Vandring 31 - Rååns dalgång

Tisdagen den 7 juni bjöd på lite regn på morgonen men sedan blev det bättre vandrarväder och regnjackorna kunde för det mesta stanna kvar i ryggsäcken. Några av oss samlades redan kl 8 i Höllviken för att köra upp till Glumslövsbackar där vi alla 16, varav 1 herre, sammanstrålade för ett kort toalettbesök innan vi körde vidare till Gantofta där dagens vandring påbörjades.

Reservatet Rååns dalgång sträcker sig ca en halvmil längs Råån, från mynningen i Råå till Gantofta söder om Helsingborg. Dalgången är ett kulturlandskap med många ålderdomliga inslag. Spåren av långvarig bosättning runt dalgången är många, vilket inte minst de många ättehögarna från bronsåldern vittnar om. Den medeltida kyrkan i Raus, ett gammalt vadställe, stenbroar samt en pestkyrkogård är andra spår. Vid Görarpsmölla finns rester av en vattenmölla som troligen fanns här redan på 1600-talet.
De gamla albestånden längs åkanten är så kallade stubbskottängar, dvs de beskars regelbundet för att få virke eller bränsle. Alträ användes bland annat till träskobottnar, skopor, smörtråg och hägnader. Dagens albestånd vid åkanten har vuxit upp från sådana regelbundet avskurna stubbskott och man kan se alsocklar på 1-2 meter i diameter och med upp till 10 kraftiga stammar på varje sockel.
I äldre tider var Råån farbar för segelfartyg till Raus by, och för mindre båtar ända till Vallåkra. Ån har ett flackt fall och innehåller både lugnt och strömmande vatten. De varierande strömförhållandena i kombination med meandringen (Meander är en slingrande flodfåra i ett flackt landskap skapad av erosion i ytterkurvorna av floden och avlagring i innerkurvorna.) skapar utmärkta lekbottnar för öring och lax. Under motorvägen vid pumphuset i Görarp har en laxtrappa anlagts, vilket har ökat beståndet av öring kraftigt. Övriga fiskarter i ån är gädda, abborre, ål och grönling.

Vid Råå mynnar Råån. Ortens namn skrevs 1521 Raa och har fått sitt namn efter Råån. Åns namn kommer från forndanska ra ´stång, gränsmärke´. Råån utgör den geografiska gränsen mellan Helsingborgsslätten och Lundaslätten och är gräns mellan två härad på en lång sträcka. Bosättningar har funnits kring åmynningen sedan långt tillbaka, men blev inte permanent förrän på 1500-1600-talet. Under det Skånska kriget 1675-69 brände svenskarna Råå. År 1788 förstördes hela samhället av en rysk flotteskader, men återhämtade sig på 1800-talet. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var Råå Sveriges största fiskeläge, men idag finns endast husbehovsfiskare kvar. Tidigare kunde namnet skrivas Råå-ån och man kunde säga att ål som kommer från ån skulle heta Råå-å-ål, vilket bildar det enda ordet i svenska språket med fyra å på rad.
Efter den 5 km långa vandring satte vi oss vid några bord och bänkar utanför båtklubben på Råå och njöt av en välförtjänt fikapaus innan vi gjorde en kort tur in bland de gamla fiskarhusen. Någon passade till och med på att uträtta ett ärende i skeppshandeln. Sedan begav vi oss med raska steg tillbaka till Gantofta, förbi ett flertal välkända, välskötta och välinhängnade koloniområden som vi aldrig hört talas om.
Vi avslutade vandringen med att köra söderut 10 min förbi Kvisttofta till Tomatens Hus där vi tittade in i växthusen, köpte härliga tomater och kryddor innan vi slog oss ner i caféets trädgård med var sin härlig bit paj. Vinterns knåp med sittunderlag bedömdes och den hemliga omröstningen tog plats.
Vid pennan
Ewa