landsvägen mellan Oxie och Trelleborg når vi fram till Månstorps gavlar där vi tar oss tid att gå inom det gamla lustslottet som byggdes 1540-47 av den danske riddaren Eske Bille. Eske Bille var då en 60-årig änkeman med residens i Köpenhamn och Månstorp byggdes som ett sommarställe, ett lustslott. Det danska kungahuset besökte borgen under jaktperioden.
Prakten var utöver det vanliga för den tidens borgar med stora fönster och med ingång till riddarsalen på andra våningen direkt från vallen. Unikt var också avloppssystemet med rännor så stora att man nätt och jämt kunde krypa igenom.
Det gick ett rykte om hemliga underjordiska gångar. Under skånska kriget 1675-79 hade borgen svensk besättning, men förstördes 1678 av danskarna varefter den inte återbyggdes. Ett par decenier senare användes den förr så flotta borgen till svinstia. Månstorp förföll och tegel från borgen användes till husbygge i trakten.

Vandringen går vidare ut i det vackra backlandskapet och det känns skönt att ha vinden i ryggen. Svenska åkerjordens avkastningsförmåga ur växtodlingssynpunkt gjordes på 1970-talet i en 10-gradig skala. 80% av den svenska åkerarealen är i klasserna 1-5. Jordar med klass 10 förekommer endast i sydväst Skåne.

Kaffepausen efterfrågas men vi beslutar oss för att gå ytterligare en bit. Vi tar vänster ut på en liten markväg som Ewa inte hunnit provvandra, eftersom Östersjöledens markeringar är i så dåligt skick efter vintern och Ewa hamnade lite fel under sin testvandring.
Plötsligt tar markvägen slut vid en äng och vi tittar oss lite förvirrat runt för att försöka upptäcka de blåmålade markeringarna. Vi ser så småningom att några av pålarna i stängslet faktiskt hade blåmålats men det var en väldigt eländig väg som tvingade oss att balansera på en liten gräskant. Bra balansträning!
Den närige bonden hade plöjt ända ut i kanten och inte lämnat någon stig kvar för några Östersjöledenvandrare. Ofta hamnade vi ute i myllan och Anna gav snart upp balansakten och traskade med stora kliv rätt ut i geggan. Vi andra följde strax efter och Ewa passa till och med på att snubbla och fick rejält jordiga knän. Många roliga kommentarer hördes och lite gnäll men det var nog mest bristen på kaffe som kom till tals.
Till slut kommer vi fram till en ny äng och kunde krypa genom stängslet för att till slut slänga oss ner vid ett jakttorn och hungrigt slita upp våra matsäckar. Oh så gott det smakade. Birgitta tittade oroligt på de jordiga skodonen och tänkte på sin nyköpta bil som skulle husa dessa smutsgrisar på hemvägen. Hm, jag var nog inte så populär som vandringsledare denna dag men förhoppningsvis lärde jag mig en läxa inför framtida vandringar.

Så var humöret på toppen igen och vi traskar glatt vidare mot den lilla byn Västra Kärrstorp.
I denna by finns också en gammal kyrka i romansk stil från 1200-talet. Klocktornet är i samma höjd som långhuset och efter en tillbyggnad 1864 mot norr och söder bildades en korsarmskyrka. Det finns oerhört många kyrkor i grannskapet och har man tid att stå still med kikaren i högsta hugg kan man räkna till ett dussin kyrktorn som stolt sträcker på sig i backlandskapet.
Vi skyndar dock vidare och efter att ha passerat en elstation med elledningar som sträcker ut sig åt alla vädersträck, tar vi av till vänster tillbaka mot Västra Ingelstad.
Nu känns vårvinden i ansiktet och det är ganska tröttande att ha vinden emot sig.

Bröddarps stubbamölla dyker upp efter en stund på vänster hand. Den uppfördes 1840-41 av Jon Andersson och drevs fram till 1960-talet. 1967 skadades möllan av en kraftig storm och därefter slutade man att mala. Året därpå fick Oxie Härads hembygdsförening möllan i gåva. 1973 kunde man åter mala mjöl i möllan och 2004 spelades en film in ”Ett besök på Bröddarps mölla ”.

Så var vi framme vid landsvägen från Malmö igen och tar cykelbanan tillbaka till Västra Ingelstad by och våra bilar som står parkerade vid kyrkan.
Jag var så stolt över vad dagens deltagare presterat trots att jag tagit dem ur sin komfortzon. De jobbade alla hårt och bra och det måste ha känts så tillfredställande när de kom hem och pustade ut med en god lunch innan de smutsiga skorna fick sig en omgång under kranen. Bra jobbat!!!

Ewa

Inga kommentarer: