Vandring 14 - Brösarp

Åter igen samlas en entusiastisk vandrarskara utanför biblioteket i Höllviken med ryggsäckarna laddade med goda smörgåsar, kaffe och sittunderlägg. Klockan är bara 8 på morgonen tisdagen den 31 augusti 2010, men solen strålar och humöret är redan på toppen. Vi fördelar 13 del-tagare, varav två herrar, på de tre bilarna och beger oss raskt iväg. Mycket står på programmet idag, en heldagsvandring till Österlen som Marie Nilsson och Ulla-Kristina Eriksson står värd för.

Vi tar den vackra kustvägen via Trelleborg och Ystad och sedan vidare Kristianstadvägen via Tomelilla för att efter en timme och 45 min nå vägstationen i Brösarp. Det är en osedvanligt vacker dag och naturen visar sig från sin absolut bästa sida. Väl framme i Brösarp släpps merparten av för att under Maries ledning ta sig till gästgivaregården medan Ewa, Ulla-Kristina och Annika kör vidare till Haväng för att parkera en ”upphämtningsbil”. På vägen tillbaka till Brösarp blir Annikas bil plötsligt omringad av en väldigt massa får på väg till en ny hage för att vaccineras och vi undrar förtvivlat hur länge vi skall bli fast i denna trängsel. En kvinnlig herde dyker emellertid upp och floden av får forsar vidare längs den smala landsvägen så att vi kan skynda vidare tillbaka till vårt väntande vandrargäng.

Vandringen startar vid Brösarps Gästgiveri och efter att ha delat ut en karta med information om vandringsleden leder Marie gänget ner mot Verkaån. Redan efter en halvtimme känns det lagom att stanna upp i en grön backe för att fika, njuta av utsikten och lyssna på Ulla-Kristina som är mycket påläst. Verkaån omges av mäktiga avlagringar från istiden som har byggt upp det öppna backlandskapet. Gladan med sin karakteristiska kluvna stjärt är en vanlig syn i dessa trakter men tyvärr såg vi inte till den denna dag.
Vandringen går vidare i det vackra vädret och vi får klättra över många stättor och förbi nyfikna kor. Så småningom kommer vi upp på en järnvägsbank där Marie berättar om museitågtrafiken. Under juli månad transporterar gamla ånglok turister mellan St Olof och Brösarp.

Ravlunda kyrka syns på avstånd där Fritjof Nilsson Piraten har sin gravsten med inskriptionen ”Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Doch bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31/1 1972”. Vid Lindgrens länga berättar Marie kort att museet tidigare varit stall och loge till ett skogvaktartorp som revs 1920. 1967 blev längan känd som franskans hus i filmen Bombi Bitt och jag. Efter en snabbtitt i museet, som berättar mer om traktens kulturella historia, bjuder Marie på hembakade Österlenskorpor.

Efter 6,5 vandrade kilometer når vi till slut fram till Skepparpsgårdens vackra fyrlängade vandrarhem från 1850-talet som ligger diskret dold av småskogen alldeles intill havet vid Haväng. Haväng är omskrivet av många författare, besjunget av mången skald och avbildat av mången konstnär. Tre chaufförer kör för att hämta upp bilarna medan resten tittar in på vandrarhemmet, köper äpplen och rusar ner på stranden innan bilfärden tillbaka till Brösarp.

Hungriga går vi in på Brösarps fullbelagda gästgiveri och kan bekvämt sjunka ner vid ett förbokat bord. Vattenkaraffen skickas flitigt runt i den törstande skaran. Krogens specialite är ett måste och en 18 äggs äggakaga beställs raskt in. Hur vi än äter tar kagan aldrig slut. Till slut får Bo och Kalle be att få de goda resterna i två lådor för att inget skall förfaras.

Fullproppade rullar vi vidare till den fantastiska utsikten vid de norra backarna där det finns sandstäpps- och gräshedsvegetation med mängder av hedblomster. Ulla-Kristina berättar att man har tidigare försökt att binda sanden genom att plantera tall men numera vill man ha bort ljung och tall för att få fram öppna sår i landskapet där den kalkrika jorden kommer fram. Inom området ligger den gamla Glimmebodagården, en typisk mellanbygdsgård uppförd i olika tekniker. Dess omgivningar ger ett ålderdomligt intryck och här finns åtskilliga fornlämningar som berättar om en öppen odlingsbygd sedan brons- och järnåldern. Vi stöter på en man från trakten som håller på att förbereda rågkärvar för takläggning. Han har mycket att berätta och tar oss på en liten tur runt gården.

Tiden rinner snabbt iväg när det finns mycket att se och ett gäng beger sig hemåt för att denna dag också hinna spela bridge. Resten beger sig till Cafe och galleri Blå i Gärsnäs för att dricka eftermiddagskaffe med sju sorters kakor och se Birgitta Nelson Clauss fina konstutställning. På vägen till Gärsnäs passerar vi Skånes Tranås gamla skola som hyser Österlens egen chokladbutik med mänder att smaskiga chokladpraliner. En och annan påse slinker med in i bilarna innan färden går vidare. Välgödda rullar vi så småningom hemåt för att åter vara i Höllviken strax efter klockan sex.